världens finaste syster.

Jag har skrivit här på bloggen om min sorgliga ekonomi som ger mig magknip. Vad dimper då ner i brevlådan om inte ett fantastiskt fint kuvert innehållande ett fantastiskt fint meddelande "Buy yourself something pretty. ps- I'm rich now, so no worries!" tillsammans med en röd peng. Blev så rörd och tacksam över att jag har en så underbar lillasyster att jag började gråta.

Tänk lillstrumpa att jag har dig, som är den bästa, snällaste och coolaste lillasyrran man kan ha! Lucky me!

Grannfejden.

Hatar det programmet. Löjligt. Pinsamt. Dåligt.
Men nu är jag själv mitt upp i en grannfejd.
Det värsta jag vet är soplukt. Jag får kväljningar varenda gång jag går ut med soporna. Försöker alltid hålla andan där inne i soprummet men det är inte alltid jag är snabb nog. Våra grannar är white trash som lämnar soppåsar utanför lgh i dagar. För mig är det ok att ställa påsen utanför dörren i ett par timmar om man bär ner den innan det börjar lukta. Deras börjar alltid lukta. Så i början av veckan fick jag nog. Skrev "Skärp er, det luktar apa!" på en hjärtformad rosa post-it och smällde upp ovanför soporna. Soporna försvann. Däremot dök det upp ett meddelande på baksidan av min fina lapp, klistrad vid hissen "Would you go fuck yourself!".

Bring it on white trash!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

"snabba på" förresten,

det är ett himla fult uttryck såg jag nu. Ska aldrig mer använda.

ajje!

Jag har ont i magen. Jag hatar pengar. Pengar är absolut inte det viktigaste som finns för mig. Bara jag har så att jag klarar mig och kan göra något skoj då och då. Ibland blir dock pengar extremt viktigt - när man inte har så att det räcker. Denna månad trillar det in 1234:- på mitt konto. Tagit ut 5000:- från mitt sparkonto (som snart är nere på noll igen efter denna termin) för att täcka det nödvändigaste. Kvar är 800:- till vardagsutgifter och nöjen. Det känns inte bra i magen alls. Jag veeeeeeeeeeeeeeet att det löser sig. Men första känslan är ändå: P A N I K ! ! ! Skatteåterbäringen är mer efterlängtad än någonsin.

Snälla Skatteverket, om ni ser det här - snabba på lite!

upprörda medborgare vs. SvD 1-0

Nu har de tagit bort seriestrippen. Inte en sekund för tidigt. Bra jobbat ni som orkade maila, man kan faktiskt påverka!

Idag har jag startat dagen med tårar trillande ner för kinderna i en lugn ström. Kollade på reprisen av det senaste Uppdrag granskning om dagens äldrevård. Sitter & funderar på hur jag kan hjälpa till att förändra denna märkliga värld som är fullkomligt snedvriden när det kommer till hur vi tar hand om våra äldre. Det är sorgligt, vidrigt, förnedrande samtidigt som så många fantastiska människor utför ett underbart arbete. Varför kan det inte gå att få ihop - pengar och människovärde.

Vad kan man göra hörrni?! Jag tycker TV4 borde starta en insamling, de är ju så bra på sånna dära galor. "Sveriges äldre-galan". Den borde väl dra ihop tillräckligt med pengar så att de äldre kan få lite guldkant på tillvaron?

Vidrigt SvD!

Jag tolererar inte att sånt här publiceras å därför har jag skrivit ett ifrågasättande mail till SvDs chefredaktör Lena K Samuelsson (mail: lena.k.samuelsson@svd.se) och föreslår att ni som också upprörs gör det samma.

studenter vs. dålig handledare 1-0

Plötsligt händer det. Att personer på högre ort faktiskt lyssnar på studenterna. I morse möttes vi av högsta hönset på utbildningen som meddelade att vår handledare hade fått ett erbjudande om att lösa konflikten tillsammans med oss idag, eller att sluta. Hon var en quitter. Vi är numera en handledarlös grupp, men de har lovat att skaffa oss en "mognare" handledare till hösten. Det tackar jag verkligen för.

battle of the lovers.

