Urpremiär på Hotel Pro Forma & The Knifes opera igår. Vad ska man säga om den då? A-R-T-Y. Snygg. Totalt obegriplig stundtals. För mycket intryck ibland, för lite andra stunder. Somnade nästan till då & då. Ganska annorlund operapublik på plats, såklart. Nu har jag bestämt mig vad jag tycker. Vacker, men inte speciellt bra. Kanske ändrar mig om några dagar igen, men who cares.
Livet tuffar på. Man tänker. Man tänker inte alls. Man glädjer sig åt att kompisen ska få barn. Man tänker på att släkten Hedlund börjar tunnas ut. Man är glad för att äldsta kusinen fyllt på ordentligt. Man funderar på när man ska dra sitt strå till stacken. Man saknar. Man tycker man bor alldeles alldeles för långt ifrån dem som verkligen betyder något.
Mest längtar man efter att få ge alla man älskar varsin låååång, varm kram.
Inlägg
1 kommentar:
Jag tyckte den var super duper bra, operan alltså ;) Och er lya var helt fantastiskt och jag hade gärna stannat några extra dagar, jag hoppas att jag kan komma ner igen och krama dig vännen. Och du drar strån till stacken hela tiden, oavsett om du avlar barn eller inte, DU finns till :)
Skicka en kommentar