sommar, sommar, sommar

okay jag dör snart av ångest inför juli. jag delar upp min ångest månadsvis för att inte hoppa från balkongen på en gång. juli alltså. jag måste lära mig att säga nej. jag sitter här och förbereder mig. jag tror inte att det kommer att gå. jag har två alternativ 1. säga NEJ, fastän en viss person kommer bli förbannad och själv få ångest. 2. bita ihop, låtsas att jag blir rik fastän jag vet att jag inte ens kommer få mer än 10.000 för detta slit:

JULI
1 17-22
2 17-22
3 17-22
4 13-22
5 13-22
6 13-22
7 21-09
8
9 9-14
10 13-22
11 9-14
12 17 -22
13 17-22
14
15 9-14
16 9-14
17 17-22
18 9-14
19 17-22
20 9-14
21 9-14
22 9-14
23 9-14
24
25 21-09
26 21 -09
27 21-09
28 ev. 17-22
29 21-09
30 21-09
31

ok. finn fem fel på detta schema. jag tror ni finner dem. jag tror ni fattar varför jag gråter lätt desperat och hopplöst några ggr per dag medan jag försöker komma på hur jag ska handskas med detta. min kille är så trött på mig. jag är så trött på mig.

jag är i desperat behov av råd mina kära vänner!

vi hade iallafall en trevlig midsommarhelg

snoret är grönt. halsen är sträv. det gör ont när man försöker svälja lite vatten. jag ligger i soffan å huttrar medan jag längtar så galet mycket efter en snus. bara en endaste liten en. som får alla jävliga tankar att försvinna. jag oroar mig över mycket just nu. jag funderar på att köpa rosenrot och skaffa VIPkort på KB & bara dance the summer away. vi får se. nu - fosterställning i soffan.

working girl

helt plötsligt känns det inte så jävla jobbigt att jag behövde jobba när matchen var igår. vi förlorade. we're out. egentligen spelar det ingen roll för vi hade fetförlorat mot holland ändå. jag älskar holland i den här turneringen - de kommer vinna allt. jag hoppas på holland, spanien & portugal på pallen.

jag fick mitt schema från jobb nummer 2 igår. nu vet jag detta om min sommar:

• inte en vecka ledigt
• knappt någon ledig helg
• mer än heltid några veckor

allt detta betyder att jag inte kommer att hinna hem till kära kära sala förrens i slutet av september. det gör ont i hjärtat att tänka på det. så jag tänker inte tänka på det. nu är fokus på att göra ett himla bra jobb, ha en himla fin fritid när jag orkar samt att se fram emot en höstweekend. Kanske my baby and I in Vienna lr Rome?!

Nu väntar härlig midsommarhelg med kärakära vänner, och till Er andra - vi ses i slutet av september!

naprapat-björn - gör du housecalls?!

shit pommes vad jag är trött. jobbade mina första nio timmar igårkväll. kroppen värker. har en lååååång lista på saker jag skulle vilja hinna med innan jag börjar jobba kl 17 igen. just nu vill jag bara att min naprapat björn kommer och ringer på min dörr helt oväntat. typ som att han känt hur jävla mycket jag behöver helas å helt vänligt rycker ut till en personlig assistent in need. sen när han var klar med knäckandet skulle jag vilja sova igen. jag ser faktiskt ingen ände på sovandet.

det får bli en kopp kaffe till, det hör jag det.
ha en fin dag allesammans!

varför ska man gå omkring och hoppas saker. hatar att bli besviken. jag fick inte jobbet jag ville ha, som jag såg som en ny riktning, en nystart, en början på ett trevligare liv. jag får snällt gå till mitt sommarvik och andas in rök i lungorna. är bara så himla ledsen just nu.

näemen ser man på,

arbetsförmedlingen fungerar. det finns en grej som heter "min sida" på ams.se där man kan lägga upp CV and stuff. som jag så klart har gjort. där kan man se hur många arbetsgivare som läst ens CV (fyra) samt att arbetsgivarna kan göra "förfrågningar" om man är intresserad av en tjänst (en). jag tycker det är ganska spännande.

