Utåtriktad Upplevande Abstrakt Känslostyrd person.

"SÅDAN ÄR DU:
Du är mycket intresserad av, vad som pågår i din omgivning. Du gillar att prata med andra (nästan oberoende om vad det handlar om) och att vara med, där "det sker".

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund - ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar. "

Är det någon som känner mig som är förvånad över analysen att jag är en "utåtriktad upplevande abstrak känslostyrd person"?
Nähäe, inte.
Vilka är ni?!

http://www.zapera.com/survey/demo/personality/

tankar från Edith som gav mig tankar i natt.

Vierge moderne.
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en sharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

/Edith Södergran

Go Edith, den här texten känns lite som "Im a bitch - Im a lover"! ...ni vet?! Jag låg och läste massor och åter massor med lyrik i natt. Kunde inte sova. Ville hitta svar. Den diktrad som tilltalade mig mest var såklart den som jag skrivit i fetstil "jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor". Jag vet inte varför. Jag tror dock att den ger mig lite mer livsrum och andrum just nu. Man kan vara både och. Man kan vara det hur man vill. Allt är inte vett och sans och mening och verklighet och....
....jag tror inte jag löser det här på min blogg, just här och just nu. Jag ska tona ner, jag ska fundera, jag ska gråta många många tårar och jag ska komma tillbaka.


Mer Edith för den som har tid och lust:

Dagen svalnar...
Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

Jag såg min herre för första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Vär är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens klang
mot mina sköra, sköra drömmar.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

This won't be another shitty year.

Jag kände för att blogga just nu. Kanske för att jag precis satt mig för att skriva inlämningsuppgift. That's just the way the cookie crumbles, typ. Det är en ganska så seg missy som sitter i soffan å kollar på vacker vän på tv. Jag funderar på att skriva årsbokslut. Jag är lite ledsen för att jag fått ändra min presentation här på bloggen, där jag har haft empowering ord från miss marit "This is the year it all will happen." Jag tror inte att det har hänt det där jag ville. Jag ville ha jobb och känna mig som en i gänget. Som en av alla ni duktiga underbara vänner som åstadkommer så himla mycket bra hela tiden. Jag vill bli som ni. Fast å andra sidan, det här är kanske året det hände fastän jag inte vet det. Jag kanske gör något bra just nu, fastän jag inte fått se vad det leder till. Ja, jag måste skriva ett årsbokslut för 2006 och förhoppningar för 2007. Eller, förhoppningar är ett ganska dåligt ord. Det känns som ett ord som betyder att något bara ska ramla på mig, nått bra jag inte behövt kämpa för. Det är ju inte reality. Verkligheten är att man måste komma vidare av sig självt, att ingen annan gör jobbet åt en. Det är nog det som jag hatar. Att det ligger på mig själv om jag inte lyckas. Ja ja. Vi får se. Jag ska försöka att inte tänka som miss hello saferide "it's gonna be another shitty year" på nyårsafton.

Annars då. Antar att man ska blogga om julen också. Jag vet inte. Jag är lugn och jag längtar efter att komma hem å mysa. På spinningen i går så spelade instruktören "im driving hoooome för xmas" å jag dagdrömde om att jag satt i bilen hem å att jag lyssnade på den låten och det började pirra i magen. Nu är det ju inte så många mil hem till söndermarken men jag borde hinna lyssna på den i af. 6-7 ggr. :-) Och appropå spinningen, bra jobbat dubbeltänk! Och förlåt för att jag tvingade med dig på nått som du inte gillar. Hoppas du gillade att träffa mig iaf och du kanske fick dig ett gott skratt av att mina byxor sprack! ha ha.

Nu ska jag börja. Nu ska jag få nått gjort. Mindcontrol. Jag kan plugga. Jag kan flyga. Jag kan bli vad jag vill i den här världen, bara jag lyckas lista ut vad fan det är som jag vill bli. Jag förväntar mig att ett ljus ska gå upp för mig i kyrkan på fredag. Begravningar ger mig alltid en mystisk känsla av stark kärlek och framtidstro mitt i alla tårar. Shit, jag vill inte tänka på det. Jag har nog inte tagit in det. Det är som att möta en stor skräck det där med att gå på begravningar och se familjens sorg. Den här gången är det inte någon som stått mig nära, men pappan som ingått i en familj som varit nära mig hela livet har försvunnit och jag har inte ens börjat försöka ta in hur det känns för de som stannar kvar här, i livet.

