"dust yourself of and try again"...

...mmm tack jag vet, men min själ & min kropp har bara inte tid med sådana misslyckanden som idag. Jag körde på min "uppkörning" i katetersättning på förmiddagen & det känns tungt. Jag hoppades så innerligt att jag skulle klara det när jag gick t skolan i morse. Hade lagt värdefulla 300 :- i min ficka som jag tänkte att jag skulle få spendera fritt på stan på vägen hem. Jag unnar mig väldigt lite nuförtiden & tänkte att jag skulle belöna mig för mina framgångar, så att allt skulle kännas lite roligare i stressiga tider. Och så körde jag. Bara så där.

Vi var tre stycken, jag och mina två käraste klasskamrater. H började & klarade sig galant trots nervositet & lite småfel. Jag var tvåa & fick en liten dålig start & nervositeten tilltog & jag gjorde några fel jag med. Större, tydligen. Vi får feedback direkt efter vi gjort våran "uppkörning" & det var inte alls kul eller lätt att få veta att man inte får godkänt inför allihopa när man har 45 min kvar till som man ska vara kvar där inne i rummet. R utförde sitt moment och klarade sig trots nervositet och lite småfel. Jag spelade hans patient och försökte agera normalt medan tankarna snurrade & tårarna brände innanför ögonlocken.

Snälla H frågade direkt när vi kom ut om jag tyckte det var rättvist att jag inte klarade mig å jag sa "ja, det var det väl" med darrig röst. Hon sa " det gör inte jag" och vips kände jag att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre och sa snabbt att "nu går jag".

Tårarna rann precis hela vägen hem & såklart börjar tankarna snurra & bygga upp elaka mantran om att jag aldrig kommer att klara det här, att jag inte passar som sjuksköterska, att jag är misslyckad, att nu kommer jag väl kugga tentan också...och hur ska jag hinna med jobbet nu.....bla bla bla evil mind at work.

Nu har jag legat här på soffan & kollat på VM i alpint under eftermiddagen. Anja misslyckades också. Hon måste också stå för det offentligt. Hade enorm empati för henne idag. Det är jag och Anja. :) Borde ha tentapluggat & gymmat men istället somnade jag på soffan & drömde om...ta daaaaa....att jag fick kateter. som sagt, evil mind at work.

Jag vet att det tillhör livet att misslyckas och att förmå sig själv att försöka igen. Detta var dock dålig timing i mitt liv som snurrar alldeles för fort. Måste förändra mina omständigheter så att jag har en liten energireserv för såna här tillfällen.

På återseende, nu ska jag gå på min första lektion i italienska m. kärleken. Dagdrömmar om en ljuv framtid kanske kan ta bort lite av oron i nuet.

Arrivederci!

"ingen tycker om mig, ingen vill ha mig..."

Kommer ni ihåg den gamla godingen? Den handlar om mask. Jag nynnar på den idag. Försöker motarbeta upproret i mitt inre med att sjunga glada barndängor. Planen var att plugga duktigt idag eftersom jag jobbar hela helgen. Jag började plugga & det gick bra. Tills jag kom fram till de kapitel som handlar om just mask.

springmask.kvalster.bandmask.löss.loppor.amöbor.skabb.flatlöss.

Jag kan läsa om de äckligaste av sjukdomar & vara fascinerad, nyfiken & entusiastisk. Men här tar det stopp. Maskar. Så äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Den äckligaste av dem alla är binnikemasken. En sån fanns konserverad i vår biologisal i högstadiet. Den var inte sympatisk på något sätt alls.

mammor får inte dö.

medan jag låg & sov tryggt efter min energikick i natt satt en vän uppe & prövade att andas i en värld utan sin mamma. mammor får inte dö. det är det enda jag kan tänka.

Energi föder energi.

Igår:

• är det inte lite vår här i luften i skåneland?
• börjat kolla lgh m kärleken
• köpt träningskort på SATS
• startade m. 1,5 h på gymmet

Idag:

• promenerat t skolan å tillbaka idag, bara för att det var skönt
• planerat inför helgen m fina klasskompisen
• fått kanonresultat på tentan
• lagat fisk, stuvad spenat & kokt potatis :)
• lagat matlåda t resten av veckan (pastasallad m.quorn)
• bakat ljuvligt matbröd
• bakat semlor
• spelat guitar hero m. kärlek

Det är sant. Energi föder verkligen energi.

De halvt dolda

Har precis tittat klart på del 4 av 4 av 'De halvt dolda' (av Jonas Gardell) som gått på svt nu i januari. Länge sedan, eller kanske aldrig någonsin, en svensk dramaproduktion gripit ett sånt iskallt grepp om mitt hjärta & fått mig att känna så mycket ångest. Det kanske inte låter som en så bra produktion m tanke på den recensionen...men gillar man att känna, vad det än är, så är den att rekommendera. Varmt. Hjärtligt. Jag skulle nästan kunna tvinga folk att se den. För den visar hur mer eller mindre illa vi människor gör varandra längs livets väg. Hur jävla fult & ruttet det kan innebära att vara just människa. Jag har spolat förbi vissa sekvenser (kollat på svt play, där avsnitten fortfarande ligger kvar!!!) för mitt hjärta varit alldeles för nära att brista ibland. Jag klarar bara några sekunder av realistiska våldsskildringar & förnedring. Samtidigt som jag tror att det är så oerhört viktigt att se det, att våga öppna ögonen för det som händer människor runt omkring oss. För det våldet är inte minsta lika actionfilms våld, och det kan göra en enorm skillnad om vi lyckligt lottade människor lär oss att identifiera det runt omkring oss. Så att vi kan räcka ut en hand den dag det behövs. Det var vad jag hade att säga den söndagkväll.

Så här recenserar Jenny Björnulfson på GP lite proffsigare:

'De halvt dolda skakar helt enkelt om ordentligt. Det är kinden mot asfalten nästan hela tiden och jag saknar stundtals den gardellska humorn som hade kunnat ge berättelserna fler nyanser. Men som helhet är De halv dolda ändå en mycket välgjord produktion som berör på djupet, vilket ger betyget svag fyra. För de tittare som orkar hänge sig åt handlingen väntar en omtumlande och känslosam resa. '

Hold on to your dreams, don't ever give in.

Under mitt "jullov" har jag sovit galet mycket, kanske 9-12 tim/natt. Tänkte att kroppen var värd det efter allt slit som sommar & höst inneburit för min del. Å självklart var den värd det. Problemet m detta är bara att min kropp inte riktigt vill vakna upp ur sitt ide nu när den vant sig med den milda behandlingen. Jag är fortfarande konstant trött. Börjar seriöst överväga att för första gången sedan 2002 ta mig till läkaren, frivilligt (akut för axeln ur led räknas inte). Jag har ju problem m läkare. Nu börjar det dock kännas som att jag betalar ett ganska högt pris för mitt envisa ogillande. Det är så j-vla tråkigt att vara trött precis jämt. Det kanske bara är så att jag saknar nån viktig vitamin lr järn eller nått sånt. Har börjat äta vitaminer & tänker ge dem en månad att försöka reparera mig. Sen går jag t VC. Har jag ingen brist på nått så får jag försöka hitta ngn annan orsak.

Nog om trötthet. Verkligen nog.

Näe förresten. Jag är helt sjuuuukt trött efter en 8-16 dag i skolan med få raster & kort lunch. Tränade på att sätta PVK & kateter. Kateter är svårt. Att säga ordet penis och låta casual är svårt. Att hålla en penis i ett fast grepp i 3-5 min & kallprata med patienten medan bedövningen verkar är mer än svårt....fast nu när vi tränar på dockor så framkallar det otroligt många sköna skratt & dåliga skämt. Det är inte långt kvar tills jag kanske får göra det på riktigt. I mars börjar praktiken. OH.MY.GOD. Är galet nervös & förväntansfull. Önskar dagligen att jag ska få en fantastisk handledare. Tror att jag måste skaffa namnskyltar som min kära klasskamrat Angelina har gjort. Grymt inspirerande de dagar då man tappar sugen för en stund. Mitt hjärta tar små glädje skutt när jag ser hennes skyltar. Ååååhh livet är så himla bra ibland. Det gäller att drömma på.

2008 went as follows:

Januari. Nyårsbaksmälla. Oro. Should I stay or should I go (t.Malmö)? Privat finanskris. Slutar snusa. "This is as shitty as it gets."

Februari. Stressad, sliten, saknande. Glad för att ha en vän 2 trappor upp - lyx! Tar en rutinprommis med P & bestämmer mig för att nog är nog. Säger upp mig. Våndas över att berätta det för P's mamma & mina föräldrar. Börjar snusa igen i ren fasa.

Mars. Börjar se ljuset i tunnelns slut. Åker upp t. lillstrumpa & njuter av att vara nära. Kommer ihåg hur mkt jag saknar att simma. Lyckas ge mig själv beröm & kommer på att jag är väldigt duktig på mitt jobb. Trygg tydligen, enligt andra.

April. Malmö blir mitt nya hem & jag får somna bredvid the love of my life varje kväll efter att ha flyttat ner under påskens snöstorm. Solen skiner & himlen är för det mesta blå. Molnen utgörs av arbetsförmedlingen och a-kassan som jag börjar ogilla, milt uttryckt. Solar mkt med kära S & livet återkommer m. våren. Jag fyller 27 år & börjar springa.

Maj. Söker jobb, solar, funderar på framtiden, går på intervjuer & gör mig hemmastadd. Fixar sommarvik i Burlöv. Går t. naprapaten som gör underverk - ett liv utan konstant smärta börjar kännas möjligt.

Juni. Börjar jobba på 2 jobb. Firar midsommar på jobbet & tillsammans med finfina vännerna. Blir osams m. en av dem. Är mest deppig & tror att jag kommer vara misslyckad, överutbildad personlig assistent i resten av mitt liv. Jag slutar snusa, igen. Andra pratar om semester, jag jobbar.

Juli. Andra har semester, jag jobbar jämt. Hinner gå på bio med kärleken en simpel måndagskväll & kommer på hur lite det behövs för att vara lycklig & tacksam. Tar mitt 1a steg mot resten av mitt arbetsliv som nurse - kommer in på utbildningen! Börjar snusa igen av ren stress & sömnfattighet. Funderar mycket på hur man kan flytta Skåne närmare Sala. Upptäcker att jag älskar kallbadhuset & badar mycket, både ensam & med kärleken som går runt i sitt underbara semestermood.

