don't get missy started.

...arg å ledsen. kan folk sluta lägga sig i hur man ser ut? kan jag sluta lägga mig i hur jag ser ut? kan vi inte alla bara vara. kan jag inte bara få vara i fred med min kropp. har andra rätt att kommentera den? god damn it vad arg jag är så här på nattkvisten. men som rubriken säger: don't get missy started....

Jag lägger ner. Är ganska så sugen på att dra från stan till nått fettoläger, så man kommer tillbaka så vacker som alla tror man ska vara. så de blir nöjda. så jag får vara i fred.

kan jag få ha min kropp i fred tack?!

don't get missy started.

...arg å ledsen. kan folk sluta lägga sig i hur man ser ut? kan jag sluta lägga mig i hur jag ser ut? kan vi inte alla bara vara. kan jag inte bara få vara i fred med min kropp. har andra rätt att kommentera den? god damn it vad arg jag är så här på nattkvisten. men som rubriken säger: don't get missy started....

Jag lägger ner. Är ganska så sugen på att dra från stan till nått fettoläger, så man kommer tillbaka så vacker som alla tror man ska vara. så de blir nöjda. så jag får vara i fred.

kan jag få ha min kropp i fred tack?!

zZzzzzzzZzZzzzzz.

Här kommer några trötta tankar från vårdhemmet...klockan är 02:45...hela huset verkar sova så sött, så sött. Vi äter jordgubbar å ska kolla på nån cheesy film som jag antagligen inte kommer minnas att jag någonsin sett. Hjärnan går på lågvarv...gud vad jag är avundsjuk på er andra som ligger och sover gott i era sängar. Sweet dreams!

Men tröttheten till trots, ibland känns det här med att vara vårdbiträde som ett av de bästa jobben man kan ha. I allafall när någon kallar en för "ängel utan vingar" så där i fyra-snåret. Man kan bara le och stryka på kinden.
Man kan bara hoppas på att de är trygga.

Jag vet inte vad jag skulle skriva egentligen. I dag är det midsommarafton. Ja, vad säger man om det. Jag har inte funderat så mycket på det i år. När jag inte är ledig över midsommar känns det alltid som en katastrof. Nu när jag är ledig har jag inte lust att göra något speciellt. Jo iofs...sova.

För allas information så tog jag ingen lemur. Jag är djupt upprörd över att alla Sveriges lemurer har flyttat till huvudstaden. Jag får kanske flytta efter.
Efter denna besvikelse har jag nu sälarna blivit mina nya idoler. God damn it, de är sjukligt söta när de ligger och sover i solen och snarkar. Väldigt meditativt ljud, vi satt där i 20 min och bara njöt. Sen vara vi bara "vi" och det var den bästa par-dagen på länge. Fick mig att tänka på Lou Reed "what a perfect day." Så därför slutar jag min blogg med den.

God morgon Världen!

"Just a perfect day
Drink sangria in the park
And then later
when it gets dark,
We go home.

Just a perfect day
Feed animals in the zoo
Then later, a movie, too
And then home.

Just a perfect day
Problems all left alone
Weekenders on our own
Its such fun.
Just a perfect day
You made me forget myself
I thought I was someone else
Someone good

Oh its such a perfect day
Im glad I spent it with you
Oh such a perfect day
You just keep me hanging on
You just keep me hanging on

Youre going to reap just what you sow,Youre going to reap just what you sow..."

klar kandidat å kolmården.

Jaha. Nu var jag klar då. Vad ska man tycka om det? Jag bestämde mig i helgen för att det är väldigt få av mina klassisar som jag kommer att sakna. Jävla pretto a-barn med noll djup. Grrrrr. Sittningen var lame, men jag satt vid Lisa den första och Lisa den andre och Fia den första vilket gjorde allting....ja, uthärdligt.

Examenscermonin var underbar. Helt lagom med snittar, skumpa å mingel. Ett grymt bra tal av Lisa den tredje om universitetet, livet och feminism. Sång. Jag ogillar låten "ta mig till havet" men just denna dag....my god vad jag grät. Det är så sorgligt. Sen kom "den blomstertid nu kommer" å den är ju speciell. mer tårar. Satt och funderade på hur det skulle gå för alla, hur glad jag var över att ha klarat mig igenom hela utbildningen utan en enda omtenta...hur mycket jag kommer att sakna Hälsouniversitetet. Sen fick vi diplom å jag var fan i mig den enda som visade ett uns av glädje när jag studsade iväg med mitt diplom å mina stolta föräldrar tog kort. Jävla pretto A-barn.

Sen fick jag en cykel och en cykelhjälm av familjen, tjohoooooooooooooooooo! Å vackra örhängen av syster å kärleken. Å fotboll å middag å mer fotboll. Tack för den dagen. Forever in my heart.

Nu sitter jag å tittar på min arm...p-staven plockades ut idag. Jag mår redan bättre. Förutom att jag vill bli ssk igen. darn.

På fredag ska jag å kärleken bege oss till Kolmården å spana in nykläckta djurkids och jag ska försöka sno en Lemur. Jag har ju redan en lemur hemma, men han är i plast. Han heter Lenny. Jag vill ha en till. Kärleken har redan insett att det kommer att bli tufft att hänga med mig i en djurpark. Men han ställer upp som alltid. God bless.

