jag älskar inte sallad.

Söndermarken var lika vackert & lugnt som jag visste att det skulle vara med gula löv på gator man gått på sen man var barn. Det bara är så att det känns. jag fick också med mig lite livsvisdom från min lilla älskade kusin.

Vi sitter på Johanssons & fikar. Lillkusin har fått en tekaka med skinka & sallad. Hon börjar peta på mackan, tittar på mig & frågar "Varför måste jag äta salladen? Jag älskar inte sallad."

Ett sånt fantastiskt sätt att se på livet. Positivt rakt igenom. Inget "jag gillar inte", utan jag älskar inte sallad - so why waste the time?! Mycket tänkvärt och applicerbart på ens eget liv...

Men i allafall. Söndermarken finns där vi lämnade den. Det känns tryggt & livsviktigt just nu.

od.

Jag behöver en daglig överdos av Lady Sov. för att må bra just nu. Jag har köpt dyra nya jeans, jag har klippt mig, jag har varit på Jens Lekman...allt inom loppet av några få & sköna dagar. Men ändå. Mungiporna vill neråt & i magen ligger en stor, fet orosklump som bara väntar på att förlösas. Jag ska ta tag i det på de sätt jag mäktar. När jag orkar. Så, för stunden dövar jag rastlösheten med stickning i solen & Lady sov som på högsta volym skriker "I'm bloody excellent".

ögonblicksbilder.

Den här bilden suger. I know. Men den gör mig så jävla glad. Lady Sovereign på Way Out West. Är jag på minsta dåliga & uppgivna humör så behöver jag bara tänka på den spelningen & genast infinner sig lite jävlaranamma i min ryggrad. Jag jobbar mkt så, med ögonblicksbilder för att ta mig till den känslan jag vill uppnå. På kvällar när jag inte kan sova & livet snurrar för fort, då tänker jag på en speciell kväll på vandringen i Spanien när jag låg i min våningsäng & var helt galet slut i hela kroppen men hjärtat dunkade i harmoniska slag & världen var en så fantastisk plats att vistas i. Jag somnar på 1 minut, promise!

what's the point?!

Ödet, världsjälen eller vem det nu är som mixtrar med sånt - jag har en undran till dig. Varför har jag tre dagar i rad sett folk från min retorik-kurs när jag suttit på tunnelbanan till eller från jobbet?! Första gången tänkte jag - jaha, där är han. Igår tänkte jag - jaha, där är hon också! Idag tänkte jag - freeeeaaaky! Är det en uppmaning till att fortsätta, är det ett tecken på ngt jag borde tänka på just nu & dra lärdom av, eller är det så här det känns när ens liv passerar revy i slowmo?! Om man inte dör dramatiskt så kanske livsrevyn passerar låååååååååååååångsamt så att man ska hinna med alla ögonblick&människor innan man fyller hundra?! Jag menar dessa människor är ju obetydliga för mig & därför avhandlas dessa faces tidigt i revyn. Eller?! Appropå faces ett: I dag träffade jag också på gammal Londonvän på tuben, NICE! Appropå faces två:

Igår när jag kom hem sliten från jobbet fick jag iaf skratta lite, då två blasts from the past hade addat mig på fb. Hur kan de ens tänka på att söka upp mig, jag tänker definitivt inte på dem. Men kul var det, nånstanns har man lämnat avtryck.

nu jävlar.

ja nu jävlar. nu har jag fått motivation för att skriva klart det jag en gång påbörjat. har fått vatten på min kvarn från kvällens dokument inifrån.

ja. nu jävlar!

fotbollsfunderingar.

1. Varför nämner vi inte alla männen i svenska fotbollslandslaget med efternamn?! Exempel på spelare vi nämner med efternamn: Elmander, Svensson, Mellberg. Exempel på spelare vi nämner med förnamn: Zlatan, Kennedy. Nån som ser vad mina funderingar lutar åt för håll?!
2. Varför har alla kvinnor i laget från Nordkorea samma frisyr?! It freaks me out!!! http://www.fifa.com/newscentre/photo/photolist.html#592930

alternativ thanksgiving.

