åååååååååh vilken fin och alldeles för kort påsk jag har haft tillsammans med mina nära och kära. Massa underbart häng i solen, promenader, god mat & vin, en födelsedagstripp m love, sis och svåger t köpenhamn. jag älskar min familj. jag saknar dem som var kvar där hemma.

Har blivit ett år äldre sedan jag skrev sist. Är numera inne på mitt 30e levnadsår. Märkligt. Ibland får jag stunder av åldersnoja, men på det hela taget är visdom och lugn välkommet. Pratade med en läkare om ålder i förra veckan och han sa att det var världsbäst att fylla 50 år, eftersom man inte längre behöver bevisa något för sig själv eller andra längre. Jag tycker det låter underbart. Bara 20 år kvar då. Fick de mest fantastiska födelsedagspresenter i år.....so pleased.

Ja.
Och.
Sen.
Blev.
Det.
Vardag.

Den väljer jag att inte kommentera i nuläget.

om jag & kärleken ägde den här lgh...

...så skulle vi möblera den lite snyggare & sen bjuda över våra vänner på middag

....skulle vi kunna sitta på vårt kontor/bibliotek & se smarta ut

....skulle vi kunna ha finfina grillfester i den supergröna trädgården

....skulle vi kunna drömma söta drömmar i ett sovrum som givetvis behöver målas om

...skulle vi dricka vin på balkongen under varma sommarkvällar (balkong hörrni, balkong!)

....skulle vi ha trevliga, låååååååååååånga frukostar i köket

Praktikrapport

Ja vad ska man säga nu när jag gjort 2 av 5 veckor på min första praktik. Jag har totalt avdramatiserat det här med venprovtagningar. Det går fint, på både gamla & unga. Min nya hang-up är läkemedel. Jag tycker numera att det är fruktansvärt läskigt. Så mycket att hålla reda på, dela ut, kolla upp, göra rätt, tyda kollegors slarviga handstil....och så oerhört mkt som faktiskt kan bli fel. Antar att jag får bearbeta mina hang-ups i tur & ordning. Kanske allt faller sig naturligt till slut. I pray.

Häromdagen frågade en vän mig hur det var med mig och vad som hände förutom praktiken...och jag kom på att det enda som jag är medveten om att det händer är praktiken. Tar all min kraft och fokus. Har sovit 10-12 tim/natt de senaste nätterna. Har inte hunnit träna ens. Det mår jag dåligt av. Planen är att nästa vecka ska jag börja orka med det. Då kommer jag må underbart endorfinigt igen. Ser fram emot det.

Annars då?! :) Jo en sak till händer faktiskt. Jag & kärleken leder en budgivning så vitt vi vet. Har ingen aning om var det slutar. Jag börjar älska idén om att bo på andra sidan stan än vad vi gör nu. Nära grönt. Nära havet. Nära kallbadhuset. I ett hus med balkong OCH badkar. Ja ni kanske förstår, jag håller tummarna för att vårat skambud ska accepteras.

Ha en god helg kära vänner. Själv ska jag ännu en gång på Babel för att njuta av Club Killers.

titta jag kan!

Oj oj oj vad det snurrar i huvudet efter första riktiga dagen på praktiken. Journaler, diagnoser, namn, medicinsk teknik, dropp, nålar, läkemedel....allt är i en enda röra & jag är fruktansvärt trött. Jag orkar inte tänka mera, ska snart gå på ett pilatespass & sen bums i säng - med ett leende! Jag lyckades med min första venprovtagning idag!!!!!!!!!!!!!! Kl 09.00 idag stack jag för första gången i en alldeles riktig arm & det kom blod & jag hittade kärlet fast det inte syntes & patienten överlevde & handledaren sa bravo.
Så, det är vad jag tänker på nu i kväll. Resten måste få vänta.

