Har haft sjysst sovmorgon idag, frukost i soffan å skidor på TV. En riktig vintermorgon. Drömt sjuka drömmar hela natten mellan hostattackerna, antagligen inspirerade av Narnia igår. Narnia. Kan det bli mer jullovsmorgon? Åååhhh mysa med lillasyster i fotöljen med brasan som sprakar å mitt hjärta som nästan går sönder när man tror att Aslan avrättas helt brutalt. Jag vet förresten var Aslan bor. I Hallonbergen, Rissneleden 47, 5 trappor upp. Jag lovar. Det står så på dörren, jag har bott granne med honom många somrar. Jag ringde aldrig på. Varför tar man inte lite fler chanser?
Hmmm kan det vara så att man är en människa som antagligen tar risker eller chanser? Då menar jag att risker är nått jävla dumt man gör å det kan sluta hur som helst, medan chanser är bara positiva vägar som man hakar på. Typ som några sjyssta vänner till mig gör, bäst bäst bäst bäst allt på det dem gör, för dem har ett mål. Jag har inget mål. Jag tar inga chanser, inga bra utbytesår med japansk-filosofisk-teknisk-media inriktning som garanterar ger mig jobb å status. Nu vet jag två andra goda vänner som blir upprörda när jag skriver det här, eftersom dem inte kan förstå att pengar betyder mycket för mig. Är det så fel?
Jag har garanterat valt fel väg i livet. Det här känns inte som jag. Den riktiga missy ligger god knows where å bara väntar (kanske bakom stenarna i skogen hon också?) Äsch det är nog bara typiska 25års tankar, nytt vägskäl bara. Å de andra vägarna har ju lett framåt så varför oroa sig. Jag tänker sätt mig och vänta på att min Mr Darcy ska bli rik så jag kan få vara mammaledig å fika i timmar å slippa tänka på mig själv hela tiden. Fy fan vad skönt!
Jag gillar inte att blogga. Jag blir arg och deprimerad. Lovar att skriva något o-ångestigt och positivt nästa gång. Kanske positiv ångest?
Nu tillbaka till min orginaltanke när jag skrev titeln alldeles nyss...jag ska bara.
Kollade på Alfons Åberg i morse. Är det någon mer än jag som undrar om Alfons är utvecklingsstörd?
Inlägg
2 kommentarer:
bor aslan verkligen där? hmm...jag ska kolla in honom ikväll nämligen. jag har svårt att tro att han bor i hallonbergen. bor han verkligen inte i min garderob? jag trodde han flyttade med mig var jag än hamnade. han måste ha mått bäst i min första etta där jag hade en stor walk-in garderob, i så fall. :)
det här med chanser och risker...jag håller med. jag tar inte heller några chanser eller risker. det var nog det jag försökte få fram förut. haha. kan vi inte ta en chansning tillsammans och få lite schyssta japansk-filosofisk-teknisk-media erfarenheter att luta oss tillbaka på? så utvärderar vi dem med post-it lappar när vi kommer hem? annars håller vi varandra i handen bakom stenarna, det fungerar oxå. :) fast kanske inte hela vägen fram till pengar och status, men till självmedvetande och ro. jag tror det är bättre. (säger hon som nyss löneförhandlat...)
kärlek!
Klart som fan att pengar är viktigt för en. Jag kan också fundera på ibland hur det skulle ha varit om jag valt en annan inriktning i livet... Valt att plugga nåt som ger lite stash... Eller satsat på att bli skådespelare till 100 % eller nåt sånt. Just idag känns det som om det hade varit mycket roligare att leva då. Jag har traskat runt på stan i min ensamhet och inte hittat en enda sak som jag vill ha. Sjukt tråkigt. Nej, om jag ska chansa på att ICA-ettan har gott lösgodig och gå dit... Det finns en risk att jag blir besviken.
KÄRLEK!
Skicka en kommentar