not born to run, men jag gör det gärna.

att springa i februarisolen å känna lukten av vår är ganska märklig grej. men jag tycker det är fantastiskt. jag hatar februari annars. kanske jag ska tycka att det är sorgligt å hemskt med klimathot and all that shit och visst, det gör jag vissa dagar. men idag är det bara fantastiskt.
å som en extra guldkant på löprundan är att jag kom på att jag springer minst 30 sek snabbare / km denna vår jmf med förra. jag springer fortfarande inte snabbt. jag springer fortfarande jättefult. men jag springer fortfarande. jag springer faktiskt gärna.

problem 1

snart måste vinden vända. allting lösa sig. så är det bara. är en massa grejer kvar att lösa. problem ett är att jag har mer utgifter än inkomster i dag när lönen kommer. inte många kr på sparkontot. det känns väldigt tungt. jag har börjat dagen med att betala räkningar.....en skön blandning av dubblahyror & återbetalning till csn. man ska inte börja dagen så. å så regnar det.

nån som vill göra något kul i kväll? - i wanna smile!

måste klippa mig å skaffa nytt jobb.

oj oj oj. jag sa upp mig igår. jag har fundera long & hard å kommit fram till att jag måste därifrån. jag har ju bara trivts stundvis, kroppen gör ont och psyket har fått sina törnar. ändå har jag känt nått slags krav på mig själv att stanna kvar. för p's skull. för jobbarkompisar, chef å mamma. men insikten slog mig i går. va fan ska jag offra min kropp & min lycka på dem för?!?!? min kropp ska räcka i många år till. ja, det finns en hel del den ska räcka till. jag vill så gärna göra en damklassiker, jag vill så gärna orka bära min barn, jag vill vandra igen, jag vill träna tills jag dör i passande form, jag vill orka. jag vill inte ha ont. jag vill inte gråta av utmattning och hopplöshet varje dag. man måste veta när nog är nog.

nu är det bara så att jag har "bara" sagt upp mig till chefen. nu återstår det svåra. att berätta för mamman. min mage bubblar, jag vill kräkas, jag vill hellre korsfästats (ja jag tar i, men nästan så illa är det). nu ska jag åka till jobbet. gotta do it today. helvete vad jag är rädd & nervös. men jag har ju min fras in the back of my head när jag ska göra sånna här jobbiga saker:
do one thing everyday that scares you.

vattenblåsor.

jag har en på vänster häl som är nästan lika stor som en femkrona.
jag har tre på höger häl i varierande storlekar.
det gör ont. gör det svårt att träna o gå i allmänhet.
men ändå. är dem inte fantastiska?!
vår fiffiga kropp skapar dem för att skydda oss från omvärlden.
ett ställe blir utsatt för yttre påfrestningar och huden är nära att gå sönder.
då byggs plötsligt en liten bubbla upp, fylld med vätska, och lägger sig över den bräckliga huden. så att den inte ska lida mer. och bubblan ställer upp. den sitter där tills huden under har tagit igen sig och känner sig redo att möta världen igen.

japp. my brain works in mysterious ways.

men i allafall.

jag kom på detta när jag stod i duschen nu på kvällskvisten. jag tror jag använder värme som min personliga vattenblåsa när jag är svag & behöver skyddas.
jag duschar väldigt mycket när jag är ledsen. varmtvarmtvarmt. helst skulle jag bada. varmtvarmtvarmt. jag ligger väldigt mycket under täcket med kläderna på. när jag måste gå utomhus så klär på mig extra många lager kläder och tar helst inte av mig mössa och halsduk när jag kommer in. och där under alla lager av kläder och varma duschstrålar och täcken. där. där vilar en liten missy som väntar på att få komma ut igen.

'håll ut håll ut förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till' (Lars Winnerbäck)

love is all.

allt som behövs för att jag ska freaka ur på morgonen är att jag råkar lyssna på nån låt av 'band of horses' (allra värst är no one's gonna love you)...då ni, börjar tårarna rinna & världen är nattsvart. jag har idag försökt kämpa emot känslan hela dagen. jag ska komma ur detta mörker. jag behöver en personlig vår. och det pronto! så idag har jag fokuserat extra på dessa saker som gjort / gör mig glad:

• lyssnat alldeles för högt på sahara hotnights 'alright alright (here's my fist where is the fight?' och kommit på att det är ju alldeles förträffligt att det får mig på bra humör. och jag orkade faktiskt ta tag i en fight idag.
• fikat med god vän & fått ösa ur mig lite ångest live, istället för att behålla den hemma under täcket. tack! tack! tack!
• fått kärleksbrev på posten. det ni. ett äkta handskrivet kärleksbrev. bara tanken får mig att le.
• jag har köpt en ny bok som får mig att tänka tillbaka på vandringen och bra saker jag insåg då men som jag tillfälligt glömt.
• prata med kärleken i telefon om den ljusnande framtid som är vår.
• fått tips av annan god vän om att fantastiska 'love is all' spelar på debban medis på fredag. i gotta go.

och där av rubriken. love is all.

så går en dag från våra liv & kommer aldrig åter.

vad gör jag med dagarna?

jag gråter. är trött. har ont. är ångestig. velar över beslut. försöker skaffa ett jobb men självförtroendet är inte på topp efter minst 50-100 sökta jobb på mindre än ett år och 0 intervjuer. saknar boyfriend. oroar mig över pengar. tänker på att jag vill träffa vänner & familj & boyfriend mera men har inte tid & råd. känner mig liten. undrar vad meningen med livet är. tänker mkt på att om jag skulle dö i morgon så skulle jag vara så jävla helvetes besviken på mig själv. snart 28 år gammal utan riktigt jobb, utan riktigt hem, utan mål, utan mening. ett ruttet löv för vinden. så spenderar jag mina dagar som försvinner & aldrig kommer åter.