pepp-sms

Åh vad härligt det är med pepp från nära & kära. Det är jag bortskämd med...och extremt tacksam över. Jag har varit så himla nedstämd på grund av att jag misslyckats TVÅ ggr på min "uppkörning" i att sätta pvk och kateter. Jag hatar att misslyckas. Det är inte min grej. Alls. Och två ggr på kort tid har gett outhärdligt mkt stress inombords. Tankarna har snurrat...passar jag för det här yrket? är jag sämst av alla? Självförtroendet har med andra ord varit i botten. Idag vände det äntligen. Jag klarade min senaste tenta i medicinsk vetenskap. Inte bara klarade, utan skrev ur mig ett VG. Helt fantastiskt! Skrev ett sms till klasskamraten där jag bekände att "jag behövde verkligen lite självförtroende innan följetongen på uppkörningen å praktiken..." svar:

"Fett som fan! Nu är det bara att trycka in den där jävla katetern en gång för alla :) "

Sånt får mig att skratta & återfå viljan att kämpa vidare.

Skickade också ett sms till mor & far som är Venedig och berättade den goda nyheten. svar:

"Grattis du är mycket bättre än du tror hälsar pappa"

Sånt får mig att bli varm inombords. Men också lite ledsen. Som liten sa jag jämt att "jag är spialist på det här"...om precis allt. Vad hände på vägen? Jag hittade faktiskt en del av svaret på detta i min kalender som jag fick av min älskade syster i julklapp. Citatet för denna vecka lyder;

"Den goda kampen är den som vi utkämpar för våra drömmars skull. När de med sin fulla kraft spricker ut inom oss - i ungdomen - då har vi gott om mod, men vi har fortfarande inte lärt oss att strida. När vi till slut lärt oss att strida har vi inte längre samma mod att ge oss in i kampen. Därför vänder vi oss inåt och slåss mot oss själva och blir vår egen värsta fiende. Vi säger att våra drömmar var barnsliga och omöjliga att förverkliga eller föddes innan vi visst hur svårt livet var. Vi dödar våra drömmar för att vi är rädda för att utkämpa den goda kampen"

{Paulo Coelho, Pilgrimsresan}

Jag orkar kämpa lite till med hjälp av den underbara peppen ni alla ger mig - stort tack!

Mare mare....

Jag tror att det är här som jag ska spendera en vecka i sommar tillsammans med älskade vänner. v.27 intar vi fyren!

upp som en sol & ner som en pannkaka.

det är jag idag.

ner som en pannkaka & upp som en sol.

Mitt humör pendlar så jag hinner inte med själv. Så himla trött & grinig på kvällarna, går och lägger mig jättetidigt för att jag inte tycker att något annat är mer lockande än att sova. På morgonen där emot, då leker livet mina vänner. Men vad får jag & min omgivning ut av det egentligen? Kärleken sticker hemifrån strax innan jag börjar bli så där glad och trevlig, sen tar jag min älskade morgonpromenad till skolan där jag går & suger in våren som jag bestämt hävdar har kommit till Malmö. Under promenaden tänker jag 100-tals trevliga tankar & planerar för saker jag kan göra efter skolan. Kommer till skolan, där alla mina klassisar utom en har ganska taskigt morgonhumör. När mina vänner börjar bli glada efter lunch börjar min neråt spiral. Jag blir sur, trött, frånvarande och energilös. Och sen är det kört för resten av dagen i stort sett. S å h i m l a v ä r d e l ö s t ! ! !

Jag kommer hem och vill inte prata med någon, umgås med någon, skriva något mail, plugga någonting eller göra någonting annat heller. Ingen får njuta av mig när jag är på topp så att säga.
Så himla sorgligt.

Jag har problem med tiden. För mig var det måndag i går...hur kan det då vara torsdag i dag? Känns nästan som om jag avverkar 2 dygn per dygn så att säga. Har bytt typ 10 meningar med kärleken sedan i måndagskväll. Lovat folk att jag ska ringa. Planerat att träna varje dag denna vecka, som en liten kickstart inför våren. Så har det inte blivit. Inget att gråta över, bara att komma igen nästa vecka. Note to self: semipraktik, jobbpass, italienska och plugg samtidigt är för mycket.