Nu ska jag börja. Nu ska jag få nått gjort. Mindcontrol. Jag kan plugga. Jag kan flyga. Jag kan bli vad jag vill i den här världen, bara jag lyckas lista ut vad fan det är som jag vill bli.

Jag behöver verkligen ett Johanssons häng.

mörker i december.

Jag har försökt att hämta mig den här veckan. Vilat. reflekterat. Strukturerat upp min mörka sida och försökt få in mer ljus i livet. jag räddar mig själv just nu.
Jag har också tagit 2 grav.test och funderat mycket på vad som skulle hända om jag var med barn. varit nervös tillsammans med kärleken. var inte gravid. åkte till uppsala å hävde i mig en massa rödvin och kände mig yngre än på länge. såg coola the knife-liknande band från staterna.

fick reda på att salaflicka i sundsvall tagit självmord, syster ringde å var ledsen. blir så arg på alla som säger att det är egoistiskt att ta livet av sig. det finns ingenting egoistiskt med det. vem kan förstå någon annan människas mörker. ingen. det är egoistiskt att säga att det är egoistiskt, för då tror man att man hade kunnat rädda nån å man är arg för att man inte fick sin ego-boost å kunde rädda världen. man kan bara känna sig själv och man kan bara rädda sig själv, å vissa gör det på det sättet. det är sorgligt men hon gjorde vad som kändes bäst för just henne. jag tycker att det bästa sättet att resonera kring självmord är som han i Farväl Falkenberg. R.I.P.

sen när jag i dag har hämtat mig lite efter helgens många timmar med gråt å veckans dåliga nyheter å massa annat krångel å jobbig saker, så går en vän till familjen bort. mamma och pappa var nyss här hos mig och vi satt och grät och mindes och jag sa till min mamma hur duktig hon är som tar hand om XX just nu. hon vågar ringa och hon vågar ställa upp för någon som har nattsvarta dagar. vad mer kan man göra. man kan inte hjälpa men man kan finnas där. det gör hon bra min mamma, jag är stolt. får se om det blir begravning nu innan jul. shit. den här månaden har verkligen varit så snarlika den här månaden för 5 år sen. grav.test, död och många många tårar.

ibland måste man gråta för att se livet lite klarare igen.

helga natt.

jag är ganska otroligt jävligt trött på mig själv i dag. fixar inte denna deadline. heller. sitter bara å stirrar.
dagens ljusglimt har varit stundande konsert med Anna Ternheim i kväll och så världens bästigaste låt....."oooohhh heeeelgaaa naaaaaaaatt". jag skämtar inte. det finns ingen annan låt som ger mig gåshud igen och igen...vågar inte räkna hur många ggr i rad jag lyssnat idag. det är inte texten som är särskilt speciell. det är känslan ända in i magen. varför spelar man den bara på julen? är det egentligen en jullåt? jag är tveksam.

för mig är det en väldigt speciell stund som gör att jag gråter. för 5 år sen satt jag å stortjöt i kyrkan på midnattsmässan, lutad mot min systers axel. morfar låg för döden. jag hade inte hunnit ta in det än, för jag hade varit så koncentrerad på andra händelser i mitt liv. men när jag satt där i kyrkan på julaftonsnatten så bara brast det, till just den här låten. det är nog ingen slump att det skedde just där och då, för jag får alltid ett enormt lugn i kroppen av att vara i kyrkan. vårlden känns lite närmre då, om det har med religion, andlighet eller nått annat att göra spelar ingen roll. jag kan andas där, jag kan tänka där. att gå till kyrkan den där kvällen var nog bland det viktigaste jag gjort i mitt liv, annars hade jag freakat ur ännu mer än vad jag gjorde den våren - oh helga natt!

stuvad spenat och tonfisk.

helgen har varit bra så här kommer en måndagsrapport:

. på fredagen hängde jag hos blameit i hennes snygga crib tillsammans med dubbeltänk. händer inte allt för ofta. snarare alltför sällan.

