Näe nu är jag trött på att sitta framför datorn och försöka pressa fram smarta grejer. det gör ont i ögonen, nacken och det snurrar galet många begrepp i huvudet. Tur nog så är det bara ett dygn kvar tills jag sitter på tåget till älskade lilla Sala. Åh vad jag längtar hem! Men första anhalten på resan hem är dock till huvudstaden där jag ska få äran att hälsa på min fina vän & snacka bort några timmar och titta på hennes växande mage och klappa lite på den. Senare på dagen ska jag få träffa älskade älskade lilla P & kolla hur läget är med honom & få veta vad som hänt i hans liv sen jag slutade jobba där. Det är ett kärt stopp i huvudstaden med andra ord. Nån annan sthlmare som vill ses? I'm game!
Men hem, åh ljuva hem. Vad skönt det ska bli att få krama mamma, pappa, syster, släkt, vänner och att få åka lite rulltrappa. Sånt jag inte får göra här hemma i Malmö varje dag. Åh hem.

Men först. Tentor klar. Nu får jag fan skärpa mig.

rehabweekend

som jag och kärleken har pratat om att vi behöver åka bort & vila efter den här hektiska sommaren & hösten....som bara har handlat om jobbjobbjobb. det är tyvärr ganska svårt att boka när man bara jobbar & pluggar men igår kväll slog vi till på Paris. jag tror att det blir min femte gång där nu, ändå ser jag barnsligt mycket fram emot att sitta (varmt klädd) på uteserveringar och dricka kaffe, dricka vin, gå runt med en baguette under armen, pussas på broarna över seine och bara se så där galet paris-romantisk ut.

Oooops I did it again...

höst, gula löv som trillar ner från vackra träd och skön septembersol som värmer. detta sätter alltid igång en process hos mig. jag bara måste färga håret rött. ofta i allafall. denna gång gjorde jag det igen. med en tvist. så här kort hår har jag inte haft sen högstadiet. nu känner jag mig som jag. bort med ljuva lockar. fram med mig själv.

hej träningsvärk!

I dag har jag en sån fantastisk träningsvärk tack vare:

och:

Funktionell träning ska tydligen vara årets träningstrend 2008. Det har jag hoppat på eftersom min underbara naprapat övertygat mig om att det är precis vad jag behöver. Jag känner redan att han har rätt. Det är jättesvårt att hålla balansen på pilatesbollen och det krävs att man f o k u s e r a r, vilket vanligtvis inte är min grej.

Det här blir nog perfekt det. Hej träningsvärk, välkommen beach 2009!

nattmaror

usch, i natt har jag sovit fruktansvärt oroligt. jag har liksom så där vakendrömt, vet ni vad jag menar. att man vaknar till och fattar det här stämmer inte, jag ligger i sängen, men ändå fortsätter hjärnan att springa runt å leta efter den där försvunna väskan, på jobbet, på bussen...hjärnan gör så att jag är utelåst, tappar bort viktiga nycklar till jobbet & dessutom så missar jag deadlinen på hemtentorna. jag är helt slut nu på morgonen. väskan ligger i hallen. deadline om 1,5 vecka. jävla hjärna.

sköna söndag efterlyses

jag undrar om min lärare har läst samma kurslitteratur som jag. fattar verkligen inte hemtentafrågan. det jag har antecknat från hennes föreläsning går inte att finna i litteraturen. jag är lite rädd för att fråga henne. hon är pensionerad hippie-tant som inte tål kritik. jag får fortsätta slita mitt hår tills det är dags att gå till jobbet. vad hände med sköna söndag?

Nu tror jag att jag vet hur det är att ha migrän. Ja, eller någon sorts extrem huvudvärk i allafall. Klarade jobbet med nöd & näppe & ipren igår...var i sängen på en minut när jag kom hem. Kärleken satt & kollade tv när jag försökte somna & jag höll seriöst på att bli galen varje gång han skrattade, eftersom ljudet nästan fick mig att kräkas. Men jag sa inget. Jag gillar att höra kärleken skratta. Det gav liksom hopp om en bättre värld.

Idag har jag mitt sista pass på jobb 1! När jag går därifrån ska jag sjunga "sing halleluja".

the woman is m a d, she says:

"Dessa lagar och författningar skall gås igenom inför seminariet i tema omvårdnad.
1. Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763
2. Socialtjänstlagen 2001:453
3. Sekretesslagen 1980:100
4. SOSFS 2008:14 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården
5. Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 1998:531"

I say: what?!?!??

Ni som har befattat er med några eller alla av dessa författningar/lagar förstår att det är omänskligt att läsa igenom tills på torsdag. Vi ska också läsa in oss på valfri omvårdnadsteoretiker & kunna snacka om henne (det är typ bara kvinnor) i 10 minuter. Jag sitter & letar efter en feministisk sådan. Vi har också två artiklar på sammanlagt 50-60 sidor att plöja. Förutom böckerna vi ska läsa till hemtentorna.

