Jag är så inne i mina livskval och min ångest att jag inte hörde när äggklockan ringde å pajen var klar. Den är mycket bränd. Jag är mycket orolig. Inte för pajen utan för framtiden. Jag hatar och älskar den. Framtiden. Ovisshet har sin charm, jag vet. Men vissa dagar får den mig att må illa. Sambon ska flytta till Västerås å det blir en allmänt strulig vår. Och dyr.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen efter den här terminen. Hade tänkt bo och sommarjobba här tills jag kom på nått som kändes bra. Men nu då, blir jag också västeråsare? Vill jag ströjobba ett år och söka "riktiga" jobb, eller vill jag läsa min magister på KI direkt? Eller vill jag läsa den i Västerås? Eller vill jag läsa till lite praktiska saker på friskvårdsutbildningen i Tärna? Är den för ovetenskaplig för mig eller är det precis vad jag behöver?
VILL JAG BLI FOLKHÄLSOVETARE ÖVERHUVUD TAGET?
Vi har precis börja läsa en etikkurs. Och den liksom bekräftar min känsla av att folk kommer se på mig som en hälsopolis...och det blir jag ju. Vem är jag att säga vad någon annan mår bra av? Vill jag egentligen bli läkare eller sjuksköterska? Om det är så, när ska jag orka ta det massiva beslutet.....
Ringde mr.sambo och sa att jag behövde en riktig älta ångestkväll. Jag vet inte om han fungerar som substitut för min ältarproffs....och temporärt substitut....aldrig permanent. Jag är bara "vi" med mr.sambo i vissa avseenden. I andra avseenden är jag "vi" med alla mina underbara sisters spridda över hela Sverige. Gud vad jag saknar er!
Välbefinnande till alla /missy
Inlägg
2 kommentarer:
Vad är det med alla och Västerås? Jag och en nära vän har alltid kallat just denna stad för helvetet. Och vart flyttar alla, jo till Västerås. Jag vill ha ändring för annars kommer jag aldrig kunna bo nära er.
Gällande det där med att du inte vet om du vill bli folkhälsovetare. Tror att många av oss har nån slags läggning som gör att vi alltid kommer att tvivla på våra val. Medaljen har ju som så fint sagts både en fram- och en baksida.
Och gud vad jag saknar dig!!!
Skicka en kommentar