.på lördagskvällen fick jag ääääntligen ligga hemma själv. händer inte allt för ofta det heller. somnade alldels för tidigt, ville njuta länge. drömde mardrömmar hela natten lång.

.fick nog kl.07 å klev upp. åkte till sala på söndagsmorgonen, vidare till enköping för fika hos kusinen som fyllt år. i hennes hus. hon är lika gammal som jag. mormor var inte alltför elak, lillkusin gillar mig fortfarande, mamma å moster var sig lika. var på gospelkonsert i kyrkan. fick lite nya goda tankar om livet. halleluja moment.....kollade sen på kärleken som spelade bandy. jag älskar när han blir utvisad, grrrrrr...come on tiger! :-)

.ja jag vet egentligen inte vad jag ville med den här rapporten. jag e ganska tråkig idag, denna gråa dimmiga dag. ska äta lunch nu. stuvad spenat och tonfisk (det är viktigt med järn och protein he he). går nog under jorden denna vecka. mycket jobb och plugg.

ångestboll.

Ibland är det för många regntunga moln på ens privata lilla himmel å man känner verkligen att det är dags att dra till sahara å hänga på ett baduingäng å bara vandra. där ingen kan nå en. där ingen kan stressa en. där ingen kan komma åt ens lycka. ibland är det väldigt skönt när den som man delar tak med känner likadant. att man vill fly ihop. det är det som gör mig glad just nu. att vi är två ångestbollar under samma lilla tak.

var å kollade på lägenhet i går. båda föll pladask å tog ut segern i förskott. här skulle vi bo och jävlar vilka grillfester vi skulle ha i sommar på våran 22 kvadrats terass. men nej då, det var ett annat par före oss i kön, som lghtanten inte berättat för oss. å dem är ju bara dumma om dem inte tar den. den är perfekt. vi får bo kvar här å jag å kärleken har bestämt att vi ska kasta ägg på deras jävla terass i sommar. så det så. ägg ska dem ha, dem jävlarna som står i kön före oss till lyckan. grrrrrr.

och don't get me started när det gäller plugg. jag är helt slut. jag haaaaaaaatar det just nu. ser inget ljus i slutet på tunneln. det är uppgift efter uppgift och 17 uppgifter parallellt. det är okay med svåra uppgifter, det är ju därför man pluggar, för att bli smartare. men jag har alltid haft svårt för att få nått gjort när det är så många saker som ska vara gjorda i olika ämnen. det stressar min själ och mage och tar bort lusten. allt blir bara ett nödvändigt ont. ska det vara så? hur kan det bli så, när det egentligen är jävligt roligt allting? jag haaaaatar.

jag är också arg på min farmor. en ganska förbjuden känsla eftersom hon alltid var kvinnan med stort K i mitt liv. min farmis. hon gör det igen och igen och jag vill liksom inte prata med henne längre. hon mår dåligt över sin egen vikt. jag mår alltid dåligt över min egen vikt. jag tänker på det alla timmar på dygnet som jag är vaken och det tär, men jag är van och jag får leva med min egen dumhet. men när någon man älskar, och som ska älska en för vem man är, kritiserar....då blir livet ganska tungt. och jag kan inte säga i från. för jag tycker att hon har rätt. och jag behövde inte det där just nu, när allt annat är så jävla tungt. då behövde jag bara höra att jag är duktig och älskad villkorslöst.

jag vill faktiskt bara sova. alternativt vistas i närheten av min lilla älskade kusin. hon gillar mig, näe hon älskar mig, bara för att jag är jag. för att jag är kusin-Lina som lär henne dumma saker och hon lyser upp när jag kommer in i rummet. jag älskar att se hennes små vantar på vårat element och höra henne komma springande och det ljusa håret flyger som en aura runt henne och hon bara strålar. hon är så oförstörd och det är fint. det är så många trasiga människor runt omkring mig just nu, och det ger en massa massa hopp att se någon så carefree.