Men vet ni vad? Jag gråter inte. Jag får inte panik. Självklart så svär jag lite, jag är inte mer än en människa som frestas av den underbara septembersolen & bara vill gå ut & gå i min egen lilla frihetsbubbla. Faktiskt så älskar jag detta. De få klassisar som jag pratat med är fantastiska människor att byta några ord med under dagens gång. Jag har fått en partner in crime som är klok & fungerar utmärkt att prata både debaser & teorier med. Jag har kommit underfund med att jag faktiskt har lika mycket rätt att räcka upp handen i klassrummet som alla andra och jag gör det numera med glädje. Jag är stolt & tacksam över att jag en gång i tiden var så pass mogen att jag tänkte att jag behövde bli äldre & visare för att läsa till sjuksköterska. Jag har liksom så mycket mer med mig in i detta än vad jag hade haft då. Jag kan relatera till erfarenheter, till teorier, och jag fattar poängen med att ständigt använda sig av bl a feministiska & kritiska "glasögon". Jag känner att jag är precis där jag ska vara vid exakt rätt tidpunkt i livet. Som pricken över i:et har jag också lyckats springa på två goda vänner from the past & helt plötsligt har min vänkrets i malmö utökats.

Så ja, jag svär. Det är mycket att göra. Men herregud vad det är roliga saker som ska läras!

okay vänner. nu säger jag "vi hörs när jag plöjt igenom mina travar med böcker & artiklar. Vi hörs när jag skrivit mina 4 hemtentor & haft mina två seminarier".

När jag kom hem från jobbet idag fick jag blommor av kärleken "för att jag står ut med honom". Står ut?! Herregud älskade kärlek, så här är det: Jag lever min dröm varje sekund jag får vara med dig.

the nurse that doesn't like doctors.

jag måste jobba på detta. min läkarskräck. mitt läkarförakt. jag kan säkerligen hantera dem som kollegor. men att vara patient. näe. not my cup of tea. vi läser om sårbarhet just nu. jag fattar ju att det har med det att göra. mina issues. det står i min bok att jag måste jobba på det om jag ska bli en bra nurse. så klart. så, nästa gång jag får vad som definieras som "kaffesumps liknande kräkningar" så ska jag prova att ringa vårdcentralen. fast det står att man ska ringa akuten. babysteps. nu är jag bara så galet öm i magen att jag inte kan ha bh.

idag ska jag inte
. dricka mer än en kopp kaffe till
. snusa så mycket
. stressa

idag ska jag
. dricka litervis med pepparmintste
. äta i lugn och ro
. ta en låååååång promenad med skönheten när han kommer hem, rain or sunshine.

promise.

Let's Leave!

Jag och min älskade behöver åka iväg och bara vara vi. Nu när mitt arbete lugnat ner sig lite (tillbaka till normala arbetsveckor & skola känns som semester) har hans arbete nått galna höjder. Hemma sent så sent varje dag & åker innan jag vaknat i stort sett. Jag saknar oss. Det gör han också. Så vi har bestämt att hans födelsedag ska spenderas i någon storstad i Europa. Vi kan bara inte bestämma oss för vilken. Har alternerat mellan Berlin, Dublin, London, Istanbul, Amsterdam och Paris. Paris is the latest.

Ikväll går vi ut tillsammans för första gången på mycket länge, ska äntligen få se The Embassy.
Nu ska jag ta en liten kort löprunda för att sen dra till jobbet & längta hem till mitt vin och min kille. TGIF!

berätta!

Sjukdomar får hon och erfar djupt inne i sig. Inte är det lätt att berätta om dem och inte heller om hur hon fick barnen, hur hon blödde och våndades för att få dem. Men hon lever sin berättelse, hur svår den än är. Något annat kan människan inte. Hon får svar på den av andra människor. Ingenting är till fullo upplevt och erfaret förrän vi berättat om det och fått svar på vår berättelse.
Kerstin Ekman ur Guds barmhärtighet.

Jag sitter och pluggar vårdetik och fastnade så mycket för det här citatet. Den fick mig att ta tag i mitt ständigt påtänkta projekt.

The Times They Are A-changin'

Wohooooo. Jag älskar skolan. Jag & min bundsförvant jobbar på en hemlig checklista för egenskaper hos människor vi ska värva till vårt häng-gäng. Jag har köpt nya spännande böcker som jag ska förkovra mig i så snart jag tagit den första joggingturen på 3 veckor. Feels like forever ago. För mycket jobb & sjukdom. Men nu är det nya tider. The Times They Are A-changin'.