missy goes london.

Yes! Nu är jag på väg. Till London, den gamla hemorten där man skrattat, jobbbat häcken av sig, spenderat sjukliga summor pengar och längtat efter helgens clubbing. Nu ska jag dit å turista med svärföräldrar å kärleken. Lite annorlunda upplägg denna gång. Men ska bli sjukligt najs. Jag är värd detta innan jag sätter igång med uppsatsen. Träffade nyss handledaren som jag redan älskar....för hans kunskaper, timida framtoning och bra idéer. Detta blir nog bra.
Nu orkar jag inte bry mig, LONDON's CALLING!

Ha en trevlig helg mina stjärnor, njut av Lars, livet å kärleken åt mig med.
Jag vill vara med å leka snart. Ni fattas mig så det skäääääär i bröstet, som mattis skulle ha sagt.

missy vågar inte räkna...

...hur många snus hon har stoppat under läppen under denna helvetes hemtenta-vecka.
...hur många gånger hon har tvivlat på sig själv och sin intelligens
...hur många gånger hon sagt att hon har ångest till mr.love
...hur många gånger hon ringt Lisa å sagt "jag förståååååååååååår inte"
...hur många liter påskmust-light hon druckit
...hur många gånger hon funderat på att ringa nån kär vän men inte orkat
...hur många gånger hon längtat uuuuuut!

Så jag tänker inte räkna. Vem mår bra av det? Nån tokig jävel där ute i världen skulle säkert vilja dra några statistiskt signifikanta slutsatser av dessa fakta, med jag orkar (och kan) bara konstatera att jag ser ett mönster å att det är ganska så sorgligt, men alltid kan man ju dra lärdom av nått. Another one bites the dust å går vidare. Kanske Hagamannen skulle åta sig detta uppdrag när han sitter bakom lås och bom?

I morgon åker jag till London å det känns jävligt najs. Sen vägrar jag att planera något mer för denna vår. Jag har inte hunnit bara vara jag på länge och trots att jag ofta ogillar mig själv, så längtar jag efter mig själv. Jag ogillar ångest-ångest-missy mer än jag ogillar ångest-missy. ;-)

Jag ska nu ta en promenad i vårsolen, sända många tankar till kärleken som sitter å skriver tenta (statistik han med ;-) ) samt många tankar till kära lillstrumpa som inte har det allt för braå inte har talat om det för mig förrens nu (fy! eller har jag lyssnat dåligt?). Äsch, jag ska tänka på hela världen, jag har tid nu, jag har lust nu!

"I know god won't give me anything I can't handle, I just wish he didn't trust me so much" sa en klok moder theresa å missy håller med.

missys insights.

Först å främst vill jag meddela att jag sänder massa kärlek å tankar å litervis med glass till er stackars sjuklingar i V-trakten. Kall puss på pannan å må ni uppleva bättre dagar. Så, nu var det sagt.

Så här är det. Jag har post krock -ångest å samtidigt publicerar blameitonthestones sina tankar om sliding doors alternativet. Saker som får en att fundera. Jag känner att jag levt antingen i dået (läs: ältat gamla händelser å vägval) eller i framtiden (läs: vad fan ska det bli av mig?). Å hur klyschigt det än låter så får några galna älgar (läs:älgjävlar) framför en bil en tjej i Linkeboda att ta tag i nuet.

Å hur yttrade sig detta undrar säkert alla mina vänner av ordning? Jo - Missy goes crazy i sälenbackarna. Hon som alltid varit lite rädd för allt som går fort och har med snö att göra å innebär att man kan skada sig...kastar sig våghalsat upp i varenda liten lift, ner för varenda omöjlig backe...utan att oroa sig över svårighetsgrad. Hon klagar när det går för sakta, biter i hop när det gör ont att krascha, vill lära sig allt, allt, allt. Efter några (läs: "några" med tvivelaktighet) vinglas å en galen taxifärd där hon ger mer dricks än vad CSN gillar, efter roliga diskussioner med Kärleken å dans med vänner....så kommer hon på vägen hem på att hon aldrig rullat naken i en snödriva, så det måste hon göra. Hon har aldrig blivit slickad på ögat, så det måste hon be någon om. Hon har aldrig röjt helvetet ur en husvagn, så det måste hon göra.
Å nu när hon har kommit hem, så har hon aldrig låtit bli att bli stressad å grining, så det måste hon göra.