jaja. det var min lägesrapport för idag. nu ska jag ta i tu med fågeln som sitter fast under mitt fönster och skriker hjärtskärande. fattar inte vad dem har där att göra. fågelpolaren sitter på min fönsterkarm och tittar på mig nu "ska du inte göra något???" jag känner faktiskt för att dra ner persiennen och sätta på hög musik. till och med fåglarna är trasiga...kan dem inte bara kvittra?

brudar, bio och brev.

brudar. i helgen har jag hängt med flera sköna brudar i en stad som jag eg aldrig har gillat, göteborg. som tur är har jag ändrat mig. har ätit god mat och druckit lagom med mängder vin. panikshoppat ("Åhléns stänger om 3 minuter") eftersom stadshänget innebar presentletning, fika och lunch mer än att leta efter kläder till oss själva. pratat relationer och tack och lov inte pratat om framtiden. såååå skönt. jag behövde det. det var bara nuet eller dået. kollat in så att nyblivna singelbruden funnit sin plats i nya staden, och man kan väl bara konstatera att hon har intagit den med storm. bravo! pluggtjejen verkar trivas som fisken i vattnet och en stor eloge till henne som orkar bo i korridor. födelsedagstjejen har sina issues men jag tror att hon mådde ganska bra på sin alldeles egen dag, men pannkakor på sängen och middag med vänner på en grek. helgen slutade på överfullt SJ tåg där konduktören plötsligt utbrast "ja kära resenärer, som ni märker är det jävligt trångt på det här tåget, om ni vill vara så vänliga att tränga i hop er lite till, eftersom det står folk på perrongen som inte ens kommer in på tåget." pust. ibland är det sjukligt skönt att komma hem. ettan kändes ganska stor i går kväll även när vi låg pussel i soffan och kollade film.

bio. i kväll e det movietime. haft biocheckar sen i våras som jag inte lyckats använda. ska hålla kärleken i handen och drömma mig bort i en annan värld ett tag. varför är inte bio gratis???

brev. jag stod precis i hallen när posten singlade ner från brevinkastet. ett brev från min stjärnsyster ramlade på mina fötter. sånt som kan få en så underbart lycklig en vanlig måndag. nästa mission är huvudstaden så jag får krama om henne live. jag längtar verkligen efter det.

ny vecka, mina kära vänner. vad ska vi göra med den?!

yrsel.

jag borde kanske inte gnälla över att jag har yrsel i dag. en dag av många dagar i mitt liv. finns dem i min närhet som har fler yrseldagar än vanliga dagar nästan. men jag är inte van och jag ursäktar mig med det. jag vill gå ut och gå men vågar inte ut riktigt än. solen skiner, vinden blåser och jag skulle verkligen behöva solsken för sinnet och blåst rakt genom huvudet. ut med förra veckan och måndag och tisdag. bort med stressen. såg ett program på UR (japp bara sånt som går på förmiddagarna när man verkligen inte har ngt val...suck) om en tjej som blivit utbränd vid 23 års ålder. hon hade flyttat ut i bergslagens skog till ett mäktigt å vackert rött hus mitt ute i ingenstans. där det var tyst och skönt. hon sa att första varningsteckenen för henne hade varit 1) trött i muskler utan anledning 2) hade yrsel 3) hade hjärtklappning.
check check check.
jag ska verkligen vara snäll mot mig själv idag. låta kropp och sinne hinna i fatt. försöka låta bli att få dåligt samvete. det här är ju prevention om nått, å det är verkligen dags att leva som man lär. KI borde vara stolt över mig idag. så det så.

magkänsla.

jaha. jag har haft en sån där levande dag idag (och gårdagen var inte dålig den heller...)... vet ni vad jag menar? En sån där dag när man har så många känslor i kroppen samtidigt att man bara vill skrika rakt ut, sova eller prata oavbrutet i timmar med någon som kan förstå. Har varit på utbildning med Brottsofferjouren...krishantering handlade det om. 5 timmar en lördag. Låter ganska jobbigt men shit, killen (ja, egentligen en man i 60års åldern med grått skägg) kunde snacka. Kändes som att jag var där i en kvart å jag ville att han skulle fortsätta prata forever. Jag grät, jag skrattade, jag funderade, jag var livrädd, jag var hoppfull...jag levde. Å sen kom jag därifrån helt fylld av en massa känslor och tankar...som har blivit kuvade efter 4 timmars pluggande. En jobbig lördag jag inte vill vara utan. Den här metodkursen is killing me softly kan jag lova. Att man ska behöva slita såhär mycket för 1 poäng. EN poäng. Har läst 11 vetenskapliga artiklar (mååååånga sidor styck) å svarat på 15 frågor (10 sidor text just no, going for more) å sliter just nu mitt hår för ett 3-sidigt PM. är det vettigt?!?!?

