decorum.

Inom retoriken används ett viktigt begrepp som heter decorum, vilket innebär att talaren på bästa sätt måste anpassa sig efter situationen som råder. jag blev väldigt glad när världens grymmaste föreläsare skrev decorum på tavlan eftersom jag genast fick positiva associationer till absolutely no decorum med the ark.

idag har jag hållit i mitt första frivilliga på mycket mycket länge. jag har nog bara hållit tal frivilligt en gång förut & det var på min kusins bröllop. jag har varit lugn ända tills i natt. då började det snurra. i klassrummet satt 8 nervösa studenter tillsammans med en lugn & harmonisk lärare. vi fick berätta om vår "talängslan" en & en och bara det var en pärs oss alla. efter en timmes prat om detta kändes det som om vi var på ett AA möte..."hej jag heter missy och jag har talänglsan".... "hej missy".

Sen fick vi göra uppvärmningsövningar bestående av grimaser, grimas-följa john, leka med tonlägen & uttal. I dag har jag lärt mig att jag har väldigt stela ansiktsmuskler.
Efter detta fick vi sitta i en ring och improvisera fram sagor. Varje person sa en mening & så fortsatte sagan. Detta var den enda övning jag kände mig bekväm i. Mest nöjd var jag med björnen jag hittade på som var kryssningsvärd på viking line. :)

Och sen. talet. 3 min är en evighet. jag trodde jag var lugn. när jag reste mig upp & började prata märkte jag att mina ben skakade, thank god att jag hade valt baggy i morse. men som vanligt var rösten lugn & jag lyckades köra hela talet utan att titta på min kladdiga lilla lapp. jag trodde jag skulle känna mig lugn när dagen var över, att jag skulle ha energi att ta mig för en hel radda projekt. men min kropp ville annorlunda. den ville sova. den ville hämta sig. förtränga. fly in i drömvärlden. 3 min tal = 2 timmars sömn för återhämtning.

men åter till decorum. jag gillar ordet & jag förstår hur de menar, att man måste anpassa sig efter målgrupp & situation. men samtidigt så tror jag faktiskt att det är absolutely no decorum som passar oss med talänglsan bäst. att skita i anpassning & analyser av situationen och bara köra på med no fear.

"...tell me a joke and make me smile, play me the part, be the star for a while. absolutely no decorum whatsoever baby. give me a wink, let me know you're alive, do what you will, we're only here for a while.....and I know that the times are rough, but I won't play dead while I'm alive. I long for the chock and the awe, speaking plainly from my mind...absolutely no decorum whatsoever baby..."

absolutely no decorum blir därmed themesongen för sommarens retorikutmaning. jag gråter av att höra den just nu kan jag säga. på ett bra sätt.