don't get missy started.

...arg å ledsen. kan folk sluta lägga sig i hur man ser ut? kan jag sluta lägga mig i hur jag ser ut? kan vi inte alla bara vara. kan jag inte bara få vara i fred med min kropp. har andra rätt att kommentera den? god damn it vad arg jag är så här på nattkvisten. men som rubriken säger: don't get missy started....

Jag lägger ner. Är ganska så sugen på att dra från stan till nått fettoläger, så man kommer tillbaka så vacker som alla tror man ska vara. så de blir nöjda. så jag får vara i fred.

kan jag få ha min kropp i fred tack?!

don't get missy started.

...arg å ledsen. kan folk sluta lägga sig i hur man ser ut? kan jag sluta lägga mig i hur jag ser ut? kan vi inte alla bara vara. kan jag inte bara få vara i fred med min kropp. har andra rätt att kommentera den? god damn it vad arg jag är så här på nattkvisten. men som rubriken säger: don't get missy started....

Jag lägger ner. Är ganska så sugen på att dra från stan till nått fettoläger, så man kommer tillbaka så vacker som alla tror man ska vara. så de blir nöjda. så jag får vara i fred.

kan jag få ha min kropp i fred tack?!

zZzzzzzzZzZzzzzz.

Här kommer några trötta tankar från vårdhemmet...klockan är 02:45...hela huset verkar sova så sött, så sött. Vi äter jordgubbar å ska kolla på nån cheesy film som jag antagligen inte kommer minnas att jag någonsin sett. Hjärnan går på lågvarv...gud vad jag är avundsjuk på er andra som ligger och sover gott i era sängar. Sweet dreams!

Men tröttheten till trots, ibland känns det här med att vara vårdbiträde som ett av de bästa jobben man kan ha. I allafall när någon kallar en för "ängel utan vingar" så där i fyra-snåret. Man kan bara le och stryka på kinden.
Man kan bara hoppas på att de är trygga.

Jag vet inte vad jag skulle skriva egentligen. I dag är det midsommarafton. Ja, vad säger man om det. Jag har inte funderat så mycket på det i år. När jag inte är ledig över midsommar känns det alltid som en katastrof. Nu när jag är ledig har jag inte lust att göra något speciellt. Jo iofs...sova.

För allas information så tog jag ingen lemur. Jag är djupt upprörd över att alla Sveriges lemurer har flyttat till huvudstaden. Jag får kanske flytta efter.
Efter denna besvikelse har jag nu sälarna blivit mina nya idoler. God damn it, de är sjukligt söta när de ligger och sover i solen och snarkar. Väldigt meditativt ljud, vi satt där i 20 min och bara njöt. Sen vara vi bara "vi" och det var den bästa par-dagen på länge. Fick mig att tänka på Lou Reed "what a perfect day." Så därför slutar jag min blogg med den.

God morgon Världen!

"Just a perfect day
Drink sangria in the park
And then later
when it gets dark,
We go home.

Just a perfect day
Feed animals in the zoo
Then later, a movie, too
And then home.

Just a perfect day
Problems all left alone
Weekenders on our own
Its such fun.
Just a perfect day
You made me forget myself
I thought I was someone else
Someone good

Oh its such a perfect day
Im glad I spent it with you
Oh such a perfect day
You just keep me hanging on
You just keep me hanging on

Youre going to reap just what you sow,Youre going to reap just what you sow..."

klar kandidat å kolmården.

Jaha. Nu var jag klar då. Vad ska man tycka om det? Jag bestämde mig i helgen för att det är väldigt få av mina klassisar som jag kommer att sakna. Jävla pretto a-barn med noll djup. Grrrrr. Sittningen var lame, men jag satt vid Lisa den första och Lisa den andre och Fia den första vilket gjorde allting....ja, uthärdligt.