igår var jag på utbildning med mitt nya jobb. 6 ordinarie assistenter å så jag. superhärligt gäng, fantastiskt företag. finfin presentation av brukarens liv, så att både han och vi blev lite tårögda av en timmes "här är ditt liv". fick också vara med om en sjuuuuukt rolig grej. tydligen hade det varit diskussioner om bajs på jobbet. ni som är inne i vårdsvängen känner väl till uttryck som stort A och litet a. iaf. de var inte helt överrens om strlk på dessa A:n. så chefen kommer in med en stooooor skål med chokladpudding, slev & plasttallrikar där vi alla skulle klicka upp a och A. hahaha. sen fick vi äta upp den. behöver jag säga att jag förändrat min syn på chokladpudding?!

en vän med ett barn.

en vän till mig fick barn i natt. jag höll på att skriva att en "gammal" vän till mig fick barn i natt. sen så ändrade jag mig. vi har varit vänner sedan lågstadiet. hon var en del av mitt regelbundna umgänge från att jag var sju år tills jag var i allafall 17 år. vi har delat många fantastiska stunder, pinsamma ögonblick, heartbreaks & skratt. sen har tiden & åldern gjort att vi inte alls träffas eller hörs längre. men trots allt det så är hon min vän. så är det bara. jag önskar just nu att jag kände henne lite bättre så att jag kunde ringa och berätta att jag blev alldels tårögd när vännen i jönköping berättade att hon kämpat fram en liten grabb i natt. det är så himla märkligt att inte vara en del av något som man så självklart trodde att man skulle vara, då, back in the days.
jag ska genast enrioa upp hennes adress & skicka ett kort & berätta just detta som jag skrivit.
jag hoppas & tror att det kommer att göra henne mycket glad. och förvånad.

missy - nu med jobb.

japp. jag håvade in ett av sommarvik:en som pers.ass. det hos han den äldre, han som är multisjuk. blir ju perfekt uppvärmning till ssk-studierna i höst. om jag kommer in. jag har bestämt mig. jag måste bara komma in. jag måste tacka ja till detta jobb, annars får jag ingen a-kassa. problemet är att det är förlagt mellan 25e juli & 19 september. what the fuck gör jag fram tills dess? jag får väl "gå dubbelt" så länge jag bara kan för att få pengar, å så snart jag kan. sen kanske jag får hoppa in lite här å lite där. nu vet jag iaf att jag får en full lön. I SEPTEMBER. herregud.

missy - olycksfågeln.

trött som 17 i morse när klockan ringde. är inte van att vara ute på galej mitt i veckorna, särskilt inte dagen innan 2 intervjuer. men jag behövde gå på debaser igår med kära sambo & paret vi hänger med :) hade en riktig skitdag i går, många tårar av frustration, ilska & framtidspanik. fina vännen tog med mig ut i solen & bjöd på glass & jag snyftade & ältade & tack gode gud för att jag har så fantastiska vänner. när jag kom hem sen hade jag faktiskt lyckats ta ett beslut & efter superbraiga krunegård igår så tror jag att jag kommit in i matchen igen.

men i morse. då jag var trött men ändå lyckades tänka att idag, då vänder allt....
då...när jag cyklar fort fort & stressad till intervju 1, ramlar jag på cykeln mitt framför en bil, som thank god or whoever, stannade precis framför mig. resultat: nya byxorna trasiga, blodigt knä, ont i rygg, axel, käke, tummar & revben. smått tårögd & chockad ramlar jag in på intervjun lite för sent. snälla assistenten hade plåster & olyckan var ju trots allt en liten icebreaker, om man nu ska vara så förbannat noga med att leta efter positiva saker i onda saker som sker. jag gillade brukaren direkt...men lönen är skit. nu ska jag försöka samla mig inför intervju 2. allra helst skulle jag dock lägga mig under filten, sova & slicka mina sår. guuuud så skönt att sova.
ok, jag är hemma om 5 timmar igen. då får jag sova. bless.

mmmmm

snart är det sommar. EM. åh whooohoooo hur kan det gå fel med sol, henke larsson, elmander, rami å zlatan?!

update.