Jag: Det är ungefär en sån här jag menar (tapeten till höger):

Kärleken: Va!?! Ska du ha tapeter kvinna? Var?

Jag: Ja! I sovrummet. Vitt golv, vita garderober, vitt linneskåp och så dem här tapeterna.

Kärleken: Det kan du drömma om. Mönsterpassning så det skriker om det ju.

Jag: Du skulle t Wien i höst igen va?

hehehe.

studenter vs. högskolan

I dag är jag mkt trött på inkompetenta vuxna människor. Malmö högskola har fixat så att vi ssk.studenter har obligatorisk omvårdnadshandledning, vilket jag tycker är en fantastisk förmån. Det finns en verksam ssk som handleder varsin liten grupp genom hela utbildningen. Fantastiskt att få vara samma lilla grupp och handledare i 3 år. Man hinner lära känna varandra och på så sätt vågar man ta upp sina osäkerheter, brister och frågor som har med det framtida yrket att göra. Man får utvecklas tillsammans och finna sin yrkesidentitet. Det är verkligen jättebra.

Om det fungerar.

Min jävla handledare visade sig under första träffen vara en blek, okarismatisk, tillbakadragen kvinna med noll talang för att skapa en trevlig atmosfär. Hon ställde inga följdfrågor när vi presenterade oss. Hon gjorde inte ett dyft för att lätta upp den nervösa stämningen. Handledningen skulle vara i 1,5 timme. Vi fick gå efter 20 min utan att ett enda vettigt ord blev sagt. Sen ställde hon in följande två handledningar var på VI fick göra 2 extra uppgifter för att få giltig närvaro. Kändes inte spec smart eller nyttigt. Handledningens poäng är att man tillsammans ska diskutera och delge problem. Inte sitta själv på kammaren och skriva en uppgift medan hon får pengar utan att vara där, således har jag inte lämnat in några uppgifter.


När det handlar om studenter vs. lärare så har man sällan något att vinna på att opponera sig. Man vet aldrig när nån av lärarna står där som examinator och minns vem man är. Ändå valde jag och min kära klassis P att inte gilla läget. Nu har detta tagit ganska stora proportioner och numera är kursansvarig samt dekanen inblandade i soppan. Och inte ett skit händer. Folk skyller på annat folk. Ingen har ansvar. Ingen har någon lösning. Alla tycker att det som hänt är skit, men inte ett skit händer. Så kan man summera det hela utan att gå in på bisarra detaljer.

I morgon är det dags för handledning. De andra grupperna har hittills träffat varandra i ca 5 timmar. Min grupp har setts i 20 min och det ligger en konflikt i förgrunden.
idag: studenter vs. högskolan 0-0.
Bring on 2moro!

in case of eventuell trissvinst:

Skulle jag genast beställa denna tapet av illustratören jag avgudat i många långa år, Jesper Waldersten. Han har designat denna fantastiska tapet (som heter Wallputters) som går att beställa på http://www.yourwallpaper.se/. Inköp förutsätter massa dollars. Har inte.

Bye bye pretty.

Just nu tänker jag febrilt på hur jag och kärleken skulle kunna få plats med denna skönhet i nya lgh men kommer gång på gång fram till att vi inte har plats. Jag vill ha den här soffan, snart lägger jag mig som ett litet barn å gråter på golvet. Tveksamt att soffan får bättre plats för det. Bye bye pretty, hoppas vi ses igen i framtiden när vi har köpt en herrgård eller nått.

skärpning.

Ska man ha en blogg så får man vackert skriva i den. Annars får man ta bort den. Jag irriterar mig såååå på andra mnskr som inte uppdaterar minst en gång om dagen. Nu är det dags att jag blir flitig eller lägger ner. Börjar med att försöka vara flitig.