nostalgidag.

Herregud, att läsa gamla dagböcker är en riktig resa. Några år är bra år, 2002 finns det knappt en enda hoppfylld anteckning....jag måste skriva dagbok oftare, känner att jag lär mig väldigt mycket om mig själv nu när jag går igenom livet so far. Man tror att man kommer ihåg det viktigaste utan att skriva ner det, men sanning att säga så glömmer man. Man glömmer känslan och intensiteten i känslorna där & då. Jag pallar fortfarande inte att läsa dagböckerna från tonåren, allt är så förvirrat och livet har inte riktigt tagit nån klar riktning ännu. Haha nu garvar jag åt vad jag just skrivit. Har det tagit riktning nu då?! :)
Men ändå, det är så naivt och pinsamt att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna uppskatta dessa skrivna rader. Kanske när jag själv har barn som är tonåringar, då kanske de kan vara lite guidance.
Vad som däremot är hjärtlig läsning är vad missy 7 år skrivit;

Ja tänker på dåm andra.
Ja tänker på dom såm är ensama.
Ja tänker så myket.

/missy 27 år.

svart hål vs. oskrivet blad

Så känns den, framtiden, beroende på dag & humör.
I dag när jag funderat & försökt styra upp det hela så känns den som ett härligt oskrivet blad som jag ser fram emot att ta mig an. I går hade jag ont i magen & ville bara gömma mig under täcket...för missy klarar bara ovisshet till en viss grad. I natt drömde jag mardrömmar om att min axel hoppade ur led då jag försökte klättra ut ur ett kyrktorn...som jag sedan föll från och på vägen ner så hoppade min käke ur led. Vaknade med ett ryck och låg länge, länge å kände på mina stackars kroppsdelar för att reka så de var intakta. Analysen av det hela är att det känns som om jag faller & det gör ont på vägen & att jag är sjukligt nervös för att jobba idag (första jobbdagen sen axeln luxurerade).

Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah jag får psykbryt snart. Decisions, descisions. Inte min starka sida.

I går var jag på intervju för ett sommarvik som tidningsbud. Det var jag, en massa killar i tonåren & invandrare över 40 år....samt en å annan student. Kändes som om vi var ett rum fyllt av desperata människor med stort behov av cash, vi var där för att sälja våra kroppar billigt för ett fysiskt tungt & farligt nattjobb med shitty lön. Hamnade i en gruppintervju med två kids (ja, jag tänker kalla dem det för jag kände mig verkligen som en tant tillsammans med dem). I morse ringde rekryteraren å erbjöd mig - inte ett sommarvik på 6 v - utan en tillsvidare tjänst. HAHAHAHA!
Jag börjar nästa vecka. Jag vet inte vad jag har gett mig in på. Men det var bättre än sommarvikariatet då jag "bara" jobbar 5 nätter i veckan å är ledig på helgerna kontra 6 nätter i veckan utan någon garanterat ledig helgkväll.

Det är få timmar, det är ganska crappy lön....men det är en trygghet & det är en inkomst som jag klarar mig på över sommaren tillsammans med ett litet tillskott från the beloved CSN.

Så nu mina vänner, nu ska jag gå till mitt 1a jobb å se hur jag klarar det...känner dock redan att det kommer att göra ont. Sen så ska jag gå hem & sätta mig ner och planera min sommar. Ska producera ett ohyggligt sommarschema för jobb, uppsats å 15 p sommarkurser.
Har jag tur så hinner jag se er något i sommar! (så går det när man vill kirra struktur i sitt liv)

jag vet vad jag behöver.

yes, gudinnor i alla städer, vi behöver förena oss!
Vi behöver snarast möjligt ha en kväll där vi skriker högt, innerligt och hjärtligt till elden. Jag är övertygad. Jag känner det i mitt bröst. I mitt hjärta. Det senaste året har varit så märkligt. Våren måste nog gå till historien som den märkligaste. Krossade hjärtan, lagade hjärtan, hela hjärtan, hjärtan som slår i panik, bubblor, långa gråa dagar som varit så jobbiga, soliga dagar som varit alldeles för korta....folk flyttar hit å dit, jobb kommer och går...plenty. Och vad man behöver då, kära gudinnor, det är att låtsas att vi är 20 fortfarande å ganska så sorglösa (även om man inte tyckte det då, men med lite perspektiv så....) och vi behöver bli tonårsfulla tillsammans, och vi behöver sjunga!!!!!! För topparna högre å dalarna är djupare numera. :)

Så, för er som är lite ringrostiga (tvivlar jag dock på) här är texten tills vi ses å får oss själva att må mycket bättre igen;