Examenscermonin var underbar. Helt lagom med snittar, skumpa å mingel. Ett grymt bra tal av Lisa den tredje om universitetet, livet och feminism. Sång. Jag ogillar låten "ta mig till havet" men just denna dag....my god vad jag grät. Det är så sorgligt. Sen kom "den blomstertid nu kommer" å den är ju speciell. mer tårar. Satt och funderade på hur det skulle gå för alla, hur glad jag var över att ha klarat mig igenom hela utbildningen utan en enda omtenta...hur mycket jag kommer att sakna Hälsouniversitetet. Sen fick vi diplom å jag var fan i mig den enda som visade ett uns av glädje när jag studsade iväg med mitt diplom å mina stolta föräldrar tog kort. Jävla pretto A-barn.

Sen fick jag en cykel och en cykelhjälm av familjen, tjohoooooooooooooooooo! Å vackra örhängen av syster å kärleken. Å fotboll å middag å mer fotboll. Tack för den dagen. Forever in my heart.

Nu sitter jag å tittar på min arm...p-staven plockades ut idag. Jag mår redan bättre. Förutom att jag vill bli ssk igen. darn.

På fredag ska jag å kärleken bege oss till Kolmården å spana in nykläckta djurkids och jag ska försöka sno en Lemur. Jag har ju redan en lemur hemma, men han är i plast. Han heter Lenny. Jag vill ha en till. Kärleken har redan insett att det kommer att bli tufft att hänga med mig i en djurpark. Men han ställer upp som alltid. God bless.

Nu ska jag gå å krama om honom å lugna hans nerver inför tenta i morgon åtta noll noll. Sen så ska jag drömma sött om lemurer, dvärgsilkesapor, enzo, delfiner och grodor. Ibland är det tryggt att ha saker att tänka på som inte ger en panik, utan bara en vidunderlig kärlek för allt och alla som vandrar och simmar och kryper och växer på denna jord.

anti-jante å schizofreni.

jag hatar vuxenvärlden. jag hatar att skriva personliga brev när jante fjanten hoppar på min axel å skriker i mitt öra att jag inte kan någonting alls. ingenting är jag bra på. jag hatar att betala räkningar. jag hatar att säga hej då till studentlivet å alla vänner. jag hatar att fundera över skatten nästa år efter lghköpet. jag hatar att bestämma mig. jag hatar myggor. verkligen.

jag älskar vuxenvärlden. jag älskar vänner jag kan ringa å beklaga mig för, som orkar lyssna och som ger mig råd och som ställer krav och får mig att skräpa mig. jag älskar att jag tar examen på fredag å har åstadkommit något med mitt liv. jag älskar att jag är självständig å kan betala mina egna räkningar. jag älskar vänner som ger en avskedspresenter å jag vet att dem alltid kommer att finnas där, bara lite mer sällan. jag älskar att jag fått pengar för lägenheten. jag älskar att jag har olika valalternativ. jag älskar att sommaren är på väg. verkligen.

"I'm addicted to things that are good for me, I'm addicted to things that are bad for me. Therefore my life is in balance."

Typ.

kom ihåg att leka efter varje storm.

Tja! Min sociala misär har idag bytts till någon slags social klimax å jag har helt plötsligt vänner på orten som jag kan umgås med hela dagen. Jag ska leka. Först ska jag söka jobb. Sen ska jag leka. Jag ska leka sommar.

Jag har för övrigt hittat ett sjysst sätt att bränna extra kalorier på som jag funderar att ta patent på och promota på tv-shop (inte vidare smart att gå ut offentligt med denna idé i ett så kritiskt skede av uppfinnandet, men,men). När jag gick till uni. i morse (för övrigt helt frivilligt, jag vill suga ur varje sekund som är kvar av mitt csn-iga low life) så var det varmt och svettigt och jag power walkade duktigt. Sen så kom en hel rad med låtar från Buena Vista Social Club och det är där hemligheten ligger. Hela mitt inre dansade, samtidigt som jag fördes framåt av mina kesolår och blåmärksvader. Själen dansade salsa, samba, chacha, pasodoble...den gick inte att stoppa. Jag förstod inte ett enda ord men min kropp å själ hajade tydligen rytmen och jag gick runt med ett stoooort leende på läpparna. Så många söta obekanta pensionärer med rullatorer har aldrig förr hejat på mig så där glatt. Så, min vänner, på med sjyssta rytmer i ipodsarna, sätt på solsken och promenera - beach 2006 formen blir kirrad på nolltid.