• tack du fina fina vän som gav mig tre stora, vackra solrosor en dag när jag var på riktigt jävligt humör. jag ler så fort jag ser dem.
• tack mina underbara föräldrar som ger mig mod&kraft när jag ringer hem med gråt i halsen.
• tack lillstrumpa för att du finns där i norr
• tack du som sitter där i söder å har telefonjour när missy e upprörd&krank å får henne på splendid humör till slut. *msn kyss*
• tack för helger
• tack för alla andra goda vänner
• tack Carolina Klüft för dina peppmoves som funkar precis lika bra inför en tuff dag på jobbet
• klapp på axeln till mig själv för att jag säger ifrån
• klapp på axeln till mig själv för att jag har förmågan att bryta ihop å gå vidare relativt fort. känslomänniska i am.

Jag vill ha en hängmatta.
Jag vill ha fler dagar i solen i Ekebyäng.
Jag vill ha mer sommar, känna lukten av sommarvarm hud & ha fler sköna, livsbejakande stunder under den tysta, stjärnklara sommarnattshimlen.

vad vill du ha för relation med din ost?!...

Så sa en klok kvinna i ett hemligt sammanhang häromkvällen & jag och JC vek oss dubbla av skratt. Det är ytterst trevligt att ha JC i min innersta krets igen & det vi pysslar med just nu får mig att må fiiiiiiiiiiiiiiiiine. ;)

Jag konstaterade igår att jag har hopp om livet trots: att jag börjar närma mig personlig konkurs, att mr är för långt bort för en kram, att mysvännen flyr Svea rike, att de andra goda vännerna lyser med sin frånvaro denna helg, att jobben lyser ännu starkare med sin jävla frånvaro, att jag saknar min familj, att uppsatsen ger mig ångest varje natt...i can go on&on. Men det var ju inte poängen. Poängen var ju att jag har Tro, hopp & kärlek...de vackraste orden jag vet i den här världen.

Jag har funderat otroligt mycket på hur jag vill leva mitt liv de senaste månaderna & kommit fram till vad som inte är viktigt för mig, dvs. karriär, mkt pengar, status, vad andra tycker & tror om min framtid.
Det är faktiskt bra att börja tänka vad man inte vill. För att komma fram till vilka vägar man ska avstå så att man slipper lägga ner energi på det. Det sagt om det.

Vad jag vill & vilken relation jag vill ha med min ost håller jag för mig själv. Men det stavas fanfar.

fan fan fan.

nähäe. ny dröm i kras.
tack för goda vänner som finns i nöden.
jag drar way out west & tar tag i oron när jag kommer hem.
så det så.
fan.fan.fan.

ja kära vänner. jag bloggar 03:20ish för att visa mig från...ja det är ju inte min bästa sida, men dock en sida. jag har så mkt att skriva egentligen, å ska försöka få fram lite av det nu.

status: på väg attt sova, nyss hemkommen från medis, nobbat efterfest (thank god för att jag har lite vett i min kropp).

ja, vad var det här för slags kväll. torsdagsölen ballar alltid ur, and i loooooove it. träffades 19.00 på medis, två drinkar på little persia, några öl på pet sounds och sen beslöt jag och mina två följeslagare oss för att gå till medis och sätta på vår radar för "whats happening in sthlm!?"

och där stod en bekant/vän och förslog att Kellys was the shit. Kellys är alltid the shit. vi gick dit. alltså jag vet inte vad jag ska skriva om kvällen. men jag tror att de stavas "bli bjuden" "öl" och "hot shots".

OH.MY.GOD!!!

nu är jag livslyrisk & bävar för morgondagen. livet är i balans.

i oktober. då jävlar. då är det sthlmschixen's månad å vill ni träffa oss då får ni komma hit.

och nu då?!

allt mitt hopp & all min längtan hade jag satt till resan till solen på Samos. det är mycket att lägga på en stackars sistaminuten-resa. det medger jag. men jag gjorde rätt att drömma om den i timtals. allt var precis så rosamolnigt som jag önskat. min axel mådde bra. själen likaså. hjärtat slog snabba, livfulla slag i den vackra miljön med det vackra sällskapet. överflöd av god mat, hjärtliga asgarv, lata stranddagar, mkt balkongöl... Det som kommer ligga allra mest varsamt inlindat i mitt hjärtminne är dock nattliga nakenbad under stjärnklar himmel & filosofiska samtal på stranden.

guess what, missy ville verkligen inte åka hem. hade vilda planer på att låsa fast mig i handbojor vid hotellet, springa i väg på landningsbanan fort som satan...ja ja det var helt enkelt många planer. missy ville stanna. kan inte livet vara underbart jämt. så där lugnt, skönt & uppfyllande.
när planet var på väg att landa i sthlm satt jag å hoppades av hela mitt jävla hjärta att planet skulle störta. seriöst. det kändes som det enda riktiga. att dö där och då, as happy as one can be.
men inte. vi landade. vi tappade bort spriten. vi gick på trevlig fest. sen började vardag å verklighet.

jag hatar verkligen.
grrr.
jag vill inte.
jag orkar inte.
jag spenderar de ensamma minuterna med att kolla på www.samosproperties.com .