Nu ska jag gå å krama om honom å lugna hans nerver inför tenta i morgon åtta noll noll. Sen så ska jag drömma sött om lemurer, dvärgsilkesapor, enzo, delfiner och grodor. Ibland är det tryggt att ha saker att tänka på som inte ger en panik, utan bara en vidunderlig kärlek för allt och alla som vandrar och simmar och kryper och växer på denna jord.

anti-jante å schizofreni.

jag hatar vuxenvärlden. jag hatar att skriva personliga brev när jante fjanten hoppar på min axel å skriker i mitt öra att jag inte kan någonting alls. ingenting är jag bra på. jag hatar att betala räkningar. jag hatar att säga hej då till studentlivet å alla vänner. jag hatar att fundera över skatten nästa år efter lghköpet. jag hatar att bestämma mig. jag hatar myggor. verkligen.

jag älskar vuxenvärlden. jag älskar vänner jag kan ringa å beklaga mig för, som orkar lyssna och som ger mig råd och som ställer krav och får mig att skräpa mig. jag älskar att jag tar examen på fredag å har åstadkommit något med mitt liv. jag älskar att jag är självständig å kan betala mina egna räkningar. jag älskar vänner som ger en avskedspresenter å jag vet att dem alltid kommer att finnas där, bara lite mer sällan. jag älskar att jag fått pengar för lägenheten. jag älskar att jag har olika valalternativ. jag älskar att sommaren är på väg. verkligen.

"I'm addicted to things that are good for me, I'm addicted to things that are bad for me. Therefore my life is in balance."

Typ.

kom ihåg att leka efter varje storm.

Tja! Min sociala misär har idag bytts till någon slags social klimax å jag har helt plötsligt vänner på orten som jag kan umgås med hela dagen. Jag ska leka. Först ska jag söka jobb. Sen ska jag leka. Jag ska leka sommar.

Jag har för övrigt hittat ett sjysst sätt att bränna extra kalorier på som jag funderar att ta patent på och promota på tv-shop (inte vidare smart att gå ut offentligt med denna idé i ett så kritiskt skede av uppfinnandet, men,men). När jag gick till uni. i morse (för övrigt helt frivilligt, jag vill suga ur varje sekund som är kvar av mitt csn-iga low life) så var det varmt och svettigt och jag power walkade duktigt. Sen så kom en hel rad med låtar från Buena Vista Social Club och det är där hemligheten ligger. Hela mitt inre dansade, samtidigt som jag fördes framåt av mina kesolår och blåmärksvader. Själen dansade salsa, samba, chacha, pasodoble...den gick inte att stoppa. Jag förstod inte ett enda ord men min kropp å själ hajade tydligen rytmen och jag gick runt med ett stoooort leende på läpparna. Så många söta obekanta pensionärer med rullatorer har aldrig förr hejat på mig så där glatt. Så, min vänner, på med sjyssta rytmer i ipodsarna, sätt på solsken och promenera - beach 2006 formen blir kirrad på nolltid.

You're heart will never grow old and your mind will never ever get bitter - if you remember how to play.

ps- såg att jag stavat fel i förra inlägget. det ska stå att "OM jag flyttar till..." inte "OCH"...men det är för övrigt ett ganska så hoppfullt OM.

calleth I, cometh you?

Det är sjukligt vackert väder. Sjukligt och vackert kanske inte passar ihop i samma mening...men det är det, sjukligt vackert väder. Jag känner mig också sjukligt ensam i detta sjukligt vackra väder. Jag har varit ute och promenerat läääänge, njutit av doften av syrén, tittat på den klarblå skyn, känt doften av grillar....längtat efter att ta en öl i sällskap med goda vänner. Ja ja. Den tiden kommer också.

Just nu koncentrerar jag mig på att inte må illa....inte känna efter. Åt lite gammal mat men Tvistevägen sa det borde vara lugnt (här skulle jag gärna skriva att hon lovade, men det kunde hon inte göra givetvis. hade dock känts mycket bättre med ett löfte).

Ja visst ja. Uppsatsseminariet gick finfint. Lite lustigt nog, appropå det jag skrev om att man ska göra en sak varje dag man är rädd för, så beskrev scary-examinator vår uppsats som väldigt modig. :-)
Å hon gillade modiga uppsatser och hon gillade vår modiga uppsats.

Jag är modig, för jag gjorde en sak jag var rädd för.
Jag är modig, för jag å my partner in crime skrev nått som tydligen var modigt.

Jag är inne i ett Oprah-mode - vilket innebär att ovanstående klokheter får mig att tänka på 20års jubilerande kvinnans klokheter. Här kommer präktighet i stora mått (dock tänkvärd präktighet)

"It's because its hard its special"

"It isnt brave if it isnt hard"

Ja vad ska jag skriva mera. Jo, t.ex. att a blast from the past dök upp på framsidan av DN På Stan idag. Nu vet jag var jag kan hänga med alla mina sköna gudinnor i huvudstaden. Jag tror att Älgjakten också kan accepteras på detta ställe, vi är nämligen accepterande bönder från byn.

Så sammanfattningsvis (ja det är uppsatssjukan):

1. jag är ensam
2. det är vackert väder
3. sjukligt vackert väder
4. illa, jag mår illa
5. jag är modig
6. jag har en fast punkt och jag flyttar till huvudstaden