tja tja. fick nyss ett mejl av sambon som gjorde mig ganska skrattig:
"Hej Kärleken. Jag hittade på en artikel i expressen som jag kände mig lite träffad av. Särskild vissa delar av den, som tillexempel
"Många känner säkert igen att det blir den med lägst komplexitetströskel som får ta hand om klädhögarna.Vetenskapliga studier, både svenska och utländska, har visat att 15-20 procent av en persons irritation kan bero på komplexitet i den fysiska miljön."
Jag ska skärpa mig.
För hela artikeln följ länken; http://www.expressen.se/index.jsp?a=697057
LÖÖÖVE JO MISSY! "
å tydligen är det så att de med låg komplexitetströskel är ganska inåtvända personer som läser av mycket i sin närmiljö, å då störs av dessa klädhögar och detta kan ge ångest. Check. Nu vet jag varför jag inte kan plugga hemma. Kärleken röjer till lägenheten på morgonen (ja, med viss hjälp från mig kvällen innan så klart) å jag ägnar hela min dag åt att finna ordning i detta kaos. Omöjlig uppgift visar alltså "vetenskapen".
I morgon ska jag sitta på mdh å plugga. Det finns vetenskapliga bevis på att jag kommer att lyckas då. Fan vad skönt.
Inlägg
5 kommentarer:
gums, det är rätt. jag är precis likadan. därför tycker jag att du ska ta paus lagom tills jag slutar jobbet imorrn!!! låter bra va? pyss
hmm...jag fattar inte hur det fungerar hemma hos mig bara. jag är den enda som bor där och därmed den enda som stökar ner. ändå får jag ångest. hmm?
hmm...jag fattar inte hur det fungerar hemma hos mig bara. jag är den enda som bor där och därmed den enda som stökar ner. ändå får jag ångest. hmm?
fan va vetenskaplig du är! men visst är det svårt att få ro hemma i sitt kaos... det gäller att vara sjukt utpumpad så att soffan klistrar dig fast i asset. typ som jag känner mig every night.
När jag gick på gymnasiet tyckte jag att de väldigt små och egentligen otrevliga studiecellerna var bäst. Det var bara att dra ner rullgardinen så var alla synliga intryck från omgivningen borta. Dessvärre utnyttjade jag dem inte så väl ändå.
Men hur tusan man får bort sina egna grubblerier har jag aldrig kommit på.... hm?
Skicka en kommentar