Jag har några få saker att ordna innan avresan. Jag har packat ovanligt lite & märkligt. Men vädret på Samos ska vara konstant soligt å vad behöver man då mer än solglasögon (helst hela), klänning, flipflops, solkräm & bikini?! 13 timmar kvar till avfärd. Åååååhhhh. På semestern ska jag vila mig från detta:

Alltså, kaffe å värkgel som symboliserar stress å en ond axel. Jag ska bara vila & vara jag.

Ovan är det en bild på en liten underbar kille som tillsammans med sin mamma förgyller min tillvaro nästan dagligen. Jag skulle vilja ha alla mina nära&kära boende i samma hus...så skönt att nån bara ringer på dörren helt spontant. I love. Den lilla killen har förresten oerhört bra musik & filmsmak. I går kollade han på min film "Stjärnsystrar" innan vi busade i sängen. Mamma satt nöjt vid internet å tänkte på annat.

Nej ni. Nu ska jag göra ett sista ryck med uppsatsen från helvetet innan jag öppnar bubblet å firar in semestern.

sommarens themesång?!

Vraket
Bärga vad du kan från det här vraket
Finns en spillra av mitt forna jag
Ta då med mig hem gör mig vacker
Låt mig sova i din säng ett tag
Låt mig sova ett tag

Säg, minns du hur det är jag brukar vara. Minns du hur stabil jag var igår. Nu är jag på väg att lösas upp till ingenting. För dagen har varit prövande och svår. Kanske onödigt svår.

Bärga vad du kan från det här vraket
Se på mig kisande, se mitt bättre jag
Se med blida ögon, klarögt vaket
Inse att jag bara haft en lite motig dag och det kan vem som helst ha
Men du kan enkelt göra allting bra

Men mig ska du inte tycka synd om
Du vet väl hur nöjd jag brukar va
Jag tror att du ställts i min väg för att du
Kan återställa allt så allt blir bra
Du kan enkelt göra allting bra

Så nu ska du säga, följ nu med mig
Nu ska du säga ta min hand
Säg att du begriper, du förstår och allt det där
Säg att du känt precis så här ibland
Säg att du har känt så här ibland

Bärga vad du kan från det här vraket
Säg turen vänder ska du se
Lova när jag somnar att du vakar över mig
Säg att inget mera ont ska kunna ske
Nu ska inget mera dumt få ske
Säg mit att du lovar mig det

[Lisa Ekdahl - å körar, det gör Lars :) ]

the verdict.

Jag vet inte jag. Om jag blev så mkt klokare efter mötet med dr.dahlberg. Vad jag fick reda på är att jag kan jobba, det är inte farligt, det gör bara jävligt ont. dr.dahlberg sa dock att jag efter de återstående fyra veckorna måste fly från vården om axeln ska ha en chans att läka. Så med andra ord kommer jag vara en ganska nedstämd flicka tills i slutet av augusti. Att ha ont kräver energi av mig, mer än vad jag kunnat ana. Jag vill bara sova och vara i fred. Vad jag mer fick reda på är att jag får operera min axel om jag vill, det är helt och hållet mitt eget beslut och det kommer genomföras om jag ber om det. Jag är tydligen mkt överrörlig i mina leder och det kunde växa bort i 30-års åldern. Så antingen väntar jag och ser i några år eller så kommer jag fram till att axeln begränsar min vardag här och nu = operation. Sen kunde jag ha skadat något annat i axeln efter alla smällar, å då spelar det ingen roll om överrörligheten växer bort....

Så vad gör missy nu?!

Jag ville bara gråta när jag gick därifrån. Kanske både av lättnad och av panik. Lättnad för att det inte är farligt att jobba, panik av att jag blir tvungen att jobba med värk. Samt söka nytt jobb. Samt skriva klart uppsats. Samt, ja, jag måste komma på fötter, kirra riktningen för fortsättningen på livet. Det är det jag måste göra.

