mammor får inte dö.

medan jag låg & sov tryggt efter min energikick i natt satt en vän uppe & prövade att andas i en värld utan sin mamma. mammor får inte dö. det är det enda jag kan tänka.

Energi föder energi.

Igår:

• är det inte lite vår här i luften i skåneland?
• börjat kolla lgh m kärleken
• köpt träningskort på SATS
• startade m. 1,5 h på gymmet

Idag:

• promenerat t skolan å tillbaka idag, bara för att det var skönt
• planerat inför helgen m fina klasskompisen
• fått kanonresultat på tentan
• lagat fisk, stuvad spenat & kokt potatis :)
• lagat matlåda t resten av veckan (pastasallad m.quorn)
• bakat ljuvligt matbröd
• bakat semlor
• spelat guitar hero m. kärlek

Det är sant. Energi föder verkligen energi.

De halvt dolda

Har precis tittat klart på del 4 av 4 av 'De halvt dolda' (av Jonas Gardell) som gått på svt nu i januari. Länge sedan, eller kanske aldrig någonsin, en svensk dramaproduktion gripit ett sånt iskallt grepp om mitt hjärta & fått mig att känna så mycket ångest. Det kanske inte låter som en så bra produktion m tanke på den recensionen...men gillar man att känna, vad det än är, så är den att rekommendera. Varmt. Hjärtligt. Jag skulle nästan kunna tvinga folk att se den. För den visar hur mer eller mindre illa vi människor gör varandra längs livets väg. Hur jävla fult & ruttet det kan innebära att vara just människa. Jag har spolat förbi vissa sekvenser (kollat på svt play, där avsnitten fortfarande ligger kvar!!!) för mitt hjärta varit alldeles för nära att brista ibland. Jag klarar bara några sekunder av realistiska våldsskildringar & förnedring. Samtidigt som jag tror att det är så oerhört viktigt att se det, att våga öppna ögonen för det som händer människor runt omkring oss. För det våldet är inte minsta lika actionfilms våld, och det kan göra en enorm skillnad om vi lyckligt lottade människor lär oss att identifiera det runt omkring oss. Så att vi kan räcka ut en hand den dag det behövs. Det var vad jag hade att säga den söndagkväll.

Så här recenserar Jenny Björnulfson på GP lite proffsigare:

'De halvt dolda skakar helt enkelt om ordentligt. Det är kinden mot asfalten nästan hela tiden och jag saknar stundtals den gardellska humorn som hade kunnat ge berättelserna fler nyanser. Men som helhet är De halv dolda ändå en mycket välgjord produktion som berör på djupet, vilket ger betyget svag fyra. För de tittare som orkar hänge sig åt handlingen väntar en omtumlande och känslosam resa. '

Hold on to your dreams, don't ever give in.

Under mitt "jullov" har jag sovit galet mycket, kanske 9-12 tim/natt. Tänkte att kroppen var värd det efter allt slit som sommar & höst inneburit för min del. Å självklart var den värd det. Problemet m detta är bara att min kropp inte riktigt vill vakna upp ur sitt ide nu när den vant sig med den milda behandlingen. Jag är fortfarande konstant trött. Börjar seriöst överväga att för första gången sedan 2002 ta mig till läkaren, frivilligt (akut för axeln ur led räknas inte). Jag har ju problem m läkare. Nu börjar det dock kännas som att jag betalar ett ganska högt pris för mitt envisa ogillande. Det är så j-vla tråkigt att vara trött precis jämt. Det kanske bara är så att jag saknar nån viktig vitamin lr järn eller nått sånt. Har börjat äta vitaminer & tänker ge dem en månad att försöka reparera mig. Sen går jag t VC. Har jag ingen brist på nått så får jag försöka hitta ngn annan orsak.

Nog om trötthet. Verkligen nog.

Näe förresten. Jag är helt sjuuuukt trött efter en 8-16 dag i skolan med få raster & kort lunch. Tränade på att sätta PVK & kateter. Kateter är svårt. Att säga ordet penis och låta casual är svårt. Att hålla en penis i ett fast grepp i 3-5 min & kallprata med patienten medan bedövningen verkar är mer än svårt....fast nu när vi tränar på dockor så framkallar det otroligt många sköna skratt & dåliga skämt. Det är inte långt kvar tills jag kanske får göra det på riktigt. I mars börjar praktiken. OH.MY.GOD. Är galet nervös & förväntansfull. Önskar dagligen att jag ska få en fantastisk handledare. Tror att jag måste skaffa namnskyltar som min kära klasskamrat Angelina har gjort. Grymt inspirerande de dagar då man tappar sugen för en stund. Mitt hjärta tar små glädje skutt när jag ser hennes skyltar. Ååååhh livet är så himla bra ibland. Det gäller att drömma på.

2008 went as follows:

Januari. Nyårsbaksmälla. Oro. Should I stay or should I go (t.Malmö)? Privat finanskris. Slutar snusa. "This is as shitty as it gets."

Februari. Stressad, sliten, saknande. Glad för att ha en vän 2 trappor upp - lyx! Tar en rutinprommis med P & bestämmer mig för att nog är nog. Säger upp mig. Våndas över att berätta det för P's mamma & mina föräldrar. Börjar snusa igen i ren fasa.

Mars. Börjar se ljuset i tunnelns slut. Åker upp t. lillstrumpa & njuter av att vara nära. Kommer ihåg hur mkt jag saknar att simma. Lyckas ge mig själv beröm & kommer på att jag är väldigt duktig på mitt jobb. Trygg tydligen, enligt andra.

