Söndermarken var lika vackert & lugnt som jag visste att det skulle vara med gula löv på gator man gått på sen man var barn. Det bara är så att det känns. jag fick också med mig lite livsvisdom från min lilla älskade kusin.
Vi sitter på Johanssons & fikar. Lillkusin har fått en tekaka med skinka & sallad. Hon börjar peta på mackan, tittar på mig & frågar "Varför måste jag äta salladen? Jag älskar inte sallad."
Ett sånt fantastiskt sätt att se på livet. Positivt rakt igenom. Inget "jag gillar inte", utan jag älskar inte sallad - so why waste the time?! Mycket tänkvärt och applicerbart på ens eget liv...
Men i allafall. Söndermarken finns där vi lämnade den. Det känns tryggt & livsviktigt just nu.
Inlägg
2 kommentarer:
helt rätt. "helt rätt pa di!" som man skulle säga i malmö. :) saknar! kram!
Tanken pa en fin och kylig hostdag i Sondermarken, promenad genom allen ned mot kyrkan i en varm jacka och en fargglad, stickad halsduk far mig att langta hem aven fran varmen.
De gula loven du beskriver ar de jag ser framfor mig, blandade med oreanga och roda. Ingen storm som i gbg utan ett lugn som var lilla stad kan ge.
Skicka en kommentar