Herregud, att läsa gamla dagböcker är en riktig resa. Några år är bra år, 2002 finns det knappt en enda hoppfylld anteckning....jag måste skriva dagbok oftare, känner att jag lär mig väldigt mycket om mig själv nu när jag går igenom livet so far. Man tror att man kommer ihåg det viktigaste utan att skriva ner det, men sanning att säga så glömmer man. Man glömmer känslan och intensiteten i känslorna där & då. Jag pallar fortfarande inte att läsa dagböckerna från tonåren, allt är så förvirrat och livet har inte riktigt tagit nån klar riktning ännu. Haha nu garvar jag åt vad jag just skrivit. Har det tagit riktning nu då?! :)
Men ändå, det är så naivt och pinsamt att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna uppskatta dessa skrivna rader. Kanske när jag själv har barn som är tonåringar, då kanske de kan vara lite guidance.
Vad som däremot är hjärtlig läsning är vad missy 7 år skrivit;
Ja tänker på dåm andra.
Ja tänker på dom såm är ensama.
Ja tänker så myket.
/missy 27 år.
Inlägg
4 kommentarer:
låter så schysst med nostalgidag, jag vill också. livet har tagit en del riktningar men det spännande är att man ändå inte vet vilken riktning som tas imorgon... tycker så mycket om dig vännen och alla dina tankar fascinerar mig, kanske för att jag känner igen mig så väl. tänk mycket! sluta aldrig med det. ses imorgon!
åååh, vilken söt sjuåring du måste ha varit! :) sluta aldrig tänk, det är det som skiljer dig från många andra. kramar!
Önskar jag var lika modig som du. Många gånger har jag skrivit dagbok, men varje gång jag haft min nostalgiläsning (ofta bara upp till ett år efter det senast skrivna) har jag skämts för mina tankar och kastat dagboken. Jag har varje gång köpt en ny och tänkt att nu ska jag vara seriös. Det är bara det att jag nog varit seriös alla gånger.
Nu skriver jag inte längre (förutom bloggen), och har inte en enda gammal dagbok kvar. Det är synd.
Skriv och spar vännen.
grymt sött skrivet. jag har mina dagböcker från tonåren, har läst dem också. du finns med på många rader... haha.
Skicka en kommentar