missys insights.

Först å främst vill jag meddela att jag sänder massa kärlek å tankar å litervis med glass till er stackars sjuklingar i V-trakten. Kall puss på pannan å må ni uppleva bättre dagar. Så, nu var det sagt.

Så här är det. Jag har post krock -ångest å samtidigt publicerar blameitonthestones sina tankar om sliding doors alternativet. Saker som får en att fundera. Jag känner att jag levt antingen i dået (läs: ältat gamla händelser å vägval) eller i framtiden (läs: vad fan ska det bli av mig?). Å hur klyschigt det än låter så får några galna älgar (läs:älgjävlar) framför en bil en tjej i Linkeboda att ta tag i nuet.

Å hur yttrade sig detta undrar säkert alla mina vänner av ordning? Jo - Missy goes crazy i sälenbackarna. Hon som alltid varit lite rädd för allt som går fort och har med snö att göra å innebär att man kan skada sig...kastar sig våghalsat upp i varenda liten lift, ner för varenda omöjlig backe...utan att oroa sig över svårighetsgrad. Hon klagar när det går för sakta, biter i hop när det gör ont att krascha, vill lära sig allt, allt, allt. Efter några (läs: "några" med tvivelaktighet) vinglas å en galen taxifärd där hon ger mer dricks än vad CSN gillar, efter roliga diskussioner med Kärleken å dans med vänner....så kommer hon på vägen hem på att hon aldrig rullat naken i en snödriva, så det måste hon göra. Hon har aldrig blivit slickad på ögat, så det måste hon be någon om. Hon har aldrig röjt helvetet ur en husvagn, så det måste hon göra.
Å nu när hon har kommit hem, så har hon aldrig låtit bli att bli stressad å grining, så det måste hon göra.

Krockar å älgar å bloggar kan få en liten Linkeboda tös att bara ta för sig å ge järnet. Var grymt längesen så här mycket energi rann omkring i kroppen. Är det här som en andra chans, eller "andra sidan" i robinson? Då man kan vet att allt kan ta slut å är grymt förgängligt...å man bara kör på. Jag tror det. Vad tror ni? Lever ni nu, då eller i morgon?

Bless all, missy.