det är ett fritt liv.

Absolutely No Decorum
Thank God I was born in a time when something new was about to start
Been shut down I've been kicked around now there's an a-bomb in my heart
And i know that the times are rough
but I won't play dead while I'm alive
So hang on and we'll turn up the sound of all the anger in our hearts

'Cause right now under this fevering moon
I wanna take you for a ride
To the reasons you need be it hunger or greed
It's ok

Tell me a joke and make me smile
Play me the part be the star for a while
And absolutely no decorum whatsoever, baby

Gimme a wink, Let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
So absolutely no decorum whatsoever, baby
Absolutely no decorum whatsoever, baby

And I know that the times are rough but I won't play dead while I'm alive
For I long for the shock and the awe
Of speaking plainly from my mind
But I know there's a place downtown where they say there's a bug-free zone
So let's go, let's head out tonight and let the words in our minds spill out

'Cause right now under this fevering moon
I wanna take you for a ride
To the reasons you need be it hunger or greed
It's all and a little bit more as we come alive again

Tell me a joke and make me smile
Play me the part be the star for a while
And absolutely no decorum whatsoever, baby
Gimme a wink, Let me know you're alive
Do what you will, we're only here for a while
Absolutely no decorum whatsoever, baby
Absolutely no decorum whatsoever, baby

It's only ripples in the sand...
[the ark]

Hade jag varit en frisk flicka idag hade jag shakat till den här låten just nu. Jag dansar inombords i stället (åh, fick mig att tänka på en underbar irländsk film "inside i'm dancing" - har ni inte sett den är det ett måste!). Hela jag blir alldels glad när jag tänker på pre-valborg resan till Oslo, vi måste köpa biljetter snart grrrls! Är övertygad om att också denna roadtrip kommer vara wonderful, även om den är i swebus regi. :) Jag vill NU!

I dag har jag promenerat i skogen med galen hund i minus 14 grader...sjuk... Var inte en av mina trevligaste moments ever, men men. jagmåste bara säga att jag är en junkie för skogens tystnad, vackra snöflingor, rosor på kinderna...knaster under skorna...bara jag och min inre röst. Det är så livet måste få vara då och då. Jag önskar att jag gjorde sånt oftare. Jag tror att jag behöver ha ett hus på landet "när jag blir stor". Jag behöver stora, fria ytor. Jag behöver vind, regn, sol och åska. Jag behöver ett spår man kan springa i, som ligger alldeles utanför dörren. Jag behöver en vacker horisont att titta ut över när jag sitter ivårsolen en tidig morgon å dricker kaffe. Det är liksom öppna landskap som gäller.

Men jag behöver också en lgh mitt i sthlm...för det fårmig att känna mig levande på ett annat sätt. Å i stan behöver jag inte vara mörkrädd. Eller?

Det blir som det blir & det kommer att bli bra.


Det är ett fritt liv.

STHLM calling.

Jag tror att det här blir sjätte gången gillt för mig i huvudstaden. Tredje gången gillt om man räknar livet efter 20. Jag vet inte hur man räknar. Jag tror inte att det spelar någon roll. Kirrat är det i allafall. Jag lever ett omvänt studentliv...från bostadsrätt till korridorsrum. :)
Det är ett litet rum. Men det är mitt rum. Mitt rum där jag kan sitta å tänka, plugga, svära, skratta, gråta,hata och älska. Ska bara fixa dit en madrass så att jag kan ta emot gäster...för ni kommer väl å hälsar på på körsbärsvägen?!
Mitt hjärta bankade väldigt hårt i går, på tåget hem. Många saker som händer just nu...då hör jag alltid mitt hjärta banka en massa. Jag tar det som ett mycket gott tecken. Att jag lever.

Ser fram emot en vår med studier, extra arbete (oh yes, nödvändigt), häng, bokklubbar, låååånga nätter å ja. Det finns ingenting jag inte ser framemot att tackla....brinn hjärtat brinn....

träningsvärk & deadline.

Jag tar tillbaka allt mitt gnäll om träningsvärk i går, om det gör det legitimt att klaga ännu mera idag. Fan, idag gör det vidrigt ont! ha ha. Blameit å jag hade premiär på längdskidsträningen i lördags. Solen strålade, snön gnistrade och vi var rejält utrustad med skidgears å varmchoklad. Måste säga att vi var grymt imponerade av oss själva innan vi ens börjat åka..... att vi ens var där...att vi lyckades slita oss från Johanssons å ta tag i saken. Jag vill åka idag igen trots att varenda muskel i kroppen värker....såååå kul. Så, nu är uppladdningen inför damklassikern igång här uppe i norr - hur går det för våran medtränande flicka i gbg?!

Har nog också lite värk efter lördagens dansmaraton...tack för en trevlig fest gurkchixs! Kan vi inte ses varje lördagskväll å dricka bål, bubbel och dansa? Ni får mig att må så bra å jag älskar att hänga med er...är det jag som fyller år nästa gång? Får kanske fundera på att ordna fest jag med. Fast varför ska man fira att man fyller 27? usch.

Har inget vettigt att skriva. Det är måndag. Deadline coming up i morgon 16.00. Har fått hotmejl nummer två av odräglig professor. blääää. Måste verkligen sätta igång nu, kniven mot strupen ännu en gång. mitt liv i ett nötskal. tjoho.

vem ska fixa missy?

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone, but it goes to waste
Could it be worse?

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you

High up above or down below
When you're too in love to let it go
If you never try you'll never know
Just what you're worth

Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you...

[Fix You - Coldplay]

Ja jag måste fixa mig själv tror jag. Jag måste få vara ledsen och arg och besviken och förvirrad. Jag får inte utrymme till det hemma...dagarna går bra....då kan jag roa mig eller plugga. Men kvällarna...när tankarna kommer, då vill jag vara i fred. Jag måste komma på hur jag ska bli jag igen. Jag måste få lyssna på sjukligt hög musik så att jag inte hör tankarna när de blir för jobbiga. Jag måste få prata i telefon i timmar om jag behöver...utan att bli störd.

Jag måste få vara jag.

Såååååå.....leta lägenhet är högt upp listan just nu.

Jag måste fixa mig själv.

Fast det vore bra skönt om nån skrivit den där jävla vackra låten till mig,

och den personen kunde hålla vad han/hon hade lovat.

arg.

i dag är jag arg. fråga mig inte varför. jag vet inte själv. det började när fialin släppte av mig här kl 15.00 och nu har jag alltså varit arg i 2 timmar. jag behöver gå på ett boxpass. jag behöver slåss. sticka hjälper inte.

tar tacksam emot tips på hur man blir glad, snabbt. merci.

om att sticka.

Oj, det där blev en mening med två innebörder. Jag tänkte skriva om vilken bra terapi det är att sticka när man mår dåligt. Alltså,

stickor + garn + tålamod = halsduk

att sticka är bra terapi när man har stuckit. Så kan vi säga.
I dag har jag köpt mig dyrt och fint garn, självklart grönt, för framtida bruk. Tills ångesten börjar krypa i ryggraden å skickar signaler till min andning, som genast blir fucked-up. Framtida bruk visade sig vara cirka en timme efter jag kommit hem efter najsig promenad med en flicka som e lika förvirrad som jag (jo, det finns sånna). Kom på att jag inte visste hur man lägger upp maskor, det gjorde mormor åt mig senast. PANIK!, så jag googlade...fick upp hur många bloggar som helst som handlade om stickning. Helt sjuk roligt. Men men ingen som gick igenom the basics. Så, flickan fick lov att genast bege sig hem till mig, hon var här inom10 min, förstod nöden i mina desperata msn meddelanden. Tack och lov! Nu har jag stickat så att axlarna värker och huvudet är tömt på dåliga tankar. Fantastiskt. Ännu mer fantastiskt är att ångesten blir till en värmande halsduk!!!!!

Kommer sova gott i natt, kan leva med mardrömmar om tappade maskor. I helgen ska jag lära en vän i nöd hur man stickar. Jag tror att det kommer att göra henne gott.

häng i hemstaden.

Jag trodde det aldrig men jag mår faktiskt bra av att vara hemma. Jag har klagat lite på att mitt sociala nätverk är minimalt, men jag är beredd att ta tillbaka den åsikten nu. Det är alldeles, alldeles underbart och jag går numera på kvalitet istället för kvantitet.

I går kväll hängde jag med mamma + väninna...åt god mat, drack bra vin å kollade på Let's dance. En helt ny upplevelse för mig och sånna ska man vara tacksam för. Satt och drömde mig bort en stor del av programmet men sällskapet var superbt. Efter detta mötte jag två goda vänner på hemstadens Stureplan och vi hamnade genast i en djup diskussion om kärlek och de val man gör. Fick lite nya infallsvinklar, mycket tacksam. Fick också bekräftat att andra drömmer om samma sak som jag - att någon gång ska man fan bo på det där suspekta motellet i Heby. Ha ha. Köpa middag i gatuköket, äta frukost på Wärdshuset å sen ta ett uppfriskande bad i deras badhus. Ha ha.Nån som är på? Jag lovar att skicka vykort alt. dokumentera vistelsen med många fina turistiga bilder.

Bytte gäng efter halva kvällen å samtalet styrde in på vem det var mest synd om, om det är bättre att dumpa eller bli dumpad, framtida affärsidéer, vem som hade flest dirty secrets att skriva om i sin framtida bok å huruvida Boye var lesbisk å om Edith S. e bättre. Kvällens sista diskussion är också väldigt nämnvärd - en av vännerna påstod att han hellre skulle hänga med vem som helst utom Bono "till och med Michael Jackson!".

