Har spenderat dagen med att försöka lyssna sönder 'Halo' m Beyoncé, så att jag liksom ska tröttna på den, ogilla den, hata den. Resultat: misslyckat.
Går absolut inte.
Älskar den ännu mera.
Gråter en tår.
Blir extra förälskad i kärleken.
Ska snart iväg å fika med S.
Måste bara lyssna 5 ggr till.

Och som ett tecken från ovan...

...ringer mina kära klasskompisar & ropar "kom och drick öl till frukost med oss, nu!". Haha, de har precis lämnat in B-uppsatsen och är nöjda med livet.
Jag svidar genast om från hatråkigthemmaoutfit till drickaöltillfrukostoutfit, även fast jag bara tänker ta en kaffe.

Social abstinens

Det här med att jobba 5 kvällar i rad är inte mitt roligaste tidsfördriv. Känner mig brutalt ensam. Cyklar iväg till jobbet en timme innan kärleken kommer hem. Kommer hem fr jobbet ungefär då han går och lägger sig. Hinner prata i en kvart eller så. Sen vaknar jag till en ny dag av ensamhet. Att prata i telefon är liksom inte samma sak.

Att vara ensam är något jag verkligen älskar egentligen. Men när man kör på så här i 5 dagar så känner man sig alldeles för fokuserad på jobbet och alldeles för liten i världen.
2 dagar kvar.
Det är bättre än 'hundra år av ensamhet', det inser jag.

Heja internet!

En vecka utan internet och man känner sig totalt bortkommen, ouppdaterad och ja, ensam. Samtidigt har jag fått lov att sysselsätta mig med annat och det har inte varit dumt det heller. Can't live with it, can't live without it får det väl sammanfattas utan att värdera vidare.
Snart kommer klassisar på lunch, så himla lycklig över att få lite sällskap. I morgon sätter 'home improvment, part II' igång....