jaha, efter många turer fram och tillbaka så verkar min kära, kära lägenhet bli såld. Till en hyvens kille från Köping. Jag är lite chockad. Lite omtumlad och osäker. Självklart att lägenheten behöver säljas....men nu innebär det liksom slutet. Å att lite av studielånet kan betalas tillbaka med det som blir över efter mäklarens pengar, skattepengar och bla bla bla.
öööööööööööööh vad jobbigt. jag vet inte varför. det är bara mycket nu. jag drar på kryssning å skålar för att det snart är dags för att bryta i hop och resa sig igen. jag halvstår nu. jag ligger inte. jag är ganska så stabil. men sånt här mitt i allt. vuxenbeslut.
när jag var liten trodde jag att jag skulle vara stor nu.
Inlägg
2 kommentarer:
Hur känns allt nu efter det där plötsliga telefonsamtalet? Hoppas det känns ok, innerst inne. Den bra känslan kanske kommer senare när det lagt sig lite. Men det går inte att komma ifrån att det gör lite ont!
Sköt om dig!
Varm kram!!
när jag var liten trodde jag att 19 var den perfekta åldern. äldre än så behövde man inte bli. ack så fel man hade...
hoppas att separationsångesten inte slår till alltför hårt, för vi vill ha dig glad och sprudlande här hemma i sommar. :) annars hjälper vi dig att bli det. love!
Skicka en kommentar