om att sticka.

Oj, det där blev en mening med två innebörder. Jag tänkte skriva om vilken bra terapi det är att sticka när man mår dåligt. Alltså,

stickor + garn + tålamod = halsduk

att sticka är bra terapi när man har stuckit. Så kan vi säga.
I dag har jag köpt mig dyrt och fint garn, självklart grönt, för framtida bruk. Tills ångesten börjar krypa i ryggraden å skickar signaler till min andning, som genast blir fucked-up. Framtida bruk visade sig vara cirka en timme efter jag kommit hem efter najsig promenad med en flicka som e lika förvirrad som jag (jo, det finns sånna). Kom på att jag inte visste hur man lägger upp maskor, det gjorde mormor åt mig senast. PANIK!, så jag googlade...fick upp hur många bloggar som helst som handlade om stickning. Helt sjuk roligt. Men men ingen som gick igenom the basics. Så, flickan fick lov att genast bege sig hem till mig, hon var här inom10 min, förstod nöden i mina desperata msn meddelanden. Tack och lov! Nu har jag stickat så att axlarna värker och huvudet är tömt på dåliga tankar. Fantastiskt. Ännu mer fantastiskt är att ångesten blir till en värmande halsduk!!!!!

Kommer sova gott i natt, kan leva med mardrömmar om tappade maskor. I helgen ska jag lära en vän i nöd hur man stickar. Jag tror att det kommer att göra henne gott.