Herregud. Sånt jävla tjafs. Märken. Drinkar. Skor. Kläder. Fläckfria kroppar. Bara perfektion. Å så slänger man in lite problem & intriger för att allt ska verka så normalt och realistiskt. Som att, "ja vi SER perfekta ut, men vi är ju som alla andra. Fast jaaaa, allt löser sig helt perfekt ändå iofs.". Gör mig helt galet irriterad. Hela filmen. Självklart rörs jag av kärleken i den. Alla strävar efter kärlek, det är mänskligt, det är vad vi gör varje dag från vänner, partner, familj, arbetskamrater osv.
Men herregud gudinnor där ute. Att vi köper sånt här jävla tjafs, att vi ens tittar på det. Får mig att bli mörkrädd & fruktansvärt arg på mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(83)
-
▼
oktober
(9)
- nu är jag Paris-pepp igen :) har suttit å googlat ...
- jag borde skriva om hur glad jag är att jag ska åk...
- Åh nu har jag klarat mina två första tentor. Känns...
- "206 ben har vi allihop..."
- Just nu känns det som om Sala ligger ännu längre b...
- SATC the movie: 100% irritation.
- Drömkåken
- Hej Ellen,
- nu har det äntligen börjat!
-
▼
oktober
(9)
3 kommentarer:
håller med till viss del. såklart. men, jag gillade den ändå. kalla det verklighetsflykt. i sällskap av de fyra damerna är verklighetsflykten ganska trevlig. och lyxig. kramkram!
i liked it tooooo. jag fällde till och med några tårar där i salongen i london. kanske verklighetsflykt eller att jag helt enkelt gillar att inte bry mig om värdsliga ting emellanåt. ganska skönt.
kram!
äntligen nån som vågar säga nåt neg. om den filmen! Jag har inte sett den och har inte ens lärt mig uppskatta serien än..så who am I.. men all den där väskhysterin verkar ta över all slags verklig kärlek..ja, jag tror ju knappt på den så who am I..ska väl se filmen nån gång å skapa mig en bättre bild..
Skicka en kommentar