Augusti. Jobb jobb jobb men knappt några money money money alls. Mamma & pappa kommer på besök och jag är nästan ledig en hel helt fantastisk helg. Way out West i Gbg lever inte riktigt upp t förväntningarna. Börjar sticka en tröja t. Ellen!

September. Börjar plugga! Älskar det. Hittar fantastiska klasskamrater som förgyller mina skoldagar. Älskar det.

Oktober. Hinner åka hem t. Sala & vila & se alla jag saknar varje sekund. Kommer in i trevlig vardagslunk & börjar tjata om kids. Får ingen positiv feedback. Åker t underbara Paris m. underbara kärleken & har en välförtjänt underbar semester m. så många underbara skratt att jag fick underbart ont i magen.

November. I really don't remember. Uppsalavännen gör ett klokt val å firar sin 25e födelsedag här, alltid en ära m. besök!

December. Tentaplugg. Tenta. Skönt jullov i Sala, Sunne, Sthlm & Skåne. Funderar på vad som ska hända 2009. Ger inga nyårslöften alls för jag känner att jag gillar mitt liv & mig själv. Tar upp telefonen & ringer min saknade vän and she's there!

GOTT NYTT ÅR MISSY!

Men helvete vad grått det är! Och dimmigt. Och tråkigt. Jag har fått nog av detta & vill bara sova precis hela tiden. Längtar efter sol & klarblå himmel. Kommer knappt ihåg hur det ser ut.

strumpor & social abstinens

I morse tog jag mig upp ur sängen & cyklade iväg t en föreläsning som jag inte behövde gå på. Helt frivilligt. Bara för att jag längtade efter mina klassisar så himla mycket. Och där var dem! Dem som jag verkligen gillar att spendera mina vardagar med. Stort leende & varm i hjärtat på en gång. Me like my vardag.

Gjorde ett tappert försök att handla det som är allra jobbigast för mig. Strumpor. Hatart. Jag gillar bara dyra strumpor. Fina strumpor. Jag har inte råd att köpa dyra och fina strumpor = jag köper inte strumpor = nu har jag bara 4 någorlunda fungerande par = jag måste tvätta jämt eller återanvända = det är inget fungerande system.

Gick på stan i över 2 timmar. Åt lunch med trötta, finfina vännen. Köpte vitaminer.

Inga nya strumpor. Men jag tänker, i morgon är en annan dag.

hemma.

när jag slog upp dörren till mitt och kärlekens hem i går var jag totalt utmattad.
tenta i malmö,
jul i Sala,
mellandagar i värmland,
nyår i Sala,
'hälsa på helg' i sthlm.
allt inom loppet av två veckor.
nu när jag skriver det förstår jag utmattningen. igår tyckte jag att jag var ganska töntig som inte orkade rycka in på jobbet första kvällen hemma. jag hade ju varit ledig i 2 hela veckor. ledig ja. vilat nej.

känner mig lite småsjuk efter att ha suttit ensammen på centralen i kylan i 4,5 timme i söndagskväll. iiiiiiskallt. hade tre tröjor + jacka + långisar + jeans. hoppades på att en vän skulle göra mig sällskap men hon hade saker på G. min plan B var att sitta å läsa på ett varmt å upplyst centralen men mina ögon börjar närma sig 30 år så ljuset räckte inte till. och ja. försök läs när du skakar av köld. roade mig med att lyssna på 15åriga ravekids.
ja jag har ju redan skrivit att det var underbart att komma hem. men jag vill ändå poängtera det igen. nu sitter jag här på min rumpa, hemma i soffan igen. funderar lite på vad jag ska göra den närmsta veckan. kan mkt väl bli så att jag sitter här på min rumpa, lite lik ferdinand under sin korkek.

jag trivs bättre hääääär. hemma.

jag älskar människokroppen.

jag gör bara det. den är helt fantastisk. tyvärr är den också ett virrvarr av kemik, fysik och elektronik som jag bitvis svär över. men jag svär bara ett litet tag, ber kärleken om hjälp, och sen tycker jag att allt är kul igen. nu ska jag fortsätta med respirationssystemet, lördag och allt.

breath in breath out /missy.

mmm jag bloggar för lite

Du har helt rätt J. Jag ska försöka skärpa mig. Bara det att tenta närmar sig med stora hotande steg & det får mig att vilja krypa under täcket & sova ända till januari. Jag älskar anatomi & fysiologi, men det är bara så himla galet mycket som ska in i min hjärna OCH stanna där. För alltid. Inte djupt inne i hjärngömmorna utan på ytan, så det snabbt ploppar upp ett svar om någon frågor mig svåra frågor eller om ett liv snabbt ska räddas.

Men du har fortfarande helt rätt J. Så tack för att du utmande mig:

Regler:

1. Publicera reglerna på din blogg.

2. Svara på de sex 8-sakerna

3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram

1. Himlen kan vänta

2. Greys Anatomy

3. Gossip Girl

4. L-word

5. Julkalendern!

6. SVT dokumentär

7. Dr Åsa

8. En annan del av köping

8 saker jag gjorde igår

1. Svor över min dator som mår dåligt

2. Pluggade "grundläggande kemi & fysik"

3. Pluggade "cellen"

4. Klippte mig jättekort & färgade håret jätterött

5. Promenerade hem fr jobbet i spöregn, kissnödig & m djävulska skoskav

6. Ringde lillstrumpa för att muntra upp mig under walk from hell

7. Visade min nya frisyr för kärleken (dränkt katt looken :( )

8 saker jag ser fram emot

1. Träffa alla jag älskar under julhelgen

2. Att tentan är över

3. Att träna ikväll

4. Att jag ska orka lämna in min dator

5. Att min dator ska bli lagad

6. Våren

7. Att få se lilla Ellen

8. Att kärleken ska tycka att det är dags att skaffa en liten unge

8 favoritrestauranger

1. Karib Creol (Malmö)

2. En jag har glömt vad den heter (Malmö)

3. Falafelstället runt hörnet (Malmö)

4. Indian Garden (Sthlm)

5. Libanesisk mat (var den än finns)

6. Måns Ols Värdshus (Sala)

7. Nandos (London)

8. Pappas mat är alltid som att äta på restaurang

8 saker på min önskelista

1. 25.000 i månaden i 25 år

2. Ett långt och lyckligt liv

3. Att min mammas operation ska gå bra i morgon

4. Resa t Jamaica 2011 (jag spar 10:or men lite hjälp på vägen nekas inte)

5. Vår (mmm jag vill verkligen ha vår)

6. Böcker, böcker, böcker! (helst inte fr studentlitt.)

7. Massa skor

8. Massa kläder

8 personer jag utmanar

1. Fialin

2. Dubbeltänk

3. Fröken Svår

4,5,6,7,8 is there anyone out there?!?!?!? se dig som utmanad!

Å nu är det till salu!

På Hemnet. Ett av de hus man skulle kunna tänka sig att flytta hem till Sala för. Tur att jag vill ha mitt barndomsdrömhus mera. Annars hade jag gråtit stoooora tårar.

YouTube - Camino de Santiago 2005

Min hjärna jobbar vääääldigt långsamt ibland. När jag vandrade i Spanien så videofilmade jag en liten snutt som är en av mina käraste ägodelar numera. Jag behöver bara tänka på situationen och vips så uppfylls jag av samma lugn jag kände där och då. Till saken hör att på plats denna bästa av kvällar var ett isländskt filmteam som gjorde någon slags dokumentär om vandringen. Huvudperson i denna film hette Thor, och jag minns att han berättade att han var författare. I dag funderade jag lite på om det nu blev nån film. Som kanske kunde få se, för mitt klipp är bara 40 sek långt. Så jag googlade på isländska författare och fick upp namnet Thor Vilhjalmsson. Googlade vidare på bilder, och så var han bara där framför mig helt plötsligt. Thor. Som gjorde min kväll så magisk tillsammans med en fransk man som sjöng ända längst in i min själs ängsligaste & mörkaste vrår och gjorde allt ljust. Det visar sig att Thor är en superkänd författare som bland annat vunnit Nordiska rådets litteraturpris.

Här är min fina film :) YouTube - Camino de Santiago 2005

nu är jag Paris-pepp igen :) har suttit å googlat klubbar & spelningar i Paris och konstaterar härmed att jag kan fortfarande en hel del franska. läsa alltså. får se om jag vågar öppna munnen där. men i allafall. jag har hittat två mkt intressanta spelningar & några klubbar. i morgon spelar I'm from Barcelona t ex :)

min dröm är dock att hitta nån som kan ta med oss till en dirty hiphopklubb. maybe baby.
nu drar jag till Paris, all smiles.

jag borde skriva om hur glad jag är att jag ska åka till Paris i kväll...

Nästa gång det är dags att borsta tänderna står jag och gör det i Montmartre, Paris. Jag hoppas jag kommer in i mitt holidaymood snart, som jag haft i några dagar nu. Borta idag. Försvann i går natt. Spenderade natten med att tänka på hur ful och tjock och ohet jag är. Helt värdelöst tidsfördriv kan jag lova er. Tjänar ingenting till, gör bara saker värre, man ska fokuserar på det positiva, alla mnskr har ngt som är vackert bla bla bla bla blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jag vet. Men ibland blir den inre negativa dialogen alldeles för överröstande och övertalande för att man ska kunna höra något annat. Kanske förstärks känslan med hösten. Man är inte lika blommande och lysande och levande och resistent. Är helt enkelt mer förmulten och grå.

Jag är bara så in i helvetes trött på att inse att jag inte ser likadan ut på utsidan som jag oftast känner mig på insidan: stark, vacker och levande. Är inte det märkligt? Att man kan känna sig både och?!

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget men jag vet vad jag inte menar: jag menar INTE att ni ska skriva positiva saker om mig för att få mig att må bättre. Jag är snarare nyfiken på era insidor och inre dialoger/monologer. Jag tycker helt enkelt att det är detta som är spännande med oss, hörrni, det vi tänker och tycker som vi aldrig delar med oss. Som gör att vi aldrig riktigt lär känna varandra för det är så in i helvetes mycket yta och spel för gallerierna. Man tänker inte på det längre för man så galet van.

Okay. Semestermood. Vart är du? Jag ska ju till Paris med kärleken. Ska vi mötas på Kastrup vid incheckningen kl 18? Jag litar på dig.