Alltså det är bara hemma man kan få en sån här kväll. Så många märkliga människor som hänger å man får umgås med de som är ute...anything can happen. Det är liksom ingen idé att försöka vara någon man inte är, för alla känner till vem man är på något sätt. Det är en ganska skön blandning av trygghet och panik som jag helt har välkomnat i mitt liv just nu.

Å det är bara hemma i söndermarken som kvällen kan sluta med snöänglar på torget under en helt stjärnklar himmel.

ännu ett tidsfördriv.

Fyra saker om mig - Saker som du kanske eller kanske inte vet om mig

Fyra jobb som jag haft
1: Gröna Lund
2: På grillen vid Silvköparen, en ytterst otrevlig episod
3: På dagis med de allra minsta barnen
4: Interjvuare

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1: I am Sam. Jag vågar faktiskt inte räkna hur många gånger…
2: Nyckeln till frihet. ”Get busy living or get busy dying”.
3: Bring it on. No comments.
4: Ronja Rövardotter, Tillsammans, Fucking Åmål….can go on & on…

Fyra platser jag bott på:
1: Nordstedtsgatan 1. Highclass brudarnas barndomshäng :-)
2: Swanbrook ct. Toledo, USA. Aldrig mer, tack.
3: Porchester road, London, UK. Gärna igen, tack.
4: Grand Parade, Cork, Irland. Så centralt jag någonsin bott och antagligen kommer göra. Iofs, Skånegatan då?!

Fyra TV-program jag älskar att titta på (just nu)
1: Grey’s Anatomy. Jag visste väl att det var bra att sticka!
2: Nyhetsmorgon
3: Deadliest Catch på Discovery. Fantastiskt att så många jag känner är hooked på det!
4: Oprah, så att jag kan diskutera livets små och stora bekymmer med andra studerande vänner.

Fyra platser där jag har semestrat:
1: Brasilien.
2: Vandrat 90 mil, tvärs över Spanien.
3: Egypten.
4: Thailand/Malaysia.

(bara en världsdel kvar!)

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
1: www.google.se. Alltid något att kolla upp.
2: www.ki.se Alltid något att göra.
3: www.hotmail.com Kanske någon tänkt på mig?
4: alla goda vänners bloggar

Fyra favoritmaträtter:
1: Fisksoppa…soppor i allmänhet.
2: Lasagne
3: Bönburgare
4: Älgfärsbiffar med vitlök, chili…mmmm….

Fya maträtter jag inte gillar:
1: Lungkorv. Det var min bästa rätt när jag var liten. Tills jag fattade.
2: All annan inälvsmat.
3: Spagetti & köttfärssås.
4: Ris.

Fyra ställen jag hellre skulle vilja vara på just nu:
1: Jamaica
2: Lite mer söder ut
3: Rom
4: Argentina

Fyra drömyrken:
1: Folkhälsovetare.
2: Författare.
3: Äga en bokhandel.
4: Läkare…ssk… eller köra ambulans.

Fyra favoritartister:
1: Lars Winnerbäck.
2: Hello Saferide
3: Mundy å Paddy Casey….får mig att drömma mig bort till en pint på Irland.
4: Hallå, fyra stycken, det är ju orimligt. Jag säger upp mig från den här uppgiften.

Om jag vann 100 miljoner skulle jag:
1: Genast ta studieuppehåll och sticka till Jamaica (med en helt ny garderob, så klart).
2: Betala CSN.
3: Köpa lägenhet i Stockholm. Å London. Å Barcelona. Å….hur mkt räcker 100 miljoner till?!
4: Vara generös på Hörna i kväll.

Och jag har alltid sagt att jag ska köpa en skärgårdsö till mina föräldrar, det står jag fast vid. Blev bara sjukligt egoistisk helt plötsligt. Tur att jag inte är rik.

...

"Warriors of light always have a certain gleam in their eyes.

They are of this world, they are part of the lives of other people and they set out on their journey with no saddlebags and no sandals. They are often cowardly. They do no always make the right decisions.

They suffer over the most trivial things, they have mean thoughts and sometimes believe they are incapable of growing. They frequently deem themselves unworthy of any blessing or miracle.

They are not always quite sure what they are doing here. They spend many sleepless nights, believing that their lives have no meaning.

That is why they are warriors of light. Because they make mistakes. Because they ask themsleves questions. Because they are looking for a reason - and are sure to find it."

[Paulo Coelho - Manual of the Warrior of Light]


____________________________________________________________________

Ja ni. Det är en sån tur att världen är full av tänkare som skriver ner dessa stora ord...det hjälper själar i nöd. Att läsa sånt här gör mig lugn just nu. Det är också väldigt skönt för en förvirrad missy att:
bli omhändertagen av mor och far.
prata i telefon med människor som gör mig lycklig.
promenera i hemstaden och hitta tillbaka till...det mesta.
få beröm.
få hopp om framtiden.
titta ut på snön och veta att jag snart ska ut och leka med vän å barn.

Kram å Kaos /m.

tidsfördriv för värkande hjärta.

tack fialin, jag behöver lite sån här terapi just nu, så jag kopierar dig som kopierat nån annan ;

Tio första:

1. Första bästa kompis: Camilla
2. Första bil: har aldrig ägt någon
3. Första kärlek: oj?!
4. Första husdjur: taxen Pigge som jag delade vagn med från den dagen jag föddes
5. Första semester: den första jag minns är en stuga på västkusten när jag var kanske 4 år.
6. Första jobb: på Gröna Lund
7. Första köpta skiva: ha ha... H O C K E Y hockey! ha ha
8. Första riktiga kärlek: är inte all kärlek riktig?!
9. Första piercing: i öronen
10. Första konsert: ingen aning, kan ha varit Celine Dion, haha

Nio senaste:

1. Senaste alkoholdrycken: portvin i söndags
2. Senaste bilfärd: hem till Söndermarken
3. Senaste filmen: Ice Age (so, you got 3 melons?) näe, det var förresten slutet på Scarface.
4. Senaste ringda telefonsamtal: telefonbanken
5. Senaste bubbelbadet: i går kväll
6. Senaste spelade CD: Hello Saferide
7. Senaste kyss: kommer alltid hugga till i mitt hjärta när jag tänker på den.
8. Senaste gången jag grät: just nu
9. Senaste måltiden: fil

Åtta har du någonsin:

1. Dejtat en av dina bästa kompisar? näe, men blir sugen varje gång jag hör "My best friend" :-)
2. Blivit arresterad? näe, men tillsagd
3. Blivit kär vid första ögonkastet? ja.
4. Varit på TV? i bakgrunden
5. Fått ditt hjärta krossat? ja.
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det? aldrig.
7. Haft ett one night stand? jo.
8. Busringt till någon? oh, yes.

Sju saker du har på dig:

1. sockor
2. benvärmare
3. jeans
4. trosor
5. bh
6. tröjor
7. filt

6 saker jag gjort idag:

1. ätit fil
2. gråtit
3. snusat
4. funderat på livet
5. försökt plugga
6. pratat med vänner på msn

Fem favoritsaker:

1. vänner
2. familj
3. sova
4. fika
5. skratta

Fyra personer jag kan berätta ALLT för:

1. 2,3,4. tsss. det är väl ingen som vet allt om någon. kan prata om viktiga saker med de som ringer min telefon varm just nu. tackar!

Tre val:

1. Svart eller vit? svart
2. sommar eller vinter? sommar
3. choklad eller chips? eeehh...ostbågar

Två saker att göra innan jag dör:

1. I wanna see that big fucker swing. Alltså, jag måste vandra i Spanien igen.
2. skriva en bok

En sak jag ångrar:

1. no regrets. man väljer själv vilken väg man vandrar.

Leaving you behind.

How I wish you’d lied, or had been untrue
That you hadn’t said: “It’s always you.”
How I wish you hadn’t held me all those lonely, lonely nights!
Makes me wonder,
makes me wonder why I’m leaving you behind

And I know I’m going to see you down town
with a pretty girl, and you’ll be holding hands
You’ll both be laughing, and she will be wondering the same as me:was I crazy?
You know I’ve got to be crazy for leaving you behind

I’m such a worthless being
Ruining all we’ve got forsome kind of feeling that there’s more than this
How I wish there was more than there is

-Hello Saferide

om självmordsförsök i Kina.

Jag sitter och pluggar. Jo då, det gör jag. Och jag känner för att dela med mig av ganska otäcka fakta. I Kina är självmord den vanligaste dödsorsaken på landet, topp 3 i städerna. Jag läste precis att genomsnittstiden för att tänka igenom ett självmordsförsök är - 2 timmar för 50%, 10 MINUTER för 28%.

Jag är väldigt glad för att jag inte bor i Kina och har bestämt mig för att rädda den delen av världen. Kom igen, 10 minuter....hur jobbar man preventivt då?! Det finns en magisterkurs på KI i självmordsprevention, jag hoppas verkligen att det är många från Kina som läser den. Jag tror att jag ska mejla och fråga dem. Om inte, då ska jag skicka ett massmejl till hela Kina och tipsa dem om den. Jag tror att Kina behöver det.

