missy gets older.

I morgon fyller jag 25 år och 12 månader men jag har beslutat mig för att inte har ångest över det. Är bara nöjd för att jag kommer låta lite äldre och klokare och mer anställningsbar i mina CVs.

Vad sysslar jag med då, om jag inte är en liten ångestboll? Jo, jag håller sakta på att ta farväl av Linköping. Det känns. Det gör ont i magen när jag cyklar i solskenet längs ån i Berga, jag vill fånga varje vind och varje vattenstänk. Det är sorgligt när jag inser att jag inte kan det. Jag cyklar nya vägar hem varje dag i panik över att jag inte kan varje gatunamn och alla små stigar i den stad som format en del av mig. Jag vet att det inte är viktigt i det stora hela, men jag ser stan med nya ögon nu när jag är påväg härifrån. Jag sitter och ler trots att uppsatsarbetet e jobbigt, varje student som jag ser lutad över sina böcker med kaffet i handen gör mig lycklig. Jag vill inte glömma det här, jag vill alltid komma ihåg hur biblioteket luktar, hur tentaångesten känns och tillfredsställelsen över att ha klarat den. Minns man? ni som har gjort det här förut.

Det här är staden som var så förvirrande när jag kom hit i början. Jag förstod inte universitetslivet, jag förstod inte personen som jag då gillade....jag förstod ingenting av Linköping. Jag vet inte om så mycket har ändrats...jag förstår fortfarande inte. Men jag har känslan i magen över att det har hänt många viktiga saker för mig här, och jag hoppas jag kan beskriva denna känsla när jag sitter på hemmet med ett glas whiskey i handen å röker vattenpipa.

casual friday.

Jag skulle få skäll just nu om L vet att jag bloggar i stället för att söka böcker i libris ;-)

jag hade tänkt skriva om saker som gör mig irriterad idag, men väljer att spara dem tankarna tills senare. Idag skiner vårsolen och jag å L har skrivit fetmycket på uppsatsen och kan ni tro - Jag tycker att det är kul! Anledningen till detta kan vara att L gräver i social marketing teorier medan jag får gotta mig i statliga utredning, regerings pm och sånt som får mig att gå i gång.... Ha ha jag låter som en tråkig tjej, å det trivs jag med. Alter egot missy får ta över i helgen istället, tror inte hon skulle göra så mkt nytta.

Som sagt solen skiner å jag är utvilad efter en sjysst helg i London. Promenerade, hoppade på och av bussar, turistade, shoppade, drack pints, umgicks med min extended family och träffade min gamla roomie Hanna. Det var fem år sedan vi sågs men det kunde nog ha varit i går ( Hej Hanna! Martins mamma tycker du var såååå vacker å det har hon rätt i, var kul att se dig igen, lite av mitt gamla liv började krypa i kroppen å london lockar fortfarande. blir det så, så vet jag var du bor! Kramkram!)

Nej nu kom det dåliga samvetet å satte sig på axeln. Synd. Men a girls gotta do.....

Dagens låt som konstigt nog får mig att le mot alla människor;
Ordinary people - Johnny Legend

Ikväll kommer kaviar, det kanske är därför!