Ibland har man bara sånna här dagar när man känner sig tom fastän solen skiner, luften är varm och skön, livet är bra...men ändå. Jag känner mig liten i världen. Å det är ju iofs ett faktum, jag ÄR liten i världen. Det finns många många många fler människor på denna jorden, och många många många av dem gör enormt stora och viktiga saker. Det är liksom lite mer uppenbart att vissa bidrar till att göra den här världen till en bättre plats. Sen finns det ju många som förstör den här världen på en mängd olika sätt...jag får klappa mig själv på axeln för att jag inte är förstörande eller förgörande.
Jag känner mig nog bara lite ensam just nu. Det är lätt att känna sig liten då.
Inlägg
5 kommentarer:
ja, ensam i världen och i vårsolen är en känsla jag kan känna igen. den är nästan så där äckel-skön, man kan inte bestämma sig om det är frihet eller ensamhet som känns. du är i alla fall inte ensam! jag saknar dig och fan att du ska jobba ikväll annars hade vi kunnat hitta på något skojsigt i vårmyset! och jag jobbar imorgon... men vi ses snart! PUSS!
När tankarna blir lite för globala är det lätt att känna sig liten.
Men tänk på allt gott som du gör.
Det är inte litet.
Kram vännen!
gums, du är bäst och det vet du innerst inne. tråkigt att du inte kommer ikväll, du är saknad!! pyss
Lilla livet i övermäktigheten som kommer krypande då och då och sliter upp den där dörren som man bara trodde sol och kärlek kunde öppna... men nej då ups and downs gör att man känner skillnad... ibland öppnar den där solen och den där kärleken dörren så förbannat mycket och sen glömmer dom att stänga efter sig så det blir värsta värsting korsdraget och ett jävla spring! *kramis*
Den känslan känner jag igen... Allt ska egentligen vara bra, solen skiner och fåglarna lever rövare, men.. Det är nåt som fattas, hjärnan hinner inte riktigt med. För de dagarna borde man ju vara glad. Men av den anledningen blir man ledsen, för det är jobbigt.. Man är ensam. Ibland är det svårt att njuta av saker ensam. Och ibland är det skönt.
Skicka en kommentar