jag bara står och trampar och trampar. å jag kommer ingen vart. försöker resonera med mig själv om hur jag vill leva mitt liv. vad jag egentligen strävar efter, vad jag behöver...och jag blir helt mörkrädd när jag inte vet. inte så att man behöver veta klockrent, men ändå känner jag att man måste ha en riktning.
jag och kärleken har redan börjat prata om när och var vi ska flytta nästa gång. varför det? har båda haft panik när vi ska signa comhem-abonnemang för 12 månader. det är ganska sjukt. jag tror att det är ohälsosamt tänkande samtidigt som det är något som är bra.
jag behöver visioner
jag behöver utmanas, av både mig själv och andra
det här jag gör nu känns bara på låtsas.
om jag ska göra det här året på det här sättet så måste jag säga till mig själv att jag VÄLJER att chilla det här året. jag VÄLJER att sitta hemma, hänga på gymmet och plugga i lagom mängd.
men jag vet inte om jag väljer det. jag tror att jag bara är lat. att jag inte gör mitt bästa.
när blev jag så här?
har funderat mycket på om det är för att jag har valt fel inriktning. jag vet att jag kommer att halka in på något bananskal någon gång jag också, att det löser sig, att jag inte har några riktiga problem. jag söker liksom inte sympatier och klappar på axeln. det är mer nödvändig reflektion för min själ. för att jag ska må bra själv. känner bara att jag någonstans på vägen har tappat bort vad jag vill, vad jag älskar, vad jag är bra på.
läste någon gång att för att veta vad man vill ska man tänka på
1) saker andra gör som man blir avundsjuk på att man inte gör själv
2) de saker man hade en naturlig fallenhet för när man var liten
såå...på fråga ett svarar jag - det mesta.
på fråga två svarar jag att jag....var en jävel på att klippa och klistra.
...tyckte det var skojigt att skriva sagor och rita bilder samt att få beröm för detta
....gärna ville ta hand om djur
....älskade att dansa.
jag har slutat med alla dessa grejer. hur tolkar man detta?
Du sa "Vänta lite grann, behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?"
Jag sa "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit" / Lars Winnerbäck
Inlägg
4 kommentarer:
girl, inga klappar i ryggen, men vet du. jag tror att du kan behöva chilla ett tag. och inte känna dig lat för det. alla bara stressar, lever livet för snabbt, dör i förtid. herregud, vi kan väl njuta lite. försöka få tiden att gå i sin rätta tid??? jag har bestämt mig för att leva detta år. inte för jobbet, utan för mig själv! och jag vill ha dig med mig!!! PUSS
många sitter vi med dessa tankar. känns som om livet är på låtsas... innan det "riktiga" livet börjar. ändå, när jag ser mig omkring bland oss, ser på dig, så är det få människor som matchar upp det du gör och har gjort. du lever ju hela tiden. fullt ut. bor i london, i cork, promenerar 60 mil, studerar magisterprogram, har styrt upp ditt kärleksliv, går på roliga fester, läser väsentliga böcker, skriver vackra saker om livet, filosoferar om livet, går på konserter, drar till oslo bakis som fan. my god! you're outstanding! håll blicken kvar i skyn. LOVE YOU!
Med ovanstående inlägg menar jag inte att man är en sämre människa om man inte matchar upp dig. Kan hända att vi (läs: jag) har helt fucked up åsikter om vad som är att leva "fullt ut". Vi vill så mycket. Livet serveras varje dag vi vaknar och det är svårt att veta hur fan man ska tänka om det. Jag är sugen på olika saker hela tiden. Men jag har i alla fall kommit på att fil hjälper och passar mig bra till frukost. Om 10 år kanske jag vet vad jag behöver till lunch och tiden där emellan. :)
"sånt är livet nu, förlåt om jag är bitter och cynisk, men du vet hur det kan va. jag vill ha det som du, fast jag vet att du tänker likadant ibland och vill ha det som jag.
ja, det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver. och nånstans har man iallafall kommit och man vet vad man behöver.
och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, som du vet"
ibland vill jag verkligen ha det året som du har framför dig. jag längtar inte till något annat. och jag vet att du gärna skulle ha mitt jobb att åka till varje dag. någonstans, mitt i all denna längtan till något annat, får man inte glömma idag. vad vi gör idag, vad det har för mening och vad det gör med oss. inte titta tillbaka, och inte titta för långt fram. smygtitta lite på imorgon och känn efter. magkänsla. och att då söka, reflektera och fundera är väl helt suveränt? jag tycker du är bra. medan du gör allt det jag är avundsjuk på under detta året, kan vi väl klippa och klistra tillsammans (I LOVED IT!), skriva sagor och berömma varandra. ta hand om djuren får du göra själv, för dom får jag snuva av. :) dessutom har vi ett onsdagspass att se fram emot (?) varje vecka. säg att du väljer detta med mig, så blir jag superglad och du kanske får lite ro? :)för jag lovar, även om du når fram dit du längtar, kommer tankarna att finas kvar. sån är du. sån är jag. vi är nog bara så. LOVE.
Skicka en kommentar