kan vara tryggt att veta vem man är.

I dag har jag fått reda på att jag är lik Lena PH . Detta innebär att jag har en trygghetsfaktor på 50% (man fick inte reda på macho-talet tyvärr). Vidare innbär det att jag vill veta vad jag får och föredrar överraskningar som är planerade. Jag blir ofta elakt kallad ”typiskt svensk”, men det gillar jag. Ambitiös och engagerad. Jag tänker själv, för det har magistern sagt att jag ska.
Lämpliga yrken: Projektledare, forskare, bensinmacksföreståndare.

Vem är du?!
http://user.bahnhof.se/%7Ereaper/test/index.html

komplexitetströskel.

tja tja. fick nyss ett mejl av sambon som gjorde mig ganska skrattig:

"Hej Kärleken. Jag hittade på en artikel i expressen som jag kände mig lite träffad av. Särskild vissa delar av den, som tillexempel

"Många känner säkert igen att det blir den med lägst komplexitetströskel som får ta hand om klädhögarna.Vetenskapliga studier, både svenska och utländska, har visat att 15-20 procent av en persons irritation kan bero på komplexitet i den fysiska miljön."

Jag ska skärpa mig.

För hela artikeln följ länken; http://www.expressen.se/index.jsp?a=697057

LÖÖÖVE JO MISSY! "

å tydligen är det så att de med låg komplexitetströskel är ganska inåtvända personer som läser av mycket i sin närmiljö, å då störs av dessa klädhögar och detta kan ge ångest. Check. Nu vet jag varför jag inte kan plugga hemma. Kärleken röjer till lägenheten på morgonen (ja, med viss hjälp från mig kvällen innan så klart) å jag ägnar hela min dag åt att finna ordning i detta kaos. Omöjlig uppgift visar alltså "vetenskapen".

I morgon ska jag sitta på mdh å plugga. Det finns vetenskapliga bevis på att jag kommer att lyckas då. Fan vad skönt.

fanfanfan.

just det. fanfanfan. världsalltet samarbetar inte. jag åker hem till mamma å sover där. så tar jag i tu med vissa saker i morgon. andra tar jag inte i tu med alls.

önskar Eder en skön helg kamrater!

blessed.

Jag är välsignad med de bästa vännerna i världen.
Hur kan man annars må så bra trots allt.
Tack för att ni lyfter mig upp ur små svackor och djuuuuupa hål.
Tack för att ni vågar säga i från och för att vi kan fortsätta älska varandra efter det även om det inte alltid är så flashigt(i dubbel bemärkelse, he he) att bli "sams" som i t ex Oslo.
Tack för att ni bara är ett telefonsamtal i från mig (och jag har testat att det gäller alla tider på dygnet).
Tack för att ni är så inspirerande, reflekterande och vackra i allt ni står för.
Tack för att jag får skratta så sjukt mycket. Älta så sjukt mycket. Bara var jag så sjukt mycket.

Älskar er runt hela jorden och tillbaks igen (det har jag också testat)

visions.

jag bara står och trampar och trampar. å jag kommer ingen vart. försöker resonera med mig själv om hur jag vill leva mitt liv. vad jag egentligen strävar efter, vad jag behöver...och jag blir helt mörkrädd när jag inte vet. inte så att man behöver veta klockrent, men ändå känner jag att man måste ha en riktning.

jag och kärleken har redan börjat prata om när och var vi ska flytta nästa gång. varför det? har båda haft panik när vi ska signa comhem-abonnemang för 12 månader. det är ganska sjukt. jag tror att det är ohälsosamt tänkande samtidigt som det är något som är bra.

jag behöver visioner
jag behöver utmanas, av både mig själv och andra
det här jag gör nu känns bara på låtsas.
om jag ska göra det här året på det här sättet så måste jag säga till mig själv att jag VÄLJER att chilla det här året. jag VÄLJER att sitta hemma, hänga på gymmet och plugga i lagom mängd.
men jag vet inte om jag väljer det. jag tror att jag bara är lat. att jag inte gör mitt bästa.
när blev jag så här?

har funderat mycket på om det är för att jag har valt fel inriktning. jag vet att jag kommer att halka in på något bananskal någon gång jag också, att det löser sig, att jag inte har några riktiga problem. jag söker liksom inte sympatier och klappar på axeln. det är mer nödvändig reflektion för min själ. för att jag ska må bra själv. känner bara att jag någonstans på vägen har tappat bort vad jag vill, vad jag älskar, vad jag är bra på.

läste någon gång att för att veta vad man vill ska man tänka på
1) saker andra gör som man blir avundsjuk på att man inte gör själv
2) de saker man hade en naturlig fallenhet för när man var liten

såå...på fråga ett svarar jag - det mesta.
på fråga två svarar jag att jag....var en jävel på att klippa och klistra.
...tyckte det var skojigt att skriva sagor och rita bilder samt att få beröm för detta
....gärna ville ta hand om djur
....älskade att dansa.

jag har slutat med alla dessa grejer. hur tolkar man detta?


Du sa "Vänta lite grann, behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?"
Jag sa "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit" / Lars Winnerbäck