Åh nu har jag klarat mina två första tentor. Känns himla bra måste jag säga. Några poäng närmare min dröm. Ska vi fira detta med att lära oss två ben i kroppen på latin?! Vi tar de två som har de finaste namnen tycker jag. Den första kan ni nog allihopa, nämligen nyckelbenet som har det vackra namnet clavicula. Vänder man kroppen så hittar man nästa ben med vackert namn, skulderbladet - scapula. Skulderbladet tillhör kategorin platta ben, och det är i kroppens platta ben som det finns röd benmärg hos vuxna människor. Det är där våra röda blodkroppar bildas. Mer om dem i nästa inlägg. Ha en fin fredag!

"206 ben har vi allihop..."

Kommer ni ihåg sången? Den var ju gullig. Det är i n t e gulligt att sitta å slita sitt hår för att komma ihåg vad de alla heter. Samtidigt som man ska komma ihåg muskler, cirkulationssystemet, nervsystemet, cellen, vätskebalansen...ja det är väl så långt vi hunnit 3 veckor in på kursen. Jag vill verkligen lära mig detta, tycker att det är väldigt roligt. Intressant. Jag blir däremot frustrerad när inte allt sitter på en gång. Satt på bibblan å pluggade mellan 9-17 igår med H-R. Förhörde och försökte förklara saker för varandra. Mycket bra. Detta var gårdagens tungvrickare som numera sitter som ett trögflytande vatten: musculus sternocleidomastoideus [se bild].

Jag tänkte att jag ska dela med mig av dagens ord typ här på bloggen. För om jag lär mig ett ord/begrepp om dagen så blir det ganska många fram till tentan den 22 december. Så ni får en light version av medicinsk vetenskap I om ni orkar läsa.

Just nu känns det som om Sala ligger ännu längre bort än vanligt. Jag som nyss varit hemma känner att jag skulle vilja åka hem igen. Helst igår.

SATC the movie: 100% irritation.

Herregud. Sånt jävla tjafs. Märken. Drinkar. Skor. Kläder. Fläckfria kroppar. Bara perfektion. Å så slänger man in lite problem & intriger för att allt ska verka så normalt och realistiskt. Som att, "ja vi SER perfekta ut, men vi är ju som alla andra. Fast jaaaa, allt löser sig helt perfekt ändå iofs.". Gör mig helt galet irriterad. Hela filmen. Självklart rörs jag av kärleken i den. Alla strävar efter kärlek, det är mänskligt, det är vad vi gör varje dag från vänner, partner, familj, arbetskamrater osv.

Men herregud gudinnor där ute. Att vi köper sånt här jävla tjafs, att vi ens tittar på det. Får mig att bli mörkrädd & fruktansvärt arg på mig själv.

Drömkåken

Jag sitter här och önskar att jag kunde snickra & sånt. Då skulle jag göra det i hemlighet på det här huset jag hittade på Hemnet. Sen skulle jag skicka ett inbjudningskort till alla mina vänner & skriva:

Jag har köpt ett hus utanför Sala där ni alla är välkomna. Kom över på en kopp kaffe, helghäng eller flytta in vettja.

Å så skulle alla komma och se på mitt vackra hus & alla vänner & familj skulle genast vilja flytta in. Eftersom alla längtar hemåt eller bort. Och efter varandra. Då skulle jag aldrig behöva vara ensammen mer, i mitt generationsöverskridande kollektiv.


Så himla synd att jag inte kan snickra bara.

Hej Ellen,

jag vet att din mamma längtar ihjäl sig efter dig (kanske minus förlossningen) och tycker att du ska komma ut helst på en gång. Jag ville bara säga att det är helt okay om du växer klart där inne i magen först. Sen kan du väl ligga å dra dig lite extra där inne, det är ju trots allt ett ställe man aldrig kommer tillbaka till.

Ärligt Ellen, så här är det: jag behöver en m a s s a mer tid till att sticka klart tröjan till dig! Går det i den här takten så kommer du ha växt ur den innan du fått den.

Vi får se vad du bestämmer dig för, ser fram emot att se dig jag också!
Kram plastmoster

nu har det äntligen börjat!

Wohoooo! Nu har vi lagt omvårdnadsteorier och etik på hyllan ett tag. Passar mig utmärkt eftersom vi ändå inte gick in på de ämnen jag tycker är mest intressanta att läsa om och diskutera ( t ex autonomi, paternalism och makt). Hoppas bara att det kommer tillfällen att fördjupa sig i sånt senare.

I allafall. Nu har vi börjat den svåraste och dyraste kursen på hela utbildningen. Har jag fått för mig. Medicinsk vetenskap 1. Underbara ämnen som anatomi, fysiologi, patofysiologi, farmakologi och så en liten släng av läkemedelsberäkning samt pratiska metodövningar på sidan om. I dag har vi haft en föreläsning om skelett och muskler i nästan 4 timmar. Åt en god lunch med goda vänner och sen satte jag mig på bibblan för att förkovra mig lite mera. Gjorde lite övningsuppgifter, försökte lägga några latinska namn på minnet.... Så här kommer väl mina dagar se ut fram till jul. I'm lovin' it som McDonalds skulle ha sagt.

Näe nu är jag trött på att sitta framför datorn och försöka pressa fram smarta grejer. det gör ont i ögonen, nacken och det snurrar galet många begrepp i huvudet. Tur nog så är det bara ett dygn kvar tills jag sitter på tåget till älskade lilla Sala. Åh vad jag längtar hem! Men första anhalten på resan hem är dock till huvudstaden där jag ska få äran att hälsa på min fina vän & snacka bort några timmar och titta på hennes växande mage och klappa lite på den. Senare på dagen ska jag få träffa älskade älskade lilla P & kolla hur läget är med honom & få veta vad som hänt i hans liv sen jag slutade jobba där. Det är ett kärt stopp i huvudstaden med andra ord. Nån annan sthlmare som vill ses? I'm game!
Men hem, åh ljuva hem. Vad skönt det ska bli att få krama mamma, pappa, syster, släkt, vänner och att få åka lite rulltrappa. Sånt jag inte får göra här hemma i Malmö varje dag. Åh hem.

Men först. Tentor klar. Nu får jag fan skärpa mig.

rehabweekend

som jag och kärleken har pratat om att vi behöver åka bort & vila efter den här hektiska sommaren & hösten....som bara har handlat om jobbjobbjobb. det är tyvärr ganska svårt att boka när man bara jobbar & pluggar men igår kväll slog vi till på Paris. jag tror att det blir min femte gång där nu, ändå ser jag barnsligt mycket fram emot att sitta (varmt klädd) på uteserveringar och dricka kaffe, dricka vin, gå runt med en baguette under armen, pussas på broarna över seine och bara se så där galet paris-romantisk ut.

Oooops I did it again...

höst, gula löv som trillar ner från vackra träd och skön septembersol som värmer. detta sätter alltid igång en process hos mig. jag bara måste färga håret rött. ofta i allafall. denna gång gjorde jag det igen. med en tvist. så här kort hår har jag inte haft sen högstadiet. nu känner jag mig som jag. bort med ljuva lockar. fram med mig själv.

hej träningsvärk!

I dag har jag en sån fantastisk träningsvärk tack vare:

och:

Funktionell träning ska tydligen vara årets träningstrend 2008. Det har jag hoppat på eftersom min underbara naprapat övertygat mig om att det är precis vad jag behöver. Jag känner redan att han har rätt. Det är jättesvårt att hålla balansen på pilatesbollen och det krävs att man f o k u s e r a r, vilket vanligtvis inte är min grej.

Det här blir nog perfekt det. Hej träningsvärk, välkommen beach 2009!

nattmaror

usch, i natt har jag sovit fruktansvärt oroligt. jag har liksom så där vakendrömt, vet ni vad jag menar. att man vaknar till och fattar det här stämmer inte, jag ligger i sängen, men ändå fortsätter hjärnan att springa runt å leta efter den där försvunna väskan, på jobbet, på bussen...hjärnan gör så att jag är utelåst, tappar bort viktiga nycklar till jobbet & dessutom så missar jag deadlinen på hemtentorna. jag är helt slut nu på morgonen. väskan ligger i hallen. deadline om 1,5 vecka. jävla hjärna.

sköna söndag efterlyses

jag undrar om min lärare har läst samma kurslitteratur som jag. fattar verkligen inte hemtentafrågan. det jag har antecknat från hennes föreläsning går inte att finna i litteraturen. jag är lite rädd för att fråga henne. hon är pensionerad hippie-tant som inte tål kritik. jag får fortsätta slita mitt hår tills det är dags att gå till jobbet. vad hände med sköna söndag?

Nu tror jag att jag vet hur det är att ha migrän. Ja, eller någon sorts extrem huvudvärk i allafall. Klarade jobbet med nöd & näppe & ipren igår...var i sängen på en minut när jag kom hem. Kärleken satt & kollade tv när jag försökte somna & jag höll seriöst på att bli galen varje gång han skrattade, eftersom ljudet nästan fick mig att kräkas. Men jag sa inget. Jag gillar att höra kärleken skratta. Det gav liksom hopp om en bättre värld.

Idag har jag mitt sista pass på jobb 1! När jag går därifrån ska jag sjunga "sing halleluja".

the woman is m a d, she says:

"Dessa lagar och författningar skall gås igenom inför seminariet i tema omvårdnad.
1. Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763
2. Socialtjänstlagen 2001:453
3. Sekretesslagen 1980:100
4. SOSFS 2008:14 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården
5. Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 1998:531"

I say: what?!?!??

Ni som har befattat er med några eller alla av dessa författningar/lagar förstår att det är omänskligt att läsa igenom tills på torsdag. Vi ska också läsa in oss på valfri omvårdnadsteoretiker & kunna snacka om henne (det är typ bara kvinnor) i 10 minuter. Jag sitter & letar efter en feministisk sådan. Vi har också två artiklar på sammanlagt 50-60 sidor att plöja. Förutom böckerna vi ska läsa till hemtentorna.

Men vet ni vad? Jag gråter inte. Jag får inte panik. Självklart så svär jag lite, jag är inte mer än en människa som frestas av den underbara septembersolen & bara vill gå ut & gå i min egen lilla frihetsbubbla. Faktiskt så älskar jag detta. De få klassisar som jag pratat med är fantastiska människor att byta några ord med under dagens gång. Jag har fått en partner in crime som är klok & fungerar utmärkt att prata både debaser & teorier med. Jag har kommit underfund med att jag faktiskt har lika mycket rätt att räcka upp handen i klassrummet som alla andra och jag gör det numera med glädje. Jag är stolt & tacksam över att jag en gång i tiden var så pass mogen att jag tänkte att jag behövde bli äldre & visare för att läsa till sjuksköterska. Jag har liksom så mycket mer med mig in i detta än vad jag hade haft då. Jag kan relatera till erfarenheter, till teorier, och jag fattar poängen med att ständigt använda sig av bl a feministiska & kritiska "glasögon". Jag känner att jag är precis där jag ska vara vid exakt rätt tidpunkt i livet. Som pricken över i:et har jag också lyckats springa på två goda vänner from the past & helt plötsligt har min vänkrets i malmö utökats.