När jag satt på föreläsningen väcktes en massa drömmar och planer och jag visste vad jag ville göra med mitt liv. It was pretty shitty good stuff....nu kan jag inte minnas dem. Men känslan ligger kvar i magen. jag hoppas den kommer upp i hjärnan igen.

Nu känner jag att jag kan svamla i timmar om saker jag lärt mig idag. jag tar dem när stormen har lagt sig. nu ska jag fortsätta dricka vin, plugga....å njuta av att "plötsligt händer det"...att man blir bekräftad and my god, det känns underbart.

godnatt till er därute, alla som festar på i den kyliga natten å värmer er med alkohol och varandra. Snart är jag där med er. Ge mig ett år. ;-)

det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer.

nu är det höst. jag märker det på träden, på regnet, på den underbara krispiga luften, på löven under mina fötter å på alla människor runt omkring mig. jag märker det på morgonen när det är sjukt jobbigt att lämna det varma täcket i sängen å på kärleken som snoozar oftare än vanligt.
and i lööööööööööööv it.

i går när jag begav mig till bussen för att åka på föreläsning regnade det brutalt mycket. genomblöt och kall. blötaste skorna ever. frös. längtade efter varm filt å tv-häng. var underbart att komma hem igen.

det är det som är bäst med hösten. att kura in sig. att längta hem. att hänga i bortrest väns lgh med underbar vän å bara snacka bort oss. längta bort oss. skratta åt misären. promenera hem och sen ändå må rätt så bra.

det är så vackert.
sinnena är skärpta efter en lång sommar då framtiden oftast är ganska diffus under de varma sommarkvällarna. sommaren är nuet. hösten är framtiden. det blir en perfekt balans.

å så får man längta efter vintern å att åka bräda. efter att gå hem från stan å höra knarret under skorna å släpa på julklappar i trevliga påsar.

man får tid att tänka, sova.....mysa, hinna i fatt sig själv å längta i från sig själv. det är sånt vi människor behöver. så le i höstregnet mina vänner. å se till att ni har te i helgen när stormen kommer. det ska bli helt fantastiskt.

glöggmys på onsdag e spikat.

det är ett märkligt liv.

märkligt 1: att jag har gått från att vara vegetarian till att äta massa kött. Å från att vara skiträdd för att äta fett till att äta massa fett. stavas GI mina vänner. G-I.

märkligt 2: jag har ont i magen pga märkligt 1.

märkligt 3: jag har spenderat många timmar den senaste veckan på jobbet. har vakat vid en underbar mans sida. han får dropp, blod, blodplättar, morfin...å jag kan inte låta bli att undra varför? jag har gråtit, jag har haft ångest, jag har samtidigt suttit å pluggat medan jag vakat vid den döende mannen. hela situationen har varit bisarr. jag vet inte hur det har gått för honom nu. jag orkade inte ta fler sånna pass. de får mig att må märkligt.

märkligt 4: att jag bor i Västerås.

märkligt 5: reunion på lördag med förfest som börjar kl.16. Å jag ska jobba natt å vaknar antagligen ganska sent, ska på lghvisning i stan, å sen ska jag dricka rödvin...eeehh till frukost? å träffa kompisar från förr.

märkligt 6: att min kära vän har tagit steget å blivit singel efter 4,5 år å flyttat till göteborg. det är sabla märkligt.

märkligt 7: att jag bloggar när jag borde studera.

ja ha, å vad gör du nu för tiden då?