Så vad vill missy göra nu?!

Vara ledig. Gråta. Bryta ihop & gå vidare. Åka till Samos. Vinna på triss. Få energi och fokus till uppsatsen & jobbsökandet.

Mest av allt vill jag bara att saker ska kännas lättare & jag vill bli kramad.

'if I buy those jeans I can look like Kate Moss'

Hon ljuger. Hon inbillar sig bara. Eller näe, HON kanske har rätt, Lily Allen alltså, hon kanske faktiskt kan se ut som Kate Moss om hon köper sånna jeans. Eller näe, det kan hon väl inte. Hon är väl fortfarande hon. Kate Moss är väl fortfarande Kate Moss.

Jag är varken Lily Allen eller Kate Moss.
Jag kan inte ens ha min bikini som jag köpte i augusti. Sad, so sad.
Det stör mig väldigt mycket, men jag har lovat mig själv att det inte ska få all min attention för då blir jag ingen trevlig missy. Det vet jag sen förut. Balans.

Så, jag omger mig av vackra, och underbara vänner. Jag tror aldrig att jag har sagt det här förut men det borde ju sägas: jag har fanimej de vackraste vännerna i den här världen!!!
Igår fikade jag med en av dem som jag inte träffat på 1,5 år, allt kändes som igår, precis som jag visste att det skulle kännas. Det är det fina med vänner. De finns där fastän man inte alltid ser dem. Blessing & Balans.

Jag spenderar mest av min tid just nu på att fokusera på två andra trevligheter också. På fredag kommer besökt jag längtat efter så länge så svårt. Vi ska bara titta & vara & sen ska vi åka ut till Arlanda & ha picknick.....och vänta på att få kliva på planet som för oss mot sol, semester, sova, särlek & andra saker som börjar på S. Vi ska ju trots allt till Ssssssamos.

Trevlighet nummer 2 är Way Out West (som har den angenäma förkortningen WOW, det bådar gott) med Fröken Svår och the B och självklart värdinnan för hela grejen, L. Iiiiiiiihhhhhhh jag är säker på att det kommer bli WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW.

Nu måste jag ta tag i min dag, I'm such a slacker. Jag bara sover och sover och läker och läker. Klockan tio noll noll piiiip ska jag till doktor dahlberg som ska inspektera min axel.

this summer will change your life view.

oj oj oj. mina fortune cookies fortsätter att slänga påståenden på mig som jag sitter och funderar över. även om det är en ploj så är det roligt att tänka kring dem. hittills är min life view ganska den samma men jag är öppen för alla positiva förändringar. jag har ju nyss sagt att jag ska sluta vara så jävla duktig. det kanske är det som förändras. det vore trevligt om jag kunde bli lite mer carefree igen.

nu åker jag till jobbet. ska fundera vidare på detta.

you must do something creative.

Så säger min fortunecookie på facebook idag. Det var ganska lustigt med tanke på att jag funderat mycket på min framtid de senaste dagarna (Ja, alltså extra mycket) och en av de sakerna jag kom fram till är att jag måste få göra någonting kreativt. Kan ju alltid hoppas på att jag kommer in på kursen i kreativt skrivande som jag sökt, för i såfall har jag det kreativa kirrat. I går sa min goda vän L att hon tänkt på att jag bara måste jobba nära med människor och sa la hon upp några sjyssta motiveringar för påståendet. Kände att hon hade rätt. Så vad jag letar efter är ett jobb som är:

1. kreativt
2. nära andra människor

Känns bra att tänka i sånna banor ibland, alltså verkligen fundera på vad jobbet ska innehålla & inte bara yrkestiteln...för det är så lätt att tappa fokus på vad man vill göra när man sitter där å surfar igenom alla lediga jobb på platsbanken.

Appropå framtid så har jag insett att kursen i retorik is too much. Jag orkar inte vara en duktig flicka som kirrar uppsats, 10p retorik OCH sommarjobb. Retoriken finns kvar. Det är det enda jag kan prioritera bort eftersom min sinnesfrid hänger på att uppsatsen blir klar & att jag har pengar på kontot. Retoriken finns kvar. Och jag SKA läsa den senare eftersom det är bland det roligaste jag gjort på länge. Men inte nu. Jag vill inte vara överduktig. Jag beslutade mig för detta i går till mångas förvåning och fick en del pikar om att det var typiskt mig att bara ändra mig över natten. Jag har också fått en del pikar om att min mobil gått i två delar under midsommarhelgen. Ett smakprov:

"...Så din mobil hängde inte med i ditt tempo..."