Så ja, jag svär. Det är mycket att göra. Men herregud vad det är roliga saker som ska läras!

okay vänner. nu säger jag "vi hörs när jag plöjt igenom mina travar med böcker & artiklar. Vi hörs när jag skrivit mina 4 hemtentor & haft mina två seminarier".

När jag kom hem från jobbet idag fick jag blommor av kärleken "för att jag står ut med honom". Står ut?! Herregud älskade kärlek, så här är det: Jag lever min dröm varje sekund jag får vara med dig.

the nurse that doesn't like doctors.

jag måste jobba på detta. min läkarskräck. mitt läkarförakt. jag kan säkerligen hantera dem som kollegor. men att vara patient. näe. not my cup of tea. vi läser om sårbarhet just nu. jag fattar ju att det har med det att göra. mina issues. det står i min bok att jag måste jobba på det om jag ska bli en bra nurse. så klart. så, nästa gång jag får vad som definieras som "kaffesumps liknande kräkningar" så ska jag prova att ringa vårdcentralen. fast det står att man ska ringa akuten. babysteps. nu är jag bara så galet öm i magen att jag inte kan ha bh.

idag ska jag inte
. dricka mer än en kopp kaffe till
. snusa så mycket
. stressa

idag ska jag
. dricka litervis med pepparmintste
. äta i lugn och ro
. ta en låååååång promenad med skönheten när han kommer hem, rain or sunshine.

promise.

Let's Leave!

Jag och min älskade behöver åka iväg och bara vara vi. Nu när mitt arbete lugnat ner sig lite (tillbaka till normala arbetsveckor & skola känns som semester) har hans arbete nått galna höjder. Hemma sent så sent varje dag & åker innan jag vaknat i stort sett. Jag saknar oss. Det gör han också. Så vi har bestämt att hans födelsedag ska spenderas i någon storstad i Europa. Vi kan bara inte bestämma oss för vilken. Har alternerat mellan Berlin, Dublin, London, Istanbul, Amsterdam och Paris. Paris is the latest.

Ikväll går vi ut tillsammans för första gången på mycket länge, ska äntligen få se The Embassy.
Nu ska jag ta en liten kort löprunda för att sen dra till jobbet & längta hem till mitt vin och min kille. TGIF!

berätta!

Sjukdomar får hon och erfar djupt inne i sig. Inte är det lätt att berätta om dem och inte heller om hur hon fick barnen, hur hon blödde och våndades för att få dem. Men hon lever sin berättelse, hur svår den än är. Något annat kan människan inte. Hon får svar på den av andra människor. Ingenting är till fullo upplevt och erfaret förrän vi berättat om det och fått svar på vår berättelse.
Kerstin Ekman ur Guds barmhärtighet.

Jag sitter och pluggar vårdetik och fastnade så mycket för det här citatet. Den fick mig att ta tag i mitt ständigt påtänkta projekt.

The Times They Are A-changin'

Wohooooo. Jag älskar skolan. Jag & min bundsförvant jobbar på en hemlig checklista för egenskaper hos människor vi ska värva till vårt häng-gäng. Jag har köpt nya spännande böcker som jag ska förkovra mig i så snart jag tagit den första joggingturen på 3 veckor. Feels like forever ago. För mycket jobb & sjukdom. Men nu är det nya tider. The Times They Are A-changin'.

uppropad.

nu är jag uppropad. mitt bindestrecksnamn å allt. är du här? japp. om jag är. jag verkligen ÄR. var dessutom den enda som bröt tystnaden innan uppropet. satt å småsnackade lite med några som verkade tacksamma för att någon tog ordet. det brukar inte vara jag. men jag är ju numera en uppdaterad version av mig själv. i like that girl. lyckades dessutom träffa en person som var mycket trevlig som jag gjorde några ärenden med tillsammans innan vi promenerade ner på stan. som ödet ville ha det så är vi också i samma grupp vilket är mycket bra för mig då jag missar nästan hela nästa vecka. han skulle uppdatera mig om allt viktigt. väldigt viktigt för mig.

saker som jag funderat på idag:

• varför hela skolbyggnaden luktade gamla sopor idag? mitt svar: nån som glömde tömma sopsorteringen och komposten innan sommaren.
• varför jag blev rädd så fort en kvinna sa att hon var från tyskland? mitt svar:arbogamorden.
• varför skäller min pappa på mig idag? svar: för att han vet hur vägen till utbrändhet ser ut.
• varför mah har så fruktansvärt dåliga emailadresser? svar: om jag bara visste.
• varför jag är så grymt laddad inför denna termin? svar: it was meant to be.

omvärderar allt.

jag är så stolt över mig själv för att jag håller i hop. för att jag orkar dyka upp vid verklighetsytan då & då för att göra saker som gör livet till mer än jobb & trötthet & värk. viktigast av dessa saker är 1) fina telefonsamtal med vänner & familj som får mig att le från mitt inre och ända ut genom ögonen. 2) fina stunder med kärleken som också jobbar dygnet runt. men vi finner tiden trots att vi inte ses varje dag. igår kväll hade vi midnightpicknick när jag kom hem från jobbet. han hade eg redan somnat, men jag väckte honom m. falafel & glass i sängen. så pratade vi en halvtimme innan han slocknade igen. jag älskar att vi gör sånt för varandra. finner tid vid ytan & orkar se varandra bortom mörka ringar under ögonen, hjärtklappningar & trötthetsgnäll.

jag är mindre stolt över mig själv när det gäller andra grejer. att jag inte hinner träna eller laga så mycket mat som jag vill. att jag inte kan åka hemhem som jag längtar efter så det gör ont. att jag inte orkar ta tag i saker som stör mig, som gör ont, men som absolut måste lösas för jag tänker på det varje dag.

jag omvärderar många saker nu när jag sitter uppe i min ensamhet natt efter natt. jag funderar mycket på mina relationer och min värld. mycket har förändrats. på grund av andra. på grund av mig själv. på grund av tidens gång. jag har förändrats väldigt mycket denna sommar. ingen annan kanske märker det men jag gör det. jag hör ju mig själv varje dag. och jag vet att jag har omvärderat en hel del. det är jag också stolt över.

nu ska jag göra mig ordning för att snart gå till jobb 1 i några timmar, innan jag sätter mig på bussen för att åka till jobb 2 där jag ska spendera natten. en nätt 16timmars dag.

skolstartfeeling

nu i morse kom den. när jag stod å väntade på bussen hem från jobbet. skolstartskänslan. nostalgiska tankar om val av bänkpapper, luktsuddisar & ryggsäck. pirr inför vem man skulle hamna bredvid i skolbänken & om man ska få hålla fröken i hand på väg till matsalen redan första dagen. nyfikenhet över nya ämnen. ja jag har helt enkelt drabbats av tankar som kommer med de första dagarna av höstluft.

vilken tur att jag snart ska få börja skolan igen! IGEN. I G E N. jag tror att det blir min 19e skolstart. kan det stämma? Grundskolan 9 år. Gymnasiet 3 år. Amerikatt 1 år. Folkhögskola 1 år. Universitetet 4 år. Och så nu igen. ja. det blir 19. herregud.

jag kommer inte att välja bänkpapper, luktsudd eller ryggsäck i år. men jag funderar mycket på vem jag ska hamna bredvid på första föreläsningen & jag är enormt nyfiken & excited över nya ämnen. jag ska unna mig en liten shoppingspree innan uppropet på onsdag. vill ju vara fin inför detta nya, stora i mitt liv. dessutom så hade jag en klasskamrat i linkan som absolut inte kom i håg ett enda namn på någon från den första dagen på universitetet. däremot kunde hon flera år senare redogöra för vad varenda person i klassen hade på sig första dagen. fantastisk talang.

jag borde egentligen gå & lägga mig nu efter en lång natt på jobbet. men jag känner att jag har fått så liten tid till att vara jag de senaste veckorna. jag har inte hunnit tänka på annat än jobb & andras välbefinnande. jobbade 57 timmar förra veckan. 59 denna. nästa vecka 55 + skolstart.
jag börjar bli trött. men jag vill unna mig att sitta här ett litet tag till & välkomna känslan av en spännande höst.

välkommen spännande höst. jag ser fram emot dig!

här med erkänner jag att jag är för gammal för att orka vara en entusiastisk festivalbesökare. i'm just too old. nästa år blir det en veckas solsemester i stället. så får det bli. tack way out west för ett fantastiskt år, och ett lite mindre fantastiskt år. nu är jag klar med dig.

kommer inte på fråga.

att jag ska känna mig febrig, matt & yr så här nära min nätta 4dagars semester denna sommar. som jag slitit för att få ledigt. som jag längtat efter att få vara ledig en helg. som jag längtar efter att få bli lite full & fnittra lite på den inofficella festivalcampingen. 14 timmar till på jobbet, sen är det dags att go west. feber, matthet & yrsel kommer inte alls på fråga.

nakenchock

jag måste bara få säga att shit vad alla människor är vackra på sina egna sätt. jag spenderade gårdagen alldeles allena på malmös kallbadhus ("kallis"). där har de skiljda dam- och herravdelningar vilket gör att de allra flesta solar, badar och går runt helt näck. jag är tydligen mer pryd än vad jag trodde om mig själv, tyckte det var lite läskigt med så många ogenerat nakna människor på en gång. men efter ett tag så är det bara så himla underbart. där låg jag och blickade ut över havet och lyssnade på sommarpratare & skaffade mig en ganska röd rumpa. jag önskar att jag var ledig hela helgen, då skulle jag definitivt åka dit igen. tyvärr jag gör som under förra värmeböljan - jag jobbar natt och måste sova borta dessa fantastiska dagar.

men iallfall, gårdagens insikt:

det gick runt över 100 nakna kvinnor som var så himla vackra. inte en enda en såg ut som man "ska". alla har sina skavanker, men viktigast av allt är att alla har något vackert. jag såg seriöst bara vackra människor. jag cyklade hem och kände mig för första gången på länge som att jag duger precis som jag är.

var enda dag när jag cyklar hem från jobbet så är jag så lycklig över att ha slutat. jag har så många planer för resten av dagen. så mycket jag vill göra. så jag cyklar snabbt hem. jättesnabbt. jag äter. sen blir jag trött. sen slösurfar jag alt. läser gamla DN...och så blir jag ännu tröttare och sen är liksom dagen slut. det är så himla sorgligt. som att så fort man slappnar av så kommer den där tröttheten ifatt. för jag tror ärligt talat att jag är jävligt trött. men jag vill orka. jag vill inte bara ha jobb i mitt liv.

jag ska lägga mig & ta en tupplur (här skulle jag i vanliga fall skriva powernap, men det har varit många arga lyssnare som ringt in till P1 här i dagarna och klagat på detta namn så jag vågar inte riktigt) & sen ska jag faktiskt ge mig ut och springa en mil.

hem ljuva hem?

denna fars handlar om en bekant till mig här i malmö. det är verkligen helt galet.

oh happy day II

detta är den lyckligaste dagen i mitt liv på så himla länge.
bra nyheter som får mig att le & vilja skrika rakt ut av glädje:

1. dalmasen jobbar för mig way out west-helgen, i utbyte jobbar jag helgen efter. jag är ledig! jag får ta del av min födelsedagspresent jag fick av kärleken! tjohooooo!
2. csn har beviljat min studielånansökan. helt galet bra. jag kan alltså använda mina sista 3 terminer utan att skriva klart uppsatsen.
3. punkt 2 gör att jag äntligen kan vara glad över att jag kom in :)
4. jag har fått min planet earth dvd.
5. vi har fått tillbaka vårt varmvatten dvs jag kan duscha igen dvs jag kan springa igen.