Alltså det är skräckblandad förtjusning jag känner inför nästa helg. Det är dags, nu har det gått 10 år sen vi gick ut nian och det är dags att samlas igen och skylta med vad (och vem) man tillslut blev. 10 års reunion helt enkelt. De flesta av mina gamla klasskompisar som jag pratat med verkar också vara smått rädda inför denna helgen...det blir tid för självutvärdering - har jag blivit någon bra? något bra? har jag blivit fulare? snyggare? smalare? fetare? Har jag blivit precis så pretto som alla trodde att jag skulle bli eller blir folk förvånade över att jag flyttat till Knutby?

Ärligt talat. Jag tror inte att någon har förändrats i mina ögon. Jag tror att alla har förändrats i sina egna ögon.

Min självutvärdering har varit ganska hård å skoningslös, å dem som känner mig är väl inte förvånade över det. Ja, jag har blivit fetare. Ja, jag är nog ganska pretto fortfarande. Nej, jag har inte lyckats bli så lyckad som jag drömde om när vi skrev i det där häftet på avslutningen "vad gör du om 10 år". Men jag vill fortfarande.

Hittade en vacker mening när jag läste Gardell i går kväll "Jag har alltid hållit mina drömmar i handen"
Det var huvudsaken för mig i 9an, det är huvudsaken för mig nu. Jag tänker inte släppa dem. Jag har äntligen kommit på vilka drömmar jag har, helt konkret har jag skrivit ner dem i min dagbok. Jag är nöjd med dem. Det är vackra och sunda drömmar och den som lever får se.

Så, reunion. Jag har en vecka på mig att samla kraft. Att fila på svaret till frågan - ja ha, å vad gör du nu för tiden då? (en god vän till mig har funderat mkt på vad hon ska svara på frågan för att inte bli placerad i ett fack....å har bestämt sig för att ljuga. Hon ska helt enkelt säga att hon körat bakom Carola. Fråga mig inte varför men det är sjukt kul)

Jag har dessutom en minireunion att se fram emot på tisdag, då jag ska träffa mina två bästa och käraste gymnasiepolare. Övning ger färdighet.

can one know without knowing that one knows?

när denna vackra måndag är över, har jag tagit mina första fem poäng av min magister. steg för steg ska det nog gå. just nu sitter jag dock och funderar över denna rubrik. japp, kursen som började idag är så klart vetenskapsteori. detta ämne som jag fått för mig att jag hatar men som ändå får mig att sitta och tänka, får mig att bli arg, får mig att bli frustrerad... jag antar att någonting i min hjärna provoceras/tilltalas av denna vetenskapernas vetenskap. jag orkar nog inte ge det mer än en timme till idag. sen blir det träning, där slipper jag tänka alls.
(det där var ett ganska falskt påstående, eftersom förra veckans bodystep verkligen var svår att fatta...)

Fotbollen var grym i lördags. Regnade hela dagen så jag och kärleken cruisade mest runt i traktorn...hälsade på johnny å sprang ett litet tag runt i city. sen hängde vi på hotellt...god bless vänner som jobbar på hotell å som kan göra så att man får skitfint rum för 250:- I like! Vi gjorde oss vackra och åkte i väg på en gratis middag med gratis alkohol. Sen tog vi en gratis taxi till råsunda där vi satt på tredje raden, vid mittlinjen nästa, gratis. vi satt en rad framför ingvar carlsson m. barnbarn. framför! det är svåra tider för sossarna.
vi fick också jubla över våra svenska lirare som skötte sig grymt utan zlatan. numera finns det en ny sång: "I said Shabaan, Shabaan. I LOVED you, Ich liebe dichED, zlatan ibrahimovich."

(ja, jag fick i mig för många avslagna folköl under matchen....)

sen drog vi till söder å drack billig öl med J. sen tog vi gratis taxi till hotellet. sen var helgen slut.

nu börjar en ny vecka och jag arbetar medvetet med att inte drabbas av ännu en sjuk ångest-attack. mest för min egen skull, mycket för kärlekens skull. han kan ju inte orka plocka i hop bitarna av mig hur många gånger som helst.

i natt ska jag INTE fundera på om man kan veta något utan att man vet att man vet det.

jag är faktiskt ganska grym.