I går var jag på besök i 6 timmar på praktikplatsen på avd för akut kirurgi. Klockan ringde 05.15 & en nästan medvetslös missy klev in i omkl.rummet på sjukhuset kl 06.30. Där var det däremot livat...några till i min klass har samma omkl.rum som jag. Alla var nervösa och förväntansfulla och på strålande humör. A tog lite kort på oss två i våra "scrubs" & namnskyltar (min innehåller tyvärr hela mitt namn, med bindestreck och allt. hua.).

Det var in i hetluften direkt för min del, fick se sår av gigantisk storlek, en massa nålstick, träffa patienter i olika åldrar & skick, gå rond med överläkare som slängde sig med en massa termer som lämnade många frågetecken för min del. Dödstrött när jag gick därifrån. Men också extremt sugen på att kasta mig över kurslitteraturen en vända till för att verkligen lära mig allt. Jag tror att den här praktiken kommer att summeras med skräckblandad förtjusning. Kan få lite hjärtklappning när jag tänker på vad jag måste förmå mig själv till att våga göra, att vara nybörjare. Samtidigt ska det bli så himla roligt. Jag är tacksam för att jag träffat så många människor i vårdsituationer förut i mitt liv, så att inte det också är nytt. Jag förstår rutiner och vad som ska göras. Nu kan jag ägna all min energi åt att bli en galet kompetent sjuksköterska.

Shit, jag ska bli sjuksköterska!

"dust yourself of and try again"...

...mmm tack jag vet, men min själ & min kropp har bara inte tid med sådana misslyckanden som idag. Jag körde på min "uppkörning" i katetersättning på förmiddagen & det känns tungt. Jag hoppades så innerligt att jag skulle klara det när jag gick t skolan i morse. Hade lagt värdefulla 300 :- i min ficka som jag tänkte att jag skulle få spendera fritt på stan på vägen hem. Jag unnar mig väldigt lite nuförtiden & tänkte att jag skulle belöna mig för mina framgångar, så att allt skulle kännas lite roligare i stressiga tider. Och så körde jag. Bara så där.

Vi var tre stycken, jag och mina två käraste klasskamrater. H började & klarade sig galant trots nervositet & lite småfel. Jag var tvåa & fick en liten dålig start & nervositeten tilltog & jag gjorde några fel jag med. Större, tydligen. Vi får feedback direkt efter vi gjort våran "uppkörning" & det var inte alls kul eller lätt att få veta att man inte får godkänt inför allihopa när man har 45 min kvar till som man ska vara kvar där inne i rummet. R utförde sitt moment och klarade sig trots nervositet och lite småfel. Jag spelade hans patient och försökte agera normalt medan tankarna snurrade & tårarna brände innanför ögonlocken.

Snälla H frågade direkt när vi kom ut om jag tyckte det var rättvist att jag inte klarade mig å jag sa "ja, det var det väl" med darrig röst. Hon sa " det gör inte jag" och vips kände jag att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre och sa snabbt att "nu går jag".

Tårarna rann precis hela vägen hem & såklart börjar tankarna snurra & bygga upp elaka mantran om att jag aldrig kommer att klara det här, att jag inte passar som sjuksköterska, att jag är misslyckad, att nu kommer jag väl kugga tentan också...och hur ska jag hinna med jobbet nu.....bla bla bla evil mind at work.

Nu har jag legat här på soffan & kollat på VM i alpint under eftermiddagen. Anja misslyckades också. Hon måste också stå för det offentligt. Hade enorm empati för henne idag. Det är jag och Anja. :) Borde ha tentapluggat & gymmat men istället somnade jag på soffan & drömde om...ta daaaaa....att jag fick kateter. som sagt, evil mind at work.

Jag vet att det tillhör livet att misslyckas och att förmå sig själv att försöka igen. Detta var dock dålig timing i mitt liv som snurrar alldeles för fort. Måste förändra mina omständigheter så att jag har en liten energireserv för såna här tillfällen.

På återseende, nu ska jag gå på min första lektion i italienska m. kärleken. Dagdrömmar om en ljuv framtid kanske kan ta bort lite av oron i nuet.

