calleth I, cometh you?

Det är sjukligt vackert väder. Sjukligt och vackert kanske inte passar ihop i samma mening...men det är det, sjukligt vackert väder. Jag känner mig också sjukligt ensam i detta sjukligt vackra väder. Jag har varit ute och promenerat läääänge, njutit av doften av syrén, tittat på den klarblå skyn, känt doften av grillar....längtat efter att ta en öl i sällskap med goda vänner. Ja ja. Den tiden kommer också.

Just nu koncentrerar jag mig på att inte må illa....inte känna efter. Åt lite gammal mat men Tvistevägen sa det borde vara lugnt (här skulle jag gärna skriva att hon lovade, men det kunde hon inte göra givetvis. hade dock känts mycket bättre med ett löfte).

Ja visst ja. Uppsatsseminariet gick finfint. Lite lustigt nog, appropå det jag skrev om att man ska göra en sak varje dag man är rädd för, så beskrev scary-examinator vår uppsats som väldigt modig. :-)
Å hon gillade modiga uppsatser och hon gillade vår modiga uppsats.

Jag är modig, för jag gjorde en sak jag var rädd för.
Jag är modig, för jag å my partner in crime skrev nått som tydligen var modigt.

Jag är inne i ett Oprah-mode - vilket innebär att ovanstående klokheter får mig att tänka på 20års jubilerande kvinnans klokheter. Här kommer präktighet i stora mått (dock tänkvärd präktighet)

"It's because its hard its special"

"It isnt brave if it isnt hard"

Ja vad ska jag skriva mera. Jo, t.ex. att a blast from the past dök upp på framsidan av DN På Stan idag. Nu vet jag var jag kan hänga med alla mina sköna gudinnor i huvudstaden. Jag tror att Älgjakten också kan accepteras på detta ställe, vi är nämligen accepterande bönder från byn.

Så sammanfattningsvis (ja det är uppsatssjukan):

1. jag är ensam
2. det är vackert väder
3. sjukligt vackert väder
4. illa, jag mår illa
5. jag är modig
6. jag har en fast punkt och jag flyttar till huvudstaden