Jag sitter här och önskar att jag kunde snickra & sånt. Då skulle jag göra det i hemlighet på det här huset jag hittade på Hemnet. Sen skulle jag skicka ett inbjudningskort till alla mina vänner & skriva:
Jag har köpt ett hus utanför Sala där ni alla är välkomna. Kom över på en kopp kaffe, helghäng eller flytta in vettja.
Å så skulle alla komma och se på mitt vackra hus & alla vänner & familj skulle genast vilja flytta in. Eftersom alla längtar hemåt eller bort. Och efter varandra. Då skulle jag aldrig behöva vara ensammen mer, i mitt generationsöverskridande kollektiv.
Så himla synd att jag inte kan snickra bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(83)
-
▼
oktober
(9)
- nu är jag Paris-pepp igen :) har suttit å googlat ...
- jag borde skriva om hur glad jag är att jag ska åk...
- Åh nu har jag klarat mina två första tentor. Känns...
- "206 ben har vi allihop..."
- Just nu känns det som om Sala ligger ännu längre b...
- SATC the movie: 100% irritation.
- Drömkåken
- Hej Ellen,
- nu har det äntligen börjat!
-
▼
oktober
(9)
1 kommentar:
Det är lungt, jag hjälper dig så gärna :) faktum är att jag och min käraste kära har börjat planera på ett gäng bostäder här, en liten röd torparstuga som vi ska hyra ut till dom som vill bo i skogen en stund. Sen ska det upp två fäbodar också, en för eventuella vänner som vill komma förbi och en för oss själva för att kunna vara ännu mer isolerade om vi vill. Så att jag ska kunna hjälpa dig och snickra ihop ett litet hus till dig också är inga som helst problem, vi kan ta timmer från vår skog :) puss å kram!
Skicka en kommentar