Stackars, stackars Kina.

om att sälla sig till hjältarna som gör och inte tycker

“The future belongs to... the reflective practitioners, who are ready to act on their ideals. Warm hearts allied with cool heads seek a middle way between the extremes of abstract theory and personal impulse. The ideals of practical thinkers are more realistic than the optimistic daydreams of simple-minded calculators, who ignore the complexities of real life, or the pessimistic nightmares of their critics, who find these complexities a source of despair”.

Stephen Toulmin, medical philosopher

Utåtriktad Upplevande Abstrakt Känslostyrd person.

"SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar. "

Är det någon som känner mig som är förvånad över analysen att jag är en "utåtriktad upplevande abstrak känslostyrd person"?
Nähäe, inte.
Vilka är ni?!

http://www.zapera.com/survey/demo/personality/

tankar från Edith som gav mig tankar i natt.

Vierge moderne.
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en sharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

/Edith Södergran

Go Edith, den här texten känns lite som "Im a bitch - Im a lover"! ...ni vet?! Jag låg och läste massor och åter massor med lyrik i natt. Kunde inte sova. Ville hitta svar. Den diktrad som tilltalade mig mest var såklart den som jag skrivit i fetstil "jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor". Jag vet inte varför. Jag tror dock att den ger mig lite mer livsrum och andrum just nu. Man kan vara både och. Man kan vara det hur man vill. Allt är inte vett och sans och mening och verklighet och....
....jag tror inte jag löser det här på min blogg, just här och just nu. Jag ska tona ner, jag ska fundera, jag ska gråta många många tårar och jag ska komma tillbaka.


Mer Edith för den som har tid och lust:

Dagen svalnar...
Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Vär är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens klang
mot mina sköra, sköra drömmar.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

This won't be another shitty year.

Jag kände för att blogga just nu. Kanske för att jag precis satt mig för att skriva inlämningsuppgift. That's just the way the cookie crumbles, typ. Det är en ganska så seg missy som sitter i soffan å kollar på vacker vän på tv. Jag funderar på att skriva årsbokslut. Jag är lite ledsen för att jag fått ändra min presentation här på bloggen, där jag har haft empowering ord från miss marit "This is the year it all will happen." Jag tror inte att det har hänt det där jag ville. Jag ville ha jobb och känna mig som en i gänget. Som en av alla ni duktiga underbara vänner som åstadkommer så himla mycket bra hela tiden. Jag vill bli som ni. Fast å andra sidan, det här är kanske året det hände fastän jag inte vet det. Jag kanske gör något bra just nu, fastän jag inte fått se vad det leder till. Ja, jag måste skriva ett årsbokslut för 2006 och förhoppningar för 2007. Eller, förhoppningar är ett ganska dåligt ord. Det känns som ett ord som betyder att något bara ska ramla på mig, nått bra jag inte behövt kämpa för. Det är ju inte reality. Verkligheten är att man måste komma vidare av sig självt, att ingen annan gör jobbet åt en. Det är nog det som jag hatar. Att det ligger på mig själv om jag inte lyckas. Ja ja. Vi får se. Jag ska försöka att inte tänka som miss hello saferide "it's gonna be another shitty year" på nyårsafton.

Annars då. Antar att man ska blogga om julen också. Jag vet inte. Jag är lugn och jag längtar efter att komma hem å mysa. På spinningen i går så spelade instruktören "im driving hoooome för xmas" å jag dagdrömde om att jag satt i bilen hem å att jag lyssnade på den låten och det började pirra i magen. Nu är det ju inte så många mil hem till söndermarken men jag borde hinna lyssna på den i af. 6-7 ggr. :-) Och appropå spinningen, bra jobbat dubbeltänk! Och förlåt för att jag tvingade med dig på nått som du inte gillar. Hoppas du gillade att träffa mig iaf och du kanske fick dig ett gott skratt av att mina byxor sprack! ha ha.

Nu ska jag börja. Nu ska jag få nått gjort. Mindcontrol. Jag kan plugga. Jag kan flyga. Jag kan bli vad jag vill i den här världen, bara jag lyckas lista ut vad fan det är som jag vill bli. Jag förväntar mig att ett ljus ska gå upp för mig i kyrkan på fredag. Begravningar ger mig alltid en mystisk känsla av stark kärlek och framtidstro mitt i alla tårar. Shit, jag vill inte tänka på det. Jag har nog inte tagit in det. Det är som att möta en stor skräck det där med att gå på begravningar och se familjens sorg. Den här gången är det inte någon som stått mig nära, men pappan som ingått i en familj som varit nära mig hela livet har försvunnit och jag har inte ens börjat försöka ta in hur det känns för de som stannar kvar här, i livet.

Nu ska jag börja. Nu ska jag få nått gjort. Mindcontrol. Jag kan plugga. Jag kan flyga. Jag kan bli vad jag vill i den här världen, bara jag lyckas lista ut vad fan det är som jag vill bli.

Jag behöver verkligen ett Johanssons häng.

mörker i december.

Jag har försökt att hämta mig den här veckan. Vilat. reflekterat. Strukturerat upp min mörka sida och försökt få in mer ljus i livet. jag räddar mig själv just nu.
Jag har också tagit 2 grav.test och funderat mycket på vad som skulle hända om jag var med barn. varit nervös tillsammans med kärleken. var inte gravid. åkte till uppsala å hävde i mig en massa rödvin och kände mig yngre än på länge. såg coola the knife-liknande band från staterna.

fick reda på att salaflicka i sundsvall tagit självmord, syster ringde å var ledsen. blir så arg på alla som säger att det är egoistiskt att ta livet av sig. det finns ingenting egoistiskt med det. vem kan förstå någon annan människas mörker. ingen. det är egoistiskt att säga att det är egoistiskt, för då tror man att man hade kunnat rädda nån å man är arg för att man inte fick sin ego-boost å kunde rädda världen. man kan bara känna sig själv och man kan bara rädda sig själv, å vissa gör det på det sättet. det är sorgligt men hon gjorde vad som kändes bäst för just henne. jag tycker att det bästa sättet att resonera kring självmord är som han i Farväl Falkenberg. R.I.P.

sen när jag i dag har hämtat mig lite efter helgens många timmar med gråt å veckans dåliga nyheter å massa annat krångel å jobbig saker, så går en vän till familjen bort. mamma och pappa var nyss här hos mig och vi satt och grät och mindes och jag sa till min mamma hur duktig hon är som tar hand om XX just nu. hon vågar ringa och hon vågar ställa upp för någon som har nattsvarta dagar. vad mer kan man göra. man kan inte hjälpa men man kan finnas där. det gör hon bra min mamma, jag är stolt. får se om det blir begravning nu innan jul. shit. den här månaden har verkligen varit så snarlika den här månaden för 5 år sen. grav.test, död och många många tårar.

ibland måste man gråta för att se livet lite klarare igen.

helga natt.

jag är ganska otroligt jävligt trött på mig själv i dag. fixar inte denna deadline. heller. sitter bara å stirrar.
dagens ljusglimt har varit stundande konsert med Anna Ternheim i kväll och så världens bästigaste låt....."oooohhh heeeelgaaa naaaaaaaatt". jag skämtar inte. det finns ingen annan låt som ger mig gåshud igen och igen...vågar inte räkna hur många ggr i rad jag lyssnat idag. det är inte texten som är särskilt speciell. det är känslan ända in i magen. varför spelar man den bara på julen? är det egentligen en jullåt? jag är tveksam.

för mig är det en väldigt speciell stund som gör att jag gråter. för 5 år sen satt jag å stortjöt i kyrkan på midnattsmässan, lutad mot min systers axel. morfar låg för döden. jag hade inte hunnit ta in det än, för jag hade varit så koncentrerad på andra händelser i mitt liv. men när jag satt där i kyrkan på julaftonsnatten så bara brast det, till just den här låten. det är nog ingen slump att det skedde just där och då, för jag får alltid ett enormt lugn i kroppen av att vara i kyrkan. vårlden känns lite närmre då, om det har med religion, andlighet eller nått annat att göra spelar ingen roll. jag kan andas där, jag kan tänka där. att gå till kyrkan den där kvällen var nog bland det viktigaste jag gjort i mitt liv, annars hade jag freakat ur ännu mer än vad jag gjorde den våren - oh helga natt!

stuvad spenat och tonfisk.

helgen har varit bra så här kommer en måndagsrapport:

. på fredagen hängde jag hos blameit i hennes snygga crib tillsammans med dubbeltänk. händer inte allt för ofta. snarare alltför sällan.

.på lördagskvällen fick jag ääääntligen ligga hemma själv. händer inte allt för ofta det heller. somnade alldels för tidigt, ville njuta länge. drömde mardrömmar hela natten lång.

.fick nog kl.07 å klev upp. åkte till sala på söndagsmorgonen, vidare till enköping för fika hos kusinen som fyllt år. i hennes hus. hon är lika gammal som jag. mormor var inte alltför elak, lillkusin gillar mig fortfarande, mamma å moster var sig lika. var på gospelkonsert i kyrkan. fick lite nya goda tankar om livet. halleluja moment.....kollade sen på kärleken som spelade bandy. jag älskar när han blir utvisad, grrrrrr...come on tiger! :-)

.ja jag vet egentligen inte vad jag ville med den här rapporten. jag e ganska tråkig idag, denna gråa dimmiga dag. ska äta lunch nu. stuvad spenat och tonfisk (det är viktigt med järn och protein he he). går nog under jorden denna vecka. mycket jobb och plugg.

