och nu då?!

allt mitt hopp & all min längtan hade jag satt till resan till solen på Samos. det är mycket att lägga på en stackars sistaminuten-resa. det medger jag. men jag gjorde rätt att drömma om den i timtals. allt var precis så rosamolnigt som jag önskat. min axel mådde bra. själen likaså. hjärtat slog snabba, livfulla slag i den vackra miljön med det vackra sällskapet. överflöd av god mat, hjärtliga asgarv, lata stranddagar, mkt balkongöl... Det som kommer ligga allra mest varsamt inlindat i mitt hjärtminne är dock nattliga nakenbad under stjärnklar himmel & filosofiska samtal på stranden.

guess what, missy ville verkligen inte åka hem. hade vilda planer på att låsa fast mig i handbojor vid hotellet, springa i väg på landningsbanan fort som satan...ja ja det var helt enkelt många planer. missy ville stanna. kan inte livet vara underbart jämt. så där lugnt, skönt & uppfyllande.
när planet var på väg att landa i sthlm satt jag å hoppades av hela mitt jävla hjärta att planet skulle störta. seriöst. det kändes som det enda riktiga. att dö där och då, as happy as one can be.
men inte. vi landade. vi tappade bort spriten. vi gick på trevlig fest. sen började vardag å verklighet.

jag hatar verkligen.
grrr.
jag vill inte.
jag orkar inte.
jag spenderar de ensamma minuterna med att kolla på www.samosproperties.com .

Jag har några få saker att ordna innan avresan. Jag har packat ovanligt lite & märkligt. Men vädret på Samos ska vara konstant soligt å vad behöver man då mer än solglasögon (helst hela), klänning, flipflops, solkräm & bikini?! 13 timmar kvar till avfärd. Åååååhhhh. På semestern ska jag vila mig från detta:

Alltså, kaffe å värkgel som symboliserar stress å en ond axel. Jag ska bara vila & vara jag.

Ovan är det en bild på en liten underbar kille som tillsammans med sin mamma förgyller min tillvaro nästan dagligen. Jag skulle vilja ha alla mina nära&kära boende i samma hus...så skönt att nån bara ringer på dörren helt spontant. I love. Den lilla killen har förresten oerhört bra musik & filmsmak. I går kollade han på min film "Stjärnsystrar" innan vi busade i sängen. Mamma satt nöjt vid internet å tänkte på annat.

Nej ni. Nu ska jag göra ett sista ryck med uppsatsen från helvetet innan jag öppnar bubblet å firar in semestern.

sommarens themesång?!

Vraket
Bärga vad du kan från det här vraket
Finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
Låt mig sova i din säng ett tag
Låt mig sova ett tag

Säg, minns du hur det är jag brukar vara. Minns du hur stabil jag var igår. Nu är jag på väg att lösas upp till ingenting. För dagen har varit prövande och svår. Kanske onödigt svår.

Bärga vad du kan från det här vraket
Se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaket
Inse att jag bara haft en lite motig dag och det kan vem som helst ha
Men du kan enkelt göra allting bra

Men mig ska du inte tycka synd om
Du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställts i min väg för att du
Kan återställa allt så allt blir bra
Du kan enkelt göra allting bra

Så nu ska du säga, följ nu med mig
Nu ska du säga ta min hand
Säg att du begriper, du förstår och allt det där
Säg att du känt precis så här ibland
Säg att du har känt så här ibland

Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag somnar att du vakar över mig
Säg att inget mera ont ska kunna ske
Nu ska inget mera dumt få ske
Säg mit att du lovar mig det

[Lisa Ekdahl - å körar, det gör Lars :) ]

the verdict.

Jag vet inte jag. Om jag blev så mkt klokare efter mötet med dr.dahlberg. Vad jag fick reda på är att jag kan jobba, det är inte farligt, det gör bara jävligt ont. dr.dahlberg sa dock att jag efter de återstående fyra veckorna måste fly från vården om axeln ska ha en chans att läka. Så med andra ord kommer jag vara en ganska nedstämd flicka tills i slutet av augusti. Att ha ont kräver energi av mig, mer än vad jag kunnat ana. Jag vill bara sova och vara i fred. Vad jag mer fick reda på är att jag får operera min axel om jag vill, det är helt och hållet mitt eget beslut och det kommer genomföras om jag ber om det. Jag är tydligen mkt överrörlig i mina leder och det kunde växa bort i 30-års åldern. Så antingen väntar jag och ser i några år eller så kommer jag fram till att axeln begränsar min vardag här och nu = operation. Sen kunde jag ha skadat något annat i axeln efter alla smällar, å då spelar det ingen roll om överrörligheten växer bort....

Så vad gör missy nu?!

Jag ville bara gråta när jag gick därifrån. Kanske både av lättnad och av panik. Lättnad för att det inte är farligt att jobba, panik av att jag blir tvungen att jobba med värk. Samt söka nytt jobb. Samt skriva klart uppsats. Samt, ja, jag måste komma på fötter, kirra riktningen för fortsättningen på livet. Det är det jag måste göra.

Så vad vill missy göra nu?!

Vara ledig. Gråta. Bryta ihop & gå vidare. Åka till Samos. Vinna på triss. Få energi och fokus till uppsatsen & jobbsökandet.

Mest av allt vill jag bara att saker ska kännas lättare & jag vill bli kramad.

'if I buy those jeans I can look like Kate Moss'

Hon ljuger. Hon inbillar sig bara. Eller näe, HON kanske har rätt, Lily Allen alltså, hon kanske faktiskt kan se ut som Kate Moss om hon köper sånna jeans. Eller näe, det kan hon väl inte. Hon är väl fortfarande hon. Kate Moss är väl fortfarande Kate Moss.

Jag är varken Lily Allen eller Kate Moss.
Jag kan inte ens ha min bikini som jag köpte i augusti. Sad, so sad.
Det stör mig väldigt mycket, men jag har lovat mig själv att det inte ska få all min attention för då blir jag ingen trevlig missy. Det vet jag sen förut. Balans.

Så, jag omger mig av vackra, och underbara vänner. Jag tror aldrig att jag har sagt det här förut men det borde ju sägas: jag har fanimej de vackraste vännerna i den här världen!!!
Igår fikade jag med en av dem som jag inte träffat på 1,5 år, allt kändes som igår, precis som jag visste att det skulle kännas. Det är det fina med vänner. De finns där fastän man inte alltid ser dem. Blessing & Balans.

Jag spenderar mest av min tid just nu på att fokusera på två andra trevligheter också. På fredag kommer besökt jag längtat efter så länge så svårt. Vi ska bara titta & vara & sen ska vi åka ut till Arlanda & ha picknick.....och vänta på att få kliva på planet som för oss mot sol, semester, sova, särlek & andra saker som börjar på S. Vi ska ju trots allt till Ssssssamos.

Trevlighet nummer 2 är Way Out West (som har den angenäma förkortningen WOW, det bådar gott) med Fröken Svår och the B och självklart värdinnan för hela grejen, L. Iiiiiiiihhhhhhh jag är säker på att det kommer bli WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW.

Nu måste jag ta tag i min dag, I'm such a slacker. Jag bara sover och sover och läker och läker. Klockan tio noll noll piiiip ska jag till doktor dahlberg som ska inspektera min axel.