You're heart will never grow old and your mind will never ever get bitter - if you remember how to play.

ps- såg att jag stavat fel i förra inlägget. det ska stå att "OM jag flyttar till..." inte "OCH"...men det är för övrigt ett ganska så hoppfullt OM.

calleth I, cometh you?

Det är sjukligt vackert väder. Sjukligt och vackert kanske inte passar ihop i samma mening...men det är det, sjukligt vackert väder. Jag känner mig också sjukligt ensam i detta sjukligt vackra väder. Jag har varit ute och promenerat läääänge, njutit av doften av syrén, tittat på den klarblå skyn, känt doften av grillar....längtat efter att ta en öl i sällskap med goda vänner. Ja ja. Den tiden kommer också.

Just nu koncentrerar jag mig på att inte må illa....inte känna efter. Åt lite gammal mat men Tvistevägen sa det borde vara lugnt (här skulle jag gärna skriva att hon lovade, men det kunde hon inte göra givetvis. hade dock känts mycket bättre med ett löfte).

Ja visst ja. Uppsatsseminariet gick finfint. Lite lustigt nog, appropå det jag skrev om att man ska göra en sak varje dag man är rädd för, så beskrev scary-examinator vår uppsats som väldigt modig. :-)
Å hon gillade modiga uppsatser och hon gillade vår modiga uppsats.

Jag är modig, för jag gjorde en sak jag var rädd för.
Jag är modig, för jag å my partner in crime skrev nått som tydligen var modigt.

Jag är inne i ett Oprah-mode - vilket innebär att ovanstående klokheter får mig att tänka på 20års jubilerande kvinnans klokheter. Här kommer präktighet i stora mått (dock tänkvärd präktighet)

"It's because its hard its special"

"It isnt brave if it isnt hard"

Ja vad ska jag skriva mera. Jo, t.ex. att a blast from the past dök upp på framsidan av DN På Stan idag. Nu vet jag var jag kan hänga med alla mina sköna gudinnor i huvudstaden. Jag tror att Älgjakten också kan accepteras på detta ställe, vi är nämligen accepterande bönder från byn.

Så sammanfattningsvis (ja det är uppsatssjukan):

1. jag är ensam
2. det är vackert väder
3. sjukligt vackert väder
4. illa, jag mår illa
5. jag är modig
6. jag har en fast punkt och jag flyttar till huvudstaden

stor dag.

Det här kanske blir en alldeles alldeles förskräcklig dag med tunghäfta, paniksvettningar och många kompletteringar.
Det här kanske blir en alldeles alldeles underbar dag med svar på tal, sjyssta förklaringar och lite beröm.

Do one thing everyday that scares you.

Jag är livrädd för vår examinator, antagligen för att jag ser henne som sjukt kompetent och granskande. Hon har själv sagt att hon kommer att hugga mycket om uppsatsen är bra = jobbigt. Hugger hon inte, dvs. uppsatsen är medelmåttig i bästa fall = jobbigt.

Jag ska rapportera utfallet. Nu ska jag gå och göra saker jag är rädd för. Kanske växa, kanske vilja gömma mig under täcket.

Nu ska jag proppa mig full av koffein och nikotin. Nån som har valium?! ;-)

ultreia.

För ett år sedan upplevde jag den bästa dagen i mitt liv. Sånna dagar är värda att minnas och firas och berätta om. Min dag i Spanien:

"Hamnade hos den erkänt galna spanjoren Thomas som är Tempelriddare och lever simpelt i en öde by. Vi och 15 andra pilgrimmer delar en liten stuga - vi sover på loftet! Ville aldrig att kvällen skulle ta slut. Vi lapade sol, jämförde blåsor, lekte med hundar och skrattade åt den galna gåsen. Det isländska tv-teamet kom å vi pratade med dem. Alla pratade. På svenska, norska, isländska, franska, engelska och tyska. En fransman sjöng en sång om vandringen, "Ulteria", och folk stämde in på valfritt språk och i valfritt tonläge. Gåshud över hela kroppen. Delade på en flaska vin som vi fick av filmteamet. Åt spartansk middag tillsammans, cermoni med vackra spanska välsingnelser (fick jag berättat för mig!) och sen skolläger stämning på loftet. En natt med fullmåne. Vaknade till tuppen. Jag älskar människor."

