jag är så stolt över mig själv för att jag håller i hop. för att jag orkar dyka upp vid verklighetsytan då & då för att göra saker som gör livet till mer än jobb & trötthet & värk. viktigast av dessa saker är 1) fina telefonsamtal med vänner & familj som får mig att le från mitt inre och ända ut genom ögonen. 2) fina stunder med kärleken som också jobbar dygnet runt. men vi finner tiden trots att vi inte ses varje dag. igår kväll hade vi midnightpicknick när jag kom hem från jobbet. han hade eg redan somnat, men jag väckte honom m. falafel & glass i sängen. så pratade vi en halvtimme innan han slocknade igen. jag älskar att vi gör sånt för varandra. finner tid vid ytan & orkar se varandra bortom mörka ringar under ögonen, hjärtklappningar & trötthetsgnäll.
jag är mindre stolt över mig själv när det gäller andra grejer. att jag inte hinner träna eller laga så mycket mat som jag vill. att jag inte kan åka hemhem som jag längtar efter så det gör ont. att jag inte orkar ta tag i saker som stör mig, som gör ont, men som absolut måste lösas för jag tänker på det varje dag.
jag omvärderar många saker nu när jag sitter uppe i min ensamhet natt efter natt. jag funderar mycket på mina relationer och min värld. mycket har förändrats. på grund av andra. på grund av mig själv. på grund av tidens gång. jag har förändrats väldigt mycket denna sommar. ingen annan kanske märker det men jag gör det. jag hör ju mig själv varje dag. och jag vet att jag har omvärderat en hel del. det är jag också stolt över.
nu ska jag göra mig ordning för att snart gå till jobb 1 i några timmar, innan jag sätter mig på bussen för att åka till jobb 2 där jag ska spendera natten. en nätt 16timmars dag.
Inlägg
4 kommentarer:
ooo ha. jag fattar inte ens att du orkar med så långa dagar. och veckor. hoppas iaf att det leder till att du kan ta en lååååång weekend i sala i höst!!!! kramar
kramkram! kämpa på, du klarar allt! vad duktigt att ta vara på små ljusglimtar, det är viktigt! ser fram emot en långfika, en förmiddag i höstsolen, där vi kan utvärdera sommaren och vad den gjort med oss. kramkram!
mmmm verkligen.... gjort en snabb uppdatering av dig, bra med blogg, har inte haft internet i skogen på nästan två månader... enda jag egentligen saknat av att inte smurfa (obs ej felstavat ;)) är att få läsa din Expedition, vilket gör att jag undrat varför jag inte helt enkelt bara tagit upp telefonen och ringt, men jag antar att det är mer jag att isolera mig i skogen än vara social på gärdet, saknar dig i alla fall! Massa kramar!
åh vännen, saknar våra mysiga fikastunder. ska nog gå ner i halvtid i september, jag flyr undan på en malmö-weekend då kanske ;) pussar!
Skicka en kommentar