stor dag.

Det här kanske blir en alldeles alldeles förskräcklig dag med tunghäfta, paniksvettningar och många kompletteringar.
Det här kanske blir en alldeles alldeles underbar dag med svar på tal, sjyssta förklaringar och lite beröm.

Do one thing everyday that scares you.

Jag är livrädd för vår examinator, antagligen för att jag ser henne som sjukt kompetent och granskande. Hon har själv sagt att hon kommer att hugga mycket om uppsatsen är bra = jobbigt. Hugger hon inte, dvs. uppsatsen är medelmåttig i bästa fall = jobbigt.

Jag ska rapportera utfallet. Nu ska jag gå och göra saker jag är rädd för. Kanske växa, kanske vilja gömma mig under täcket.

Nu ska jag proppa mig full av koffein och nikotin. Nån som har valium?! ;-)

ultreia.

För ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Sånna dagar är värda att minnas och firas och berätta om. Min dag i Spanien:

"Hamnade hos den erkänt galna spanjoren Thomas som är Tempelriddare och lever simpelt i en öde by. Vi och 15 andra pilgrimmer delar en liten stuga - vi sover på loftet! Ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Vi lapade sol, jämförde blåsor, lekte med hundar och skrattade åt den galna gåsen. Det isländska tv-teamet kom å vi pratade med dem. Alla pratade. På svenska, norska, isländska, franska, engelska och tyska. En fransman sjöng en sång om vandringen, "Ulteria", och folk stämde in på valfritt språk och i valfritt tonläge. Gåshud över hela kroppen. Delade på en flaska vin som vi fick av filmteamet. Åt spartansk middag tillsammans, cermoni med vackra spanska välsingnelser (fick jag berättat för mig!) och sen skolläger stämning på loftet. En natt med fullmåne. Vaknade till tuppen. Jag älskar människor."

Jag vill vandra igen. Jag vill bli påmind om vad livet handlar om. Hur vackra människor är. Hur skönt det är att bara gå och gå, aldrig komma till dörren, och förstå att det är the beauty of it all. Jag hatar mig själv för att jag glömmer bort det ibland. Men när livet känns kaos å upp och ner så tänker jag på den här dagen. Jag hör "ultreia", jag ser utsikten från den öde byn, jag känner kärleken från människor jag känt en eftermiddag. Och jag minns.

missy is confused.

jaha, efter många turer fram och tillbaka så verkar min kära, kära lägenhet bli såld. Till en hyvens kille från Köping. Jag är lite chockad. Lite omtumlad och osäker. Självklart att lägenheten behöver säljas....men nu innebär det liksom slutet. Å att lite av studielånet kan betalas tillbaka med det som blir över efter mäklarens pengar, skattepengar och bla bla bla.

öööööööööööööh vad jobbigt. jag vet inte varför. det är bara mycket nu. jag drar på kryssning å skålar för att det snart är dags för att bryta i hop och resa sig igen. jag halvstår nu. jag ligger inte. jag är ganska så stabil. men sånt här mitt i allt. vuxenbeslut.

när jag var liten trodde jag att jag skulle vara stor nu.

craaaaaaaaaaaaaaazy.

After Uppsats.

"Today is a supergood day" som killen i "The curious incident of the dog at nightime" (läs boken ni som inte gjort det, Mark Haddon) skulle ha sagt. Supersupersupersupergoodgoodgoodgooooooooood day!
Vi har väntat och våndats på handledarens kommentarer på uppsatsen sedan typ i måndags. Han har lagt fram sin avhandling idagarna och har såklart varit sjukligt busy. Nu damp det ner kommentarer min inbox. Vi som förberett oss för en helg med mycket arbete innan uppsatsen ska in på måndaglunch...är fan i mig klara efter idag! Helt galet. Vi är helt galet bra. Jag, panikångestflickan, har varit lugn under hela uppsatsperioden och vi har t o m lyckats bli klara 3 dagar i förväg. Woooooooooohooo! Lägligt nog hade jag å partnern redan gjort upp om att gå på after work (studies) i dag och samla oss in för helgen. Nu jävlar är det after uppsats som gäller, och gissa om jag känner mig värd ett glas vin.

Ja, opponeringen är ju kvar. Men det tar vi när det kommer. Kanske allt blir sågat. Kanske det duger. Kanske det är kanon. Det spelar ingen roll idag. Jag ska bara njuta av den här känslan och kan äntligen börja glädjas åt kryssningen som jag å min superbästiga uppsatspartner ska på om mindre än en vecka. Brika Paradise, bubbel och bad! Oh yeah. Sen kommer jag nog hem och gör Sala osäkert över helgen.

Ska också fatta jobbiga beslut. Eventuellt blir jag kvar här ett år till. Jag ska i lugn och ro försöka lokalisera magkänslan å tyda vilken riktning den styr mig i. Alternativ:

1. Flytta hem till mor och far och vänta på att livet ska hända
2. Flytta till Västerås med Martin och plugga där, i Uppsala eller i Stockholm
3. Flytta till Stockholm och plugga där, i Uppsala eller i Västerås
4. Bo kvar i Linköping och plugga här (ett alternativ som visat sig i dagarna)
5. Flytta var som helst och göra vad som helst
6. Dra till Asien och läsa magistern på distans med CSN som finansiär (känner dock att sällskap vore guld)
7. Skaffa kids, vänta på att jag blir 30 år och anställningsbar.

Ja, det räcker väl. Jag tänker i allafall inte bara finna mig i att bli en i mängden av arbetslösa akademiker.

"does that make me craaaaaaaaazy? Probably." En låt som gör mig varm efter Oslohelgen och som gör att jag saknar mina tjejer.

(måste dock säga att den onda kärnan i mig mest gillar textraden "ha ha ha bless your soul" dunno why)

Kärlek till alla och ett tjog med kramar till en handledare som är värd sitt namn.

till mina vänner.

"You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends and we talk about records,
talk about life and we’ll talk about death,
and we dance in the living room, dance on the sidewalks,
dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits this time

And you laugh at my jokes and I laugh at your jokes
and I even like the birthday presents you get me,
and we dance in the living room, dance on the sidewalks,
dance in the movies, dance at the festivals, let’s dance, dance.
No men ever really dance like this

Why don’t, why don’t I fall
Why don’t I just fall in love with you"
- Hello Saferide

Det här är till alla mina vackra vänner. Det här är vi. Love you all like sisters.