Arrivederci!

"ingen tycker om mig, ingen vill ha mig..."

Kommer ni ihåg den gamla godingen? Den handlar om mask. Jag nynnar på den idag. Försöker motarbeta upproret i mitt inre med att sjunga glada barndängor. Planen var att plugga duktigt idag eftersom jag jobbar hela helgen. Jag började plugga & det gick bra. Tills jag kom fram till de kapitel som handlar om just mask.

springmask.kvalster.bandmask.löss.loppor.amöbor.skabb.flatlöss.

Jag kan läsa om de äckligaste av sjukdomar & vara fascinerad, nyfiken & entusiastisk. Men här tar det stopp. Maskar. Så äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Den äckligaste av dem alla är binnikemasken. En sån fanns konserverad i vår biologisal i högstadiet. Den var inte sympatisk på något sätt alls.

mammor får inte dö.

medan jag låg & sov tryggt efter min energikick i natt satt en vän uppe & prövade att andas i en värld utan sin mamma. mammor får inte dö. det är det enda jag kan tänka.

Energi föder energi.

Igår:

• är det inte lite vår här i luften i skåneland?
• börjat kolla lgh m kärleken
• köpt träningskort på SATS
• startade m. 1,5 h på gymmet

Idag:

• promenerat t skolan å tillbaka idag, bara för att det var skönt
• planerat inför helgen m fina klasskompisen
• fått kanonresultat på tentan
• lagat fisk, stuvad spenat & kokt potatis :)
• lagat matlåda t resten av veckan (pastasallad m.quorn)
• bakat ljuvligt matbröd
• bakat semlor
• spelat guitar hero m. kärlek

Det är sant. Energi föder verkligen energi.

De halvt dolda

Har precis tittat klart på del 4 av 4 av 'De halvt dolda' (av Jonas Gardell) som gått på svt nu i januari. Länge sedan, eller kanske aldrig någonsin, en svensk dramaproduktion gripit ett sånt iskallt grepp om mitt hjärta & fått mig att känna så mycket ångest. Det kanske inte låter som en så bra produktion m tanke på den recensionen...men gillar man att känna, vad det än är, så är den att rekommendera. Varmt. Hjärtligt. Jag skulle nästan kunna tvinga folk att se den. För den visar hur mer eller mindre illa vi människor gör varandra längs livets väg. Hur jävla fult & ruttet det kan innebära att vara just människa. Jag har spolat förbi vissa sekvenser (kollat på svt play, där avsnitten fortfarande ligger kvar!!!) för mitt hjärta varit alldeles för nära att brista ibland. Jag klarar bara några sekunder av realistiska våldsskildringar & förnedring. Samtidigt som jag tror att det är så oerhört viktigt att se det, att våga öppna ögonen för det som händer människor runt omkring oss. För det våldet är inte minsta lika actionfilms våld, och det kan göra en enorm skillnad om vi lyckligt lottade människor lär oss att identifiera det runt omkring oss. Så att vi kan räcka ut en hand den dag det behövs. Det var vad jag hade att säga den söndagkväll.

Så här recenserar Jenny Björnulfson på GP lite proffsigare:

'De halvt dolda skakar helt enkelt om ordentligt. Det är kinden mot asfalten nästan hela tiden och jag saknar stundtals den gardellska humorn som hade kunnat ge berättelserna fler nyanser. Men som helhet är De halv dolda ändå en mycket välgjord produktion som berör på djupet, vilket ger betyget svag fyra. För de tittare som orkar hänge sig åt handlingen väntar en omtumlande och känslosam resa. '

Hold on to your dreams, don't ever give in.

