mammor får inte dö.

medan jag låg & sov tryggt efter min energikick i natt satt en vän uppe & prövade att andas i en värld utan sin mamma. mammor får inte dö. det är det enda jag kan tänka.

Energi föder energi.

Igår:

• är det inte lite vår här i luften i skåneland?
• börjat kolla lgh m kärleken
• köpt träningskort på SATS
• startade m. 1,5 h på gymmet

Idag:

• promenerat t skolan å tillbaka idag, bara för att det var skönt
• planerat inför helgen m fina klasskompisen
• fått kanonresultat på tentan
• lagat fisk, stuvad spenat & kokt potatis :)
• lagat matlåda t resten av veckan (pastasallad m.quorn)
• bakat ljuvligt matbröd
• bakat semlor
• spelat guitar hero m. kärlek

Det är sant. Energi föder verkligen energi.

De halvt dolda

Har precis tittat klart på del 4 av 4 av 'De halvt dolda' (av Jonas Gardell) som gått på svt nu i januari. Länge sedan, eller kanske aldrig någonsin, en svensk dramaproduktion gripit ett sånt iskallt grepp om mitt hjärta & fått mig att känna så mycket ångest. Det kanske inte låter som en så bra produktion m tanke på den recensionen...men gillar man att känna, vad det än är, så är den att rekommendera. Varmt. Hjärtligt. Jag skulle nästan kunna tvinga folk att se den. För den visar hur mer eller mindre illa vi människor gör varandra längs livets väg. Hur jävla fult & ruttet det kan innebära att vara just människa. Jag har spolat förbi vissa sekvenser (kollat på svt play, där avsnitten fortfarande ligger kvar!!!) för mitt hjärta varit alldeles för nära att brista ibland. Jag klarar bara några sekunder av realistiska våldsskildringar & förnedring. Samtidigt som jag tror att det är så oerhört viktigt att se det, att våga öppna ögonen för det som händer människor runt omkring oss. För det våldet är inte minsta lika actionfilms våld, och det kan göra en enorm skillnad om vi lyckligt lottade människor lär oss att identifiera det runt omkring oss. Så att vi kan räcka ut en hand den dag det behövs. Det var vad jag hade att säga den söndagkväll.

Så här recenserar Jenny Björnulfson på GP lite proffsigare:

'De halvt dolda skakar helt enkelt om ordentligt. Det är kinden mot asfalten nästan hela tiden och jag saknar stundtals den gardellska humorn som hade kunnat ge berättelserna fler nyanser. Men som helhet är De halv dolda ändå en mycket välgjord produktion som berör på djupet, vilket ger betyget svag fyra. För de tittare som orkar hänge sig åt handlingen väntar en omtumlande och känslosam resa. '

Hold on to your dreams, don't ever give in.

Under mitt "jullov" har jag sovit galet mycket, kanske 9-12 tim/natt. Tänkte att kroppen var värd det efter allt slit som sommar & höst inneburit för min del. Å självklart var den värd det. Problemet m detta är bara att min kropp inte riktigt vill vakna upp ur sitt ide nu när den vant sig med den milda behandlingen. Jag är fortfarande konstant trött. Börjar seriöst överväga att för första gången sedan 2002 ta mig till läkaren, frivilligt (akut för axeln ur led räknas inte). Jag har ju problem m läkare. Nu börjar det dock kännas som att jag betalar ett ganska högt pris för mitt envisa ogillande. Det är så j-vla tråkigt att vara trött precis jämt. Det kanske bara är så att jag saknar nån viktig vitamin lr järn eller nått sånt. Har börjat äta vitaminer & tänker ge dem en månad att försöka reparera mig. Sen går jag t VC. Har jag ingen brist på nått så får jag försöka hitta ngn annan orsak.

Nog om trötthet. Verkligen nog.

Näe förresten. Jag är helt sjuuuukt trött efter en 8-16 dag i skolan med få raster & kort lunch. Tränade på att sätta PVK & kateter. Kateter är svårt. Att säga ordet penis och låta casual är svårt. Att hålla en penis i ett fast grepp i 3-5 min & kallprata med patienten medan bedövningen verkar är mer än svårt....fast nu när vi tränar på dockor så framkallar det otroligt många sköna skratt & dåliga skämt. Det är inte långt kvar tills jag kanske får göra det på riktigt. I mars börjar praktiken. OH.MY.GOD. Är galet nervös & förväntansfull. Önskar dagligen att jag ska få en fantastisk handledare. Tror att jag måste skaffa namnskyltar som min kära klasskamrat Angelina har gjort. Grymt inspirerande de dagar då man tappar sugen för en stund. Mitt hjärta tar små glädje skutt när jag ser hennes skyltar. Ååååhh livet är så himla bra ibland. Det gäller att drömma på.

