nu har jag lämnat tillbaka nycklarna till mitt kära hem på värtavägen. jag hann nästan bo där i ett år. nästan rekord. nu tänker jag flytta ner till södern om en vecka och där ska jag slå alla slags rekord jag kan. lääääängtar efter kärleken, mitt nya jobb (vad det nu blir) & att fira födelsedagen med nya och gamla malmövänner. ni andra är självklart ytterst välkomna men jag blir inte sur om ni inte åker de 20-80 milen. promise.

tio.

snart är jag klar med jobbet. jag vill inte gå dit i morgon. jag vill bara vara klar. det är 10 arbetspass kvar. 9 dagar till med förberedelser för ´hej då´. jag har hatat mitt jobb. det har sugigt mer energi än vad det har givit. ändå. shit vad jag kommer sakna den där lilla killen.

hur går den nu igen?

grått ute, grått inne
grått i hjärta, grått i sinne

typ.

hopp om livet.

jag och uppsalatjejen började våran internationella kvinnodag med att lyssna på baz luhrmanns låt 'everybody's free'. den är ganska cheesy. men jag behöver höra den då och då. jag mår bra av den. jag sluar oroa mig för ett tag & är istället nöjd med vem jag är, var jag är, med vilka jag är där. så varsågod mina fantastiska gudinnor - här får ni en text att må bra av idag:

Ladies and Gentlemen of the class of ’99 If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience…I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you imagine.

Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing everyday that scares you

Sing

Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours.

Floss

Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with yourself.

Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch

Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don’t.

Get plenty of calcium.

Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone.

Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t congratulate yourself too much or berate yourself either – your choices are half chance, so are everybody else’s.

Enjoy your body, use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever own.. Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room.

Read the directions, even if you don’t follow them.

Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft.

Travel.

Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders. Respect your elders.

Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out.

Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.

But trust me on the sunscreen…

jag får inte ihop alla bitar. arb.pass ska flyttas hit & dit så att påsk & lillstrumpa ska kunna firas, flyttlass ska kunna köras...jag är stressad. orolig. nervös. irriterad. har ont i magen. jag är helt enkelt livrädd & panikig inför att flytta. jag är sur över att man gör sitt liv så in i helvetes komplicerat. att man på nått sätt blir skyldig alla andra mer saker & tid än sig själv. att man ska få ihop jobb och privatliv, inkomster och utgifter, vänner och släkt...allt detta inom ramen för de fjuttiga år vi får här på jorden. jag vill tillbaka till bondesamhället där de man bryr sig om bor &lever under samma tak som en själv. man arbetar sida vid sida. jag gillar mer idén om en liten och trygg värld. frågan är dock om jag inte vore en av de där sökande jävlarna som drog till amerikatt lr nått. som inte nöjde sig.

not born to run, men jag gör det gärna.

att springa i februarisolen å känna lukten av vår är ganska märklig grej. men jag tycker det är fantastiskt. jag hatar februari annars. kanske jag ska tycka att det är sorgligt å hemskt med klimathot and all that shit och visst, det gör jag vissa dagar. men idag är det bara fantastiskt.
å som en extra guldkant på löprundan är att jag kom på att jag springer minst 30 sek snabbare / km denna vår jmf med förra. jag springer fortfarande inte snabbt. jag springer fortfarande jättefult. men jag springer fortfarande. jag springer faktiskt gärna.

problem 1

snart måste vinden vända. allting lösa sig. så är det bara. är en massa grejer kvar att lösa. problem ett är att jag har mer utgifter än inkomster i dag när lönen kommer. inte många kr på sparkontot. det känns väldigt tungt. jag har börjat dagen med att betala räkningar.....en skön blandning av dubblahyror & återbetalning till csn. man ska inte börja dagen så. å så regnar det.

nån som vill göra något kul i kväll? - i wanna smile!

måste klippa mig å skaffa nytt jobb.

oj oj oj. jag sa upp mig igår. jag har fundera long & hard å kommit fram till att jag måste därifrån. jag har ju bara trivts stundvis, kroppen gör ont och psyket har fått sina törnar. ändå har jag känt nått slags krav på mig själv att stanna kvar. för p's skull. för jobbarkompisar, chef å mamma. men insikten slog mig i går. va fan ska jag offra min kropp & min lycka på dem för?!?!? min kropp ska räcka i många år till. ja, det finns en hel del den ska räcka till. jag vill så gärna göra en damklassiker, jag vill så gärna orka bära min barn, jag vill vandra igen, jag vill träna tills jag dör i passande form, jag vill orka. jag vill inte ha ont. jag vill inte gråta av utmattning och hopplöshet varje dag. man måste veta när nog är nog.

nu är det bara så att jag har "bara" sagt upp mig till chefen. nu återstår det svåra. att berätta för mamman. min mage bubblar, jag vill kräkas, jag vill hellre korsfästats (ja jag tar i, men nästan så illa är det). nu ska jag åka till jobbet. gotta do it today. helvete vad jag är rädd & nervös. men jag har ju min fras in the back of my head när jag ska göra sånna här jobbiga saker:
do one thing everyday that scares you.

