häng i hemstaden.

Jag trodde det aldrig men jag mår faktiskt bra av att vara hemma. Jag har klagat lite på att mitt sociala nätverk är minimalt, men jag är beredd att ta tillbaka den åsikten nu. Det är alldeles, alldeles underbart och jag går numera på kvalitet istället för kvantitet.

I går kväll hängde jag med mamma + väninna...åt god mat, drack bra vin å kollade på Let's dance. En helt ny upplevelse för mig och sånna ska man vara tacksam för. Satt och drömde mig bort en stor del av programmet men sällskapet var superbt. Efter detta mötte jag två goda vänner på hemstadens Stureplan och vi hamnade genast i en djup diskussion om kärlek och de val man gör. Fick lite nya infallsvinklar, mycket tacksam. Fick också bekräftat att andra drömmer om samma sak som jag - att någon gång ska man fan bo på det där suspekta motellet i Heby. Ha ha. Köpa middag i gatuköket, äta frukost på Wärdshuset å sen ta ett uppfriskande bad i deras badhus. Ha ha.Nån som är på? Jag lovar att skicka vykort alt. dokumentera vistelsen med många fina turistiga bilder.

Bytte gäng efter halva kvällen å samtalet styrde in på vem det var mest synd om, om det är bättre att dumpa eller bli dumpad, framtida affärsidéer, vem som hade flest dirty secrets att skriva om i sin framtida bok å huruvida Boye var lesbisk å om Edith S. e bättre. Kvällens sista diskussion är också väldigt nämnvärd - en av vännerna påstod att han hellre skulle hänga med vem som helst utom Bono "till och med Michael Jackson!".

Alltså det är bara hemma man kan få en sån här kväll. Så många märkliga människor som hänger å man får umgås med de som är ute...anything can happen. Det är liksom ingen idé att försöka vara någon man inte är, för alla känner till vem man är på något sätt. Det är en ganska skön blandning av trygghet och panik som jag helt har välkomnat i mitt liv just nu.

Å det är bara hemma i söndermarken som kvällen kan sluta med snöänglar på torget under en helt stjärnklar himmel.