Jag vill vandra igen. Jag vill bli påmind om vad livet handlar om. Hur vackra människor är. Hur skönt det är att bara gå och gå, aldrig komma till dörren, och förstå att det är the beauty of it all. Jag hatar mig själv för att jag glömmer bort det ibland. Men när livet känns kaos å upp och ner så tänker jag på den här dagen. Jag hör "ultreia", jag ser utsikten från den öde byn, jag känner kärleken från människor jag känt en eftermiddag. Och jag minns.

missy is confused.

jaha, efter många turer fram och tillbaka så verkar min kära, kära lägenhet bli såld. Till en hyvens kille från Köping. Jag är lite chockad. Lite omtumlad och osäker. Självklart att lägenheten behöver säljas....men nu innebär det liksom slutet. Å att lite av studielånet kan betalas tillbaka med det som blir över efter mäklarens pengar, skattepengar och bla bla bla.

öööööööööööööh vad jobbigt. jag vet inte varför. det är bara mycket nu. jag drar på kryssning å skålar för att det snart är dags för att bryta i hop och resa sig igen. jag halvstår nu. jag ligger inte. jag är ganska så stabil. men sånt här mitt i allt. vuxenbeslut.

när jag var liten trodde jag att jag skulle vara stor nu.

craaaaaaaaaaaaaaazy.

After Uppsats.

"Today is a supergood day" som killen i "The curious incident of the dog at nightime" (läs boken ni som inte gjort det, Mark Haddon) skulle ha sagt. Supersupersupersupergoodgoodgoodgooooooooood day!
Vi har väntat och våndats på handledarens kommentarer på uppsatsen sedan typ i måndags. Han har lagt fram sin avhandling idagarna och har såklart varit sjukligt busy. Nu damp det ner kommentarer min inbox. Vi som förberett oss för en helg med mycket arbete innan uppsatsen ska in på måndaglunch...är fan i mig klara efter idag! Helt galet. Vi är helt galet bra. Jag, panikångestflickan, har varit lugn under hela uppsatsperioden och vi har t o m lyckats bli klara 3 dagar i förväg. Woooooooooohooo! Lägligt nog hade jag å partnern redan gjort upp om att gå på after work (studies) i dag och samla oss in för helgen. Nu jävlar är det after uppsats som gäller, och gissa om jag känner mig värd ett glas vin.

Ja, opponeringen är ju kvar. Men det tar vi när det kommer. Kanske allt blir sågat. Kanske det duger. Kanske det är kanon. Det spelar ingen roll idag. Jag ska bara njuta av den här känslan och kan äntligen börja glädjas åt kryssningen som jag å min superbästiga uppsatspartner ska på om mindre än en vecka. Brika Paradise, bubbel och bad! Oh yeah. Sen kommer jag nog hem och gör Sala osäkert över helgen.

Ska också fatta jobbiga beslut. Eventuellt blir jag kvar här ett år till. Jag ska i lugn och ro försöka lokalisera magkänslan å tyda vilken riktning den styr mig i. Alternativ:

1. Flytta hem till mor och far och vänta på att livet ska hända
2. Flytta till Västerås med Martin och plugga där, i Uppsala eller i Stockholm
3. Flytta till Stockholm och plugga där, i Uppsala eller i Västerås
4. Bo kvar i Linköping och plugga här (ett alternativ som visat sig i dagarna)
5. Flytta var som helst och göra vad som helst
6. Dra till Asien och läsa magistern på distans med CSN som finansiär (känner dock att sällskap vore guld)
7. Skaffa kids, vänta på att jag blir 30 år och anställningsbar.

Ja, det räcker väl. Jag tänker i allafall inte bara finna mig i att bli en i mängden av arbetslösa akademiker.

"does that make me craaaaaaaaazy? Probably." En låt som gör mig varm efter Oslohelgen och som gör att jag saknar mina tjejer.

(måste dock säga att den onda kärnan i mig mest gillar textraden "ha ha ha bless your soul" dunno why)

Kärlek till alla och ett tjog med kramar till en handledare som är värd sitt namn.

till mina vänner.