Hallå igen, hur är stan en sån här kväll i augusti när sommarn regnat bort?
Det var länge sen, jag borde ringt men å ringa nu känns lite fånigt och kort
Jag är i Oslo med ditt ex men det är inget mellan oss
Vi bara lallar runt på Karl Johann och jag behövde komma loss
Och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, Om du minns

Men det va längesen, ja det var evigheter sen nånting brann iallafall nära mig
Har du hittat hem? Jag har hört att du har skaffat en lägenhet nu och stadgat dig
Och det är tjatigt att vara på rymmen jämt
Det är så mycket som man borde klarat av vid det här laget och bestämt
Och det har inte samma charm att ragla hem klockan fem
Det är inte lika inspirerat nu som 1995, Om du minns

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt
Och sjunger "Vart tog den där elden vägen?"
Vart tog elden vägen?

Sånt är livet nu, förlåt om jag är bitter och cynisk men du vet hur det kan va
Jag vill ha det som du fast jag vet fast jag vet att du tänker likadant ibland
och vill ha det som jag
Ja det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver
Men nånstans har man iallafall kommit och man vet vad man behöver
Och jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan fast topparna är högre nu
och dalarna är djupare sen elden försvann, Som du vet

Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten när vardags lunken lagt sig över torgen
Vi kan väl andas igen, och ägna timmar åt att bejaka glädjen eller begrunda sorgen
Ja man får välja själv och ta saker som dom är, är det jobbigt att tiden går och man blir
äldre eller kul att va med
Och få ro då och då bland alla tentor och poäng, det är så lätt att gå på
Det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen, Som du vet

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt
Och sjunger "Vart tog den där elden vägen?"
Du har hittat nån att bli gammal med, jag har hittat nåt att göra tills dess

Vi måste akta oss för alla "bättre förr" och för leda och tristess
Lycka till, nu är det skymning här i Oslo vi ska ut och göra byn
Ring om du vill, och hälsa dom jag känner och håll blickar kvar i skyn
Det är så många, så många som vill ta en ned på jorden
och vintern kan bli lång ändå här i den fjällhöga norden

[Lars Winnerbäck]

Tre saker om mig som du kanske inte visste......(seriöst, jag tror att alla som känner mig vet exakt det här om mig, men jag blev utmanad av J, so I had to ;) )

Tre jobb jag haft i mitt liv: vårdbiträde, personlig intervjuare, korvkiosk.

Tre platser där jag bott: USA, London, Irland

Tre platser där jag semestrat: Brasilien, Thailand/Malaysia & Amerikat

Tre utav mina favoriträtter: grillad mat, lasagne, farmors köttbullar (eg. all mat lagad med kärlek)

Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu: way out south, i Tunisien m. gudinnorna, på resande fot i allmänhet

the sun shines and so do I.

Det är skönt att åka hem-hem ibland. Hem-hem till Söndermarken. I går sken solen när jag & mormor tog en fika på J. Det var en riktig mormor-missy stund & den gav mig lite hopp om att jag kan närma mig den äldre generationen, att vi på något plan kan nå varandra. Trots våra olika värderingar så är vi trots allt sammalika. Vi blir glada, hoppfyllda, arga, ledsna...men det är bara så att vi blir det av olika anledningar. Egentligen ingen insikt att tala om, men ändå skön att bli påmind om.

När jag gick runt i Söndermarkens centrum så insåg jag att jag bara älskar min hemstad. Det var fullt av människor på torget och stan var fylld av människor med rullatorer å grånat hår tillsammans med människor i alla andra åldrar. När man vandrar runt i huvudstaden är det lätt att tro att befolkningen endast består av människor i åldern 15-45 som alla är på väg till någon viktigare plats än där de är just där och då. Jag älskar huvudstaden också, men på ett helt annat sätt. Jag gillar hetsen & stressen & att människor är på väg någonstanns. Det gör jag verkligen. Men det är också himla underbart att vandra på gatorna där man växte upp, där man formades till den man är nu. Det är minnen från varje gathörn som ploppar upp. I går tänkte jag på en ytterst trevlig upphångling för en massa år sen vid en glasskiosk. Jag har för få sånna minnen av min nya hemort, men jag är säker på att jag kommer kunna samla på mig sånna där också. Jag ser verkligen fram emot det.

I dag har jag inte varit å kollat in Söndermarken, jag har hållit mig inom en 10 m radie runt mor & fars crib. Jag har sökt en massa märkliga jobb och jag har suttit i solen och läst en fascinerande bok jag fått i present. Mot kvällen nalkas det schlager med god vän & en sen en visit till hörnan.

Jag tänker på blameit & dubbeltänk som är i främmande land och hur mkt jag ville hänga på dem för jag kände att jag verkligen behövde komma bort. Men, men, ibland kan det räcka med att komma hem-hem för att komma bort.