ångestboll.

Ibland är det för många regntunga moln på ens privata lilla himmel å man känner verkligen att det är dags att dra till sahara å hänga på ett baduingäng å bara vandra. där ingen kan nå en. där ingen kan stressa en. där ingen kan komma åt ens lycka. ibland är det väldigt skönt när den som man delar tak med känner likadant. att man vill fly ihop. det är det som gör mig glad just nu. att vi är två ångestbollar under samma lilla tak.

var å kollade på lägenhet i går. båda föll pladask å tog ut segern i förskott. här skulle vi bo och jävlar vilka grillfester vi skulle ha i sommar på våran 22 kvadrats terass. men nej då, det var ett annat par före oss i kön, som lghtanten inte berättat för oss. å dem är ju bara dumma om dem inte tar den. den är perfekt. vi får bo kvar här å jag å kärleken har bestämt att vi ska kasta ägg på deras jävla terass i sommar. så det så. ägg ska dem ha, dem jävlarna som står i kön före oss till lyckan. grrrrrr.

och don't get me started när det gäller plugg. jag är helt slut. jag haaaaaaaatar det just nu. ser inget ljus i slutet på tunneln. det är uppgift efter uppgift och 17 uppgifter parallellt. det är okay med svåra uppgifter, det är ju därför man pluggar, för att bli smartare. men jag har alltid haft svårt för att få nått gjort när det är så många saker som ska vara gjorda i olika ämnen. det stressar min själ och mage och tar bort lusten. allt blir bara ett nödvändigt ont. ska det vara så? hur kan det bli så, när det egentligen är jävligt roligt allting? jag haaaaatar.

jag är också arg på min farmor. en ganska förbjuden känsla eftersom hon alltid var kvinnan med stort K i mitt liv. min farmis. hon gör det igen och igen och jag vill liksom inte prata med henne längre. hon mår dåligt över sin egen vikt. jag mår alltid dåligt över min egen vikt. jag tänker på det alla timmar på dygnet som jag är vaken och det tär, men jag är van och jag får leva med min egen dumhet. men när någon man älskar, och som ska älska en för vem man är, kritiserar....då blir livet ganska tungt. och jag kan inte säga i från. för jag tycker att hon har rätt. och jag behövde inte det där just nu, när allt annat är så jävla tungt. då behövde jag bara höra att jag är duktig och älskad villkorslöst.

jag vill faktiskt bara sova. alternativt vistas i närheten av min lilla älskade kusin. hon gillar mig, näe hon älskar mig, bara för att jag är jag. för att jag är kusin-Lina som lär henne dumma saker och hon lyser upp när jag kommer in i rummet. jag älskar att se hennes små vantar på vårat element och höra henne komma springande och det ljusa håret flyger som en aura runt henne och hon bara strålar. hon är så oförstörd och det är fint. det är så många trasiga människor runt omkring mig just nu, och det ger en massa massa hopp att se någon så carefree.

jaja. det var min lägesrapport för idag. nu ska jag ta i tu med fågeln som sitter fast under mitt fönster och skriker hjärtskärande. fattar inte vad dem har där att göra. fågelpolaren sitter på min fönsterkarm och tittar på mig nu "ska du inte göra något???" jag känner faktiskt för att dra ner persiennen och sätta på hög musik. till och med fåglarna är trasiga...kan dem inte bara kvittra?