ok vänner. intervjuerna i torsdags gick finfint enl. mig själv. assistansjobbet verkar mer än utmanande...många medicinska saker att lära sig och bli bra på. jag ska träffa brukaren i morgon tror jag. manpower verkar också utmanande, men där gäller att de får in ett uppdrag som passar mig innan de anställer mig på riktigt. vilket kan vara i morgon eller aldrig. och jag måste tacka ja till assistentjobbet om jag får det. annars får jag ingen akassa.
ska på en tredje intervju på torsdag. också assistans. också ett jobb jag blivit anvisad att söka av af. snaran dras åt kan man säga.

så känns det verkligen denna monday bloody monday.
snart ska jag iväg å göra engelskaprov på manpower.
Hoppas ni har det bra!

alltså vad är det med mig, intervjuer och torsdag?!

oj oj oj

härmed utnämner jag torsdag den 8 maj till stora intervjudagen. kl 10 ska jag vara i Burlöv Center för en intervju ang sommarvik som personlig assistent. kl 13.30 ska jag vara i Malmö för intervjun på Manpower. nu har ju som sagt telefonen börjat ringa. hörni där borta i Hässleholm, nu får ni skynda er att ringa mig! hallå! ring ring, bara ni slog en signal.

nu ni, nu har den börjat ringa.

mobilen alltså. jag har sökt många jobb enligt mig själv. säkert inte enligt arb.förmedlingen. men i allafall. nu ska jag få gå på intervju för de ringde precis från manpower. ett år inom kundtjänst är bättre än ett år inom personlig assistans, eller hur det där gamla ordspråket går nu igen.

the student & the arbetslös.

just dessa två som sunkar runt i Malmö & fair enough kan man säga att de tu delar upp sin tid så här:

1. tar det väldigt lugnt och har det skönt i solen och tjuvlyssnar på andra mnskr eller pratar med varandra.
2. jobbar väldigt intensivt med plugg/jobbsökande

the student & the arbetslös har pratat mkt om sina fysiska problem den sista tiden och nu har faktiskt the arbetslös tagit tag i saken. har bokat tid till en naprapat och tjohoooo det fanns en lucka i eftermiddag. fortfort ska jag dit innan den lilla lönen är slut. detta funkar inte längre. jag somnar med smärta, vaknar med smärta. så nu sätter jag allt hopp och en stoooor del av min disponibla inkomst på 'Tre Kotor'.

please please please detta måste vara räddningen. annars åker sågen fram å jag amatöramputerar efter minst en bib rött.

så hur ska du göra, the student?

inside i'm dancing.

på väg hem från stan idag gick jag genom en park. jag hade egentligen mycket att göra. men solen sken så skönt å jag har inte legat utsträckt i gräset på evigheter. så jag la mig ner. rakt upp och ner. vred på alldeles för hög volym på ipoden, blundade & tillät mig sväva iväg tankarna. efter ett tag så märkte jag att jag dansade och sjöng där jag låg. inte synligt, inte högt. men inombords. för en liten liten stund så var jag bara där och då och hela vägen var helt ljus och varm. kan det inte alltid få vara så?

en annan sorts utmaning

ni människor i min närhet diskuterar stora frågor, jobb & uppsatser. jag gillar att läsa det. jag har dessvärre inget att kommentera. kan man bli stupid efter en vecka som arbetslös...ja jag tror fan det. hittills har jag sökt 4 jobb. det är inte jättemånga men några till ska det bli idag. varje ansökan är liksom en liten kamp inom mig....jag pendlar mellan 'det här är skitlätt', 'vill jag ha det här jobbet egentligen?', 'fan jag kan ju inget alls' och 'klart jag kan'. därför tar det ett tag.

soooo. för att inte bli galen har jag börjat springa mer regelbundet än förr. marathon.se har ett träningsschema för de som vill komma i form till tjejmilen. det sträcker sig över 22 veckor och innebär att man springer 3 ggr i veckan å kör lite styrka. i'm pepp!

näe nu ska jag surfa hantlar på blocket innan jag sätter igång med dagens jobbsökande.