2008 went as follows:

Januari. Nyårsbaksmälla. Oro. Should I stay or should I go (t.Malmö)? Privat finanskris. Slutar snusa. "This is as shitty as it gets."

Februari. Stressad, sliten, saknande. Glad för att ha en vän 2 trappor upp - lyx! Tar en rutinprommis med P & bestämmer mig för att nog är nog. Säger upp mig. Våndas över att berätta det för P's mamma & mina föräldrar. Börjar snusa igen i ren fasa.

Mars. Börjar se ljuset i tunnelns slut. Åker upp t. lillstrumpa & njuter av att vara nära. Kommer ihåg hur mkt jag saknar att simma. Lyckas ge mig själv beröm & kommer på att jag är väldigt duktig på mitt jobb. Trygg tydligen, enligt andra.

April. Malmö blir mitt nya hem & jag får somna bredvid the love of my life varje kväll efter att ha flyttat ner under påskens snöstorm. Solen skiner & himlen är för det mesta blå. Molnen utgörs av arbetsförmedlingen och a-kassan som jag börjar ogilla, milt uttryckt. Solar mkt med kära S & livet återkommer m. våren. Jag fyller 27 år & börjar springa.

Maj. Söker jobb, solar, funderar på framtiden, går på intervjuer & gör mig hemmastadd. Fixar sommarvik i Burlöv. Går t. naprapaten som gör underverk - ett liv utan konstant smärta börjar kännas möjligt.

Juni. Börjar jobba på 2 jobb. Firar midsommar på jobbet & tillsammans med finfina vännerna. Blir osams m. en av dem. Är mest deppig & tror att jag kommer vara misslyckad, överutbildad personlig assistent i resten av mitt liv. Jag slutar snusa, igen. Andra pratar om semester, jag jobbar.

Juli. Andra har semester, jag jobbar jämt. Hinner gå på bio med kärleken en simpel måndagskväll & kommer på hur lite det behövs för att vara lycklig & tacksam. Tar mitt 1a steg mot resten av mitt arbetsliv som nurse - kommer in på utbildningen! Börjar snusa igen av ren stress & sömnfattighet. Funderar mycket på hur man kan flytta Skåne närmare Sala. Upptäcker att jag älskar kallbadhuset & badar mycket, både ensam & med kärleken som går runt i sitt underbara semestermood.

Augusti. Jobb jobb jobb men knappt några money money money alls. Mamma & pappa kommer på besök och jag är nästan ledig en hel helt fantastisk helg. Way out West i Gbg lever inte riktigt upp t förväntningarna. Börjar sticka en tröja t. Ellen!

September. Börjar plugga! Älskar det. Hittar fantastiska klasskamrater som förgyller mina skoldagar. Älskar det.

Oktober. Hinner åka hem t. Sala & vila & se alla jag saknar varje sekund. Kommer in i trevlig vardagslunk & börjar tjata om kids. Får ingen positiv feedback. Åker t underbara Paris m. underbara kärleken & har en välförtjänt underbar semester m. så många underbara skratt att jag fick underbart ont i magen.

November. I really don't remember. Uppsalavännen gör ett klokt val å firar sin 25e födelsedag här, alltid en ära m. besök!

December. Tentaplugg. Tenta. Skönt jullov i Sala, Sunne, Sthlm & Skåne. Funderar på vad som ska hända 2009. Ger inga nyårslöften alls för jag känner att jag gillar mitt liv & mig själv. Tar upp telefonen & ringer min saknade vän and she's there!

GOTT NYTT ÅR MISSY!

Men helvete vad grått det är! Och dimmigt. Och tråkigt. Jag har fått nog av detta & vill bara sova precis hela tiden. Längtar efter sol & klarblå himmel. Kommer knappt ihåg hur det ser ut.

strumpor & social abstinens

I morse tog jag mig upp ur sängen & cyklade iväg t en föreläsning som jag inte behövde gå på. Helt frivilligt. Bara för att jag längtade efter mina klassisar så himla mycket. Och där var dem! Dem som jag verkligen gillar att spendera mina vardagar med. Stort leende & varm i hjärtat på en gång. Me like my vardag.