Krockar å älgar å bloggar kan få en liten Linkeboda tös att bara ta för sig å ge järnet. Var grymt längesen så här mycket energi rann omkring i kroppen. Är det här som en andra chans, eller "andra sidan" i robinson? Då man kan vet att allt kan ta slut å är grymt förgängligt...å man bara kör på. Jag tror det. Vad tror ni? Lever ni nu, då eller i morgon?

Bless all, missy.

missys nära-döden upplevelse.

My god vilken helg! Två timmar sena från Linkeboda, stressad förare som dessutom körde fel....å så BANG så hade vi krockat med en bil som bromsat in för 3 älgar. En minut innan hade jag inget bälte på mig, men rättade precis till det. Crazy! Dem där älgjävlarna höll på att göra mig å mina vänner riktigt riktigt illa. Jag såg inte mitt liv passera i revy å det är jag lite besviken över, men har bestämt mig för att tolka det som om det inte var my time to go, å att revyn är bara till för att se en enda gång å det är the final show. så måste det vara. Däremot så gick allt i slowmotion, från att vi såg älgarna tills vi smashade in i bilen framför... tur att vi alla klarade oss. Jag har haft lite ont i nacke och rygg (vilket inte har blivit bättre av allt för många vurpor i backen) å engelsmannen har ont i knäet.

Jag hade riktig ångest ett par timmar efteråt, å började så klart stortjuta när jag ringde till mamma å sa "mamma, vi har krockat...." Mamma var great, hällde i mig en whiskey bums när jag kom hem, å tog dessutom en själv. Sen skickade hon med mig hela flaskan när vi fortsatte upp till sälen. Var framme efter 02.00, var en pärs att åka bil igen kan jag säga, särskilt som vi höll på att krocka igen med ett rådjur. Jag ska ta jägarexamen å skjuta odjuren. Jag skäms inte alls för att jag äter viltkött längre. Mmmmmmmmmmmmmmmm vad gott. Det ska dem ha.

Hände massa mer i helgen, men jag orkar inte mera nu - skadat finger å mr.misters mamma har blivit inlagd på lass. vi får ta resten sen. jag tror jag har fått nya insikter att dela med mig av ;-)

missy goes sälen.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på vad jag ska ta mig till med all denna oreda? Sälja lägenhet är ångestframkallande på många sätt. Fixa till skavanker. Hålla kontakt med mäklare samtidigt som dagarna tills uppsatsen ska vara inlämnad blir färre och färre. Säga "hejdå" till dessa väggar som hållit så många hemligheter, så många skratt, så många panikattacker, några få men bästiga fester, matos i massor, os av äckliga träningskläder i massor med.... kärlek i massor! Massa liv helt enkelt.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på om jag verkligen borde ha köpt ett par snowboardskor för mina sista pengar? Inte vet jag, men dem gör mig i allafall glad. Å jag har haft dem på mig varje dag i en vecka snart, för att dem ska sitta perfekt tills i helgen. Massa vänner ska upp till Sälen, ska bo med fyra av dem i en husvagn, de andra ska dela på en liten liten liten lägenhet. Sju stycken. Det ska bli varmt och soligt och jag har ringt runt å kollat vilka som är stabila i liften å har efter det gjort en lista på vänner jag ska hålla nära.
1) Martin. 2) Lisa. 3) Ljungberg. Sounds like a plan.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på hur faaaan jag ska se snyggare ut än Martins ex på Cissi å Rickards bröllop i slutet av April. Det tål att funderas mer på å jag har lite tid tills dess. Jag tror inte jag ska fundera nå mer. Jag skulle kunna göra en lång utläggning om "Den bästa av mödrar". Det får vänta.
Frukostsmoothie redo å jag ska försöka ta itu med det roligaste ordet jag hört på länge, nämligen hur man gör en ortagonal varimax-rotation. Nån som vet?

missy goes ambitious.

Det här är helt galet, jag har varit på bibblan sen två timmar tillbaka å det är sju timmar kvar tills jag "får" åka hem. Jag är fan värd en paus nu!

ööööhhh....

ööööh...

har jag inget att skriva????

ööööh.....