ångestboll.

Ibland är det för många regntunga moln på ens privata lilla himmel å man känner verkligen att det är dags att dra till sahara å hänga på ett baduingäng å bara vandra. där ingen kan nå en. där ingen kan stressa en. där ingen kan komma åt ens lycka. ibland är det väldigt skönt när den som man delar tak med känner likadant. att man vill fly ihop. det är det som gör mig glad just nu. att vi är två ångestbollar under samma lilla tak.

var å kollade på lägenhet i går. båda föll pladask å tog ut segern i förskott. här skulle vi bo och jävlar vilka grillfester vi skulle ha i sommar på våran 22 kvadrats terass. men nej då, det var ett annat par före oss i kön, som lghtanten inte berättat för oss. å dem är ju bara dumma om dem inte tar den. den är perfekt. vi får bo kvar här å jag å kärleken har bestämt att vi ska kasta ägg på deras jävla terass i sommar. så det så. ägg ska dem ha, dem jävlarna som står i kön före oss till lyckan. grrrrrr.

och don't get me started när det gäller plugg. jag är helt slut. jag haaaaaaaatar det just nu. ser inget ljus i slutet på tunneln. det är uppgift efter uppgift och 17 uppgifter parallellt. det är okay med svåra uppgifter, det är ju därför man pluggar, för att bli smartare. men jag har alltid haft svårt för att få nått gjort när det är så många saker som ska vara gjorda i olika ämnen. det stressar min själ och mage och tar bort lusten. allt blir bara ett nödvändigt ont. ska det vara så? hur kan det bli så, när det egentligen är jävligt roligt allting? jag haaaaatar.

jag är också arg på min farmor. en ganska förbjuden känsla eftersom hon alltid var kvinnan med stort K i mitt liv. min farmis. hon gör det igen och igen och jag vill liksom inte prata med henne längre. hon mår dåligt över sin egen vikt. jag mår alltid dåligt över min egen vikt. jag tänker på det alla timmar på dygnet som jag är vaken och det tär, men jag är van och jag får leva med min egen dumhet. men när någon man älskar, och som ska älska en för vem man är, kritiserar....då blir livet ganska tungt. och jag kan inte säga i från. för jag tycker att hon har rätt. och jag behövde inte det där just nu, när allt annat är så jävla tungt. då behövde jag bara höra att jag är duktig och älskad villkorslöst.

jag vill faktiskt bara sova. alternativt vistas i närheten av min lilla älskade kusin. hon gillar mig, näe hon älskar mig, bara för att jag är jag. för att jag är kusin-Lina som lär henne dumma saker och hon lyser upp när jag kommer in i rummet. jag älskar att se hennes små vantar på vårat element och höra henne komma springande och det ljusa håret flyger som en aura runt henne och hon bara strålar. hon är så oförstörd och det är fint. det är så många trasiga människor runt omkring mig just nu, och det ger en massa massa hopp att se någon så carefree.

jaja. det var min lägesrapport för idag. nu ska jag ta i tu med fågeln som sitter fast under mitt fönster och skriker hjärtskärande. fattar inte vad dem har där att göra. fågelpolaren sitter på min fönsterkarm och tittar på mig nu "ska du inte göra något???" jag känner faktiskt för att dra ner persiennen och sätta på hög musik. till och med fåglarna är trasiga...kan dem inte bara kvittra?

brudar, bio och brev.

brudar. i helgen har jag hängt med flera sköna brudar i en stad som jag eg aldrig har gillat, göteborg. som tur är har jag ändrat mig. har ätit god mat och druckit lagom med mängder vin. panikshoppat ("Åhléns stänger om 3 minuter") eftersom stadshänget innebar presentletning, fika och lunch mer än att leta efter kläder till oss själva. pratat relationer och tack och lov inte pratat om framtiden. såååå skönt. jag behövde det. det var bara nuet eller dået. kollat in så att nyblivna singelbruden funnit sin plats i nya staden, och man kan väl bara konstatera att hon har intagit den med storm. bravo! pluggtjejen verkar trivas som fisken i vattnet och en stor eloge till henne som orkar bo i korridor. födelsedagstjejen har sina issues men jag tror att hon mådde ganska bra på sin alldeles egen dag, men pannkakor på sängen och middag med vänner på en grek. helgen slutade på överfullt SJ tåg där konduktören plötsligt utbrast "ja kära resenärer, som ni märker är det jävligt trångt på det här tåget, om ni vill vara så vänliga att tränga i hop er lite till, eftersom det står folk på perrongen som inte ens kommer in på tåget." pust. ibland är det sjukligt skönt att komma hem. ettan kändes ganska stor i går kväll även när vi låg pussel i soffan och kollade film.

bio. i kväll e det movietime. haft biocheckar sen i våras som jag inte lyckats använda. ska hålla kärleken i handen och drömma mig bort i en annan värld ett tag. varför är inte bio gratis???

brev. jag stod precis i hallen när posten singlade ner från brevinkastet. ett brev från min stjärnsyster ramlade på mina fötter. sånt som kan få en så underbart lycklig en vanlig måndag. nästa mission är huvudstaden så jag får krama om henne live. jag längtar verkligen efter det.

ny vecka, mina kära vänner. vad ska vi göra med den?!

yrsel.

jag borde kanske inte gnälla över att jag har yrsel i dag. en dag av många dagar i mitt liv. finns dem i min närhet som har fler yrseldagar än vanliga dagar nästan. men jag är inte van och jag ursäktar mig med det. jag vill gå ut och gå men vågar inte ut riktigt än. solen skiner, vinden blåser och jag skulle verkligen behöva solsken för sinnet och blåst rakt genom huvudet. ut med förra veckan och måndag och tisdag. bort med stressen. såg ett program på UR (japp bara sånt som går på förmiddagarna när man verkligen inte har ngt val...suck) om en tjej som blivit utbränd vid 23 års ålder. hon hade flyttat ut i bergslagens skog till ett mäktigt å vackert rött hus mitt ute i ingenstans. där det var tyst och skönt. hon sa att första varningsteckenen för henne hade varit 1) trött i muskler utan anledning 2) hade yrsel 3) hade hjärtklappning.
check check check.
jag ska verkligen vara snäll mot mig själv idag. låta kropp och sinne hinna i fatt. försöka låta bli att få dåligt samvete. det här är ju prevention om nått, å det är verkligen dags att leva som man lär. KI borde vara stolt över mig idag. så det så.

magkänsla.

jaha. jag har haft en sån där levande dag idag (och gårdagen var inte dålig den heller...)... vet ni vad jag menar? En sån där dag när man har så många känslor i kroppen samtidigt att man bara vill skrika rakt ut, sova eller prata oavbrutet i timmar med någon som kan förstå. Har varit på utbildning med Brottsofferjouren...krishantering handlade det om. 5 timmar en lördag. Låter ganska jobbigt men shit, killen (ja, egentligen en man i 60års åldern med grått skägg) kunde snacka. Kändes som att jag var där i en kvart å jag ville att han skulle fortsätta prata forever. Jag grät, jag skrattade, jag funderade, jag var livrädd, jag var hoppfull...jag levde. Å sen kom jag därifrån helt fylld av en massa känslor och tankar...som har blivit kuvade efter 4 timmars pluggande. En jobbig lördag jag inte vill vara utan. Den här metodkursen is killing me softly kan jag lova. Att man ska behöva slita såhär mycket för 1 poäng. EN poäng. Har läst 11 vetenskapliga artiklar (mååååånga sidor styck) å svarat på 15 frågor (10 sidor text just no, going for more) å sliter just nu mitt hår för ett 3-sidigt PM. är det vettigt?!?!?

När jag satt på föreläsningen väcktes en massa drömmar och planer och jag visste vad jag ville göra med mitt liv. It was pretty shitty good stuff....nu kan jag inte minnas dem. Men känslan ligger kvar i magen. jag hoppas den kommer upp i hjärnan igen.

Nu känner jag att jag kan svamla i timmar om saker jag lärt mig idag. jag tar dem när stormen har lagt sig. nu ska jag fortsätta dricka vin, plugga....å njuta av att "plötsligt händer det"...att man blir bekräftad and my god, det känns underbart.

godnatt till er därute, alla som festar på i den kyliga natten å värmer er med alkohol och varandra. Snart är jag där med er. Ge mig ett år. ;-)

det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer.

nu är det höst. jag märker det på träden, på regnet, på den underbara krispiga luften, på löven under mina fötter å på alla människor runt omkring mig. jag märker det på morgonen när det är sjukt jobbigt att lämna det varma täcket i sängen å på kärleken som snoozar oftare än vanligt.
and i lööööööööööööv it.

i går när jag begav mig till bussen för att åka på föreläsning regnade det brutalt mycket. genomblöt och kall. blötaste skorna ever. frös. längtade efter varm filt å tv-häng. var underbart att komma hem igen.

det är det som är bäst med hösten. att kura in sig. att längta hem. att hänga i bortrest väns lgh med underbar vän å bara snacka bort oss. längta bort oss. skratta åt misären. promenera hem och sen ändå må rätt så bra.

det är så vackert.
sinnena är skärpta efter en lång sommar då framtiden oftast är ganska diffus under de varma sommarkvällarna. sommaren är nuet. hösten är framtiden. det blir en perfekt balans.