WOOOOOHOOOOOOOOOOOO!!!

shit pommes!

tänk om det är sant. att W.O.W lyckas få min gamla gymnasieidol att komma. tänk om de lyckas. tänk om jag lyckas få ledigt. jag är på god väg. jag bearbetar trevliga dalmasen. W.O.W bearbetar Lauryn. om om om de lyckas och om om om jag lyckas, då får jag se Lauryn Hill! Åh älskade älskade Lauryn Hill. Som jag lyssnat på 'the miseducation of lauryn hill'. herregud.

lars och livet. livet och lars.

bästaste bästaste vän, just nu i kväll när jag gått & lagt mig tidigt för att jag längtade efter en ny dag, helst ett nytt år - då ringer du å spelar Lars från götet. å självklart inte vilka låtar som helst utan "en tätort på en slätt" och "elden". och jag gråter. så himla mycket. går å hämtar ett glas vin till och nu ligger jag här i sängen och gråter lite till.

jag längtar efter den där tätorten som kallas hem. hem-hem. sala. jag ligger här å längtar hem som bara den. efter de där somrarna när vi alla var hemma å vi var på samma nivå. på samma ställe. jag längtar efter min familj och har sysslat med sorglig matematik...det är så långt till sala. så långt att jag nog bara kommer åka hem 2 ggr om året numera. å så tänker jag på hur gamla de äldre börjar bli. att farmor har max 10 år kvar att leva. M A X. så jag kommer träffa henne max 20 ggr till i mitt liv. en tätort på en slätt. om jag kommer dit igen, har du en plats där jag kan vila, ett rum där jag kan känna att jag är nånstans i från, ett fönster att sitt vid å blicka ut mot ån. nästa gång jag kommer hem så bor inte mamma å pappa längre vid ån, där jag kan sitta å känna att jag är nånstans ifrån.

elden.
hur börjar man skriva om elden. det är nog dags för mig att tatuera in elden på min hud. jag har funderat på det så länge. en eld. och orden ultreia. det var jag, det är jag. det är allt som har varit bra. det är allt som har gjort så förbannat ont. det är allt som har varit så hopplöst vackert. elden är allt. jag behövde höra elden i mitt högra öra just nu ikväll när jag står vid en ny väg i mitt liv. som ser så jävla lång ut. då behöver man elden. då behöver man vänner som ringer å påminner en om allt som är jag som gör ont som är vackert.

oh happy day!

åååhhh nån jag tycker så hemskt mycket om ska få en sån där liten sak, som jag också kommer att tycka så hemskt mycket om. jag ska sticka märkliga små kläder på nätterna i sommar, öva öva öva till practice makes perfect. grattis gumman! jag är bara så himla glad.

mer såna här roliga nyheter till världen! mindre missy måste leka färdtjänstchaffis på okända skånska vägar å kanske måste jobba ännu mera för att nya vikarien visat sig vara alkad. mindre sånt. mer kärlek å små små personer å sånt man mår bra av. mer sånt.

idiotique?

shit va kul man kan ha när man ska söka jobb: http://www.illvet.se/ där man kan göra IQtest.
Mitt test visar 119 p = intelligens som är över normalt. Ett fjuttigt poäng till å jag hade kunnat kategorisera mig som någon med hög intelligens. Min styrka är tydligen min förmåga till verbalt tänkande (?). För att komma med i Mensa ska man ha 131 p. Genomsnittet för en PhD & MD är 125 p och genomsnittet för en collegestudent är 115 p.

Nu har jag alltså fått reda på att jag inte är tillräckligt klok för att doktorera och det var ju på sitt sätt skönt. Jag är däremot en helt vanlig svenssonstudent och det lär väl passa på syrrautbildningen.

Däremot tycker jag att jag är lite för smart för att tvingas slava som personlig assistent för 105 kr /timmen UTAN OB på helgerna. trevlig helg hörrni, nu drar jag till jobbet.

5 minute crush.

jag är lite kär i Alexandra Dahlström nu på morgonen. ett litet fan kan man säga. lyx er som bor i sthlm å kan gå å se henne spela Ofelia här i dagarna.

min themesong:

Tired of impressing tired of proving
Myself to people that I tought already knew me
Tired of nights with none of that sleeping
I'm tired in the mornings tired in the evenings

Tired of impressing tired of proving
Myself to people that I tought already knew me
Tired of showing off tired of trying
Nothing's for sure and nothing's for granted
Tired of taking back instead of having
Tired of giving with you never sharing
Tired of coming home after work
Into an empty house with no one to talk to
Tired of nights with none of that sleeping
I'm tired in the mornings tired in the evenings
Tired of telling myself "you can do it"
Talking to myself just as if I knew things
Tired of spending time with my cellphone
And messages you sent me ages ago
Nostalgia strikes with strange powers
Step by step and hour by hour
Things I used to know ain't easy no more
Step by step is how I go on
I try to remember how I tought
How I did when I was on top of things

Relieved to see another morning sun
Day by day is how I go on
Night by night they come to me
The demons to remind me of great grief
Of how I earned all this
Of how the reason to all this is me me me
Even if I never disagree
Sometimes it's more than I can take
And I break and I break and I fall apart
After night comes light then another night
It starts again the poisoningof my mind
It starts again the slowing of time
The ease of things just happening
It's gone gone gone It's never been more gone
Giving up giving up really giving up
Could stop all this but I can't

No matter how many times you tell me
No matter how hard you try to convince me
I can't stop I can't stop I can't stop I can't
Oh tears tears tears more worthless tears
They do nothing but tear down what I've built
I've always seen the end of all bad things
But this time is the first time
Oh yeah this time is the first time
That I've been thinking of giving up on life
Oh yeah this time is the first time
That I've been thinking of giving up on life
But I can't!

[Laakso - I can't stop]

just nu.

sånt jag mår skit av:

• att vara ensam hela dagarna & att jobba när andra har möjlighet att umgås.
• att folk tjatar om sin jävla semester.
• att bli förkyld & hostig nu när jag äntligen kommit igång med löpningen.
• att känna som om man gått i en uppförsbacke de senaste åren och nu börjar bli jävligt trött i ben och huvud.

sånt jag mår bra av:

• att få prata med uppsalavännen idag som får mig att skratta och må finfint. jag behöver säga så lite för att hon ska förstå så mycket.
• solen skiner & kanske jag kan bli lite solbränd till WOW om jag får ledigt då.
• gå på bio med boyfriend en random monday och se en bra film. vilket ledde till nästa punkt:
• att få sova en hel natt utan att vakna av ångest & mardrömmar & hjärtklappning.
• att försöka tänka på att jag är modig som kämpar på.

sommar, sommar, sommar

okay jag dör snart av ångest inför juli. jag delar upp min ångest månadsvis för att inte hoppa från balkongen på en gång. juli alltså. jag måste lära mig att säga nej. jag sitter här och förbereder mig. jag tror inte att det kommer att gå. jag har två alternativ 1. säga NEJ, fastän en viss person kommer bli förbannad och själv få ångest. 2. bita ihop, låtsas att jag blir rik fastän jag vet att jag inte ens kommer få mer än 10.000 för detta slit:

JULI
1 17-22
2 17-22
3 17-22
4 13-22
5 13-22
6 13-22
7 21-09
8
9 9-14
10 13-22
11 9-14
12 17 -22
13 17-22
14
15 9-14
16 9-14
17 17-22
18 9-14
19 17-22
20 9-14
21 9-14
22 9-14
23 9-14
24
25 21-09
26 21 -09
27 21-09
28 ev. 17-22
29 21-09
30 21-09
31

ok. finn fem fel på detta schema. jag tror ni finner dem. jag tror ni fattar varför jag gråter lätt desperat och hopplöst några ggr per dag medan jag försöker komma på hur jag ska handskas med detta. min kille är så trött på mig. jag är så trött på mig.

jag är i desperat behov av råd mina kära vänner!

vi hade iallafall en trevlig midsommarhelg

snoret är grönt. halsen är sträv. det gör ont när man försöker svälja lite vatten. jag ligger i soffan å huttrar medan jag längtar så galet mycket efter en snus. bara en endaste liten en. som får alla jävliga tankar att försvinna. jag oroar mig över mycket just nu. jag funderar på att köpa rosenrot och skaffa VIPkort på KB & bara dance the summer away. vi får se. nu - fosterställning i soffan.

working girl

helt plötsligt känns det inte så jävla jobbigt att jag behövde jobba när matchen var igår. vi förlorade. we're out. egentligen spelar det ingen roll för vi hade fetförlorat mot holland ändå. jag älskar holland i den här turneringen - de kommer vinna allt. jag hoppas på holland, spanien & portugal på pallen.

jag fick mitt schema från jobb nummer 2 igår. nu vet jag detta om min sommar:

• inte en vecka ledigt
• knappt någon ledig helg
• mer än heltid några veckor

allt detta betyder att jag inte kommer att hinna hem till kära kära sala förrens i slutet av september. det gör ont i hjärtat att tänka på det. så jag tänker inte tänka på det. nu är fokus på att göra ett himla bra jobb, ha en himla fin fritid när jag orkar samt att se fram emot en höstweekend. Kanske my baby and I in Vienna lr Rome?!

