mörker i december.

Jag har försökt att hämta mig den här veckan. Vilat. reflekterat. Strukturerat upp min mörka sida och försökt få in mer ljus i livet. jag räddar mig själv just nu.
Jag har också tagit 2 grav.test och funderat mycket på vad som skulle hända om jag var med barn. varit nervös tillsammans med kärleken. var inte gravid. åkte till uppsala å hävde i mig en massa rödvin och kände mig yngre än på länge. såg coola the knife-liknande band från staterna.

fick reda på att salaflicka i sundsvall tagit självmord, syster ringde å var ledsen. blir så arg på alla som säger att det är egoistiskt att ta livet av sig. det finns ingenting egoistiskt med det. vem kan förstå någon annan människas mörker. ingen. det är egoistiskt att säga att det är egoistiskt, för då tror man att man hade kunnat rädda nån å man är arg för att man inte fick sin ego-boost å kunde rädda världen. man kan bara känna sig själv och man kan bara rädda sig själv, å vissa gör det på det sättet. det är sorgligt men hon gjorde vad som kändes bäst för just henne. jag tycker att det bästa sättet att resonera kring självmord är som han i Farväl Falkenberg. R.I.P.

sen när jag i dag har hämtat mig lite efter helgens många timmar med gråt å veckans dåliga nyheter å massa annat krångel å jobbig saker, så går en vän till familjen bort. mamma och pappa var nyss här hos mig och vi satt och grät och mindes och jag sa till min mamma hur duktig hon är som tar hand om XX just nu. hon vågar ringa och hon vågar ställa upp för någon som har nattsvarta dagar. vad mer kan man göra. man kan inte hjälpa men man kan finnas där. det gör hon bra min mamma, jag är stolt. får se om det blir begravning nu innan jul. shit. den här månaden har verkligen varit så snarlika den här månaden för 5 år sen. grav.test, död och många många tårar.

ibland måste man gråta för att se livet lite klarare igen.