öööööööööööööööööööööh....ööööööh......

näe det har jag inte. hjärnan e full av sånt som doesnt matter in the long run, bara fram till hemtentan. ja ja. får finna mig i denna status å köra på. later!/m.

Daniel Boyacioglu

är mannen med stort H. Kanske jag borde tillagt i natt men hjärnan var frusen efter promenad hem i -10 grader... i vårjacka...

Värme

Jag ska sova nu, men jag måste bara få säga några snälla ord om denne man (med stort H ;-) ) som förgyllt min kväll. Han med begynnande ölkagge, långa polisonger, en röst som når min benmärg och frambringar ett leende på allas läppar. Han som sveper 3 cider under sin alldeles för korta spelning å frågar gitarristen "hur går det för dig?" Han som pratar om själen, som sjunger om hat och lidande och gör det med ett bisarrt leende på läpparna. Han som drar av "blinka lilla stjärna" klinkande på gitarr som extra nummer My god, jag var förälskad i kväll, tillsammans med resten av publiken. Varma hjärtan. Kanske någon tog med sig lite värme därifrån...till resten av den kalla världen, till resten av kalla mars...å kanske kan missy behålla lite av värmen. Ja ja ja! det kan hon. Å nu har hon precis märkt att det sänds repriser av "Heja Björn" på nätterna, my god, vilken lycklig kväll!
Dags att krypa ned bredvid kall älskling efter iskall promenad hem från HG.

Lost in translation

Ibland funkar inte kommunikationen mellan hjärna, själ och hjärta. Jag visste att jag behövde åka hem i helgen, men jag förstod inte varför. Nu när jag är på väg hem till en kall och tom lägenhet utan brandvarnare förstår jag. Jag behövde få liv i glöden. Och hur går man då tillväga?

• Vattenpipa, whiskey och spännande samtal med pappa och kärleken till efter midnatt.
• Stå för att man inte har lust att dricka alkohol och komma hem tidigt för att vara lördagkväll med tjejerna....krypa ner i sängen och gå vilse i w.szymborskas tankevärld.
• Leka i snön med min lilla kusin å se hennes tindrande ögon.
• Fika uppe vid måns-ols, titta ut över snöovädret och diskutera kaos å kärlek å karriär med nyblivna småbarnsföräldrar som har en imponernade sund inställning till livet.
• Äta lunch uppe vid måns-ols med farmis och lillstrumpa, titta ut över solen som blänker över isen på sjön.
• Få uppmärksamhet utan att behöva höja rösten och känna att vissa jag pratar med verkligen lyssnar. God damn it, människor lyssnar för sällan på varandra. På riktigt.

Tack till er som lyssnade. Tack till mitt hjärta å min själ som skriker högt och får mig att förstå när det är dags att blåsa på glöden.

Nu längtar jag efter elden.

Umeå-häng

Nu är jag så långt norrut jag någonsin varit....det är kallt i luften men kärleken från vännerna värmer. Två underbara tjejer bor här och lever här och andas här. Jag och C lånar deras luft ett tag - and we like! God mat, vin och vänskap. Inget mer kräver jag just nu. Jag har dock fastnat i cyberspace för att jag letat efter en viss låt, med en viss text som jag bara behövde höra i kväll.

"Gud om du hör mig, jag kommer som jag är, gör nånting vackert, av allt som är sönder här"

Om det finns en "gud", i vilken form som helst, så hoppas jag att han hör mig. Annars vet jag en låt som är jag. Av the Ark. Vi får se. Jag röstar dock på ovanstående bidrag. Pliiiiz.

Love, Light, Laughter/missy

Love and all that

Jag tycker faktiskt att vi som i USA borde ha Thanksgiving....jag menar, skapa vi apa av så kan vi väl apa av nått bra. Alla hjärtans dag, vad är det för skit egentligen? Kul för några, shitty för så jävla många. Å jag glömde skicka kort till farmis och mormor och familjen som jag gjort, typ alltid. Ni ser, det skapar bara ångest. Fick som tur var ett våffeljärn av mrmister å för några minuter så var det lättare att andas. Bless.

