varför ska man gå omkring och hoppas saker. hatar att bli besviken. jag fick inte jobbet jag ville ha, som jag såg som en ny riktning, en nystart, en början på ett trevligare liv. jag får snällt gå till mitt sommarvik och andas in rök i lungorna. är bara så himla ledsen just nu.

näemen ser man på,

arbetsförmedlingen fungerar. det finns en grej som heter "min sida" på ams.se där man kan lägga upp CV and stuff. som jag så klart har gjort. där kan man se hur många arbetsgivare som läst ens CV (fyra) samt att arbetsgivarna kan göra "förfrågningar" om man är intresserad av en tjänst (en). jag tycker det är ganska spännande.

igår var jag på utbildning med mitt nya jobb. 6 ordinarie assistenter å så jag. superhärligt gäng, fantastiskt företag. finfin presentation av brukarens liv, så att både han och vi blev lite tårögda av en timmes "här är ditt liv". fick också vara med om en sjuuuuukt rolig grej. tydligen hade det varit diskussioner om bajs på jobbet. ni som är inne i vårdsvängen känner väl till uttryck som stort A och litet a. iaf. de var inte helt överrens om strlk på dessa A:n. så chefen kommer in med en stooooor skål med chokladpudding, slev & plasttallrikar där vi alla skulle klicka upp a och A. hahaha. sen fick vi äta upp den. behöver jag säga att jag förändrat min syn på chokladpudding?!

en vän med ett barn.

en vän till mig fick barn i natt. jag höll på att skriva att en "gammal" vän till mig fick barn i natt. sen så ändrade jag mig. vi har varit vänner sedan lågstadiet. hon var en del av mitt regelbundna umgänge från att jag var sju år tills jag var i allafall 17 år. vi har delat många fantastiska stunder, pinsamma ögonblick, heartbreaks & skratt. sen har tiden & åldern gjort att vi inte alls träffas eller hörs längre. men trots allt det så är hon min vän. så är det bara. jag önskar just nu att jag kände henne lite bättre så att jag kunde ringa och berätta att jag blev alldels tårögd när vännen i jönköping berättade att hon kämpat fram en liten grabb i natt. det är så himla märkligt att inte vara en del av något som man så självklart trodde att man skulle vara, då, back in the days.
jag ska genast enrioa upp hennes adress & skicka ett kort & berätta just detta som jag skrivit.
jag hoppas & tror att det kommer att göra henne mycket glad. och förvånad.

missy - nu med jobb.

japp. jag håvade in ett av sommarvik:en som pers.ass. det hos han den äldre, han som är multisjuk. blir ju perfekt uppvärmning till ssk-studierna i höst. om jag kommer in. jag har bestämt mig. jag måste bara komma in. jag måste tacka ja till detta jobb, annars får jag ingen a-kassa. problemet är att det är förlagt mellan 25e juli & 19 september. what the fuck gör jag fram tills dess? jag får väl "gå dubbelt" så länge jag bara kan för att få pengar, å så snart jag kan. sen kanske jag får hoppa in lite här å lite där. nu vet jag iaf att jag får en full lön. I SEPTEMBER. herregud.

missy - olycksfågeln.

trött som 17 i morse när klockan ringde. är inte van att vara ute på galej mitt i veckorna, särskilt inte dagen innan 2 intervjuer. men jag behövde gå på debaser igår med kära sambo & paret vi hänger med :) hade en riktig skitdag i går, många tårar av frustration, ilska & framtidspanik. fina vännen tog med mig ut i solen & bjöd på glass & jag snyftade & ältade & tack gode gud för att jag har så fantastiska vänner. när jag kom hem sen hade jag faktiskt lyckats ta ett beslut & efter superbraiga krunegård igår så tror jag att jag kommit in i matchen igen.

men i morse. då jag var trött men ändå lyckades tänka att idag, då vänder allt....
då...när jag cyklar fort fort & stressad till intervju 1, ramlar jag på cykeln mitt framför en bil, som thank god or whoever, stannade precis framför mig. resultat: nya byxorna trasiga, blodigt knä, ont i rygg, axel, käke, tummar & revben. smått tårögd & chockad ramlar jag in på intervjun lite för sent. snälla assistenten hade plåster & olyckan var ju trots allt en liten icebreaker, om man nu ska vara så förbannat noga med att leta efter positiva saker i onda saker som sker. jag gillade brukaren direkt...men lönen är skit. nu ska jag försöka samla mig inför intervju 2. allra helst skulle jag dock lägga mig under filten, sova & slicka mina sår. guuuud så skönt att sova.
ok, jag är hemma om 5 timmar igen. då får jag sova. bless.

mmmmm

snart är det sommar. EM. åh whooohoooo hur kan det gå fel med sol, henke larsson, elmander, rami å zlatan?!

update.