Nu väntar härlig midsommarhelg med kärakära vänner, och till Er andra - vi ses i slutet av september!

naprapat-björn - gör du housecalls?!

shit pommes vad jag är trött. jobbade mina första nio timmar igårkväll. kroppen värker. har en lååååång lista på saker jag skulle vilja hinna med innan jag börjar jobba kl 17 igen. just nu vill jag bara att min naprapat björn kommer och ringer på min dörr helt oväntat. typ som att han känt hur jävla mycket jag behöver helas å helt vänligt rycker ut till en personlig assistent in need. sen när han var klar med knäckandet skulle jag vilja sova igen. jag ser faktiskt ingen ände på sovandet.

det får bli en kopp kaffe till, det hör jag det.
ha en fin dag allesammans!

varför ska man gå omkring och hoppas saker. hatar att bli besviken. jag fick inte jobbet jag ville ha, som jag såg som en ny riktning, en nystart, en början på ett trevligare liv. jag får snällt gå till mitt sommarvik och andas in rök i lungorna. är bara så himla ledsen just nu.

näemen ser man på,

arbetsförmedlingen fungerar. det finns en grej som heter "min sida" på ams.se där man kan lägga upp CV and stuff. som jag så klart har gjort. där kan man se hur många arbetsgivare som läst ens CV (fyra) samt att arbetsgivarna kan göra "förfrågningar" om man är intresserad av en tjänst (en). jag tycker det är ganska spännande.

igår var jag på utbildning med mitt nya jobb. 6 ordinarie assistenter å så jag. superhärligt gäng, fantastiskt företag. finfin presentation av brukarens liv, så att både han och vi blev lite tårögda av en timmes "här är ditt liv". fick också vara med om en sjuuuuukt rolig grej. tydligen hade det varit diskussioner om bajs på jobbet. ni som är inne i vårdsvängen känner väl till uttryck som stort A och litet a. iaf. de var inte helt överrens om strlk på dessa A:n. så chefen kommer in med en stooooor skål med chokladpudding, slev & plasttallrikar där vi alla skulle klicka upp a och A. hahaha. sen fick vi äta upp den. behöver jag säga att jag förändrat min syn på chokladpudding?!

en vän med ett barn.

en vän till mig fick barn i natt. jag höll på att skriva att en "gammal" vän till mig fick barn i natt. sen så ändrade jag mig. vi har varit vänner sedan lågstadiet. hon var en del av mitt regelbundna umgänge från att jag var sju år tills jag var i allafall 17 år. vi har delat många fantastiska stunder, pinsamma ögonblick, heartbreaks & skratt. sen har tiden & åldern gjort att vi inte alls träffas eller hörs längre. men trots allt det så är hon min vän. så är det bara. jag önskar just nu att jag kände henne lite bättre så att jag kunde ringa och berätta att jag blev alldels tårögd när vännen i jönköping berättade att hon kämpat fram en liten grabb i natt. det är så himla märkligt att inte vara en del av något som man så självklart trodde att man skulle vara, då, back in the days.
jag ska genast enrioa upp hennes adress & skicka ett kort & berätta just detta som jag skrivit.
jag hoppas & tror att det kommer att göra henne mycket glad. och förvånad.

missy - nu med jobb.

japp. jag håvade in ett av sommarvik:en som pers.ass. det hos han den äldre, han som är multisjuk. blir ju perfekt uppvärmning till ssk-studierna i höst. om jag kommer in. jag har bestämt mig. jag måste bara komma in. jag måste tacka ja till detta jobb, annars får jag ingen a-kassa. problemet är att det är förlagt mellan 25e juli & 19 september. what the fuck gör jag fram tills dess? jag får väl "gå dubbelt" så länge jag bara kan för att få pengar, å så snart jag kan. sen kanske jag får hoppa in lite här å lite där. nu vet jag iaf att jag får en full lön. I SEPTEMBER. herregud.

missy - olycksfågeln.

trött som 17 i morse när klockan ringde. är inte van att vara ute på galej mitt i veckorna, särskilt inte dagen innan 2 intervjuer. men jag behövde gå på debaser igår med kära sambo & paret vi hänger med :) hade en riktig skitdag i går, många tårar av frustration, ilska & framtidspanik. fina vännen tog med mig ut i solen & bjöd på glass & jag snyftade & ältade & tack gode gud för att jag har så fantastiska vänner. när jag kom hem sen hade jag faktiskt lyckats ta ett beslut & efter superbraiga krunegård igår så tror jag att jag kommit in i matchen igen.

men i morse. då jag var trött men ändå lyckades tänka att idag, då vänder allt....
då...när jag cyklar fort fort & stressad till intervju 1, ramlar jag på cykeln mitt framför en bil, som thank god or whoever, stannade precis framför mig. resultat: nya byxorna trasiga, blodigt knä, ont i rygg, axel, käke, tummar & revben. smått tårögd & chockad ramlar jag in på intervjun lite för sent. snälla assistenten hade plåster & olyckan var ju trots allt en liten icebreaker, om man nu ska vara så förbannat noga med att leta efter positiva saker i onda saker som sker. jag gillade brukaren direkt...men lönen är skit. nu ska jag försöka samla mig inför intervju 2. allra helst skulle jag dock lägga mig under filten, sova & slicka mina sår. guuuud så skönt att sova.
ok, jag är hemma om 5 timmar igen. då får jag sova. bless.

mmmmm

snart är det sommar. EM. åh whooohoooo hur kan det gå fel med sol, henke larsson, elmander, rami å zlatan?!

update.

ok vänner. intervjuerna i torsdags gick finfint enl. mig själv. assistansjobbet verkar mer än utmanande...många medicinska saker att lära sig och bli bra på. jag ska träffa brukaren i morgon tror jag. manpower verkar också utmanande, men där gäller att de får in ett uppdrag som passar mig innan de anställer mig på riktigt. vilket kan vara i morgon eller aldrig. och jag måste tacka ja till assistentjobbet om jag får det. annars får jag ingen akassa.
ska på en tredje intervju på torsdag. också assistans. också ett jobb jag blivit anvisad att söka av af. snaran dras åt kan man säga.

så känns det verkligen denna monday bloody monday.
snart ska jag iväg å göra engelskaprov på manpower.
Hoppas ni har det bra!

alltså vad är det med mig, intervjuer och torsdag?!

oj oj oj

härmed utnämner jag torsdag den 8 maj till stora intervjudagen. kl 10 ska jag vara i Burlöv Center för en intervju ang sommarvik som personlig assistent. kl 13.30 ska jag vara i Malmö för intervjun på Manpower. nu har ju som sagt telefonen börjat ringa. hörni där borta i Hässleholm, nu får ni skynda er att ringa mig! hallå! ring ring, bara ni slog en signal.

nu ni, nu har den börjat ringa.

mobilen alltså. jag har sökt många jobb enligt mig själv. säkert inte enligt arb.förmedlingen. men i allafall. nu ska jag få gå på intervju för de ringde precis från manpower. ett år inom kundtjänst är bättre än ett år inom personlig assistans, eller hur det där gamla ordspråket går nu igen.

the student & the arbetslös.

just dessa två som sunkar runt i Malmö & fair enough kan man säga att de tu delar upp sin tid så här:

1. tar det väldigt lugnt och har det skönt i solen och tjuvlyssnar på andra mnskr eller pratar med varandra.
2. jobbar väldigt intensivt med plugg/jobbsökande

the student & the arbetslös har pratat mkt om sina fysiska problem den sista tiden och nu har faktiskt the arbetslös tagit tag i saken. har bokat tid till en naprapat och tjohoooo det fanns en lucka i eftermiddag. fortfort ska jag dit innan den lilla lönen är slut. detta funkar inte längre. jag somnar med smärta, vaknar med smärta. så nu sätter jag allt hopp och en stoooor del av min disponibla inkomst på 'Tre Kotor'.

please please please detta måste vara räddningen. annars åker sågen fram å jag amatöramputerar efter minst en bib rött.

så hur ska du göra, the student?

inside i'm dancing.

på väg hem från stan idag gick jag genom en park. jag hade egentligen mycket att göra. men solen sken så skönt å jag har inte legat utsträckt i gräset på evigheter. så jag la mig ner. rakt upp och ner. vred på alldeles för hög volym på ipoden, blundade & tillät mig sväva iväg tankarna. efter ett tag så märkte jag att jag dansade och sjöng där jag låg. inte synligt, inte högt. men inombords. för en liten liten stund så var jag bara där och då och hela vägen var helt ljus och varm. kan det inte alltid få vara så?

en annan sorts utmaning

ni människor i min närhet diskuterar stora frågor, jobb & uppsatser. jag gillar att läsa det. jag har dessvärre inget att kommentera. kan man bli stupid efter en vecka som arbetslös...ja jag tror fan det. hittills har jag sökt 4 jobb. det är inte jättemånga men några till ska det bli idag. varje ansökan är liksom en liten kamp inom mig....jag pendlar mellan 'det här är skitlätt', 'vill jag ha det här jobbet egentligen?', 'fan jag kan ju inget alls' och 'klart jag kan'. därför tar det ett tag.

soooo. för att inte bli galen har jag börjat springa mer regelbundet än förr. marathon.se har ett träningsschema för de som vill komma i form till tjejmilen. det sträcker sig över 22 veckor och innebär att man springer 3 ggr i veckan å kör lite styrka. i'm pepp!

näe nu ska jag surfa hantlar på blocket innan jag sätter igång med dagens jobbsökande.

andra dagen som arbetslös och inskriven på arb.förmedlingen har precis börjat. solen skiner. jag sitter å morgonmyser lite soffan. ska snart promenera i väg på någon slags infoträff. det är många möjligheter som snurrar i huvudet, många drömmar. jag måste låta dem plats & allra helst ta över. jag vill inte släppa in det onda. arb.förmedlingen är i grunden ond. de vill att jag ska jobba som...ta daaaaaaaaa: personlig assistent. å då inte bara i skåne län. näe. jag ska söka över hela sverige. så jag får väl passa på att njuta av min axel som gör litelite mindre ont & min fantastiska sambo som jag aldrig vill lämna. men sånt skiter reinfeldt i.