April. Malmö blir mitt nya hem & jag får somna bredvid the love of my life varje kväll efter att ha flyttat ner under påskens snöstorm. Solen skiner & himlen är för det mesta blå. Molnen utgörs av arbetsförmedlingen och a-kassan som jag börjar ogilla, milt uttryckt. Solar mkt med kära S & livet återkommer m. våren. Jag fyller 27 år & börjar springa.

Maj. Söker jobb, solar, funderar på framtiden, går på intervjuer & gör mig hemmastadd. Fixar sommarvik i Burlöv. Går t. naprapaten som gör underverk - ett liv utan konstant smärta börjar kännas möjligt.

Juni. Börjar jobba på 2 jobb. Firar midsommar på jobbet & tillsammans med finfina vännerna. Blir osams m. en av dem. Är mest deppig & tror att jag kommer vara misslyckad, överutbildad personlig assistent i resten av mitt liv. Jag slutar snusa, igen. Andra pratar om semester, jag jobbar.

Juli. Andra har semester, jag jobbar jämt. Hinner gå på bio med kärleken en simpel måndagskväll & kommer på hur lite det behövs för att vara lycklig & tacksam. Tar mitt 1a steg mot resten av mitt arbetsliv som nurse - kommer in på utbildningen! Börjar snusa igen av ren stress & sömnfattighet. Funderar mycket på hur man kan flytta Skåne närmare Sala. Upptäcker att jag älskar kallbadhuset & badar mycket, både ensam & med kärleken som går runt i sitt underbara semestermood.

Augusti. Jobb jobb jobb men knappt några money money money alls. Mamma & pappa kommer på besök och jag är nästan ledig en hel helt fantastisk helg. Way out West i Gbg lever inte riktigt upp t förväntningarna. Börjar sticka en tröja t. Ellen!

September. Börjar plugga! Älskar det. Hittar fantastiska klasskamrater som förgyller mina skoldagar. Älskar det.

Oktober. Hinner åka hem t. Sala & vila & se alla jag saknar varje sekund. Kommer in i trevlig vardagslunk & börjar tjata om kids. Får ingen positiv feedback. Åker t underbara Paris m. underbara kärleken & har en välförtjänt underbar semester m. så många underbara skratt att jag fick underbart ont i magen.

November. I really don't remember. Uppsalavännen gör ett klokt val å firar sin 25e födelsedag här, alltid en ära m. besök!

December. Tentaplugg. Tenta. Skönt jullov i Sala, Sunne, Sthlm & Skåne. Funderar på vad som ska hända 2009. Ger inga nyårslöften alls för jag känner att jag gillar mitt liv & mig själv. Tar upp telefonen & ringer min saknade vän and she's there!

GOTT NYTT ÅR MISSY!

Men helvete vad grått det är! Och dimmigt. Och tråkigt. Jag har fått nog av detta & vill bara sova precis hela tiden. Längtar efter sol & klarblå himmel. Kommer knappt ihåg hur det ser ut.

strumpor & social abstinens

I morse tog jag mig upp ur sängen & cyklade iväg t en föreläsning som jag inte behövde gå på. Helt frivilligt. Bara för att jag längtade efter mina klassisar så himla mycket. Och där var dem! Dem som jag verkligen gillar att spendera mina vardagar med. Stort leende & varm i hjärtat på en gång. Me like my vardag.

Gjorde ett tappert försök att handla det som är allra jobbigast för mig. Strumpor. Hatart. Jag gillar bara dyra strumpor. Fina strumpor. Jag har inte råd att köpa dyra och fina strumpor = jag köper inte strumpor = nu har jag bara 4 någorlunda fungerande par = jag måste tvätta jämt eller återanvända = det är inget fungerande system.

Gick på stan i över 2 timmar. Åt lunch med trötta, finfina vännen. Köpte vitaminer.

Inga nya strumpor. Men jag tänker, i morgon är en annan dag.

hemma.

när jag slog upp dörren till mitt och kärlekens hem i går var jag totalt utmattad.
tenta i malmö,
jul i Sala,
mellandagar i värmland,
nyår i Sala,
'hälsa på helg' i sthlm.
allt inom loppet av två veckor.
nu när jag skriver det förstår jag utmattningen. igår tyckte jag att jag var ganska töntig som inte orkade rycka in på jobbet första kvällen hemma. jag hade ju varit ledig i 2 hela veckor. ledig ja. vilat nej.

känner mig lite småsjuk efter att ha suttit ensammen på centralen i kylan i 4,5 timme i söndagskväll. iiiiiiskallt. hade tre tröjor + jacka + långisar + jeans. hoppades på att en vän skulle göra mig sällskap men hon hade saker på G. min plan B var att sitta å läsa på ett varmt å upplyst centralen men mina ögon börjar närma sig 30 år så ljuset räckte inte till. och ja. försök läs när du skakar av köld. roade mig med att lyssna på 15åriga ravekids.
ja jag har ju redan skrivit att det var underbart att komma hem. men jag vill ändå poängtera det igen. nu sitter jag här på min rumpa, hemma i soffan igen. funderar lite på vad jag ska göra den närmsta veckan. kan mkt väl bli så att jag sitter här på min rumpa, lite lik ferdinand under sin korkek.

jag trivs bättre hääääär. hemma.