Jag kände mig verkligen inte redo för en ny vecka i söndags. Helt slut efter förberedelser till festen, dippar, snacks, bära stolar, kirra bål och städa. När jag var klar ville jag bara gå och lägga mig. Men nej, då var det dags att fylla cribben med 35 stycken underbara (and thank god - smala!) vänner och placera ut dem på varsin kvadratmeter. Det var lite trångt. det var lite svettigt. men det var värt all möda i världen för att få se leende, uppklädda vänner och känna deras kärlek. Det regnade ute. Värmen blir mer värd i storm.

Jag avsäger mig dock från att arrangera nästa fest. Nästa gång vill jag vara gäst!

Jag var alltså inte redo för en ny vecka. Jag var ganska tärd och ville bara sova. Hade förträngt inlämningsuppgift på 6 sidor...om scientific papers...på engelska....som skulle godkännas av cool KI professor. PANIK! Å så skulle jag hinna jobba natt i Sala, gå på föreläsning i Uppsala samt gå på utbildning i västerås. Sånt man kan få ont i magen av. PANIK!

Inlämningsuppgiften blev klar och godkänd. Jag har verkligen skickat in en uppgift till någon jag beundrat i 3-4 år och blivit godkänd. Klapp på axeln.

Jag åkte på föreläsning i Uppsala. Klapp på axeln.

Jag kom i tid till jobbet och jag var vaken hela natten. Klapp på axeln.

Jag sov i 4 timmar (efter att ha varit vaken i 28 timmar) vakande, och fixade saker jag behövde i Sala. Klapp på axeln. Där möttes jag av ett riktigt rejält regn, blev dyblöt, vred på värmen i bilen på väg till Västerås. Och blev sjukligt trött. Jag åkte hem, inte på utbildning. Jag har en gräns för vad jag orkar med, men ärligt talat så orkade jag mer än vad jag tror om mig själv. Så jag får en klapp på axeln för det med.

Nu sitter jag här och ska göra mitt slutprov på första kursen. Det är svårt. har också fått i uppgift av min handledare i uppsatsen om "Elder abuse"...ska leta på TJUGO vetenskapliga artiklar och sammanfatta, har nån vecka på mig. Hon är hård och hon är den coolaste som finns.

Ödet var på mig i igår också, ganska häftigt faktiskt.
när jag jobbade där på natten så var det "reklam" för EM-kvalet på lördag typ 79 ggr och ja, jag blev hjärntvättad. Loggade in på blocket.se för att se om det fanns biljetter så jag kunde överraska Kärleken. Det fanns det! Mejlade en kille. Hade fått svar dagen efter att biljetterna fanns kvar, skulle precis mejla över mitt telefonnummer till honom, då crashar internet. Helvete! I samma sekund får jag ett sms från kär vän där hon frågar om jag och kärleken vill följa med henne och kärleken på fotboll på lördag. Hennes kärlek hade 2 gratisbiljetter över och dessutom undrade de om vi ville bo på hotell som de skulle fixa. Hallå?!
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAA TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har faktiskt riktigt grymma vänner. Jag är också en riktigt grym flickvän.
Klapp på axeln.

kan vara tryggt att veta vem man är.

I dag har jag fått reda på att jag är lik Lena PH . Detta innebär att jag har en trygghetsfaktor på 50% (man fick inte reda på macho-talet tyvärr). Vidare innbär det att jag vill veta vad jag får och föredrar överraskningar som är planerade. Jag blir ofta elakt kallad ”typiskt svensk”, men det gillar jag. Ambitiös och engagerad. Jag tänker själv, för det har magistern sagt att jag ska.
Lämpliga yrken: Projektledare, forskare, bensinmacksföreståndare.

Vem är du?!
http://user.bahnhof.se/%7Ereaper/test/index.html

komplexitetströskel.

tja tja. fick nyss ett mejl av sambon som gjorde mig ganska skrattig:

"Hej Kärleken. Jag hittade på en artikel i expressen som jag kände mig lite träffad av. Särskild vissa delar av den, som tillexempel

"Många känner säkert igen att det blir den med lägst komplexitetströskel som får ta hand om klädhögarna.Vetenskapliga studier, både svenska och utländska, har visat att 15-20 procent av en persons irritation kan bero på komplexitet i den fysiska miljön."