andra dagen som arbetslös och inskriven på arb.förmedlingen har precis börjat. solen skiner. jag sitter å morgonmyser lite soffan. ska snart promenera i väg på någon slags infoträff. det är många möjligheter som snurrar i huvudet, många drömmar. jag måste låta dem plats & allra helst ta över. jag vill inte släppa in det onda. arb.förmedlingen är i grunden ond. de vill att jag ska jobba som...ta daaaaaaaaa: personlig assistent. å då inte bara i skåne län. näe. jag ska söka över hela sverige. så jag får väl passa på att njuta av min axel som gör litelite mindre ont & min fantastiska sambo som jag aldrig vill lämna. men sånt skiter reinfeldt i.

att assistera personligen

i morse när jag kom till jobbet, för min näst näst sista dag på jobbet så fann jag en liten kille liggandes i sängen med stora funderande ögon. jag blev lite förvånad, för han har sovit till typ kl 13 i nästan en veckas tid på grund av sjukdom & många epilepsianfall. när jag sa till hans mamma att han såg så filosofisk ut så berättade hon för mig att han inte hade velat vakna i morse heller. så hon hade stått vid hans säng å småpratat lite å påmint honom om att det är min sista vecka på jobbet. blink! direkt hade han slagit upp ögonen & börjat fundera. så låg han i 2 timmar. med stora frågande ögon.

så idag har vi bara haft en feelgood-dag tillsammans. vi har skrattat mycket. sjungit på våra egna sätt. berättat saker på våra egna sätt. läst emil, om det stora taberaset i katthult. bråkat lite. varit ute och lyssnat på fåglarna. och han har suttit i mitt knä å jag har berättat för honom återigen att jag ska sluta, att vi alltid kommer att vara vänner och alla möjliga saker som jag hoppas han tog till sig på sitt eget sätt. jag vet att han vet. inte genom orden. utan genom känslor. idag satt han i mitt knä ett tag när jag pratade, å han lutade sig mot min axel, in mot min hals å bara satt där och kikade upp på mig när jag pratade. när jag lyfte upp honom från mitt knä såg jag att han var fuktig i ögonvrårna. precis som om han hade gråtit. jag vet inte. kanske var det inbillning från min sida. kanske var det så.

jag vet att jag gör rätt som slutar och i can't wait med att flytta ner till malmö och allt spännande och underbart som jag tror väntar mig där. men det är ett tufft farväl. jag har verkligen varit en personlig assistent. jag har nog tyvärr crossed the line också. det sägs att som en bra personlig assistent så ska man göra avkall på alla grundläggande mänskliga behov...det där med att få folk att gilla än, tycka man är duktig, att man blir svår att ersätta bla bla bla. som en bra personlig assistent ska man göra sitt jobb så bra att när man försvinner så ska man ha gjort så lite avtryck som möjligt, så att nästa bara kan ta vid. det låter lite hårt, men jag förstår tanken.

samtidigt är man ju en människa. som känner och tänker och tycker och när det gäller ett barn på 11år som är så totalt utelämnad till andra människors tolkning av vem han är och vad han vill, så är det svårt bara vara assistent utan att bli väldigt personlig.

jag kommer att sakna denna lilla kille så att mitt hjärta kommer att gå sönder lite. för jag har lärt mig alla hans olika ljud, minspel och humör. vi kommunicerar till varandra på någon märklig våglängd och det känns så svårt att lämna honom nu när jag känner honom. och vet att han måste lära någon ny människa allt om sig själv på sitt egna lilla vis. och det tar tid.

jag sitter nu å tränar på högskoleprovet på 7elevens datorer. jag är utan internet nu i en vecka, om jag ska bo hos sis B. jag körde igenom ett helt prov nyss på mindre än en timme & chansade hejvilt på matten/statistiken, medan jag la ner lite mer tid på det jag kan och tycker är kul - dvs ordförståelse, engelska & svenska. kanske inte en vinnande strategi. ska rätta nu.

hahaha.

jag är ingen stjärna på matte/statistik, det har jag numera facit på. däremot klarar jag de andra delarna helt ok och lyckades skarpa i hop 1,3 poäng. på lördag har jag ju ca 4 timmar mer på mig. det här går nog vägen.