ok vänner. intervjuerna i torsdags gick finfint enl. mig själv. assistansjobbet verkar mer än utmanande...många medicinska saker att lära sig och bli bra på. jag ska träffa brukaren i morgon tror jag. manpower verkar också utmanande, men där gäller att de får in ett uppdrag som passar mig innan de anställer mig på riktigt. vilket kan vara i morgon eller aldrig. och jag måste tacka ja till assistentjobbet om jag får det. annars får jag ingen akassa.
ska på en tredje intervju på torsdag. också assistans. också ett jobb jag blivit anvisad att söka av af. snaran dras åt kan man säga.

så känns det verkligen denna monday bloody monday.
snart ska jag iväg å göra engelskaprov på manpower.
Hoppas ni har det bra!

alltså vad är det med mig, intervjuer och torsdag?!

oj oj oj

härmed utnämner jag torsdag den 8 maj till stora intervjudagen. kl 10 ska jag vara i Burlöv Center för en intervju ang sommarvik som personlig assistent. kl 13.30 ska jag vara i Malmö för intervjun på Manpower. nu har ju som sagt telefonen börjat ringa. hörni där borta i Hässleholm, nu får ni skynda er att ringa mig! hallå! ring ring, bara ni slog en signal.

nu ni, nu har den börjat ringa.

mobilen alltså. jag har sökt många jobb enligt mig själv. säkert inte enligt arb.förmedlingen. men i allafall. nu ska jag få gå på intervju för de ringde precis från manpower. ett år inom kundtjänst är bättre än ett år inom personlig assistans, eller hur det där gamla ordspråket går nu igen.

the student & the arbetslös.

just dessa två som sunkar runt i Malmö & fair enough kan man säga att de tu delar upp sin tid så här:

1. tar det väldigt lugnt och har det skönt i solen och tjuvlyssnar på andra mnskr eller pratar med varandra.
2. jobbar väldigt intensivt med plugg/jobbsökande

the student & the arbetslös har pratat mkt om sina fysiska problem den sista tiden och nu har faktiskt the arbetslös tagit tag i saken. har bokat tid till en naprapat och tjohoooo det fanns en lucka i eftermiddag. fortfort ska jag dit innan den lilla lönen är slut. detta funkar inte längre. jag somnar med smärta, vaknar med smärta. så nu sätter jag allt hopp och en stoooor del av min disponibla inkomst på 'Tre Kotor'.

please please please detta måste vara räddningen. annars åker sågen fram å jag amatöramputerar efter minst en bib rött.

så hur ska du göra, the student?

inside i'm dancing.

på väg hem från stan idag gick jag genom en park. jag hade egentligen mycket att göra. men solen sken så skönt å jag har inte legat utsträckt i gräset på evigheter. så jag la mig ner. rakt upp och ner. vred på alldeles för hög volym på ipoden, blundade & tillät mig sväva iväg tankarna. efter ett tag så märkte jag att jag dansade och sjöng där jag låg. inte synligt, inte högt. men inombords. för en liten liten stund så var jag bara där och då och hela vägen var helt ljus och varm. kan det inte alltid få vara så?

en annan sorts utmaning

ni människor i min närhet diskuterar stora frågor, jobb & uppsatser. jag gillar att läsa det. jag har dessvärre inget att kommentera. kan man bli stupid efter en vecka som arbetslös...ja jag tror fan det. hittills har jag sökt 4 jobb. det är inte jättemånga men några till ska det bli idag. varje ansökan är liksom en liten kamp inom mig....jag pendlar mellan 'det här är skitlätt', 'vill jag ha det här jobbet egentligen?', 'fan jag kan ju inget alls' och 'klart jag kan'. därför tar det ett tag.

soooo. för att inte bli galen har jag börjat springa mer regelbundet än förr. marathon.se har ett träningsschema för de som vill komma i form till tjejmilen. det sträcker sig över 22 veckor och innebär att man springer 3 ggr i veckan å kör lite styrka. i'm pepp!

näe nu ska jag surfa hantlar på blocket innan jag sätter igång med dagens jobbsökande.

andra dagen som arbetslös och inskriven på arb.förmedlingen har precis börjat. solen skiner. jag sitter å morgonmyser lite soffan. ska snart promenera i väg på någon slags infoträff. det är många möjligheter som snurrar i huvudet, många drömmar. jag måste låta dem plats & allra helst ta över. jag vill inte släppa in det onda. arb.förmedlingen är i grunden ond. de vill att jag ska jobba som...ta daaaaaaaaa: personlig assistent. å då inte bara i skåne län. näe. jag ska söka över hela sverige. så jag får väl passa på att njuta av min axel som gör litelite mindre ont & min fantastiska sambo som jag aldrig vill lämna. men sånt skiter reinfeldt i.

att assistera personligen

i morse när jag kom till jobbet, för min näst näst sista dag på jobbet så fann jag en liten kille liggandes i sängen med stora funderande ögon. jag blev lite förvånad, för han har sovit till typ kl 13 i nästan en veckas tid på grund av sjukdom & många epilepsianfall. när jag sa till hans mamma att han såg så filosofisk ut så berättade hon för mig att han inte hade velat vakna i morse heller. så hon hade stått vid hans säng å småpratat lite å påmint honom om att det är min sista vecka på jobbet. blink! direkt hade han slagit upp ögonen & börjat fundera. så låg han i 2 timmar. med stora frågande ögon.