vattenblåsor.

jag har en på vänster häl som är nästan lika stor som en femkrona.
jag har tre på höger häl i varierande storlekar.
det gör ont. gör det svårt att träna o gå i allmänhet.
men ändå. är dem inte fantastiska?!
vår fiffiga kropp skapar dem för att skydda oss från omvärlden.
ett ställe blir utsatt för yttre påfrestningar och huden är nära att gå sönder.
då byggs plötsligt en liten bubbla upp, fylld med vätska, och lägger sig över den bräckliga huden. så att den inte ska lida mer. och bubblan ställer upp. den sitter där tills huden under har tagit igen sig och känner sig redo att möta världen igen.

japp. my brain works in mysterious ways.

men i allafall.

jag kom på detta när jag stod i duschen nu på kvällskvisten. jag tror jag använder värme som min personliga vattenblåsa när jag är svag & behöver skyddas.
jag duschar väldigt mycket när jag är ledsen. varmtvarmtvarmt. helst skulle jag bada. varmtvarmtvarmt. jag ligger väldigt mycket under täcket med kläderna på. när jag måste gå utomhus så klär på mig extra många lager kläder och tar helst inte av mig mössa och halsduk när jag kommer in. och där under alla lager av kläder och varma duschstrålar och täcken. där. där vilar en liten missy som väntar på att få komma ut igen.

'håll ut håll ut förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till' (Lars Winnerbäck)

love is all.

allt som behövs för att jag ska freaka ur på morgonen är att jag råkar lyssna på nån låt av 'band of horses' (allra värst är no one's gonna love you)...då ni, börjar tårarna rinna & världen är nattsvart. jag har idag försökt kämpa emot känslan hela dagen. jag ska komma ur detta mörker. jag behöver en personlig vår. och det pronto! så idag har jag fokuserat extra på dessa saker som gjort / gör mig glad:

• lyssnat alldeles för högt på sahara hotnights 'alright alright (here's my fist where is the fight?' och kommit på att det är ju alldeles förträffligt att det får mig på bra humör. och jag orkade faktiskt ta tag i en fight idag.
• fikat med god vän & fått ösa ur mig lite ångest live, istället för att behålla den hemma under täcket. tack! tack! tack!
• fått kärleksbrev på posten. det ni. ett äkta handskrivet kärleksbrev. bara tanken får mig att le.
• jag har köpt en ny bok som får mig att tänka tillbaka på vandringen och bra saker jag insåg då men som jag tillfälligt glömt.
• prata med kärleken i telefon om den ljusnande framtid som är vår.
• fått tips av annan god vän om att fantastiska 'love is all' spelar på debban medis på fredag. i gotta go.

och där av rubriken. love is all.

så går en dag från våra liv & kommer aldrig åter.

vad gör jag med dagarna?

jag gråter. är trött. har ont. är ångestig. velar över beslut. försöker skaffa ett jobb men självförtroendet är inte på topp efter minst 50-100 sökta jobb på mindre än ett år och 0 intervjuer. saknar boyfriend. oroar mig över pengar. tänker på att jag vill träffa vänner & familj & boyfriend mera men har inte tid & råd. känner mig liten. undrar vad meningen med livet är. tänker mkt på att om jag skulle dö i morgon så skulle jag vara så jävla helvetes besviken på mig själv. snart 28 år gammal utan riktigt jobb, utan riktigt hem, utan mål, utan mening. ett ruttet löv för vinden. så spenderar jag mina dagar som försvinner & aldrig kommer åter.

sikh.

jag fick en ny vän i går på tåget t malmö. han är sikh. 50+. vi kanske ska ut å springa lr dricka te nån kväll. eller så ska jag visa honom väl valda delar av huvudstaden. han hade prickat av 4 av sthlms sevärdheter sa han:

1. Globen
2. "där dem står på en bro när dem har vunnit någonting" (läs:sergelstorg)
3. "där man är på 6 juni" (läs: kungsträdgården)
4. "du vet, sthlms lilla stjärna" (här visste jag absolut inte vad han menade förrens han började sjunga "sthlm i mitt hjärta" :) )

egentligen är jag inte i behov av någon ny vän, för jag tror inte jag kan skaffa en enda vän till som är så fantastisk som de jag har....men i af. han var ensam i stora sthlm. jag har ett väldigt bräckligt hjärta efter att ha sett 'darling'. han är bernard å jag vägrar vara Eva.

juno.

gå & se. genast. ja, eller bara se den. hur som. sett den för andra gången idag. just love it.

sökes: ett alternativt liv.