"You call me up in the mornings
We’ll stay on the phone until dawning
You tell me secrets I actually keep
You call me up around noon and
Bring me all the good gossip
You hold my head when I throw up
I hold your hand when you weep

And we talk about friends and we talk about records,
talk about life and we’ll talk about death,
and we dance in the living room, dance on the sidewalks,
dance in the movies, dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you

You call me up in the evenings
And tell me what they did this time
No matter what, I’m by your side
When it’s raining, we’ll go to the video store
We even like the same movies
No damn jedis or hobbits this time

And you laugh at my jokes and I laugh at your jokes
and I even like the birthday presents you get me,
and we dance in the living room, dance on the sidewalks,
dance in the movies, dance at the festivals, let’s dance, dance.
No men ever really dance like this

Why don’t, why don’t I fall
Why don’t I just fall in love with you"
- Hello Saferide

Det här är till alla mina vackra vänner. Det här är vi. Love you all like sisters.

missy gets older.

I morgon fyller jag 25 år och 12 månader men jag har beslutat mig för att inte har ångest över det. Är bara nöjd för att jag kommer låta lite äldre och klokare och mer anställningsbar i mina CVs.

Vad sysslar jag med då, om jag inte är en liten ångestboll? Jo, jag håller sakta på att ta farväl av Linköping. Det känns. Det gör ont i magen när jag cyklar i solskenet längs ån i Berga, jag vill fånga varje vind och varje vattenstänk. Det är sorgligt när jag inser att jag inte kan det. Jag cyklar nya vägar hem varje dag i panik över att jag inte kan varje gatunamn och alla små stigar i den stad som format en del av mig. Jag vet att det inte är viktigt i det stora hela, men jag ser stan med nya ögon nu när jag är påväg härifrån. Jag sitter och ler trots att uppsatsarbetet e jobbigt, varje student som jag ser lutad över sina böcker med kaffet i handen gör mig lycklig. Jag vill inte glömma det här, jag vill alltid komma ihåg hur biblioteket luktar, hur tentaångesten känns och tillfredsställelsen över att ha klarat den. Minns man? ni som har gjort det här förut.

Det här är staden som var så förvirrande när jag kom hit i början. Jag förstod inte universitetslivet, jag förstod inte personen som jag då gillade....jag förstod ingenting av Linköping. Jag vet inte om så mycket har ändrats...jag förstår fortfarande inte. Men jag har känslan i magen över att det har hänt många viktiga saker för mig här, och jag hoppas jag kan beskriva denna känsla när jag sitter på hemmet med ett glas whiskey i handen å röker vattenpipa.

casual friday.

Jag skulle få skäll just nu om L vet att jag bloggar i stället för att söka böcker i libris ;-)

jag hade tänkt skriva om saker som gör mig irriterad idag, men väljer att spara dem tankarna tills senare. Idag skiner vårsolen och jag å L har skrivit fetmycket på uppsatsen och kan ni tro - Jag tycker att det är kul! Anledningen till detta kan vara att L gräver i social marketing teorier medan jag får gotta mig i statliga utredning, regerings pm och sånt som får mig att gå i gång.... Ha ha jag låter som en tråkig tjej, å det trivs jag med. Alter egot missy får ta över i helgen istället, tror inte hon skulle göra så mkt nytta.

Som sagt solen skiner å jag är utvilad efter en sjysst helg i London. Promenerade, hoppade på och av bussar, turistade, shoppade, drack pints, umgicks med min extended family och träffade min gamla roomie Hanna. Det var fem år sedan vi sågs men det kunde nog ha varit i går ( Hej Hanna! Martins mamma tycker du var såååå vacker å det har hon rätt i, var kul att se dig igen, lite av mitt gamla liv började krypa i kroppen å london lockar fortfarande. blir det så, så vet jag var du bor! Kramkram!)

Nej nu kom det dåliga samvetet å satte sig på axeln. Synd. Men a girls gotta do.....

Dagens låt som konstigt nog får mig att le mot alla människor;
Ordinary people - Johnny Legend

Ikväll kommer kaviar, det kanske är därför!

missy goes london.