så idag har vi bara haft en feelgood-dag tillsammans. vi har skrattat mycket. sjungit på våra egna sätt. berättat saker på våra egna sätt. läst emil, om det stora taberaset i katthult. bråkat lite. varit ute och lyssnat på fåglarna. och han har suttit i mitt knä å jag har berättat för honom återigen att jag ska sluta, att vi alltid kommer att vara vänner och alla möjliga saker som jag hoppas han tog till sig på sitt eget sätt. jag vet att han vet. inte genom orden. utan genom känslor. idag satt han i mitt knä ett tag när jag pratade, å han lutade sig mot min axel, in mot min hals å bara satt där och kikade upp på mig när jag pratade. när jag lyfte upp honom från mitt knä såg jag att han var fuktig i ögonvrårna. precis som om han hade gråtit. jag vet inte. kanske var det inbillning från min sida. kanske var det så.

jag vet att jag gör rätt som slutar och i can't wait med att flytta ner till malmö och allt spännande och underbart som jag tror väntar mig där. men det är ett tufft farväl. jag har verkligen varit en personlig assistent. jag har nog tyvärr crossed the line också. det sägs att som en bra personlig assistent så ska man göra avkall på alla grundläggande mänskliga behov...det där med att få folk att gilla än, tycka man är duktig, att man blir svår att ersätta bla bla bla. som en bra personlig assistent ska man göra sitt jobb så bra att när man försvinner så ska man ha gjort så lite avtryck som möjligt, så att nästa bara kan ta vid. det låter lite hårt, men jag förstår tanken.

samtidigt är man ju en människa. som känner och tänker och tycker och när det gäller ett barn på 11år som är så totalt utelämnad till andra människors tolkning av vem han är och vad han vill, så är det svårt bara vara assistent utan att bli väldigt personlig.

jag kommer att sakna denna lilla kille så att mitt hjärta kommer att gå sönder lite. för jag har lärt mig alla hans olika ljud, minspel och humör. vi kommunicerar till varandra på någon märklig våglängd och det känns så svårt att lämna honom nu när jag känner honom. och vet att han måste lära någon ny människa allt om sig själv på sitt egna lilla vis. och det tar tid.

jag sitter nu å tränar på högskoleprovet på 7elevens datorer. jag är utan internet nu i en vecka, om jag ska bo hos sis B. jag körde igenom ett helt prov nyss på mindre än en timme & chansade hejvilt på matten/statistiken, medan jag la ner lite mer tid på det jag kan och tycker är kul - dvs ordförståelse, engelska & svenska. kanske inte en vinnande strategi. ska rätta nu.

hahaha.

jag är ingen stjärna på matte/statistik, det har jag numera facit på. däremot klarar jag de andra delarna helt ok och lyckades skarpa i hop 1,3 poäng. på lördag har jag ju ca 4 timmar mer på mig. det här går nog vägen.

nu har jag lämnat tillbaka nycklarna till mitt kära hem på värtavägen. jag hann nästan bo där i ett år. nästan rekord. nu tänker jag flytta ner till södern om en vecka och där ska jag slå alla slags rekord jag kan. lääääängtar efter kärleken, mitt nya jobb (vad det nu blir) & att fira födelsedagen med nya och gamla malmövänner. ni andra är självklart ytterst välkomna men jag blir inte sur om ni inte åker de 20-80 milen. promise.

tio.

snart är jag klar med jobbet. jag vill inte gå dit i morgon. jag vill bara vara klar. det är 10 arbetspass kvar. 9 dagar till med förberedelser för ´hej då´. jag har hatat mitt jobb. det har sugigt mer energi än vad det har givit. ändå. shit vad jag kommer sakna den där lilla killen.

hur går den nu igen?

grått ute, grått inne
grått i hjärta, grått i sinne

typ.

hopp om livet.

jag och uppsalatjejen började våran internationella kvinnodag med att lyssna på baz luhrmanns låt 'everybody's free'. den är ganska cheesy. men jag behöver höra den då och då. jag mår bra av den. jag sluar oroa mig för ett tag & är istället nöjd med vem jag är, var jag är, med vilka jag är där. så varsågod mina fantastiska gudinnor - här får ni en text att må bra av idag:

Ladies and Gentlemen of the class of ’99 If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience…I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you imagine.

Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing everyday that scares you

Sing

Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours.

Floss

Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with yourself.

Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch

Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don’t.

Get plenty of calcium.

Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone.

Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t congratulate yourself too much or berate yourself either – your choices are half chance, so are everybody else’s.

Enjoy your body, use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever own.. Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room.

Read the directions, even if you don’t follow them.

Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft.

Travel.

Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders. Respect your elders.

Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out.

Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.

But trust me on the sunscreen…