Gjorde ett tappert försök att handla det som är allra jobbigast för mig. Strumpor. Hatart. Jag gillar bara dyra strumpor. Fina strumpor. Jag har inte råd att köpa dyra och fina strumpor = jag köper inte strumpor = nu har jag bara 4 någorlunda fungerande par = jag måste tvätta jämt eller återanvända = det är inget fungerande system.

Gick på stan i över 2 timmar. Åt lunch med trötta, finfina vännen. Köpte vitaminer.

Inga nya strumpor. Men jag tänker, i morgon är en annan dag.

hemma.

när jag slog upp dörren till mitt och kärlekens hem i går var jag totalt utmattad.
tenta i malmö,
jul i Sala,
mellandagar i värmland,
nyår i Sala,
'hälsa på helg' i sthlm.
allt inom loppet av två veckor.
nu när jag skriver det förstår jag utmattningen. igår tyckte jag att jag var ganska töntig som inte orkade rycka in på jobbet första kvällen hemma. jag hade ju varit ledig i 2 hela veckor. ledig ja. vilat nej.

känner mig lite småsjuk efter att ha suttit ensammen på centralen i kylan i 4,5 timme i söndagskväll. iiiiiiskallt. hade tre tröjor + jacka + långisar + jeans. hoppades på att en vän skulle göra mig sällskap men hon hade saker på G. min plan B var att sitta å läsa på ett varmt å upplyst centralen men mina ögon börjar närma sig 30 år så ljuset räckte inte till. och ja. försök läs när du skakar av köld. roade mig med att lyssna på 15åriga ravekids.
ja jag har ju redan skrivit att det var underbart att komma hem. men jag vill ändå poängtera det igen. nu sitter jag här på min rumpa, hemma i soffan igen. funderar lite på vad jag ska göra den närmsta veckan. kan mkt väl bli så att jag sitter här på min rumpa, lite lik ferdinand under sin korkek.

jag trivs bättre hääääär. hemma.

jag älskar människokroppen.

jag gör bara det. den är helt fantastisk. tyvärr är den också ett virrvarr av kemik, fysik och elektronik som jag bitvis svär över. men jag svär bara ett litet tag, ber kärleken om hjälp, och sen tycker jag att allt är kul igen. nu ska jag fortsätta med respirationssystemet, lördag och allt.

breath in breath out /missy.

mmm jag bloggar för lite

Du har helt rätt J. Jag ska försöka skärpa mig. Bara det att tenta närmar sig med stora hotande steg & det får mig att vilja krypa under täcket & sova ända till januari. Jag älskar anatomi & fysiologi, men det är bara så himla galet mycket som ska in i min hjärna OCH stanna där. För alltid. Inte djupt inne i hjärngömmorna utan på ytan, så det snabbt ploppar upp ett svar om någon frågor mig svåra frågor eller om ett liv snabbt ska räddas.

Men du har fortfarande helt rätt J. Så tack för att du utmande mig:

Regler:

1. Publicera reglerna på din blogg.

2. Svara på de sex 8-sakerna

3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram

1. Himlen kan vänta

2. Greys Anatomy

3. Gossip Girl

4. L-word

5. Julkalendern!

6. SVT dokumentär

7. Dr Åsa

8. En annan del av köping

8 saker jag gjorde igår

1. Svor över min dator som mår dåligt

2. Pluggade "grundläggande kemi & fysik"

3. Pluggade "cellen"

4. Klippte mig jättekort & färgade håret jätterött

5. Promenerade hem fr jobbet i spöregn, kissnödig & m djävulska skoskav

6. Ringde lillstrumpa för att muntra upp mig under walk from hell

7. Visade min nya frisyr för kärleken (dränkt katt looken :( )

8 saker jag ser fram emot

1. Träffa alla jag älskar under julhelgen

2. Att tentan är över

3. Att träna ikväll

4. Att jag ska orka lämna in min dator

5. Att min dator ska bli lagad

6. Våren

7. Att få se lilla Ellen

8. Att kärleken ska tycka att det är dags att skaffa en liten unge

8 favoritrestauranger

1. Karib Creol (Malmö)

2. En jag har glömt vad den heter (Malmö)

3. Falafelstället runt hörnet (Malmö)

4. Indian Garden (Sthlm)

5. Libanesisk mat (var den än finns)

6. Måns Ols Värdshus (Sala)

7. Nandos (London)

8. Pappas mat är alltid som att äta på restaurang

8 saker på min önskelista

1. 25.000 i månaden i 25 år

2. Ett långt och lyckligt liv

3. Att min mammas operation ska gå bra i morgon

4. Resa t Jamaica 2011 (jag spar 10:or men lite hjälp på vägen nekas inte)

5. Vår (mmm jag vill verkligen ha vår)

6. Böcker, böcker, böcker! (helst inte fr studentlitt.)

7. Massa skor

8. Massa kläder

8 personer jag utmanar

1. Fialin

2. Dubbeltänk

3. Fröken Svår

4,5,6,7,8 is there anyone out there?!?!?!? se dig som utmanad!

Å nu är det till salu!

På Hemnet. Ett av de hus man skulle kunna tänka sig att flytta hem till Sala för. Tur att jag vill ha mitt barndomsdrömhus mera. Annars hade jag gråtit stoooora tårar.

YouTube - Camino de Santiago 2005

Min hjärna jobbar vääääldigt långsamt ibland. När jag vandrade i Spanien så videofilmade jag en liten snutt som är en av mina käraste ägodelar numera. Jag behöver bara tänka på situationen och vips så uppfylls jag av samma lugn jag kände där och då. Till saken hör att på plats denna bästa av kvällar var ett isländskt filmteam som gjorde någon slags dokumentär om vandringen. Huvudperson i denna film hette Thor, och jag minns att han berättade att han var författare. I dag funderade jag lite på om det nu blev nån film. Som kanske kunde få se, för mitt klipp är bara 40 sek långt. Så jag googlade på isländska författare och fick upp namnet Thor Vilhjalmsson. Googlade vidare på bilder, och så var han bara där framför mig helt plötsligt. Thor. Som gjorde min kväll så magisk tillsammans med en fransk man som sjöng ända längst in i min själs ängsligaste & mörkaste vrår och gjorde allt ljust. Det visar sig att Thor är en superkänd författare som bland annat vunnit Nordiska rådets litteraturpris.

Här är min fina film :) YouTube - Camino de Santiago 2005

nu är jag Paris-pepp igen :) har suttit å googlat klubbar & spelningar i Paris och konstaterar härmed att jag kan fortfarande en hel del franska. läsa alltså. får se om jag vågar öppna munnen där. men i allafall. jag har hittat två mkt intressanta spelningar & några klubbar. i morgon spelar I'm from Barcelona t ex :)

min dröm är dock att hitta nån som kan ta med oss till en dirty hiphopklubb. maybe baby.
nu drar jag till Paris, all smiles.

jag borde skriva om hur glad jag är att jag ska åka till Paris i kväll...

Nästa gång det är dags att borsta tänderna står jag och gör det i Montmartre, Paris. Jag hoppas jag kommer in i mitt holidaymood snart, som jag haft i några dagar nu. Borta idag. Försvann i går natt. Spenderade natten med att tänka på hur ful och tjock och ohet jag är. Helt värdelöst tidsfördriv kan jag lova er. Tjänar ingenting till, gör bara saker värre, man ska fokuserar på det positiva, alla mnskr har ngt som är vackert bla bla bla bla blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jag vet. Men ibland blir den inre negativa dialogen alldeles för överröstande och övertalande för att man ska kunna höra något annat. Kanske förstärks känslan med hösten. Man är inte lika blommande och lysande och levande och resistent. Är helt enkelt mer förmulten och grå.

Jag är bara så in i helvetes trött på att inse att jag inte ser likadan ut på utsidan som jag oftast känner mig på insidan: stark, vacker och levande. Är inte det märkligt? Att man kan känna sig både och?!

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget men jag vet vad jag inte menar: jag menar INTE att ni ska skriva positiva saker om mig för att få mig att må bättre. Jag är snarare nyfiken på era insidor och inre dialoger/monologer. Jag tycker helt enkelt att det är detta som är spännande med oss, hörrni, det vi tänker och tycker som vi aldrig delar med oss. Som gör att vi aldrig riktigt lär känna varandra för det är så in i helvetes mycket yta och spel för gallerierna. Man tänker inte på det längre för man så galet van.