å så får man längta efter vintern å att åka bräda. efter att gå hem från stan å höra knarret under skorna å släpa på julklappar i trevliga påsar.

man får tid att tänka, sova.....mysa, hinna i fatt sig själv å längta i från sig själv. det är sånt vi människor behöver. så le i höstregnet mina vänner. å se till att ni har te i helgen när stormen kommer. det ska bli helt fantastiskt.

glöggmys på onsdag e spikat.

det är ett märkligt liv.

märkligt 1: att jag har gått från att vara vegetarian till att äta massa kött. Å från att vara skiträdd för att äta fett till att äta massa fett. stavas GI mina vänner. G-I.

märkligt 2: jag har ont i magen pga märkligt 1.

märkligt 3: jag har spenderat många timmar den senaste veckan på jobbet. har vakat vid en underbar mans sida. han får dropp, blod, blodplättar, morfin...å jag kan inte låta bli att undra varför? jag har gråtit, jag har haft ångest, jag har samtidigt suttit å pluggat medan jag vakat vid den döende mannen. hela situationen har varit bisarr. jag vet inte hur det har gått för honom nu. jag orkade inte ta fler sånna pass. de får mig att må märkligt.

märkligt 4: att jag bor i Västerås.

märkligt 5: reunion på lördag med förfest som börjar kl.16. Å jag ska jobba natt å vaknar antagligen ganska sent, ska på lghvisning i stan, å sen ska jag dricka rödvin...eeehh till frukost? å träffa kompisar från förr.

märkligt 6: att min kära vän har tagit steget å blivit singel efter 4,5 år å flyttat till göteborg. det är sabla märkligt.

märkligt 7: att jag bloggar när jag borde studera.

ja ha, å vad gör du nu för tiden då?

Alltså det är skräckblandad förtjusning jag känner inför nästa helg. Det är dags, nu har det gått 10 år sen vi gick ut nian och det är dags att samlas igen och skylta med vad (och vem) man tillslut blev. 10 års reunion helt enkelt. De flesta av mina gamla klasskompisar som jag pratat med verkar också vara smått rädda inför denna helgen...det blir tid för självutvärdering - har jag blivit någon bra? något bra? har jag blivit fulare? snyggare? smalare? fetare? Har jag blivit precis så pretto som alla trodde att jag skulle bli eller blir folk förvånade över att jag flyttat till Knutby?

Ärligt talat. Jag tror inte att någon har förändrats i mina ögon. Jag tror att alla har förändrats i sina egna ögon.

Min självutvärdering har varit ganska hård å skoningslös, å dem som känner mig är väl inte förvånade över det. Ja, jag har blivit fetare. Ja, jag är nog ganska pretto fortfarande. Nej, jag har inte lyckats bli så lyckad som jag drömde om när vi skrev i det där häftet på avslutningen "vad gör du om 10 år". Men jag vill fortfarande.

Hittade en vacker mening när jag läste Gardell i går kväll "Jag har alltid hållit mina drömmar i handen"
Det var huvudsaken för mig i 9an, det är huvudsaken för mig nu. Jag tänker inte släppa dem. Jag har äntligen kommit på vilka drömmar jag har, helt konkret har jag skrivit ner dem i min dagbok. Jag är nöjd med dem. Det är vackra och sunda drömmar och den som lever får se.

Så, reunion. Jag har en vecka på mig att samla kraft. Att fila på svaret till frågan - ja ha, å vad gör du nu för tiden då? (en god vän till mig har funderat mkt på vad hon ska svara på frågan för att inte bli placerad i ett fack....å har bestämt sig för att ljuga. Hon ska helt enkelt säga att hon körat bakom Carola. Fråga mig inte varför men det är sjukt kul)

Jag har dessutom en minireunion att se fram emot på tisdag, då jag ska träffa mina två bästa och käraste gymnasiepolare. Övning ger färdighet.

can one know without knowing that one knows?

när denna vackra måndag är över, har jag tagit mina första fem poäng av min magister. steg för steg ska det nog gå. just nu sitter jag dock och funderar över denna rubrik. japp, kursen som började idag är så klart vetenskapsteori. detta ämne som jag fått för mig att jag hatar men som ändå får mig att sitta och tänka, får mig att bli arg, får mig att bli frustrerad... jag antar att någonting i min hjärna provoceras/tilltalas av denna vetenskapernas vetenskap. jag orkar nog inte ge det mer än en timme till idag. sen blir det träning, där slipper jag tänka alls.
(det där var ett ganska falskt påstående, eftersom förra veckans bodystep verkligen var svår att fatta...)

Fotbollen var grym i lördags. Regnade hela dagen så jag och kärleken cruisade mest runt i traktorn...hälsade på johnny å sprang ett litet tag runt i city. sen hängde vi på hotellt...god bless vänner som jobbar på hotell å som kan göra så att man får skitfint rum för 250:- I like! Vi gjorde oss vackra och åkte i väg på en gratis middag med gratis alkohol. Sen tog vi en gratis taxi till råsunda där vi satt på tredje raden, vid mittlinjen nästa, gratis. vi satt en rad framför ingvar carlsson m. barnbarn. framför! det är svåra tider för sossarna.
vi fick också jubla över våra svenska lirare som skötte sig grymt utan zlatan. numera finns det en ny sång: "I said Shabaan, Shabaan. I LOVED you, Ich liebe dichED, zlatan ibrahimovich."

(ja, jag fick i mig för många avslagna folköl under matchen....)

sen drog vi till söder å drack billig öl med J. sen tog vi gratis taxi till hotellet. sen var helgen slut.

nu börjar en ny vecka och jag arbetar medvetet med att inte drabbas av ännu en sjuk ångest-attack. mest för min egen skull, mycket för kärlekens skull. han kan ju inte orka plocka i hop bitarna av mig hur många gånger som helst.

i natt ska jag INTE fundera på om man kan veta något utan att man vet att man vet det.

jag är faktiskt ganska grym.

Jag kände mig verkligen inte redo för en ny vecka i söndags. Helt slut efter förberedelser till festen, dippar, snacks, bära stolar, kirra bål och städa. När jag var klar ville jag bara gå och lägga mig. Men nej, då var det dags att fylla cribben med 35 stycken underbara (and thank god - smala!) vänner och placera ut dem på varsin kvadratmeter. Det var lite trångt. det var lite svettigt. men det var värt all möda i världen för att få se leende, uppklädda vänner och känna deras kärlek. Det regnade ute. Värmen blir mer värd i storm.

Jag avsäger mig dock från att arrangera nästa fest. Nästa gång vill jag vara gäst!

Jag var alltså inte redo för en ny vecka. Jag var ganska tärd och ville bara sova. Hade förträngt inlämningsuppgift på 6 sidor...om scientific papers...på engelska....som skulle godkännas av cool KI professor. PANIK! Å så skulle jag hinna jobba natt i Sala, gå på föreläsning i Uppsala samt gå på utbildning i västerås. Sånt man kan få ont i magen av. PANIK!

Inlämningsuppgiften blev klar och godkänd. Jag har verkligen skickat in en uppgift till någon jag beundrat i 3-4 år och blivit godkänd. Klapp på axeln.

Jag åkte på föreläsning i Uppsala. Klapp på axeln.

Jag kom i tid till jobbet och jag var vaken hela natten. Klapp på axeln.

Jag sov i 4 timmar (efter att ha varit vaken i 28 timmar) vakande, och fixade saker jag behövde i Sala. Klapp på axeln. Där möttes jag av ett riktigt rejält regn, blev dyblöt, vred på värmen i bilen på väg till Västerås. Och blev sjukligt trött. Jag åkte hem, inte på utbildning. Jag har en gräns för vad jag orkar med, men ärligt talat så orkade jag mer än vad jag tror om mig själv. Så jag får en klapp på axeln för det med.

Nu sitter jag här och ska göra mitt slutprov på första kursen. Det är svårt. har också fått i uppgift av min handledare i uppsatsen om "Elder abuse"...ska leta på TJUGO vetenskapliga artiklar och sammanfatta, har nån vecka på mig. Hon är hård och hon är den coolaste som finns.

Ödet var på mig i igår också, ganska häftigt faktiskt.
när jag jobbade där på natten så var det "reklam" för EM-kvalet på lördag typ 79 ggr och ja, jag blev hjärntvättad. Loggade in på blocket.se för att se om det fanns biljetter så jag kunde överraska Kärleken. Det fanns det! Mejlade en kille. Hade fått svar dagen efter att biljetterna fanns kvar, skulle precis mejla över mitt telefonnummer till honom, då crashar internet. Helvete! I samma sekund får jag ett sms från kär vän där hon frågar om jag och kärleken vill följa med henne och kärleken på fotboll på lördag. Hennes kärlek hade 2 gratisbiljetter över och dessutom undrade de om vi ville bo på hotell som de skulle fixa. Hallå?!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har faktiskt riktigt grymma vänner. Jag är också en riktigt grym flickvän.
Klapp på axeln.

kan vara tryggt att veta vem man är.

I dag har jag fått reda på att jag är lik Lena PH . Detta innebär att jag har en trygghetsfaktor på 50% (man fick inte reda på macho-talet tyvärr). Vidare innbär det att jag vill veta vad jag får och föredrar överraskningar som är planerade. Jag blir ofta elakt kallad ”typiskt svensk”, men det gillar jag. Ambitiös och engagerad. Jag tänker själv, för det har magistern sagt att jag ska.
Lämpliga yrken: Projektledare, forskare, bensinmacksföreståndare.

