Ödet, världsjälen eller vem det nu är som mixtrar med sånt - jag har en undran till dig. Varför har jag tre dagar i rad sett folk från min retorik-kurs när jag suttit på tunnelbanan till eller från jobbet?! Första gången tänkte jag - jaha, där är han. Igår tänkte jag - jaha, där är hon också! Idag tänkte jag - freeeeaaaky! Är det en uppmaning till att fortsätta, är det ett tecken på ngt jag borde tänka på just nu & dra lärdom av, eller är det så här det känns när ens liv passerar revy i slowmo?! Om man inte dör dramatiskt så kanske livsrevyn passerar låååååååååååååångsamt så att man ska hinna med alla ögonblick&människor innan man fyller hundra?! Jag menar dessa människor är ju obetydliga för mig & därför avhandlas dessa faces tidigt i revyn. Eller?! Appropå faces ett: I dag träffade jag också på gammal Londonvän på tuben, NICE! Appropå faces två:
Igår när jag kom hem sliten från jobbet fick jag iaf skratta lite, då två blasts from the past hade addat mig på fb. Hur kan de ens tänka på att söka upp mig, jag tänker definitivt inte på dem. Men kul var det, nånstanns har man lämnat avtryck.
Inlägg
4 kommentarer:
du har lämnat avtryck i mitt hjärta! love!
folk från siggis? hittade jana o eva o frida haha. nu saknas bara vicke så är cirkeln sluten!!
fika? te? måste ses ngndag? massa kramar
gracias för igår. måste göras om. och i oktober då gör vi DET! kram o puss
Skicka en kommentar