Ja just det. Thanksgiving. Jag gillar tanken med att säga "tack" för allt man har....skippa alla hjärtans som krossar hjärtan, jag vill ha mer av sånt som bygger upp starka och vackra hjärtan. Hjärtan som vet vad dem står för, vad dem har och genuint älskar.
Nu passar det sig väl att jag ska försöka säga tack för något, komma på några saker som kan få mig att le, locka ur mig själv ur det nattsvarta ett litet tag.

Jag är tacksam för (absolut ingen rangordning):

• Martin som kämpar med att få mig att le, hur hopplöst det än må vara. Å för kärleken som känns bra ända in i minsta cell...
• Vännerna som finns någonstanns där ute å lever å andas å älskar å tänker precis som jag.
• Familjen å släkten som är det finaste en människa kan ha. Genuint stöd och vägledning och unconditional love.
• Filmer som inspirerar och ger en legitim anledning till att fälla tårar på allmän plats. (såg precis "såsom i himlen" igen å blev påmind om tankens kraft)
• Löpbandet på gymmet
• Vinter-OS
• CSN
• att kunna andas

Vare sig du tror att du kan eller inte kan....har du rätt

Först och främst, big misstake av mig. My bad. Jag skulle skrivit att texten nedan var av Lars Winnerbäck. Jag glömde. Eller tog förgivet. Lika illa vilket.
Men som sagt till annan flitig bloggare, en dag, då ska jag skriva något ännu bättre.
Å som en ytterligare najsig bloggare skrev, så identifierar jag mig med hans texter. När jag såg det innelägget kände jag mig lite fjantig. Men det är sant. Å för mig är det nog en livsnödvändighet. Särskilt just nu.

För där jag befinner mig just nu, i min inre resa, där behövs all själslig guidning och support som finns att tillgå. Det är mitt jag utvecklas finns ett extremt mörker och samtidigt ett extremt bländande ljus. Å det är det bländande ljuset som jag är mest irriterad på, för mörkret dealar jag med var endaste dag. Det kan jag tyda om än inte förstå. Men det där ljuset, det skulle hjälpa om det inte vara bländande. Det skulle kunna vara mer som en lanterna som visar rätt väg, inte bara vara så där elakt. Jag vill se min väg klart, om så bara för en sekund. Men vem vill inte det?

Jag skulle vilja sluta tänka. Jag är säker på att jag med mina tankar skulle kunna få mitt hjärta att sluta slå. Mind control. Det låter drastiskt å allvarligt men jag menar bara att så mycket ligger i tanken, å hur mkt tanken formar våra liv. Good or bad. Jag letar efter det goda.

Jag letar för fan överallt.

Var är hon som ska ta min hand???? å va fan ska man göra ända fram till maj?

I februari var det bottenfryst i Tinnerbäcken
Johannelundsvägen 43 var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt att gå
Linköping verkade full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid
Jag hade inga veckor, inga dar
Bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting att tro på, nåt som tog mig upp en bit över noll
Hon mötte mig med sitt leende
Hon sa: Ta min hand, jag följer dig
Vi ska åt samma håll

Båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd att dra till Åbo, men hon räddade mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj
Mörkret är så tungt och alla mänskor är som is
Men hon tyngdes inte ner
Hon sa: Vad spelar det för roll
Här, ta min hand, jag följer dig
Vi ska åt samma håll

HG hade öppet och vi slog oss ner i baren
Hon var hemma efter veckor runt på resor och jag lyssnade
När hon sa: Jag kanske stannar här ett tag
Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag
Jag måste bara hitta en roll
Jag sa: Ta min hand, jag följer dig
Vi ska åt samma håll

Vi ramlade runt på alla ställen som var öppna den natten
Vi var konstnärer, och dom bästa i sitt slag
Vi skulle ta oss långt, vi två
Hon sa: En dag står vi över februari, du och jag
Natten var så kall, vi höll hårt om varann
Nu stängde dom i Linkan och mänskorna försvann
Men vi hade lusten i behåll
Hon sa: Ta min hand, jag följer dig
Vi ska åt samma håll

Jag ger min själ till händerna som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
Hon var allt, hon var sin
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Bli kvar här med mig, bli kvar här med mig
Vi behöver ingenting om vi kan starta på noll
Men jag har ett rum några kvarter härifrån
Hon sa: Ta min hand, jag följer dig
Vi ska åt samma håll, härifrån
Ta min hand, jag följer dig
Vi ska åt samma håll

jag tror inte min nya mobil fungerar...

