Vare sig du tror att du kan eller inte kan....har du rätt

Först och främst, big misstake av mig. My bad. Jag skulle skrivit att texten nedan var av Lars Winnerbäck. Jag glömde. Eller tog förgivet. Lika illa vilket.
Men som sagt till annan flitig bloggare, en dag, då ska jag skriva något ännu bättre.
Å som en ytterligare najsig bloggare skrev, så identifierar jag mig med hans texter. När jag såg det innelägget kände jag mig lite fjantig. Men det är sant. Å för mig är det nog en livsnödvändighet. Särskilt just nu.

För där jag befinner mig just nu, i min inre resa, där behövs all själslig guidning och support som finns att tillgå. Det är mitt jag utvecklas finns ett extremt mörker och samtidigt ett extremt bländande ljus. Å det är det bländande ljuset som jag är mest irriterad på, för mörkret dealar jag med var endaste dag. Det kan jag tyda om än inte förstå. Men det där ljuset, det skulle hjälpa om det inte vara bländande. Det skulle kunna vara mer som en lanterna som visar rätt väg, inte bara vara så där elakt. Jag vill se min väg klart, om så bara för en sekund. Men vem vill inte det?

Jag skulle vilja sluta tänka. Jag är säker på att jag med mina tankar skulle kunna få mitt hjärta att sluta slå. Mind control. Det låter drastiskt å allvarligt men jag menar bara att så mycket ligger i tanken, å hur mkt tanken formar våra liv. Good or bad. Jag letar efter det goda.

Jag letar för fan överallt.