bortskänkes: tidiga mornar med 40 minuters pendling till närliggande kommun. arbete som kräver mängder av tålamod & en excellent förmåga att hålla långa monologer för en kräsen publik. arbetet utförs med en skadad axel som egentligen gör svindlande ont, men förträngs. då arbetet är mentalt & fysiskt utmattande kan inte någon tillfredsställande fritid förväntas. som plåster på såren får du 9000 :- / månaden. Av dessa välförtjänta pengar går 5000 till hyra, el, bredband, mobil. 1500 :- mat. 600 till SL. Samt numera 700 :- i månaden till CSN (ett studielån som verkligen var värt pengarna, right.). Enjoy.

darling.

jag har gråtit mig igenom halva filmen nu. behövde en paus. den rör mig för djupt in. vet inte riktigt varför. jag hatar att tänka på all olycka & sorg som finns i världen. jag vill bara gråta. för vad ska man göra? jag hoppas & tror att jag sprider glädje lite här & lite där. usch nu börjar jag tänka på den där friendstrailern om mobbing. hur ska man få alla mindre olyckliga, besvikna, svikna?!??!?! jag tror inte på att människan är ämnad att leva i ett konstant lyckorus...det är för naivt. men ändå. jag hatar filmen darling & det fantastiska porträttet av den äldre mannen. krossar mitt hjärta.

full av tomhet.

så heter en bok av min favorit-illustratör jesper waldersten. han tecknar fantatiska saker & sagor. men iaf. full av tomhet. så har jag känt mig så länge. och har jag inte varit full av tomhet har jag varit full av saknad eller full av ångest. nu känner jag mig lättare. jag är inte lika full & tung. jag har lite mera tro, hopp & glädje innanför kläderna - saker som gör att jag studsar när jag går. inte varje sekund, minut, timme eller dag. men då & då.
senast jag studsade var när jag tog min kvällspromenad alldeles nyss. gick i regnet å lyssnade på "you are the light" med j.lekman & tänkte på min kille & saker vi ska göra tillsammans detta nya fräscha underbara lätta hoppfulla kärlekiga år. 2008 - du är så välkommen att göra mig full av framtid.

so far so good.

nu har jag varit snusfri i snart 2 veckor vilket är en fantastisk bragd enligt mig själv. börjar dock bli lite tveksam över om jag pallar att gå på club de livre i morgon å dricka vin utan mitt kära, saknade snus. vet inte om jag är redo. i lördags när jag & kärleken drack vin & drinkar så rökte vi i stället för att snusa. japp. dumt. jag vet. men jag tycker verkligen att det smakar skit men det gjorde livet lite mer uthärdligt (inte guldkantigt som snuset). och jag behövde nikotinet, my god i needed it, för så fort jag började tänka på snus i helgen så började jag gråta. äkta sorgsna desperata tårar. efter snus. my god, när hände det egentligen att jag blev så beroende?!
men hursomhelst. jag vill ge mig själv en fet klapp på axeln - so far so good.

kenta mig hit å kenta mig dit. va fan ska de ha så många grammisar för? så jävla svennigt. passar ihop med min å fialins fredag förra veckan med tacos, aftonbladet och på spåret.

att sluta snusa.

nu har jag lyckats vara snusfri i snart en vecka. det har gått över förväntan. jag kan motstå suget. jag är bestämd. fast ändå så känns det så himla himla tråkigt. det är verkligen sorgligt. jag saknar mitt snus. jag måste ersätta det med något bra för att lyckas vara utan det tror jag. inte mat. jag vill inte bli en tjockis igen. hellre tar jag en snus med alla dess konsekvenser.

jag är fortsatt trött. jag bara sover. verkar som om alla upplever någonslags extrem vintertrötthet just nu. det gör mig lite gladare att andra går igenom samma sak. för då tror jag inte att jag har fått nån dödligt sjukdom lr att jag är gravid. jag är helt enkelt bara trött. vilket kan vara förlamande.

trött & utan snus. buhuuuuuu.....

andra nyheter är att jag ska flytta den 1a mars. till sumpan. osingel i sumpan. ska bo granne med the cookie och en annan nicig person från söndermarken. jag får bo där i ett halvår.

nu ska jag sova lite till. hoppas ni får en pigg & glad dag kära vänner & läsare.

gott nytt år?

jag trodde att man per automatik var berättigad till en massa ny energi när det blev nytt år och allt. så är det tydligen inte. jag orkar nada. i dag har jag skrivit en lista på saker jag måste ta tag i. den blev lååååååååång. det är många roliga saker på listan. som jag vill ta tag i. men jag är trött. ögonen ser ut som två streck med gigantiska svarta påsar under. som om jag glömt ta bort min nyårsmake-up ungefär. i dunno what to do with myself. jag har nyss druckit kaffe. eg för sent för kaffe i vanliga fall, men va faaaaaan, jag kan ju inte bara sitta å stirra å skriva ner saker jag ska göra på en lista. jag vill orka med lite action please.

please?! is there anyone out there?!