the sun shines and so do I.

Det är skönt att åka hem-hem ibland. Hem-hem till Söndermarken. I går sken solen när jag & mormor tog en fika på J. Det var en riktig mormor-missy stund & den gav mig lite hopp om att jag kan närma mig den äldre generationen, att vi på något plan kan nå varandra. Trots våra olika värderingar så är vi trots allt sammalika. Vi blir glada, hoppfyllda, arga, ledsna...men det är bara så att vi blir det av olika anledningar. Egentligen ingen insikt att tala om, men ändå skön att bli påmind om.

När jag gick runt i Söndermarkens centrum så insåg jag att jag bara älskar min hemstad. Det var fullt av människor på torget och stan var fylld av människor med rullatorer å grånat hår tillsammans med människor i alla andra åldrar. När man vandrar runt i huvudstaden är det lätt att tro att befolkningen endast består av människor i åldern 15-45 som alla är på väg till någon viktigare plats än där de är just där och då. Jag älskar huvudstaden också, men på ett helt annat sätt. Jag gillar hetsen & stressen & att människor är på väg någonstanns. Det gör jag verkligen. Men det är också himla underbart att vandra på gatorna där man växte upp, där man formades till den man är nu. Det är minnen från varje gathörn som ploppar upp. I går tänkte jag på en ytterst trevlig upphångling för en massa år sen vid en glasskiosk. Jag har för få sånna minnen av min nya hemort, men jag är säker på att jag kommer kunna samla på mig sånna där också. Jag ser verkligen fram emot det.

I dag har jag inte varit å kollat in Söndermarken, jag har hållit mig inom en 10 m radie runt mor & fars crib. Jag har sökt en massa märkliga jobb och jag har suttit i solen och läst en fascinerande bok jag fått i present. Mot kvällen nalkas det schlager med god vän & en sen en visit till hörnan.

Jag tänker på blameit & dubbeltänk som är i främmande land och hur mkt jag ville hänga på dem för jag kände att jag verkligen behövde komma bort. Men, men, ibland kan det räcka med att komma hem-hem för att komma bort.