Yes! Nu är jag på väg. Till London, den gamla hemorten där man skrattat, jobbbat häcken av sig, spenderat sjukliga summor pengar och längtat efter helgens clubbing. Nu ska jag dit å turista med svärföräldrar å kärleken. Lite annorlunda upplägg denna gång. Men ska bli sjukligt najs. Jag är värd detta innan jag sätter igång med uppsatsen. Träffade nyss handledaren som jag redan älskar....för hans kunskaper, timida framtoning och bra idéer. Detta blir nog bra.
Nu orkar jag inte bry mig, LONDON's CALLING!

Ha en trevlig helg mina stjärnor, njut av Lars, livet å kärleken åt mig med.
Jag vill vara med å leka snart. Ni fattas mig så det skäääääär i bröstet, som mattis skulle ha sagt.

missy vågar inte räkna...

...hur många snus hon har stoppat under läppen under denna helvetes hemtenta-vecka.
...hur många gånger hon har tvivlat på sig själv och sin intelligens
...hur många gånger hon sagt att hon har ångest till mr.love
...hur många gånger hon ringt Lisa å sagt "jag förståååååååååååår inte"
...hur många liter påskmust-light hon druckit
...hur många gånger hon funderat på att ringa nån kär vän men inte orkat
...hur många gånger hon längtat uuuuuut!

Så jag tänker inte räkna. Vem mår bra av det? Nån tokig jävel där ute i världen skulle säkert vilja dra några statistiskt signifikanta slutsatser av dessa fakta, med jag orkar (och kan) bara konstatera att jag ser ett mönster å att det är ganska så sorgligt, men alltid kan man ju dra lärdom av nått. Another one bites the dust å går vidare. Kanske Hagamannen skulle åta sig detta uppdrag när han sitter bakom lås och bom?

I morgon åker jag till London å det känns jävligt najs. Sen vägrar jag att planera något mer för denna vår. Jag har inte hunnit bara vara jag på länge och trots att jag ofta ogillar mig själv, så längtar jag efter mig själv. Jag ogillar ångest-ångest-missy mer än jag ogillar ångest-missy. ;-)

Jag ska nu ta en promenad i vårsolen, sända många tankar till kärleken som sitter å skriver tenta (statistik han med ;-) ) samt många tankar till kära lillstrumpa som inte har det allt för braå inte har talat om det för mig förrens nu (fy! eller har jag lyssnat dåligt?). Äsch, jag ska tänka på hela världen, jag har tid nu, jag har lust nu!

"I know god won't give me anything I can't handle, I just wish he didn't trust me so much" sa en klok moder theresa å missy håller med.

missys insights.

Först å främst vill jag meddela att jag sänder massa kärlek å tankar å litervis med glass till er stackars sjuklingar i V-trakten. Kall puss på pannan å må ni uppleva bättre dagar. Så, nu var det sagt.

Så här är det. Jag har post krock -ångest å samtidigt publicerar blameitonthestones sina tankar om sliding doors alternativet. Saker som får en att fundera. Jag känner att jag levt antingen i dået (läs: ältat gamla händelser å vägval) eller i framtiden (läs: vad fan ska det bli av mig?). Å hur klyschigt det än låter så får några galna älgar (läs:älgjävlar) framför en bil en tjej i Linkeboda att ta tag i nuet.

Å hur yttrade sig detta undrar säkert alla mina vänner av ordning? Jo - Missy goes crazy i sälenbackarna. Hon som alltid varit lite rädd för allt som går fort och har med snö att göra å innebär att man kan skada sig...kastar sig våghalsat upp i varenda liten lift, ner för varenda omöjlig backe...utan att oroa sig över svårighetsgrad. Hon klagar när det går för sakta, biter i hop när det gör ont att krascha, vill lära sig allt, allt, allt. Efter några (läs: "några" med tvivelaktighet) vinglas å en galen taxifärd där hon ger mer dricks än vad CSN gillar, efter roliga diskussioner med Kärleken å dans med vänner....så kommer hon på vägen hem på att hon aldrig rullat naken i en snödriva, så det måste hon göra. Hon har aldrig blivit slickad på ögat, så det måste hon be någon om. Hon har aldrig röjt helvetet ur en husvagn, så det måste hon göra.
Å nu när hon har kommit hem, så har hon aldrig låtit bli att bli stressad å grining, så det måste hon göra.