Vem är du?!
http://user.bahnhof.se/%7Ereaper/test/index.html

komplexitetströskel.

tja tja. fick nyss ett mejl av sambon som gjorde mig ganska skrattig:

"Hej Kärleken. Jag hittade på en artikel i expressen som jag kände mig lite träffad av. Särskild vissa delar av den, som tillexempel

"Många känner säkert igen att det blir den med lägst komplexitetströskel som får ta hand om klädhögarna.Vetenskapliga studier, både svenska och utländska, har visat att 15-20 procent av en persons irritation kan bero på komplexitet i den fysiska miljön."

Jag ska skärpa mig.

För hela artikeln följ länken; http://www.expressen.se/index.jsp?a=697057

LÖÖÖVE JO MISSY! "

å tydligen är det så att de med låg komplexitetströskel är ganska inåtvända personer som läser av mycket i sin närmiljö, å då störs av dessa klädhögar och detta kan ge ångest. Check. Nu vet jag varför jag inte kan plugga hemma. Kärleken röjer till lägenheten på morgonen (ja, med viss hjälp från mig kvällen innan så klart) å jag ägnar hela min dag åt att finna ordning i detta kaos. Omöjlig uppgift visar alltså "vetenskapen".

I morgon ska jag sitta på mdh å plugga. Det finns vetenskapliga bevis på att jag kommer att lyckas då. Fan vad skönt.

fanfanfan.

just det. fanfanfan. världsalltet samarbetar inte. jag åker hem till mamma å sover där. så tar jag i tu med vissa saker i morgon. andra tar jag inte i tu med alls.

önskar Eder en skön helg kamrater!

blessed.

Jag är välsignad med de bästa vännerna i världen.
Hur kan man annars må så bra trots allt.
Tack för att ni lyfter mig upp ur små svackor och djuuuuupa hål.
Tack för att ni vågar säga i från och för att vi kan fortsätta älska varandra efter det även om det inte alltid är så flashigt(i dubbel bemärkelse, he he) att bli "sams" som i t ex Oslo.
Tack för att ni bara är ett telefonsamtal i från mig (och jag har testat att det gäller alla tider på dygnet).
Tack för att ni är så inspirerande, reflekterande och vackra i allt ni står för.
Tack för att jag får skratta så sjukt mycket. Älta så sjukt mycket. Bara var jag så sjukt mycket.

Älskar er runt hela jorden och tillbaks igen (det har jag också testat)

visions.

jag bara står och trampar och trampar. å jag kommer ingen vart. försöker resonera med mig själv om hur jag vill leva mitt liv. vad jag egentligen strävar efter, vad jag behöver...och jag blir helt mörkrädd när jag inte vet. inte så att man behöver veta klockrent, men ändå känner jag att man måste ha en riktning.

jag och kärleken har redan börjat prata om när och var vi ska flytta nästa gång. varför det? har båda haft panik när vi ska signa comhem-abonnemang för 12 månader. det är ganska sjukt. jag tror att det är ohälsosamt tänkande samtidigt som det är något som är bra.

jag behöver visioner
jag behöver utmanas, av både mig själv och andra
det här jag gör nu känns bara på låtsas.
om jag ska göra det här året på det här sättet så måste jag säga till mig själv att jag VÄLJER att chilla det här året. jag VÄLJER att sitta hemma, hänga på gymmet och plugga i lagom mängd.
men jag vet inte om jag väljer det. jag tror att jag bara är lat. att jag inte gör mitt bästa.
när blev jag så här?

har funderat mycket på om det är för att jag har valt fel inriktning. jag vet att jag kommer att halka in på något bananskal någon gång jag också, att det löser sig, att jag inte har några riktiga problem. jag söker liksom inte sympatier och klappar på axeln. det är mer nödvändig reflektion för min själ. för att jag ska må bra själv. känner bara att jag någonstans på vägen har tappat bort vad jag vill, vad jag älskar, vad jag är bra på.

läste någon gång att för att veta vad man vill ska man tänka på
1) saker andra gör som man blir avundsjuk på att man inte gör själv
2) de saker man hade en naturlig fallenhet för när man var liten

såå...på fråga ett svarar jag - det mesta.
på fråga två svarar jag att jag....var en jävel på att klippa och klistra.
...tyckte det var skojigt att skriva sagor och rita bilder samt att få beröm för detta
....gärna ville ta hand om djur
....älskade att dansa.

jag har slutat med alla dessa grejer. hur tolkar man detta?


Du sa "Vänta lite grann, behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?"
Jag sa "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit" / Lars Winnerbäck

You live, you learn ?????????

Jag trodde verkligen att jag hade gjort det för sista gången. Första gången var man 7 bast. Nu är jag nästan 27. Så, nästan 20 år av terminsstarter....man kan ju räkna bort....eeehhh? Jo, en höst efter studenten och en höst på Irland. Men fan i mig, det är galet, totalt 18 år av terminsstarter. Räknar jag rätt nu, det låter hysteriskt å galet. (och om jag har räknat rätt, hur är det möjligt att jag inte får nått jobb????)

Ja, i allafall. Om det stämmer med de dära 18 åren, 18 höstarna, 18 känslorna av att "jag vill inte att sommaren ska vara slut"......då borde jag ju ha lärt mig hur det går till. Näe då, jag står helt oförstående inför det faktum att jag måste hoja ner på stan å casha ut för kollegieblock (å dem hade inte ens sånna med blanka sidor....jävla low-life stad), jag har dessutom förträngt hur det är man går till väga med CSN - vaddå studieförsäkran? -vaddå betala kåravgiften först? å hur var det man kom underfund med det där pretto ordet studiedisciplin?

Nu vet jag att typ alla jag vet som läser den här bloggen...också har förträngt dessa livsnödvändiga fakta å ni är så sjukt nöjda över det. Grattis! :-)

Jag sitter å kollar in mina kursare. Några vet jag hur dem ser ut. Andra vet jag bara vad dem bor. Det är 60 klassisar. Jag är klassis med en tjej i HongKong, en tjej i Australien, en barnläkare i Bangladesh å en snubbe i Kamerun som forskar fram AIDS mediciner. Ja och så är det jag då. Jag och 58 sjukligt högutbildad människor världen runt. Vän av ordning märker att 58 + 1 = 59. Den sista klassisen känner jag å hon är som jag. Hon e inte heller forskare eller läkare eller arbetar i nån koll NGO eller på SIDA eller på WHO. Näe, hon e bara som jag. THANK GOD FOR THAT!
I slutet av nästa vecka måste jag ha bestämt ämne för min magisteruppsats. Hoppsan hejsan.

Skönt att jag fick balla ur lite i helgen som var :-) Tack för att jag får ringa och härja om märkliga saker, tack för att jag får beröm för att jag faktiskt lyssnar när någon annan sitter inlåst på badrum nere i söder. Jag älskar er alla.
Tack för att jag fått hänga med så sjukt coola småbarn - Calle, Olle och Nova samt en liten biroll av Dexter. You rule!
Tack för att jag fått hänga med så sjukt coola småbarnsföräldrar - ni är ju precis som ni var innan, vilket gör er om möjligt ännu coolare.

Nu ska jag lämna in min första uppgift. Jag ska nämligen bli en sjukligt högutbildad i mängden.//missy magister

I´ve been thinking about it a lot,
and I realise that I didn't go into that café by chance;
really important meetings are planned by the souls
long before the bodys see eachother
- Paulo Coelho

:-)

fuckin' familjesidor

Alltså jag blir galen av det här. Trots att jag bara är 26 år så känner jag igen folk som dör, gifter sig, förlovar sig och skaffar barn på de där förbannade familjesidorna. Sidorna som hela stan lägger störst vikt vid. Där kan man få sina 15 minutes of fame om man inte lyckats med det tidigare....T ex så kvalar man in bland skvallereliten som "metarmästare" (hur svårt kan det va?) eller under rubriken födda.....där två bröder fått barn samma dag, varav en av dem, ja - det var en kort historia -men va fan!?!??!?!?!??!??! ....och det är det som fick mig att freaka ut (Samt att mitt stenålders-ex stod som marskalk på ett bröllop).

Nu sitter jag här med panik i magen. Jag som redan har panik i magen. Det snurrar fan i huvudet. VAD SKA DET BLI AV MIG? Volvo-kittet eller alfakassa? Forskare eller vårdbiträde? Gifta mig eller psyk?

Nu ringde kärleken precis...jag fick flippade ur totalt....han skrattade....

Nu läste jag på samma sidor från helvetet om god väns examen från highclass universitet i USA å hans lyckade framtid...det som fick bägaren att rinna över var att kompis hade namnsdag. Hur mycket ska jag orka med på en dag?! Nu ska jag sätta mig på tåget å åka till sthlm för att hänga med tre lyckliga barnfamiljer samt ett lyckligt, nygift par som väntar barn.

Yeah, alright.

vad vet missy.

Kommer jag vara en brud en dag?
Vill jag vara en brud en dag?
Är jag inte en brud jämt? Babe.

Jag vet inte. Fialin får dålig smak i munnen av kyrken.
Jag undrar om religion kan vara bra för mig.

Äsch jag vet inte alls.
Den som lever får se.
Det här är i alla fall en (enligt mig) gudomlig bild på bruden som jag fotograferade.