att assistera personligen

i morse när jag kom till jobbet, för min näst näst sista dag på jobbet så fann jag en liten kille liggandes i sängen med stora funderande ögon. jag blev lite förvånad, för han har sovit till typ kl 13 i nästan en veckas tid på grund av sjukdom & många epilepsianfall. när jag sa till hans mamma att han såg så filosofisk ut så berättade hon för mig att han inte hade velat vakna i morse heller. så hon hade stått vid hans säng å småpratat lite å påmint honom om att det är min sista vecka på jobbet. blink! direkt hade han slagit upp ögonen & börjat fundera. så låg han i 2 timmar. med stora frågande ögon.

så idag har vi bara haft en feelgood-dag tillsammans. vi har skrattat mycket. sjungit på våra egna sätt. berättat saker på våra egna sätt. läst emil, om det stora taberaset i katthult. bråkat lite. varit ute och lyssnat på fåglarna. och han har suttit i mitt knä å jag har berättat för honom återigen att jag ska sluta, att vi alltid kommer att vara vänner och alla möjliga saker som jag hoppas han tog till sig på sitt eget sätt. jag vet att han vet. inte genom orden. utan genom känslor. idag satt han i mitt knä ett tag när jag pratade, å han lutade sig mot min axel, in mot min hals å bara satt där och kikade upp på mig när jag pratade. när jag lyfte upp honom från mitt knä såg jag att han var fuktig i ögonvrårna. precis som om han hade gråtit. jag vet inte. kanske var det inbillning från min sida. kanske var det så.

jag vet att jag gör rätt som slutar och i can't wait med att flytta ner till malmö och allt spännande och underbart som jag tror väntar mig där. men det är ett tufft farväl. jag har verkligen varit en personlig assistent. jag har nog tyvärr crossed the line också. det sägs att som en bra personlig assistent så ska man göra avkall på alla grundläggande mänskliga behov...det där med att få folk att gilla än, tycka man är duktig, att man blir svår att ersätta bla bla bla. som en bra personlig assistent ska man göra sitt jobb så bra att när man försvinner så ska man ha gjort så lite avtryck som möjligt, så att nästa bara kan ta vid. det låter lite hårt, men jag förstår tanken.

samtidigt är man ju en människa. som känner och tänker och tycker och när det gäller ett barn på 11år som är så totalt utelämnad till andra människors tolkning av vem han är och vad han vill, så är det svårt bara vara assistent utan att bli väldigt personlig.

jag kommer att sakna denna lilla kille så att mitt hjärta kommer att gå sönder lite. för jag har lärt mig alla hans olika ljud, minspel och humör. vi kommunicerar till varandra på någon märklig våglängd och det känns så svårt att lämna honom nu när jag känner honom. och vet att han måste lära någon ny människa allt om sig själv på sitt egna lilla vis. och det tar tid.

jag sitter nu å tränar på högskoleprovet på 7elevens datorer. jag är utan internet nu i en vecka, om jag ska bo hos sis B. jag körde igenom ett helt prov nyss på mindre än en timme & chansade hejvilt på matten/statistiken, medan jag la ner lite mer tid på det jag kan och tycker är kul - dvs ordförståelse, engelska & svenska. kanske inte en vinnande strategi. ska rätta nu.

hahaha.

jag är ingen stjärna på matte/statistik, det har jag numera facit på. däremot klarar jag de andra delarna helt ok och lyckades skarpa i hop 1,3 poäng. på lördag har jag ju ca 4 timmar mer på mig. det här går nog vägen.

nu har jag lämnat tillbaka nycklarna till mitt kära hem på värtavägen. jag hann nästan bo där i ett år. nästan rekord. nu tänker jag flytta ner till södern om en vecka och där ska jag slå alla slags rekord jag kan. lääääängtar efter kärleken, mitt nya jobb (vad det nu blir) & att fira födelsedagen med nya och gamla malmövänner. ni andra är självklart ytterst välkomna men jag blir inte sur om ni inte åker de 20-80 milen. promise.

tio.

snart är jag klar med jobbet. jag vill inte gå dit i morgon. jag vill bara vara klar. det är 10 arbetspass kvar. 9 dagar till med förberedelser för ´hej då´. jag har hatat mitt jobb. det har sugigt mer energi än vad det har givit. ändå. shit vad jag kommer sakna den där lilla killen.

hur går den nu igen?

grått ute, grått inne
grått i hjärta, grått i sinne

typ.

hopp om livet.

jag och uppsalatjejen började våran internationella kvinnodag med att lyssna på baz luhrmanns låt 'everybody's free'. den är ganska cheesy. men jag behöver höra den då och då. jag mår bra av den. jag sluar oroa mig för ett tag & är istället nöjd med vem jag är, var jag är, med vilka jag är där. så varsågod mina fantastiska gudinnor - här får ni en text att må bra av idag:

Ladies and Gentlemen of the class of ’99 If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience…I will dispense this advice now.

Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you imagine.

Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday.

Do one thing everyday that scares you

Sing

Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours.

Floss

Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with yourself.

Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch

Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don’t.

Get plenty of calcium.

Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone.

Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t congratulate yourself too much or berate yourself either – your choices are half chance, so are everybody else’s.

Enjoy your body, use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever own.. Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room.

Read the directions, even if you don’t follow them.

Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft.

Travel.

Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders. Respect your elders.

Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out.

Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will look 85.

Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth.

But trust me on the sunscreen…

jag får inte ihop alla bitar. arb.pass ska flyttas hit & dit så att påsk & lillstrumpa ska kunna firas, flyttlass ska kunna köras...jag är stressad. orolig. nervös. irriterad. har ont i magen. jag är helt enkelt livrädd & panikig inför att flytta. jag är sur över att man gör sitt liv så in i helvetes komplicerat. att man på nått sätt blir skyldig alla andra mer saker & tid än sig själv. att man ska få ihop jobb och privatliv, inkomster och utgifter, vänner och släkt...allt detta inom ramen för de fjuttiga år vi får här på jorden. jag vill tillbaka till bondesamhället där de man bryr sig om bor &lever under samma tak som en själv. man arbetar sida vid sida. jag gillar mer idén om en liten och trygg värld. frågan är dock om jag inte vore en av de där sökande jävlarna som drog till amerikatt lr nått. som inte nöjde sig.

not born to run, men jag gör det gärna.

att springa i februarisolen å känna lukten av vår är ganska märklig grej. men jag tycker det är fantastiskt. jag hatar februari annars. kanske jag ska tycka att det är sorgligt å hemskt med klimathot and all that shit och visst, det gör jag vissa dagar. men idag är det bara fantastiskt.
å som en extra guldkant på löprundan är att jag kom på att jag springer minst 30 sek snabbare / km denna vår jmf med förra. jag springer fortfarande inte snabbt. jag springer fortfarande jättefult. men jag springer fortfarande. jag springer faktiskt gärna.

problem 1

snart måste vinden vända. allting lösa sig. så är det bara. är en massa grejer kvar att lösa. problem ett är att jag har mer utgifter än inkomster i dag när lönen kommer. inte många kr på sparkontot. det känns väldigt tungt. jag har börjat dagen med att betala räkningar.....en skön blandning av dubblahyror & återbetalning till csn. man ska inte börja dagen så. å så regnar det.

nån som vill göra något kul i kväll? - i wanna smile!

måste klippa mig å skaffa nytt jobb.

oj oj oj. jag sa upp mig igår. jag har fundera long & hard å kommit fram till att jag måste därifrån. jag har ju bara trivts stundvis, kroppen gör ont och psyket har fått sina törnar. ändå har jag känt nått slags krav på mig själv att stanna kvar. för p's skull. för jobbarkompisar, chef å mamma. men insikten slog mig i går. va fan ska jag offra min kropp & min lycka på dem för?!?!? min kropp ska räcka i många år till. ja, det finns en hel del den ska räcka till. jag vill så gärna göra en damklassiker, jag vill så gärna orka bära min barn, jag vill vandra igen, jag vill träna tills jag dör i passande form, jag vill orka. jag vill inte ha ont. jag vill inte gråta av utmattning och hopplöshet varje dag. man måste veta när nog är nog.

nu är det bara så att jag har "bara" sagt upp mig till chefen. nu återstår det svåra. att berätta för mamman. min mage bubblar, jag vill kräkas, jag vill hellre korsfästats (ja jag tar i, men nästan så illa är det). nu ska jag åka till jobbet. gotta do it today. helvete vad jag är rädd & nervös. men jag har ju min fras in the back of my head när jag ska göra sånna här jobbiga saker:
do one thing everyday that scares you.

vattenblåsor.

jag har en på vänster häl som är nästan lika stor som en femkrona.
jag har tre på höger häl i varierande storlekar.
det gör ont. gör det svårt att träna o gå i allmänhet.
men ändå. är dem inte fantastiska?!
vår fiffiga kropp skapar dem för att skydda oss från omvärlden.
ett ställe blir utsatt för yttre påfrestningar och huden är nära att gå sönder.
då byggs plötsligt en liten bubbla upp, fylld med vätska, och lägger sig över den bräckliga huden. så att den inte ska lida mer. och bubblan ställer upp. den sitter där tills huden under har tagit igen sig och känner sig redo att möta världen igen.

japp. my brain works in mysterious ways.

men i allafall.

jag kom på detta när jag stod i duschen nu på kvällskvisten. jag tror jag använder värme som min personliga vattenblåsa när jag är svag & behöver skyddas.
jag duschar väldigt mycket när jag är ledsen. varmtvarmtvarmt. helst skulle jag bada. varmtvarmtvarmt. jag ligger väldigt mycket under täcket med kläderna på. när jag måste gå utomhus så klär på mig extra många lager kläder och tar helst inte av mig mössa och halsduk när jag kommer in. och där under alla lager av kläder och varma duschstrålar och täcken. där. där vilar en liten missy som väntar på att få komma ut igen.

