missy goes london.

Yes! Nu är jag på väg. Till London, den gamla hemorten där man skrattat, jobbbat häcken av sig, spenderat sjukliga summor pengar och längtat efter helgens clubbing. Nu ska jag dit å turista med svärföräldrar å kärleken. Lite annorlunda upplägg denna gång. Men ska bli sjukligt najs. Jag är värd detta innan jag sätter igång med uppsatsen. Träffade nyss handledaren som jag redan älskar....för hans kunskaper, timida framtoning och bra idéer. Detta blir nog bra.
Nu orkar jag inte bry mig, LONDON's CALLING!

Ha en trevlig helg mina stjärnor, njut av Lars, livet å kärleken åt mig med.
Jag vill vara med å leka snart. Ni fattas mig så det skäääääär i bröstet, som mattis skulle ha sagt.

missy vågar inte räkna...

...hur många snus hon har stoppat under läppen under denna helvetes hemtenta-vecka.
...hur många gånger hon har tvivlat på sig själv och sin intelligens
...hur många gånger hon sagt att hon har ångest till mr.love
...hur många gånger hon ringt Lisa å sagt "jag förståååååååååååår inte"
...hur många liter påskmust-light hon druckit
...hur många gånger hon funderat på att ringa nån kär vän men inte orkat
...hur många gånger hon längtat uuuuuut!

Så jag tänker inte räkna. Vem mår bra av det? Nån tokig jävel där ute i världen skulle säkert vilja dra några statistiskt signifikanta slutsatser av dessa fakta, med jag orkar (och kan) bara konstatera att jag ser ett mönster å att det är ganska så sorgligt, men alltid kan man ju dra lärdom av nått. Another one bites the dust å går vidare. Kanske Hagamannen skulle åta sig detta uppdrag när han sitter bakom lås och bom?

I morgon åker jag till London å det känns jävligt najs. Sen vägrar jag att planera något mer för denna vår. Jag har inte hunnit bara vara jag på länge och trots att jag ofta ogillar mig själv, så längtar jag efter mig själv. Jag ogillar ångest-ångest-missy mer än jag ogillar ångest-missy. ;-)

Jag ska nu ta en promenad i vårsolen, sända många tankar till kärleken som sitter å skriver tenta (statistik han med ;-) ) samt många tankar till kära lillstrumpa som inte har det allt för braå inte har talat om det för mig förrens nu (fy! eller har jag lyssnat dåligt?). Äsch, jag ska tänka på hela världen, jag har tid nu, jag har lust nu!

"I know god won't give me anything I can't handle, I just wish he didn't trust me so much" sa en klok moder theresa å missy håller med.

missys insights.

Först å främst vill jag meddela att jag sänder massa kärlek å tankar å litervis med glass till er stackars sjuklingar i V-trakten. Kall puss på pannan å må ni uppleva bättre dagar. Så, nu var det sagt.

Så här är det. Jag har post krock -ångest å samtidigt publicerar blameitonthestones sina tankar om sliding doors alternativet. Saker som får en att fundera. Jag känner att jag levt antingen i dået (läs: ältat gamla händelser å vägval) eller i framtiden (läs: vad fan ska det bli av mig?). Å hur klyschigt det än låter så får några galna älgar (läs:älgjävlar) framför en bil en tjej i Linkeboda att ta tag i nuet.

Å hur yttrade sig detta undrar säkert alla mina vänner av ordning? Jo - Missy goes crazy i sälenbackarna. Hon som alltid varit lite rädd för allt som går fort och har med snö att göra å innebär att man kan skada sig...kastar sig våghalsat upp i varenda liten lift, ner för varenda omöjlig backe...utan att oroa sig över svårighetsgrad. Hon klagar när det går för sakta, biter i hop när det gör ont att krascha, vill lära sig allt, allt, allt. Efter några (läs: "några" med tvivelaktighet) vinglas å en galen taxifärd där hon ger mer dricks än vad CSN gillar, efter roliga diskussioner med Kärleken å dans med vänner....så kommer hon på vägen hem på att hon aldrig rullat naken i en snödriva, så det måste hon göra. Hon har aldrig blivit slickad på ögat, så det måste hon be någon om. Hon har aldrig röjt helvetet ur en husvagn, så det måste hon göra.
Å nu när hon har kommit hem, så har hon aldrig låtit bli att bli stressad å grining, så det måste hon göra.

Krockar å älgar å bloggar kan få en liten Linkeboda tös att bara ta för sig å ge järnet. Var grymt längesen så här mycket energi rann omkring i kroppen. Är det här som en andra chans, eller "andra sidan" i robinson? Då man kan vet att allt kan ta slut å är grymt förgängligt...å man bara kör på. Jag tror det. Vad tror ni? Lever ni nu, då eller i morgon?

Bless all, missy.

missys nära-döden upplevelse.

