"Jag har varit så duktig. Jag har varit så satans duktig. Jag var duktig på dagis. Jag var duktig i lågstadiet. Jag var duktig på melllanstadiet och på högstadiet. Jag studerade duktigt och fick en superduktig flickvän som jag gifte mig med på ett duktigt sätt bland duktiga vänner..."
Jag tror att alla som läser min blogg som tillhör min närmaste krets (och jag vill gärna tro att min närmaste krets är ganska så stor och underbar) känner igen sig. Duktiga barn leka bäst. Eller? För er som har lust att läsa mer om det jag skrivit, gå genast och köp "Doppler" av han som skrivit namnet på min blogg. Ja lite får ni checka upp själva. Ni är ju så duktiga! ;-)
För att göra lite mer reklam för boken, å för att få my godess i Malmö att känna sig träffad, så handlar boken om herr Doppler som är trött på att vara duktig, och som flyttar ut i skogen för att hitta sig själv igen. Jo ho, /s, det gör den visst det! Doppler propagerar för att vi alla ska bli jägare och samlare igen. Det är ganska så najsa tankar.
Så, en vänlig och älskvärd själ undrar hur mitt hjärta mår. Eller, hon undrade hur allas hjärta mår. Hon är god och duktig.
Jag mår duktigt. Jag har duktigt nog skrivit tenta idag trots sömnbrist och kunskapsbrist och jag tror att jag pulled it all together på ett väldigt duktigt sätt. Jag var duktig nog att ringa mina föräldrar att tala om det. Jag var duktig nog att söka 3 jobb till. (de som säger att folkhälsovetare inte har nån framtid, kiss my ass, jag har snart sökt över 10 jobb å jag är så nervös så jag mår illa. Om jag spyr så lovar jag att spy duktigt, i toaletten.)
Nu sitter jag med ett glas rödvin, det andra i raden, å längtar ut i världen. Jag undrar vad alla ni andra gör i kväll, å jag skulle så gärna vara med just dig i kväll. Min själ behöver utmanas. Intellektet vill vila.
Skriv i min blogg. Jag tycker sånt är duktigt. Love you all! // Lina
ps- mitt hjärta mår bra
Inlägg
3 kommentarer:
Faktum är att jag fick ett tips av min chef igår: Var inte en "duktig" flicka, du är bra som du är. Det finns tydligen en institution med "duktiga" flickor i den här staden...
Vad jag gjorde igår? Söp te med ett gäng främlingar, träffade den senaste i raden av män jag tycker om, blev ledsen och åkte hem... Men jag hade rätt så trevligt på det stora hela...
nu vet jag vad nästa bokinköp kommer bli! hmm...är det så att han har läst mina tankar? :)jag tror dock att vi måste se bakom detta "duktighetssyndrom" och se det för vad det verkligen är...en rädsla för att aldrig vara tillräckligt duktig. därför är ditt råd om hur man ska leva i vardagen det bästa, min kära godess i linköping: klappa dig jsälv på axeln och säg: fan vad bra jag varit nu. nu har jag varit duktig. och njut av det. det har jag gjort de senaste dagarna. det är en kick. :)
massa kärlek till dig! jag hoppas vi ses snart! kul att prata ikväll, lär få en redogörelse över kvällen. hihi.
love!!!
Saknar såå. Vi duktiga flickor har ju det så bra tillsammans. När vi ÄR tillsammans. Jag önskar att jag fick VARA med mina duktiga flickor hela dagarna, jag mår så bra då, jag blir så lycklig då. I helgen har jag inte varit så duktig... Jag har bränt massor av pengar på alkohol, clubbing och taxi. Jag skulle säker kunna få 2 par nya jeans och en snygg topp för de pengarna... Eller om jag hade varit riktigt duktig så hade jag kanske kunnat livnära en skock ungar i Afrika under en vecka (eller mer) för de pengarna. Men jag gjorde inte det. Jag dansade, pussade och skrek som en galning och kortet åkte fram titt som tätt. Idag är jag inte heller så duktig, jag sitter och skriver i denna blog på arbetstid, ska gå på lunch 20 minuter för tidigt för att äta lunch med en duktig flicka och sen när jag kommer hem borde jag verkligen tvätta men jag tror att jag kommer att skita i det. Sen kommer jag att få ångest för jag inte varit tillräckligt duktig de senaste dagarna. Jag vet inte vad vi ska göra, vi duktiga flickor. Jag vet inte ens om jag är duktig längre? Men jag vill ju bara det, det är som en inre drivkraft som bara maler på. Intressant ämne det här. Varför vill jag vara duktig? Om jag slutar vara duktig, kommer ni att tycka om mig ändå? Om jag skulle börja bli en riktigt oduktig flicka skulle mina vänner se på mig med ett leende och gilla mig ändå? Spontant skulle alla duktiga flickor svara "JA, men det är ju självklart..." Men det är inte säkert, vi har ett sammanhang och en kod... bryter man de "osynliga" koderna så kan även duktiga flickor bli svåra att tas med. Det är en svaghet som vi duktiga flickor måste jobba på.
Mad misses from a mad miss!
Skicka en kommentar