Under mitt "jullov" har jag sovit galet mycket, kanske 9-12 tim/natt. Tänkte att kroppen var värd det efter allt slit som sommar & höst inneburit för min del. Å självklart var den värd det. Problemet m detta är bara att min kropp inte riktigt vill vakna upp ur sitt ide nu när den vant sig med den milda behandlingen. Jag är fortfarande konstant trött. Börjar seriöst överväga att för första gången sedan 2002 ta mig till läkaren, frivilligt (akut för axeln ur led räknas inte). Jag har ju problem m läkare. Nu börjar det dock kännas som att jag betalar ett ganska högt pris för mitt envisa ogillande. Det är så j-vla tråkigt att vara trött precis jämt. Det kanske bara är så att jag saknar nån viktig vitamin lr järn eller nått sånt. Har börjat äta vitaminer & tänker ge dem en månad att försöka reparera mig. Sen går jag t VC. Har jag ingen brist på nått så får jag försöka hitta ngn annan orsak.

Nog om trötthet. Verkligen nog.

Näe förresten. Jag är helt sjuuuukt trött efter en 8-16 dag i skolan med få raster & kort lunch. Tränade på att sätta PVK & kateter. Kateter är svårt. Att säga ordet penis och låta casual är svårt. Att hålla en penis i ett fast grepp i 3-5 min & kallprata med patienten medan bedövningen verkar är mer än svårt....fast nu när vi tränar på dockor så framkallar det otroligt många sköna skratt & dåliga skämt. Det är inte långt kvar tills jag kanske får göra det på riktigt. I mars börjar praktiken. OH.MY.GOD. Är galet nervös & förväntansfull. Önskar dagligen att jag ska få en fantastisk handledare. Tror att jag måste skaffa namnskyltar som min kära klasskamrat Angelina har gjort. Grymt inspirerande de dagar då man tappar sugen för en stund. Mitt hjärta tar små glädje skutt när jag ser hennes skyltar. Ååååhh livet är så himla bra ibland. Det gäller att drömma på.

2008 went as follows:

Januari. Nyårsbaksmälla. Oro. Should I stay or should I go (t.Malmö)? Privat finanskris. Slutar snusa. "This is as shitty as it gets."

Februari. Stressad, sliten, saknande. Glad för att ha en vän 2 trappor upp - lyx! Tar en rutinprommis med P & bestämmer mig för att nog är nog. Säger upp mig. Våndas över att berätta det för P's mamma & mina föräldrar. Börjar snusa igen i ren fasa.

Mars. Börjar se ljuset i tunnelns slut. Åker upp t. lillstrumpa & njuter av att vara nära. Kommer ihåg hur mkt jag saknar att simma. Lyckas ge mig själv beröm & kommer på att jag är väldigt duktig på mitt jobb. Trygg tydligen, enligt andra.

April. Malmö blir mitt nya hem & jag får somna bredvid the love of my life varje kväll efter att ha flyttat ner under påskens snöstorm. Solen skiner & himlen är för det mesta blå. Molnen utgörs av arbetsförmedlingen och a-kassan som jag börjar ogilla, milt uttryckt. Solar mkt med kära S & livet återkommer m. våren. Jag fyller 27 år & börjar springa.

Maj. Söker jobb, solar, funderar på framtiden, går på intervjuer & gör mig hemmastadd. Fixar sommarvik i Burlöv. Går t. naprapaten som gör underverk - ett liv utan konstant smärta börjar kännas möjligt.

Juni. Börjar jobba på 2 jobb. Firar midsommar på jobbet & tillsammans med finfina vännerna. Blir osams m. en av dem. Är mest deppig & tror att jag kommer vara misslyckad, överutbildad personlig assistent i resten av mitt liv. Jag slutar snusa, igen. Andra pratar om semester, jag jobbar.

Juli. Andra har semester, jag jobbar jämt. Hinner gå på bio med kärleken en simpel måndagskväll & kommer på hur lite det behövs för att vara lycklig & tacksam. Tar mitt 1a steg mot resten av mitt arbetsliv som nurse - kommer in på utbildningen! Börjar snusa igen av ren stress & sömnfattighet. Funderar mycket på hur man kan flytta Skåne närmare Sala. Upptäcker att jag älskar kallbadhuset & badar mycket, både ensam & med kärleken som går runt i sitt underbara semestermood.