"you crack me up! Sa ju att snaps aldrig var bra för en..."

Ja ja. Det bjuder jag på. Typiskt missy.

Nu ska jag skriva på uppsatsen, finns inte så mkt annat att göra en dag när regnet bara öser ner. Men först ska jag titta på korten från igår. Var på Allsång på Skansen med 3 goda vänner & njöt av att för 100e gången se Ola & the Ark och jag fick höra min themesong. :) Var iofs minst lika trevligt att se Maia H, världens pingla med världens röst. Pretty pretty. Kvällen avslutades med drinkar på Skybar vid centralstationen där vi såg hela Sthlm i skymningen. Fantastiskt vackert. "Stockholm i mitt hjääääääärta" :)

uppdatering:

Jag gjorde ett intressetest på www.ams.se hehehe...appropå bloggen ovan. Mina intresseomården topp 5:

1. Ge råd & stöd

2. Vård & behandla

3. Informera

4. Undervisa & instruera

5. Friskvård

expedition samos.

Så här ser det ut på Samos.

Dit ska jag & the B.

Det ni.

Det är vad jag drömmer om när livet är lite tungt.

Som just nu.

Lördag den 14:e juli flyger vi iväg.

iiiiiiiiiiiiiiiiih.

I'm so excited and i just can't hide it!

decorum.

Inom retoriken används ett viktigt begrepp som heter decorum, vilket innebär att talaren på bästa sätt måste anpassa sig efter situationen som råder. jag blev väldigt glad när världens grymmaste föreläsare skrev decorum på tavlan eftersom jag genast fick positiva associationer till absolutely no decorum med the ark.

idag har jag hållit i mitt första frivilliga på mycket mycket länge. jag har nog bara hållit tal frivilligt en gång förut & det var på min kusins bröllop. jag har varit lugn ända tills i natt. då började det snurra. i klassrummet satt 8 nervösa studenter tillsammans med en lugn & harmonisk lärare. vi fick berätta om vår "talängslan" en & en och bara det var en pärs oss alla. efter en timmes prat om detta kändes det som om vi var på ett AA möte..."hej jag heter missy och jag har talänglsan".... "hej missy".

Sen fick vi göra uppvärmningsövningar bestående av grimaser, grimas-följa john, leka med tonlägen & uttal. I dag har jag lärt mig att jag har väldigt stela ansiktsmuskler.
Efter detta fick vi sitta i en ring och improvisera fram sagor. Varje person sa en mening & så fortsatte sagan. Detta var den enda övning jag kände mig bekväm i. Mest nöjd var jag med björnen jag hittade på som var kryssningsvärd på viking line. :)

Och sen. talet. 3 min är en evighet. jag trodde jag var lugn. när jag reste mig upp & började prata märkte jag att mina ben skakade, thank god att jag hade valt baggy i morse. men som vanligt var rösten lugn & jag lyckades köra hela talet utan att titta på min kladdiga lilla lapp. jag trodde jag skulle känna mig lugn när dagen var över, att jag skulle ha energi att ta mig för en hel radda projekt. men min kropp ville annorlunda. den ville sova. den ville hämta sig. förtränga. fly in i drömvärlden. 3 min tal = 2 timmars sömn för återhämtning.

men åter till decorum. jag gillar ordet & jag förstår hur de menar, att man måste anpassa sig efter målgrupp & situation. men samtidigt så tror jag faktiskt att det är absolutely no decorum som passar oss med talänglsan bäst. att skita i anpassning & analyser av situationen och bara köra på med no fear.

"...tell me a joke and make me smile, play me the part, be the star for a while. absolutely no decorum whatsoever baby. give me a wink, let me know you're alive, do what you will, we're only here for a while.....and I know that the times are rough, but I won't play dead while I'm alive. I long for the chock and the awe, speaking plainly from my mind...absolutely no decorum whatsoever baby..."

absolutely no decorum blir därmed themesongen för sommarens retorikutmaning. jag gråter av att höra den just nu kan jag säga. på ett bra sätt.