Jag ska skärpa mig.

För hela artikeln följ länken; http://www.expressen.se/index.jsp?a=697057

LÖÖÖVE JO MISSY! "

å tydligen är det så att de med låg komplexitetströskel är ganska inåtvända personer som läser av mycket i sin närmiljö, å då störs av dessa klädhögar och detta kan ge ångest. Check. Nu vet jag varför jag inte kan plugga hemma. Kärleken röjer till lägenheten på morgonen (ja, med viss hjälp från mig kvällen innan så klart) å jag ägnar hela min dag åt att finna ordning i detta kaos. Omöjlig uppgift visar alltså "vetenskapen".

I morgon ska jag sitta på mdh å plugga. Det finns vetenskapliga bevis på att jag kommer att lyckas då. Fan vad skönt.

fanfanfan.

just det. fanfanfan. världsalltet samarbetar inte. jag åker hem till mamma å sover där. så tar jag i tu med vissa saker i morgon. andra tar jag inte i tu med alls.

önskar Eder en skön helg kamrater!

blessed.

Jag är välsignad med de bästa vännerna i världen.
Hur kan man annars må så bra trots allt.
Tack för att ni lyfter mig upp ur små svackor och djuuuuupa hål.
Tack för att ni vågar säga i från och för att vi kan fortsätta älska varandra efter det även om det inte alltid är så flashigt(i dubbel bemärkelse, he he) att bli "sams" som i t ex Oslo.
Tack för att ni bara är ett telefonsamtal i från mig (och jag har testat att det gäller alla tider på dygnet).
Tack för att ni är så inspirerande, reflekterande och vackra i allt ni står för.
Tack för att jag får skratta så sjukt mycket. Älta så sjukt mycket. Bara var jag så sjukt mycket.

Älskar er runt hela jorden och tillbaks igen (det har jag också testat)

visions.

jag bara står och trampar och trampar. å jag kommer ingen vart. försöker resonera med mig själv om hur jag vill leva mitt liv. vad jag egentligen strävar efter, vad jag behöver...och jag blir helt mörkrädd när jag inte vet. inte så att man behöver veta klockrent, men ändå känner jag att man måste ha en riktning.

jag och kärleken har redan börjat prata om när och var vi ska flytta nästa gång. varför det? har båda haft panik när vi ska signa comhem-abonnemang för 12 månader. det är ganska sjukt. jag tror att det är ohälsosamt tänkande samtidigt som det är något som är bra.

jag behöver visioner
jag behöver utmanas, av både mig själv och andra
det här jag gör nu känns bara på låtsas.
om jag ska göra det här året på det här sättet så måste jag säga till mig själv att jag VÄLJER att chilla det här året. jag VÄLJER att sitta hemma, hänga på gymmet och plugga i lagom mängd.
men jag vet inte om jag väljer det. jag tror att jag bara är lat. att jag inte gör mitt bästa.
när blev jag så här?

har funderat mycket på om det är för att jag har valt fel inriktning. jag vet att jag kommer att halka in på något bananskal någon gång jag också, att det löser sig, att jag inte har några riktiga problem. jag söker liksom inte sympatier och klappar på axeln. det är mer nödvändig reflektion för min själ. för att jag ska må bra själv. känner bara att jag någonstans på vägen har tappat bort vad jag vill, vad jag älskar, vad jag är bra på.

läste någon gång att för att veta vad man vill ska man tänka på
1) saker andra gör som man blir avundsjuk på att man inte gör själv
2) de saker man hade en naturlig fallenhet för när man var liten

såå...på fråga ett svarar jag - det mesta.
på fråga två svarar jag att jag....var en jävel på att klippa och klistra.
...tyckte det var skojigt att skriva sagor och rita bilder samt att få beröm för detta
....gärna ville ta hand om djur
....älskade att dansa.

jag har slutat med alla dessa grejer. hur tolkar man detta?


Du sa "Vänta lite grann, behåll poserna på
Vart vill du komma nånstans? Vart ska vi gå, vart ska vi gå?"
Jag sa "Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit" / Lars Winnerbäck