....det är nämligen ingen som ringer. ring ring bara nån slog en signal. typ.
Fin är den i allafall. röd och blommig. en riktig missy mobile.

Bränd lax- och spenatpaj :-(

Jag är så inne i mina livskval och min ångest att jag inte hörde när äggklockan ringde å pajen var klar. Den är mycket bränd. Jag är mycket orolig. Inte för pajen utan för framtiden. Jag hatar och älskar den. Framtiden. Ovisshet har sin charm, jag vet. Men vissa dagar får den mig att må illa. Sambon ska flytta till Västerås å det blir en allmänt strulig vår. Och dyr.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen efter den här terminen. Hade tänkt bo och sommarjobba här tills jag kom på nått som kändes bra. Men nu då, blir jag också västeråsare? Vill jag ströjobba ett år och söka "riktiga" jobb, eller vill jag läsa min magister på KI direkt? Eller vill jag läsa den i Västerås? Eller vill jag läsa till lite praktiska saker på friskvårdsutbildningen i Tärna? Är den för ovetenskaplig för mig eller är det precis vad jag behöver?

VILL JAG BLI FOLKHÄLSOVETARE ÖVERHUVUD TAGET?

Vi har precis börja läsa en etikkurs. Och den liksom bekräftar min känsla av att folk kommer se på mig som en hälsopolis...och det blir jag ju. Vem är jag att säga vad någon annan mår bra av? Vill jag egentligen bli läkare eller sjuksköterska? Om det är så, när ska jag orka ta det massiva beslutet.....

Ringde mr.sambo och sa att jag behövde en riktig älta ångestkväll. Jag vet inte om han fungerar som substitut för min ältarproffs....och temporärt substitut....aldrig permanent. Jag är bara "vi" med mr.sambo i vissa avseenden. I andra avseenden är jag "vi" med alla mina underbara sisters spridda över hela Sverige. Gud vad jag saknar er!

Välbefinnande till alla /missy

Do one thing everyday that scares you....

Ååååh det är så mycket som skrämmer mig. Men jag gjorde det värsta jag vet igår...jag har stagefright å jag hatar att improvisera. Jag gjorde två saker som skrämde mig alltså. Åh det var en sån enorm lättnade efteråt. Det gick bra. Färdighetsträningen pratar jag om alltså.
Jag fick spela en impotent 60-årig man som ville ha viagra och ingen jävla sexualterapi. Innan jag gick det sa jag till Mr. loverboy att det var det värsta tänkbara scenariot. Åh ja ja män, när det var snart färdigutbildade läkarens tur, spänner han ögonen i mig och säger "jag skulle vilja spela emot en impotent folkhälsovetare"....jag vet inte vad som hade varit värst, att han kallat mig impotent eller inkompetent.... Men med tanke på att jag fick total inlevelse i rollen som impotent så vill jag här med inte kalla mig inkompetent. Så det så!

Vad skrämmer er?

Här kommer ett citat å ni ska gissa vilket underbart ord detta handlar om. Tävling!
Pris? Samma ord som är svaret på frågan....

"ett tillstånd som kännetecknas av att vara engagerad, att vara i världen, att vara med sina medmänniskor och vänner, att vara aktivt och fruktbart engagerad i sina vardagliga sysslor"

Ledtråd: ett ord på tretton bokstäver.

Give it a go! Bless all, Missy

Färdighetsträning

I morgon har jag färdighetsträning i min kurs i Sexologi. Det låter ganska så skrämmande. Särskilt när denna färdighetsträning ska ske tillsammans med 3 manliga läkarstudenter och 3 kvinnliga studenter - en sjukgymnast, sjuksköterska och socionom. Det låter väl som en härlig grupp? ;)

Å det är det. Vi ska spela rollspel för att lära oss att naturligt samtala om sex med en patient eller någon annan människa utifrån våran proffessionella roll. Vi har alla känt varandra i en vecka nu. kalla mig konservativ, men det känns som om det är snabbt jobbat från första dejten. Samtidigt ser jag framemot det. Vi har haft sjukt öppna diskussioner om ALLT som har med sexualitet att göra, både utifrån vetenskaplig litteratur till subjektiva uppfattningar i ämnet. Helt fantastiskt att möta alla dessa människor som jag har sjukligt många fördomar om (och visst, vissa har konfirmerats) och upptäcka att vi alla bara är människor. Visst visste jag det egentligen, men vi lägger på människor så många egenskaper utifrån deras "roll" i samhället redan när vi möter dem för första gången, å det är så otroligt befriande att komma fram till att vi alla är lika.