Nu ska jag posta alla bilderna till bridezillan,
sen drar jag utomlands lagom tills de dimper ner i hennes brevlåda. he he he. då hinner hon räkna till tio många gånger, om hon behöver.

Nu ska jag boka resa. Adios amigos (I'm not staying here another day)

blanka golv.

Nu har jag städat bort spåren av mitt linkan liv. Jag hade ett sånt där riktigt film-moment i dag när jag stod och putsade badrumsspegeln. Jag stod och funderade på min linköpingstid till "där elden falnar men fortfarande glöder" och de 3 åren passerade revy. Tittade mig själv noga i spegeln och tänkte tillbaka på vem jag var när jag flyttade till stan och vem jag är nu. Båda frågorna är lika svåra att svara på. Jag kom till stan sjukligt ostabil och lämnar stan sjukligt ostabil. Där emellan var jag stundtals ganska så lugn. Jag gillade inte tjejen jag såg i spegeln idag...å samtidigt sjöng Lars så där som bara han kan göra. Så det gick rakt in i hjärtat. Jag tror att det kan ha varit ett av de ögonblick som man som människa behöver. När man bryter i hop och går vidare. Jag tror L.W förklarar det bättre än jag;


"Jag har blanka golv, luften går och andas jag har städat och lagt undan, slängt och sorterat det är rent nu, det är rent nu
Jag har nya skor, jag har duschat och bytt lakan putsat fönster hela våren, och nu ser jag dammet yra här utanför, här utanför
Jag har skurat rent, jag har vattnat mina blommor shasat ut varenda råtta, druckit litervis med vatten det känns skönt nu, det känns skönt nu
Inga rester kvar, alla minnena i pärmar alla planerna på banken, alla drömmarna i huvet det blir bäst så, det blir bäst så
Jag kan sova nu, jag har diskat och torkat jag har slipat mina knivar, och ute blåser dammet Låt det blåsa, låt det blåsa..."

jag tänker låta det blåsa girls. det tänker. jag längtar efter samma flow som några av er varit inne i. let it blow my mind, jag är redo!

don't get missy started.

...arg å ledsen. kan folk sluta lägga sig i hur man ser ut? kan jag sluta lägga mig i hur jag ser ut? kan vi inte alla bara vara. kan jag inte bara få vara i fred med min kropp. har andra rätt att kommentera den? god damn it vad arg jag är så här på nattkvisten. men som rubriken säger: don't get missy started....

Jag lägger ner. Är ganska så sugen på att dra från stan till nått fettoläger, så man kommer tillbaka så vacker som alla tror man ska vara. så de blir nöjda. så jag får vara i fred.

kan jag få ha min kropp i fred tack?!

don't get missy started.

...arg å ledsen. kan folk sluta lägga sig i hur man ser ut? kan jag sluta lägga mig i hur jag ser ut? kan vi inte alla bara vara. kan jag inte bara få vara i fred med min kropp. har andra rätt att kommentera den? god damn it vad arg jag är så här på nattkvisten. men som rubriken säger: don't get missy started....

Jag lägger ner. Är ganska så sugen på att dra från stan till nått fettoläger, så man kommer tillbaka så vacker som alla tror man ska vara. så de blir nöjda. så jag får vara i fred.

kan jag få ha min kropp i fred tack?!

zZzzzzzzZzZzzzzz.

Här kommer några trötta tankar från vårdhemmet...klockan är 02:45...hela huset verkar sova så sött, så sött. Vi äter jordgubbar å ska kolla på nån cheesy film som jag antagligen inte kommer minnas att jag någonsin sett. Hjärnan går på lågvarv...gud vad jag är avundsjuk på er andra som ligger och sover gott i era sängar. Sweet dreams!

Men tröttheten till trots, ibland känns det här med att vara vårdbiträde som ett av de bästa jobben man kan ha. I allafall när någon kallar en för "ängel utan vingar" så där i fyra-snåret. Man kan bara le och stryka på kinden.
Man kan bara hoppas på att de är trygga.

Jag vet inte vad jag skulle skriva egentligen. I dag är det midsommarafton. Ja, vad säger man om det. Jag har inte funderat så mycket på det i år. När jag inte är ledig över midsommar känns det alltid som en katastrof. Nu när jag är ledig har jag inte lust att göra något speciellt. Jo iofs...sova.

För allas information så tog jag ingen lemur. Jag är djupt upprörd över att alla Sveriges lemurer har flyttat till huvudstaden. Jag får kanske flytta efter.
Efter denna besvikelse har jag nu sälarna blivit mina nya idoler. God damn it, de är sjukligt söta när de ligger och sover i solen och snarkar. Väldigt meditativt ljud, vi satt där i 20 min och bara njöt. Sen vara vi bara "vi" och det var den bästa par-dagen på länge. Fick mig att tänka på Lou Reed "what a perfect day." Så därför slutar jag min blogg med den.

God morgon Världen!

"Just a perfect day
Drink sangria in the park
And then later
when it gets dark,
We go home.

Just a perfect day
Feed animals in the zoo
Then later, a movie, too
And then home.

Just a perfect day
Problems all left alone
Weekenders on our own
Its such fun.
Just a perfect day
You made me forget myself
I thought I was someone else
Someone good

Oh its such a perfect day
Im glad I spent it with you
Oh such a perfect day
You just keep me hanging on
You just keep me hanging on

Youre going to reap just what you sow,Youre going to reap just what you sow..."

klar kandidat å kolmården.

Jaha. Nu var jag klar då. Vad ska man tycka om det? Jag bestämde mig i helgen för att det är väldigt få av mina klassisar som jag kommer att sakna. Jävla pretto a-barn med noll djup. Grrrrr. Sittningen var lame, men jag satt vid Lisa den första och Lisa den andre och Fia den första vilket gjorde allting....ja, uthärdligt.

Examenscermonin var underbar. Helt lagom med snittar, skumpa å mingel. Ett grymt bra tal av Lisa den tredje om universitetet, livet och feminism. Sång. Jag ogillar låten "ta mig till havet" men just denna dag....my god vad jag grät. Det är så sorgligt. Sen kom "den blomstertid nu kommer" å den är ju speciell. mer tårar. Satt och funderade på hur det skulle gå för alla, hur glad jag var över att ha klarat mig igenom hela utbildningen utan en enda omtenta...hur mycket jag kommer att sakna Hälsouniversitetet. Sen fick vi diplom å jag var fan i mig den enda som visade ett uns av glädje när jag studsade iväg med mitt diplom å mina stolta föräldrar tog kort. Jävla pretto A-barn.

Sen fick jag en cykel och en cykelhjälm av familjen, tjohoooooooooooooooooo! Å vackra örhängen av syster å kärleken. Å fotboll å middag å mer fotboll. Tack för den dagen. Forever in my heart.

Nu sitter jag å tittar på min arm...p-staven plockades ut idag. Jag mår redan bättre. Förutom att jag vill bli ssk igen. darn.

På fredag ska jag å kärleken bege oss till Kolmården å spana in nykläckta djurkids och jag ska försöka sno en Lemur. Jag har ju redan en lemur hemma, men han är i plast. Han heter Lenny. Jag vill ha en till. Kärleken har redan insett att det kommer att bli tufft att hänga med mig i en djurpark. Men han ställer upp som alltid. God bless.

Nu ska jag gå å krama om honom å lugna hans nerver inför tenta i morgon åtta noll noll. Sen så ska jag drömma sött om lemurer, dvärgsilkesapor, enzo, delfiner och grodor. Ibland är det tryggt att ha saker att tänka på som inte ger en panik, utan bara en vidunderlig kärlek för allt och alla som vandrar och simmar och kryper och växer på denna jord.

anti-jante å schizofreni.

jag hatar vuxenvärlden. jag hatar att skriva personliga brev när jante fjanten hoppar på min axel å skriker i mitt öra att jag inte kan någonting alls. ingenting är jag bra på. jag hatar att betala räkningar. jag hatar att säga hej då till studentlivet å alla vänner. jag hatar att fundera över skatten nästa år efter lghköpet. jag hatar att bestämma mig. jag hatar myggor. verkligen.

jag älskar vuxenvärlden. jag älskar vänner jag kan ringa å beklaga mig för, som orkar lyssna och som ger mig råd och som ställer krav och får mig att skräpa mig. jag älskar att jag tar examen på fredag å har åstadkommit något med mitt liv. jag älskar att jag är självständig å kan betala mina egna räkningar. jag älskar vänner som ger en avskedspresenter å jag vet att dem alltid kommer att finnas där, bara lite mer sällan. jag älskar att jag fått pengar för lägenheten. jag älskar att jag har olika valalternativ. jag älskar att sommaren är på väg. verkligen.

"I'm addicted to things that are good for me, I'm addicted to things that are bad for me. Therefore my life is in balance."

Typ.

kom ihåg att leka efter varje storm.

Tja! Min sociala misär har idag bytts till någon slags social klimax å jag har helt plötsligt vänner på orten som jag kan umgås med hela dagen. Jag ska leka. Först ska jag söka jobb. Sen ska jag leka. Jag ska leka sommar.