Krockar å älgar å bloggar kan få en liten Linkeboda tös att bara ta för sig å ge järnet. Var grymt längesen så här mycket energi rann omkring i kroppen. Är det här som en andra chans, eller "andra sidan" i robinson? Då man kan vet att allt kan ta slut å är grymt förgängligt...å man bara kör på. Jag tror det. Vad tror ni? Lever ni nu, då eller i morgon?

Bless all, missy.

missys nära-döden upplevelse.

My god vilken helg! Två timmar sena från Linkeboda, stressad förare som dessutom körde fel....å så BANG så hade vi krockat med en bil som bromsat in för 3 älgar. En minut innan hade jag inget bälte på mig, men rättade precis till det. Crazy! Dem där älgjävlarna höll på att göra mig å mina vänner riktigt riktigt illa. Jag såg inte mitt liv passera i revy å det är jag lite besviken över, men har bestämt mig för att tolka det som om det inte var my time to go, å att revyn är bara till för att se en enda gång å det är the final show. så måste det vara. Däremot så gick allt i slowmotion, från att vi såg älgarna tills vi smashade in i bilen framför... tur att vi alla klarade oss. Jag har haft lite ont i nacke och rygg (vilket inte har blivit bättre av allt för många vurpor i backen) å engelsmannen har ont i knäet.

Jag hade riktig ångest ett par timmar efteråt, å började så klart stortjuta när jag ringde till mamma å sa "mamma, vi har krockat...." Mamma var great, hällde i mig en whiskey bums när jag kom hem, å tog dessutom en själv. Sen skickade hon med mig hela flaskan när vi fortsatte upp till sälen. Var framme efter 02.00, var en pärs att åka bil igen kan jag säga, särskilt som vi höll på att krocka igen med ett rådjur. Jag ska ta jägarexamen å skjuta odjuren. Jag skäms inte alls för att jag äter viltkött längre. Mmmmmmmmmmmmmmmm vad gott. Det ska dem ha.

Hände massa mer i helgen, men jag orkar inte mera nu - skadat finger å mr.misters mamma har blivit inlagd på lass. vi får ta resten sen. jag tror jag har fått nya insikter att dela med mig av ;-)

missy goes sälen.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på vad jag ska ta mig till med all denna oreda? Sälja lägenhet är ångestframkallande på många sätt. Fixa till skavanker. Hålla kontakt med mäklare samtidigt som dagarna tills uppsatsen ska vara inlämnad blir färre och färre. Säga "hejdå" till dessa väggar som hållit så många hemligheter, så många skratt, så många panikattacker, några få men bästiga fester, matos i massor, os av äckliga träningskläder i massor med.... kärlek i massor! Massa liv helt enkelt.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på om jag verkligen borde ha köpt ett par snowboardskor för mina sista pengar? Inte vet jag, men dem gör mig i allafall glad. Å jag har haft dem på mig varje dag i en vecka snart, för att dem ska sitta perfekt tills i helgen. Massa vänner ska upp till Sälen, ska bo med fyra av dem i en husvagn, de andra ska dela på en liten liten liten lägenhet. Sju stycken. Det ska bli varmt och soligt och jag har ringt runt å kollat vilka som är stabila i liften å har efter det gjort en lista på vänner jag ska hålla nära.
1) Martin. 2) Lisa. 3) Ljungberg. Sounds like a plan.

Här sitter jag i mitt skunkiga kök å funderar på hur faaaan jag ska se snyggare ut än Martins ex på Cissi å Rickards bröllop i slutet av April. Det tål att funderas mer på å jag har lite tid tills dess. Jag tror inte jag ska fundera nå mer. Jag skulle kunna göra en lång utläggning om "Den bästa av mödrar". Det får vänta.
Frukostsmoothie redo å jag ska försöka ta itu med det roligaste ordet jag hört på länge, nämligen hur man gör en ortagonal varimax-rotation. Nån som vet?