2007 This was the year some of it all happened

Marit sjunger 'This is the year it all will happen' å vi skrålar med för allt vi orkar för vi vill så gärna att ett sånt år ska komma nån gång. Ett år då allt händer. Men om allt händer under ett år, vad ska då hända under resten av livet? Det är en hoppfull låt. Jag och många av mina vänner behöver sjunga den låten och tro på den. Men vi är inte giriga. Vi är glada om bara några av de saker vi önskar inträffar. Så vad ska jag skriva i årsbokslutet för 2007?

Mitt 2007 började otäckt & fantastiskt i en kombination som jag inte trodde jag skulle överleva. Jag gjorde säkert inte allt rätt & riktigt & vänligt enligt alla inblandade men jag gjorde det jag lovat mig själv att alltid göra. Jag sökte med hjärtat. Och jag fann någon som jag förnekat att jag saknat & älskat. Och nu är han min. Något jag aldrig vågat hoppats på. Det är det bästa som hänt mig under 2007 och som kommer göra resten av mina år till riktigt fantastiska år.

Resten har varit en enda jävla röra av ångest, framtidskval, axelsmärta & uppsatshelvete. Men nu när jag ska skriva om 2007 så vill jag inte skriva om det. Jag kommer att minnas det. Men det kommer att blekna. Känslan kommer att försvinna. Däremot kommer inte känslan & minnet av stormen att försvinna eller blekna. Det kommer bara bli större & vackrare. Så varför snacka om det andra?!

Det jag tar med mig från 2007 är kärlek.

jaha här annonserar man en comeback å så åker man på influensa. nu när jag tagit mig igenom influensan åker jag på en rejäl jävla mensvärk. ja ja. bring it on. jag är redo.

lets call this the comeback

jag har tänkt och funderat och klurat och svettats och gråtit och varit bitter och arg och frustrerad och allmänt på gränsen till sammanbrott. över det här med den värdelösa utbildningen jag har i mitt bagage tillsammans med några hundra tusen i studielån. allt har känts som en elak återvändsgränd man hamnar i ensam en mörk och regnig natt då man bara vill hem till sin sköna varma trygga säng. det är så jävla hemskt att jag inte ens tillåts att prova min vingar när det gäller att arbeta med folkhälsa men statistiken talar sitt tydliga språk - vi finns i överskott igår, idag och fortfarande om 5 år. så är det. det kan jag inte ändra på. jag har inte heller energi att försöka med varje litet tjyvknep eller nätverk att få in en hand nånstanns. nej. jag har inte det. jag vill inte det.

jag har kommit på vad jag ska göra. och det pirrar i magen av tanken. det var längesedan. under våren ska jag skriva minst 1,0 på högskoleprovet and im sure i will då jag skrev 1,5 senast och numera har ett mattesnille vid min sida. sen ska jag bli sjuksköterska. jag ska jobba samtidigt hos philip. jag ska inte ta lån. jag kommer att plugga med liv och lust. jag kommer klämma ut en vacker, lugn & adorable liten unge framåt sista året och vid 31 års ålder kommer jag att vara småbarnsmamma med kandidat i folkhälsa OCH vara nurse. då kommer företagshälsovården att headhunta mig på ett litet kick förstår ni. sen när jag tröttnat på det ska jag få någon smart person att betala min specialistutbildning i ambulanssjukvård. det ni. jag tror minsan att det står skrivet i stjärnorna.