Jag har för övrigt hittat ett sjysst sätt att bränna extra kalorier på som jag funderar att ta patent på och promota på tv-shop (inte vidare smart att gå ut offentligt med denna idé i ett så kritiskt skede av uppfinnandet, men,men). När jag gick till uni. i morse (för övrigt helt frivilligt, jag vill suga ur varje sekund som är kvar av mitt csn-iga low life) så var det varmt och svettigt och jag power walkade duktigt. Sen så kom en hel rad med låtar från Buena Vista Social Club och det är där hemligheten ligger. Hela mitt inre dansade, samtidigt som jag fördes framåt av mina kesolår och blåmärksvader. Själen dansade salsa, samba, chacha, pasodoble...den gick inte att stoppa. Jag förstod inte ett enda ord men min kropp å själ hajade tydligen rytmen och jag gick runt med ett stoooort leende på läpparna. Så många söta obekanta pensionärer med rullatorer har aldrig förr hejat på mig så där glatt. Så, min vänner, på med sjyssta rytmer i ipodsarna, sätt på solsken och promenera - beach 2006 formen blir kirrad på nolltid.

You're heart will never grow old and your mind will never ever get bitter - if you remember how to play.

ps- såg att jag stavat fel i förra inlägget. det ska stå att "OM jag flyttar till..." inte "OCH"...men det är för övrigt ett ganska så hoppfullt OM.

calleth I, cometh you?

Det är sjukligt vackert väder. Sjukligt och vackert kanske inte passar ihop i samma mening...men det är det, sjukligt vackert väder. Jag känner mig också sjukligt ensam i detta sjukligt vackra väder. Jag har varit ute och promenerat läääänge, njutit av doften av syrén, tittat på den klarblå skyn, känt doften av grillar....längtat efter att ta en öl i sällskap med goda vänner. Ja ja. Den tiden kommer också.

Just nu koncentrerar jag mig på att inte må illa....inte känna efter. Åt lite gammal mat men Tvistevägen sa det borde vara lugnt (här skulle jag gärna skriva att hon lovade, men det kunde hon inte göra givetvis. hade dock känts mycket bättre med ett löfte).

Ja visst ja. Uppsatsseminariet gick finfint. Lite lustigt nog, appropå det jag skrev om att man ska göra en sak varje dag man är rädd för, så beskrev scary-examinator vår uppsats som väldigt modig. :-)
Å hon gillade modiga uppsatser och hon gillade vår modiga uppsats.

Jag är modig, för jag gjorde en sak jag var rädd för.
Jag är modig, för jag å my partner in crime skrev nått som tydligen var modigt.

Jag är inne i ett Oprah-mode - vilket innebär att ovanstående klokheter får mig att tänka på 20års jubilerande kvinnans klokheter. Här kommer präktighet i stora mått (dock tänkvärd präktighet)

"It's because its hard its special"

"It isnt brave if it isnt hard"

Ja vad ska jag skriva mera. Jo, t.ex. att a blast from the past dök upp på framsidan av DN På Stan idag. Nu vet jag var jag kan hänga med alla mina sköna gudinnor i huvudstaden. Jag tror att Älgjakten också kan accepteras på detta ställe, vi är nämligen accepterande bönder från byn.

Så sammanfattningsvis (ja det är uppsatssjukan):

1. jag är ensam
2. det är vackert väder
3. sjukligt vackert väder
4. illa, jag mår illa
5. jag är modig
6. jag har en fast punkt och jag flyttar till huvudstaden

stor dag.

Det här kanske blir en alldeles alldeles förskräcklig dag med tunghäfta, paniksvettningar och många kompletteringar.
Det här kanske blir en alldeles alldeles underbar dag med svar på tal, sjyssta förklaringar och lite beröm.

Do one thing everyday that scares you.

Jag är livrädd för vår examinator, antagligen för att jag ser henne som sjukt kompetent och granskande. Hon har själv sagt att hon kommer att hugga mycket om uppsatsen är bra = jobbigt. Hugger hon inte, dvs. uppsatsen är medelmåttig i bästa fall = jobbigt.

Jag ska rapportera utfallet. Nu ska jag gå och göra saker jag är rädd för. Kanske växa, kanske vilja gömma mig under täcket.

Nu ska jag proppa mig full av koffein och nikotin. Nån som har valium?! ;-)

ultreia.

För ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Sånna dagar är värda att minnas och firas och berätta om. Min dag i Spanien:

"Hamnade hos den erkänt galna spanjoren Thomas som är Tempelriddare och lever simpelt i en öde by. Vi och 15 andra pilgrimmer delar en liten stuga - vi sover på loftet! Ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Vi lapade sol, jämförde blåsor, lekte med hundar och skrattade åt den galna gåsen. Det isländska tv-teamet kom å vi pratade med dem. Alla pratade. På svenska, norska, isländska, franska, engelska och tyska. En fransman sjöng en sång om vandringen, "Ulteria", och folk stämde in på valfritt språk och i valfritt tonläge. Gåshud över hela kroppen. Delade på en flaska vin som vi fick av filmteamet. Åt spartansk middag tillsammans, cermoni med vackra spanska välsingnelser (fick jag berättat för mig!) och sen skolläger stämning på loftet. En natt med fullmåne. Vaknade till tuppen. Jag älskar människor."

Jag vill vandra igen. Jag vill bli påmind om vad livet handlar om. Hur vackra människor är. Hur skönt det är att bara gå och gå, aldrig komma till dörren, och förstå att det är the beauty of it all. Jag hatar mig själv för att jag glömmer bort det ibland. Men när livet känns kaos å upp och ner så tänker jag på den här dagen. Jag hör "ultreia", jag ser utsikten från den öde byn, jag känner kärleken från människor jag känt en eftermiddag. Och jag minns.

missy is confused.

jaha, efter många turer fram och tillbaka så verkar min kära, kära lägenhet bli såld. Till en hyvens kille från Köping. Jag är lite chockad. Lite omtumlad och osäker. Självklart att lägenheten behöver säljas....men nu innebär det liksom slutet. Å att lite av studielånet kan betalas tillbaka med det som blir över efter mäklarens pengar, skattepengar och bla bla bla.

öööööööööööööh vad jobbigt. jag vet inte varför. det är bara mycket nu. jag drar på kryssning å skålar för att det snart är dags för att bryta i hop och resa sig igen. jag halvstår nu. jag ligger inte. jag är ganska så stabil. men sånt här mitt i allt. vuxenbeslut.

när jag var liten trodde jag att jag skulle vara stor nu.

craaaaaaaaaaaaaaazy.

After Uppsats.

"Today is a supergood day" som killen i "The curious incident of the dog at nightime" (läs boken ni som inte gjort det, Mark Haddon) skulle ha sagt. Supersupersupersupergoodgoodgoodgooooooooood day!
Vi har väntat och våndats på handledarens kommentarer på uppsatsen sedan typ i måndags. Han har lagt fram sin avhandling idagarna och har såklart varit sjukligt busy. Nu damp det ner kommentarer min inbox. Vi som förberett oss för en helg med mycket arbete innan uppsatsen ska in på måndaglunch...är fan i mig klara efter idag! Helt galet. Vi är helt galet bra. Jag, panikångestflickan, har varit lugn under hela uppsatsperioden och vi har t o m lyckats bli klara 3 dagar i förväg. Woooooooooohooo! Lägligt nog hade jag å partnern redan gjort upp om att gå på after work (studies) i dag och samla oss in för helgen. Nu jävlar är det after uppsats som gäller, och gissa om jag känner mig värd ett glas vin.

Ja, opponeringen är ju kvar. Men det tar vi när det kommer. Kanske allt blir sågat. Kanske det duger. Kanske det är kanon. Det spelar ingen roll idag. Jag ska bara njuta av den här känslan och kan äntligen börja glädjas åt kryssningen som jag å min superbästiga uppsatspartner ska på om mindre än en vecka. Brika Paradise, bubbel och bad! Oh yeah. Sen kommer jag nog hem och gör Sala osäkert över helgen.

Ska också fatta jobbiga beslut. Eventuellt blir jag kvar här ett år till. Jag ska i lugn och ro försöka lokalisera magkänslan å tyda vilken riktning den styr mig i. Alternativ:

1. Flytta hem till mor och far och vänta på att livet ska hända
2. Flytta till Västerås med Martin och plugga där, i Uppsala eller i Stockholm
3. Flytta till Stockholm och plugga där, i Uppsala eller i Västerås
4. Bo kvar i Linköping och plugga här (ett alternativ som visat sig i dagarna)
5. Flytta var som helst och göra vad som helst
6. Dra till Asien och läsa magistern på distans med CSN som finansiär (känner dock att sällskap vore guld)
7. Skaffa kids, vänta på att jag blir 30 år och anställningsbar.

Ja, det räcker väl. Jag tänker i allafall inte bara finna mig i att bli en i mängden av arbetslösa akademiker.

"does that make me craaaaaaaaazy? Probably." En låt som gör mig varm efter Oslohelgen och som gör att jag saknar mina tjejer.

(måste dock säga att den onda kärnan i mig mest gillar textraden "ha ha ha bless your soul" dunno why)

Kärlek till alla och ett tjog med kramar till en handledare som är värd sitt namn.

till mina vänner.

"You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends and we talk about records,
talk about life and we’ll talk about death,
and we dance in the living room, dance on the sidewalks,
dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits this time

And you laugh at my jokes and I laugh at your jokes
and I even like the birthday presents you get me,
and we dance in the living room, dance on the sidewalks,
dance in the movies, dance at the festivals, let’s dance, dance.
No men ever really dance like this

Why don’t, why don’t I fall
Why don’t I just fall in love with you"
- Hello Saferide

Det här är till alla mina vackra vänner. Det här är vi. Love you all like sisters.