'håll ut håll ut förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till' (Lars Winnerbäck)

love is all.

allt som behövs för att jag ska freaka ur på morgonen är att jag råkar lyssna på nån låt av 'band of horses' (allra värst är no one's gonna love you)...då ni, börjar tårarna rinna & världen är nattsvart. jag har idag försökt kämpa emot känslan hela dagen. jag ska komma ur detta mörker. jag behöver en personlig vår. och det pronto! så idag har jag fokuserat extra på dessa saker som gjort / gör mig glad:

• lyssnat alldeles för högt på sahara hotnights 'alright alright (here's my fist where is the fight?' och kommit på att det är ju alldeles förträffligt att det får mig på bra humör. och jag orkade faktiskt ta tag i en fight idag.
• fikat med god vän & fått ösa ur mig lite ångest live, istället för att behålla den hemma under täcket. tack! tack! tack!
• fått kärleksbrev på posten. det ni. ett äkta handskrivet kärleksbrev. bara tanken får mig att le.
• jag har köpt en ny bok som får mig att tänka tillbaka på vandringen och bra saker jag insåg då men som jag tillfälligt glömt.
• prata med kärleken i telefon om den ljusnande framtid som är vår.
• fått tips av annan god vän om att fantastiska 'love is all' spelar på debban medis på fredag. i gotta go.

och där av rubriken. love is all.

så går en dag från våra liv & kommer aldrig åter.

vad gör jag med dagarna?

jag gråter. är trött. har ont. är ångestig. velar över beslut. försöker skaffa ett jobb men självförtroendet är inte på topp efter minst 50-100 sökta jobb på mindre än ett år och 0 intervjuer. saknar boyfriend. oroar mig över pengar. tänker på att jag vill träffa vänner & familj & boyfriend mera men har inte tid & råd. känner mig liten. undrar vad meningen med livet är. tänker mkt på att om jag skulle dö i morgon så skulle jag vara så jävla helvetes besviken på mig själv. snart 28 år gammal utan riktigt jobb, utan riktigt hem, utan mål, utan mening. ett ruttet löv för vinden. så spenderar jag mina dagar som försvinner & aldrig kommer åter.

sikh.

jag fick en ny vän i går på tåget t malmö. han är sikh. 50+. vi kanske ska ut å springa lr dricka te nån kväll. eller så ska jag visa honom väl valda delar av huvudstaden. han hade prickat av 4 av sthlms sevärdheter sa han:

1. Globen
2. "där dem står på en bro när dem har vunnit någonting" (läs:sergelstorg)
3. "där man är på 6 juni" (läs: kungsträdgården)
4. "du vet, sthlms lilla stjärna" (här visste jag absolut inte vad han menade förrens han började sjunga "sthlm i mitt hjärta" :) )

egentligen är jag inte i behov av någon ny vän, för jag tror inte jag kan skaffa en enda vän till som är så fantastisk som de jag har....men i af. han var ensam i stora sthlm. jag har ett väldigt bräckligt hjärta efter att ha sett 'darling'. han är bernard å jag vägrar vara Eva.

juno.

gå & se. genast. ja, eller bara se den. hur som. sett den för andra gången idag. just love it.

sökes: ett alternativt liv.

bortskänkes: tidiga mornar med 40 minuters pendling till närliggande kommun. arbete som kräver mängder av tålamod & en excellent förmåga att hålla långa monologer för en kräsen publik. arbetet utförs med en skadad axel som egentligen gör svindlande ont, men förträngs. då arbetet är mentalt & fysiskt utmattande kan inte någon tillfredsställande fritid förväntas. som plåster på såren får du 9000 :- / månaden. Av dessa välförtjänta pengar går 5000 till hyra, el, bredband, mobil. 1500 :- mat. 600 till SL. Samt numera 700 :- i månaden till CSN (ett studielån som verkligen var värt pengarna, right.). Enjoy.

darling.

jag har gråtit mig igenom halva filmen nu. behövde en paus. den rör mig för djupt in. vet inte riktigt varför. jag hatar att tänka på all olycka & sorg som finns i världen. jag vill bara gråta. för vad ska man göra? jag hoppas & tror att jag sprider glädje lite här & lite där. usch nu börjar jag tänka på den där friendstrailern om mobbing. hur ska man få alla mindre olyckliga, besvikna, svikna?!??!?! jag tror inte på att människan är ämnad att leva i ett konstant lyckorus...det är för naivt. men ändå. jag hatar filmen darling & det fantastiska porträttet av den äldre mannen. krossar mitt hjärta.

full av tomhet.

så heter en bok av min favorit-illustratör jesper waldersten. han tecknar fantatiska saker & sagor. men iaf. full av tomhet. så har jag känt mig så länge. och har jag inte varit full av tomhet har jag varit full av saknad eller full av ångest. nu känner jag mig lättare. jag är inte lika full & tung. jag har lite mera tro, hopp & glädje innanför kläderna - saker som gör att jag studsar när jag går. inte varje sekund, minut, timme eller dag. men då & då.
senast jag studsade var när jag tog min kvällspromenad alldeles nyss. gick i regnet å lyssnade på "you are the light" med j.lekman & tänkte på min kille & saker vi ska göra tillsammans detta nya fräscha underbara lätta hoppfulla kärlekiga år. 2008 - du är så välkommen att göra mig full av framtid.

so far so good.

nu har jag varit snusfri i snart 2 veckor vilket är en fantastisk bragd enligt mig själv. börjar dock bli lite tveksam över om jag pallar att gå på club de livre i morgon å dricka vin utan mitt kära, saknade snus. vet inte om jag är redo. i lördags när jag & kärleken drack vin & drinkar så rökte vi i stället för att snusa. japp. dumt. jag vet. men jag tycker verkligen att det smakar skit men det gjorde livet lite mer uthärdligt (inte guldkantigt som snuset). och jag behövde nikotinet, my god i needed it, för så fort jag började tänka på snus i helgen så började jag gråta. äkta sorgsna desperata tårar. efter snus. my god, när hände det egentligen att jag blev så beroende?!
men hursomhelst. jag vill ge mig själv en fet klapp på axeln - so far so good.

kenta mig hit å kenta mig dit. va fan ska de ha så många grammisar för? så jävla svennigt. passar ihop med min å fialins fredag förra veckan med tacos, aftonbladet och på spåret.

att sluta snusa.

nu har jag lyckats vara snusfri i snart en vecka. det har gått över förväntan. jag kan motstå suget. jag är bestämd. fast ändå så känns det så himla himla tråkigt. det är verkligen sorgligt. jag saknar mitt snus. jag måste ersätta det med något bra för att lyckas vara utan det tror jag. inte mat. jag vill inte bli en tjockis igen. hellre tar jag en snus med alla dess konsekvenser.

jag är fortsatt trött. jag bara sover. verkar som om alla upplever någonslags extrem vintertrötthet just nu. det gör mig lite gladare att andra går igenom samma sak. för då tror jag inte att jag har fått nån dödligt sjukdom lr att jag är gravid. jag är helt enkelt bara trött. vilket kan vara förlamande.

trött & utan snus. buhuuuuuu.....

andra nyheter är att jag ska flytta den 1a mars. till sumpan. osingel i sumpan. ska bo granne med the cookie och en annan nicig person från söndermarken. jag får bo där i ett halvår.

nu ska jag sova lite till. hoppas ni får en pigg & glad dag kära vänner & läsare.

gott nytt år?

jag trodde att man per automatik var berättigad till en massa ny energi när det blev nytt år och allt. så är det tydligen inte. jag orkar nada. i dag har jag skrivit en lista på saker jag måste ta tag i. den blev lååååååååång. det är många roliga saker på listan. som jag vill ta tag i. men jag är trött. ögonen ser ut som två streck med gigantiska svarta påsar under. som om jag glömt ta bort min nyårsmake-up ungefär. i dunno what to do with myself. jag har nyss druckit kaffe. eg för sent för kaffe i vanliga fall, men va faaaaaan, jag kan ju inte bara sitta å stirra å skriva ner saker jag ska göra på en lista. jag vill orka med lite action please.

please?! is there anyone out there?!

2007 This was the year some of it all happened

Marit sjunger 'This is the year it all will happen' å vi skrålar med för allt vi orkar för vi vill så gärna att ett sånt år ska komma nån gång. Ett år då allt händer. Men om allt händer under ett år, vad ska då hända under resten av livet? Det är en hoppfull låt. Jag och många av mina vänner behöver sjunga den låten och tro på den. Men vi är inte giriga. Vi är glada om bara några av de saker vi önskar inträffar. Så vad ska jag skriva i årsbokslutet för 2007?

Mitt 2007 började otäckt & fantastiskt i en kombination som jag inte trodde jag skulle överleva. Jag gjorde säkert inte allt rätt & riktigt & vänligt enligt alla inblandade men jag gjorde det jag lovat mig själv att alltid göra. Jag sökte med hjärtat. Och jag fann någon som jag förnekat att jag saknat & älskat. Och nu är han min. Något jag aldrig vågat hoppats på. Det är det bästa som hänt mig under 2007 och som kommer göra resten av mina år till riktigt fantastiska år.

Resten har varit en enda jävla röra av ångest, framtidskval, axelsmärta & uppsatshelvete. Men nu när jag ska skriva om 2007 så vill jag inte skriva om det. Jag kommer att minnas det. Men det kommer att blekna. Känslan kommer att försvinna. Däremot kommer inte känslan & minnet av stormen att försvinna eller blekna. Det kommer bara bli större & vackrare. Så varför snacka om det andra?!

Det jag tar med mig från 2007 är kärlek.

jaha här annonserar man en comeback å så åker man på influensa. nu när jag tagit mig igenom influensan åker jag på en rejäl jävla mensvärk. ja ja. bring it on. jag är redo.

lets call this the comeback

jag har tänkt och funderat och klurat och svettats och gråtit och varit bitter och arg och frustrerad och allmänt på gränsen till sammanbrott. över det här med den värdelösa utbildningen jag har i mitt bagage tillsammans med några hundra tusen i studielån. allt har känts som en elak återvändsgränd man hamnar i ensam en mörk och regnig natt då man bara vill hem till sin sköna varma trygga säng. det är så jävla hemskt att jag inte ens tillåts att prova min vingar när det gäller att arbeta med folkhälsa men statistiken talar sitt tydliga språk - vi finns i överskott igår, idag och fortfarande om 5 år. så är det. det kan jag inte ändra på. jag har inte heller energi att försöka med varje litet tjyvknep eller nätverk att få in en hand nånstanns. nej. jag har inte det. jag vill inte det.

jag har kommit på vad jag ska göra. och det pirrar i magen av tanken. det var längesedan. under våren ska jag skriva minst 1,0 på högskoleprovet and im sure i will då jag skrev 1,5 senast och numera har ett mattesnille vid min sida. sen ska jag bli sjuksköterska. jag ska jobba samtidigt hos philip. jag ska inte ta lån. jag kommer att plugga med liv och lust. jag kommer klämma ut en vacker, lugn & adorable liten unge framåt sista året och vid 31 års ålder kommer jag att vara småbarnsmamma med kandidat i folkhälsa OCH vara nurse. då kommer företagshälsovården att headhunta mig på ett litet kick förstår ni. sen när jag tröttnat på det ska jag få någon smart person att betala min specialistutbildning i ambulanssjukvård. det ni. jag tror minsan att det står skrivet i stjärnorna.