Nu tror jag att jag vet hur det är att ha migrän. Ja, eller någon sorts extrem huvudvärk i allafall. Klarade jobbet med nöd & näppe & ipren igår...var i sängen på en minut när jag kom hem. Kärleken satt & kollade tv när jag försökte somna & jag höll seriöst på att bli galen varje gång han skrattade, eftersom ljudet nästan fick mig att kräkas. Men jag sa inget. Jag gillar att höra kärleken skratta. Det gav liksom hopp om en bättre värld.

Idag har jag mitt sista pass på jobb 1! När jag går därifrån ska jag sjunga "sing halleluja".