lets call this the comeback

jag har tänkt och funderat och klurat och svettats och gråtit och varit bitter och arg och frustrerad och allmänt på gränsen till sammanbrott. över det här med den värdelösa utbildningen jag har i mitt bagage tillsammans med några hundra tusen i studielån. allt har känts som en elak återvändsgränd man hamnar i ensam en mörk och regnig natt då man bara vill hem till sin sköna varma trygga säng. det är så jävla hemskt att jag inte ens tillåts att prova min vingar när det gäller att arbeta med folkhälsa men statistiken talar sitt tydliga språk - vi finns i överskott igår, idag och fortfarande om 5 år. så är det. det kan jag inte ändra på. jag har inte heller energi att försöka med varje litet tjyvknep eller nätverk att få in en hand nånstanns. nej. jag har inte det. jag vill inte det.

jag har kommit på vad jag ska göra. och det pirrar i magen av tanken. det var längesedan. under våren ska jag skriva minst 1,0 på högskoleprovet and im sure i will då jag skrev 1,5 senast och numera har ett mattesnille vid min sida. sen ska jag bli sjuksköterska. jag ska jobba samtidigt hos philip. jag ska inte ta lån. jag kommer att plugga med liv och lust. jag kommer klämma ut en vacker, lugn & adorable liten unge framåt sista året och vid 31 års ålder kommer jag att vara småbarnsmamma med kandidat i folkhälsa OCH vara nurse. då kommer företagshälsovården att headhunta mig på ett litet kick förstår ni. sen när jag tröttnat på det ska jag få någon smart person att betala min specialistutbildning i ambulanssjukvård. det ni. jag tror minsan att det står skrivet i stjärnorna.