Okay. Semestermood. Vart är du? Jag ska ju till Paris med kärleken. Ska vi mötas på Kastrup vid incheckningen kl 18? Jag litar på dig.

Åh nu har jag klarat mina två första tentor. Känns himla bra måste jag säga. Några poäng närmare min dröm. Ska vi fira detta med att lära oss två ben i kroppen på latin?! Vi tar de två som har de finaste namnen tycker jag. Den första kan ni nog allihopa, nämligen nyckelbenet som har det vackra namnet clavicula. Vänder man kroppen så hittar man nästa ben med vackert namn, skulderbladet - scapula. Skulderbladet tillhör kategorin platta ben, och det är i kroppens platta ben som det finns röd benmärg hos vuxna människor. Det är där våra röda blodkroppar bildas. Mer om dem i nästa inlägg. Ha en fin fredag!

"206 ben har vi allihop..."

Kommer ni ihåg sången? Den var ju gullig. Det är i n t e gulligt att sitta å slita sitt hår för att komma ihåg vad de alla heter. Samtidigt som man ska komma ihåg muskler, cirkulationssystemet, nervsystemet, cellen, vätskebalansen...ja det är väl så långt vi hunnit 3 veckor in på kursen. Jag vill verkligen lära mig detta, tycker att det är väldigt roligt. Intressant. Jag blir däremot frustrerad när inte allt sitter på en gång. Satt på bibblan å pluggade mellan 9-17 igår med H-R. Förhörde och försökte förklara saker för varandra. Mycket bra. Detta var gårdagens tungvrickare som numera sitter som ett trögflytande vatten: musculus sternocleidomastoideus [se bild].

Jag tänkte att jag ska dela med mig av dagens ord typ här på bloggen. För om jag lär mig ett ord/begrepp om dagen så blir det ganska många fram till tentan den 22 december. Så ni får en light version av medicinsk vetenskap I om ni orkar läsa.

Just nu känns det som om Sala ligger ännu längre bort än vanligt. Jag som nyss varit hemma känner att jag skulle vilja åka hem igen. Helst igår.

SATC the movie: 100% irritation.

Herregud. Sånt jävla tjafs. Märken. Drinkar. Skor. Kläder. Fläckfria kroppar. Bara perfektion. Å så slänger man in lite problem & intriger för att allt ska verka så normalt och realistiskt. Som att, "ja vi SER perfekta ut, men vi är ju som alla andra. Fast jaaaa, allt löser sig helt perfekt ändå iofs.". Gör mig helt galet irriterad. Hela filmen. Självklart rörs jag av kärleken i den. Alla strävar efter kärlek, det är mänskligt, det är vad vi gör varje dag från vänner, partner, familj, arbetskamrater osv.

Men herregud gudinnor där ute. Att vi köper sånt här jävla tjafs, att vi ens tittar på det. Får mig att bli mörkrädd & fruktansvärt arg på mig själv.

Drömkåken

Jag sitter här och önskar att jag kunde snickra & sånt. Då skulle jag göra det i hemlighet på det här huset jag hittade på Hemnet. Sen skulle jag skicka ett inbjudningskort till alla mina vänner & skriva:

Jag har köpt ett hus utanför Sala där ni alla är välkomna. Kom över på en kopp kaffe, helghäng eller flytta in vettja.

Å så skulle alla komma och se på mitt vackra hus & alla vänner & familj skulle genast vilja flytta in. Eftersom alla längtar hemåt eller bort. Och efter varandra. Då skulle jag aldrig behöva vara ensammen mer, i mitt generationsöverskridande kollektiv.


Så himla synd att jag inte kan snickra bara.

Hej Ellen,

jag vet att din mamma längtar ihjäl sig efter dig (kanske minus förlossningen) och tycker att du ska komma ut helst på en gång. Jag ville bara säga att det är helt okay om du växer klart där inne i magen först. Sen kan du väl ligga å dra dig lite extra där inne, det är ju trots allt ett ställe man aldrig kommer tillbaka till.

Ärligt Ellen, så här är det: jag behöver en m a s s a mer tid till att sticka klart tröjan till dig! Går det i den här takten så kommer du ha växt ur den innan du fått den.

Vi får se vad du bestämmer dig för, ser fram emot att se dig jag också!
Kram plastmoster