My god vilken helg! Två timmar sena från Linkeboda, stressad förare som dessutom körde fel....å så BANG så hade vi krockat med en bil som bromsat in för 3 älgar. En minut innan hade jag inget bälte på mig, men rättade precis till det. Crazy! Dem där älgjävlarna höll på att göra mig å mina vänner riktigt riktigt illa. Jag såg inte mitt liv passera i revy å det är jag lite besviken över, men har bestämt mig för att tolka det som om det inte var my time to go, å att revyn är bara till för att se en enda gång å det är the final show. så måste det vara. Däremot så gick allt i slowmotion, från att vi såg älgarna tills vi smashade in i bilen framför... tur att vi alla klarade oss. Jag har haft lite ont i nacke och rygg (vilket inte har blivit bättre av allt för många vurpor i backen) å engelsmannen har ont i knäet.

Jag hade riktig ångest ett par timmar efteråt, å började så klart stortjuta när jag ringde till mamma å sa "mamma, vi har krockat...." Mamma var great, hällde i mig en whiskey bums när jag kom hem, å tog dessutom en själv. Sen skickade hon med mig hela flaskan när vi fortsatte upp till sälen. Var framme efter 02.00, var en pärs att åka bil igen kan jag säga, särskilt som vi höll på att krocka igen med ett rådjur. Jag ska ta jägarexamen å skjuta odjuren. Jag skäms inte alls för att jag äter viltkött längre. Mmmmmmmmmmmmmmmm vad gott. Det ska dem ha.

Hände massa mer i helgen, men jag orkar inte mera nu - skadat finger å mr.misters mamma har blivit inlagd på lass. vi får ta resten sen. jag tror jag har fått nya insikter att dela med mig av ;-)

missy goes sälen.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på vad jag ska ta mig till med all denna oreda? Sälja lägenhet är ångestframkallande på många sätt. Fixa till skavanker. Hålla kontakt med mäklare samtidigt som dagarna tills uppsatsen ska vara inlämnad blir färre och färre. Säga "hejdå" till dessa väggar som hållit så många hemligheter, så många skratt, så många panikattacker, några få men bästiga fester, matos i massor, os av äckliga träningskläder i massor med.... kärlek i massor! Massa liv helt enkelt.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på om jag verkligen borde ha köpt ett par snowboardskor för mina sista pengar? Inte vet jag, men dem gör mig i allafall glad. Å jag har haft dem på mig varje dag i en vecka snart, för att dem ska sitta perfekt tills i helgen. Massa vänner ska upp till Sälen, ska bo med fyra av dem i en husvagn, de andra ska dela på en liten liten liten lägenhet. Sju stycken. Det ska bli varmt och soligt och jag har ringt runt å kollat vilka som är stabila i liften å har efter det gjort en lista på vänner jag ska hålla nära.
1) Martin. 2) Lisa. 3) Ljungberg. Sounds like a plan.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på hur faaaan jag ska se snyggare ut än Martins ex på Cissi å Rickards bröllop i slutet av April. Det tål att funderas mer på å jag har lite tid tills dess. Jag tror inte jag ska fundera nå mer. Jag skulle kunna göra en lång utläggning om "Den bästa av mödrar". Det får vänta.
Frukostsmoothie redo å jag ska försöka ta itu med det roligaste ordet jag hört på länge, nämligen hur man gör en ortagonal varimax-rotation. Nån som vet?

missy goes ambitious.

Det här är helt galet, jag har varit på bibblan sen två timmar tillbaka å det är sju timmar kvar tills jag "får" åka hem. Jag är fan värd en paus nu!

ööööhhh....

ööööh...

har jag inget att skriva????

ööööh.....

öööööööööööööööööööööh....ööööööh......

näe det har jag inte. hjärnan e full av sånt som doesnt matter in the long run, bara fram till hemtentan. ja ja. får finna mig i denna status å köra på. later!/m.

Daniel Boyacioglu

är mannen med stort H. Kanske jag borde tillagt i natt men hjärnan var frusen efter promenad hem i -10 grader... i vårjacka...

Värme

Jag ska sova nu, men jag måste bara få säga några snälla ord om denne man (med stort H ;-) ) som förgyllt min kväll. Han med begynnande ölkagge, långa polisonger, en röst som når min benmärg och frambringar ett leende på allas läppar. Han som sveper 3 cider under sin alldeles för korta spelning å frågar gitarristen "hur går det för dig?" Han som pratar om själen, som sjunger om hat och lidande och gör det med ett bisarrt leende på läpparna. Han som drar av "blinka lilla stjärna" klinkande på gitarr som extra nummer My god, jag var förälskad i kväll, tillsammans med resten av publiken. Varma hjärtan. Kanske någon tog med sig lite värme därifrån...till resten av den kalla världen, till resten av kalla mars...å kanske kan missy behålla lite av värmen. Ja ja ja! det kan hon. Å nu har hon precis märkt att det sänds repriser av "Heja Björn" på nätterna, my god, vilken lycklig kväll!
Dags att krypa ned bredvid kall älskling efter iskall promenad hem från HG.