Augusti. Jobb jobb jobb men knappt några money money money alls. Mamma & pappa kommer på besök och jag är nästan ledig en hel helt fantastisk helg. Way out West i Gbg lever inte riktigt upp t förväntningarna. Börjar sticka en tröja t. Ellen!

September. Börjar plugga! Älskar det. Hittar fantastiska klasskamrater som förgyller mina skoldagar. Älskar det.

Oktober. Hinner åka hem t. Sala & vila & se alla jag saknar varje sekund. Kommer in i trevlig vardagslunk & börjar tjata om kids. Får ingen positiv feedback. Åker t underbara Paris m. underbara kärleken & har en välförtjänt underbar semester m. så många underbara skratt att jag fick underbart ont i magen.

November. I really don't remember. Uppsalavännen gör ett klokt val å firar sin 25e födelsedag här, alltid en ära m. besök!

December. Tentaplugg. Tenta. Skönt jullov i Sala, Sunne, Sthlm & Skåne. Funderar på vad som ska hända 2009. Ger inga nyårslöften alls för jag känner att jag gillar mitt liv & mig själv. Tar upp telefonen & ringer min saknade vän and she's there!

GOTT NYTT ÅR MISSY!

Men helvete vad grått det är! Och dimmigt. Och tråkigt. Jag har fått nog av detta & vill bara sova precis hela tiden. Längtar efter sol & klarblå himmel. Kommer knappt ihåg hur det ser ut.

strumpor & social abstinens

I morse tog jag mig upp ur sängen & cyklade iväg t en föreläsning som jag inte behövde gå på. Helt frivilligt. Bara för att jag längtade efter mina klassisar så himla mycket. Och där var dem! Dem som jag verkligen gillar att spendera mina vardagar med. Stort leende & varm i hjärtat på en gång. Me like my vardag.

Gjorde ett tappert försök att handla det som är allra jobbigast för mig. Strumpor. Hatart. Jag gillar bara dyra strumpor. Fina strumpor. Jag har inte råd att köpa dyra och fina strumpor = jag köper inte strumpor = nu har jag bara 4 någorlunda fungerande par = jag måste tvätta jämt eller återanvända = det är inget fungerande system.

Gick på stan i över 2 timmar. Åt lunch med trötta, finfina vännen. Köpte vitaminer.

Inga nya strumpor. Men jag tänker, i morgon är en annan dag.

hemma.

när jag slog upp dörren till mitt och kärlekens hem i går var jag totalt utmattad.
tenta i malmö,
jul i Sala,
mellandagar i värmland,
nyår i Sala,
'hälsa på helg' i sthlm.
allt inom loppet av två veckor.
nu när jag skriver det förstår jag utmattningen. igår tyckte jag att jag var ganska töntig som inte orkade rycka in på jobbet första kvällen hemma. jag hade ju varit ledig i 2 hela veckor. ledig ja. vilat nej.

känner mig lite småsjuk efter att ha suttit ensammen på centralen i kylan i 4,5 timme i söndagskväll. iiiiiiskallt. hade tre tröjor + jacka + långisar + jeans. hoppades på att en vän skulle göra mig sällskap men hon hade saker på G. min plan B var att sitta å läsa på ett varmt å upplyst centralen men mina ögon börjar närma sig 30 år så ljuset räckte inte till. och ja. försök läs när du skakar av köld. roade mig med att lyssna på 15åriga ravekids.
ja jag har ju redan skrivit att det var underbart att komma hem. men jag vill ändå poängtera det igen. nu sitter jag här på min rumpa, hemma i soffan igen. funderar lite på vad jag ska göra den närmsta veckan. kan mkt väl bli så att jag sitter här på min rumpa, lite lik ferdinand under sin korkek.

jag trivs bättre hääääär. hemma.

jag älskar människokroppen.

jag gör bara det. den är helt fantastisk. tyvärr är den också ett virrvarr av kemik, fysik och elektronik som jag bitvis svär över. men jag svär bara ett litet tag, ber kärleken om hjälp, och sen tycker jag att allt är kul igen. nu ska jag fortsätta med respirationssystemet, lördag och allt.

breath in breath out /missy.