Jag känner mig ganska så altruistisk idag. Det var längesedan. Bless! / missy

atjaölk

jag ville verkligen skriva något idag. jag ville ville ville men jag har varken goda eller onda tankar som kan ge mig inspiration. Kanske är inspiration överskattat? Man kanske bara ska göra.
Saker jag bara borde göra:

• skaffa fler vänner i Linköping
  
• skriva ner min greata bokidé jag har inom mig
• rädda världen
• ringa min farmor
• vara god
• börja fundera mera
• göra om köket
• hitta hagamannen och slå honom
• slå honom hårt
• och länge
• och sen lämna över honom till min soon to be polisvän
  

Ja det räcker väl så. En ganska jobbig lista att bara göra.

Nu säger killarna här att dem ska skaffa ett herrklubbsrum å jag är bara välkomen när jag städar. Gaaaahhhh. Jag tar ingen skit. Jag städar inte upp andras skit. Det tror jag dem vet men nu vill dem bara provocera. Var det roligt?

Kramar till er alla där ute, gå ut och bara gör! // missy

Till den som det berör....

"Jag har varit så duktig. Jag har varit så satans duktig. Jag var duktig på dagis. Jag var duktig i lågstadiet. Jag var duktig på melllanstadiet och på högstadiet. Jag studerade duktigt och fick en superduktig flickvän som jag gifte mig med på ett duktigt sätt bland duktiga vänner..."

Jag tror att alla som läser min blogg som tillhör min närmaste krets (och jag vill gärna tro att min närmaste krets är ganska så stor och underbar) känner igen sig. Duktiga barn leka bäst. Eller? För er som har lust att läsa mer om det jag skrivit, gå genast och köp "Doppler" av han som skrivit namnet på min blogg. Ja lite får ni checka upp själva. Ni är ju så duktiga! ;-)
För att göra lite mer reklam för boken, å för att få my godess i Malmö att känna sig träffad, så handlar boken om herr Doppler som är trött på att vara duktig, och som flyttar ut i skogen för att hitta sig själv igen. Jo ho, /s, det gör den visst det! Doppler propagerar för att vi alla ska bli jägare och samlare igen. Det är ganska så najsa tankar.

Så, en vänlig och älskvärd själ undrar hur mitt hjärta mår. Eller, hon undrade hur allas hjärta mår. Hon är god och duktig.
Jag mår duktigt. Jag har duktigt nog skrivit tenta idag trots sömnbrist och kunskapsbrist och jag tror att jag pulled it all together på ett väldigt duktigt sätt. Jag var duktig nog att ringa mina föräldrar att tala om det. Jag var duktig nog att söka 3 jobb till. (de som säger att folkhälsovetare inte har nån framtid, kiss my ass, jag har snart sökt över 10 jobb å jag är så nervös så jag mår illa. Om jag spyr så lovar jag att spy duktigt, i toaletten.)

Nu sitter jag med ett glas rödvin, det andra i raden, å längtar ut i världen. Jag undrar vad alla ni andra gör i kväll, å jag skulle så gärna vara med just dig i kväll. Min själ behöver utmanas. Intellektet vill vila.

Skriv i min blogg. Jag tycker sånt är duktigt. Love you all! // Lina

ps- mitt hjärta mår bra

Tenta

Jag kan verkligen inte komma på nått att skriva som inte rör ordet tenta. So, lets get it out of my system... (åtminstone för en kvart eller så) Vetenskapsteori. Deduktiv. Induktiv. Abduktiv. Vem fan var Popper å vad hade han för relation till Kuhn?
Hur vet man att men egentligen förstår något? Och finns det någon objektiv sanning?
Ändamålsförklaringar, orsaksförklaringar och det finns en tredje men min hjärna är blockad. Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. Vore så najs att lära sig saker utan krav på prestation.

Men som någon klok sagt "ta inte dig själv så jävla allvarligt"....

okej. won't do.