sommaren ´94

Andra har kanske druckit för många snaps & somnat. Jag sitter bredvid kärleken i soffan och är nostalgisk medan han tittar på 'Ben Hur'. Sommaren '94. Då lekte livet hörrni. 14 år. Gothia Cup. VM. VM. VM. Vi sov på altanen. Vi sov i tält hos S.L. Vi var alltid alltid tillsammans. Vi i fotbollslaget. Vi tränade, spelade match, kollad på fotboll. Och vi sjöng den här låten tills vi var hesa och sen sjöng vi lite till. Gjorde Kenneth Larssons målgest. Brolins. Allt beroende på vilken man tyckte var mest bedårande. Av någon outgrundlig anledning tyckte jag Tomas Brolin var het. Fattar absolut inte varför nu. Men men. Man är bara 14 år en gång i livet. Och. Fan. Vad. Kul. Det. Var.

Bad news.

Jag fick dåliga nyheter igår. Min hjärna har tagit in informationen men mitt hjärta vägrar att ens våga känna på känslan. Jag borde vara orolig, ledsen, känna skräck...vad som helst...men jag bara lallar på som vanligt. Jag fattar inte riktigt det här. Antar att det kommer hit me hard när hjärtat tycker det är dags. Tills dess fortsätter livet som vanligt, I guess.

fina florens.

Florens var allt jag önskade mig!

jag blev röd om näsan i den efterlängtade solen. jag snodde en solvarm citron. jag skrattade mest och jag grät lite när jag var utmattad. jag åt en massa goda kolhydrater och kom på att jag faktiskt gillar glass, italiensk glass. jag fick höra en massa italienska och blev löjligt lycklig när jag förstod några ord här och där. jag fick se vackra vyer som föralltid kommer finnas inom mig. och bäst av allt - jag fick uppleva allt detta tillsammans med kärleken. nu är det bestämt, vi tänker bli gamla i italien.

så j-vla typiskt jag.

Väldigt mör efter gårdagens arbetspass mellan 8-22. Så många timmar i sträck spenderar jag knappt med de jag älskar mest. Det är ganska påfrestande att vara så tätt inpå en annan människa i över 12 timmar. Jag dog lite av det igår. Nu måste jag återuppstå.
Packat klart? NEJ.
Börjar jobba om en kvart? JA.
Slutar jobba kl 14? JA.
Åker t Kastrup kl 15? JA.

'Get busy living or get busy dying' som de säger i en av mina favoritfilmer "The Shawshank Redemption".

Nu åker jag snart hörrni, med packad väska eller inte.

Nynnar ohämmat

Väderprognos för Florens i helgen.

25-30° &

Lyllos mig!

Jag ska åka till Italien i helgen! Fick för mig igår att man kunde spendera sin långhelg på bättre ställen än i Malmö. Längtig efter solen. Längtig efter värme. Längtig efter äventyr. Längtig efter att ha så kul som jag och kärleken har när vi är ute och reser. Längtig efter...ja, det mesta som inte är jobb eller plugg. Lust for Life, helt enkelt. Så nu drar vi i övermorgon. Jag har fjärilar i magen, brukar jag aldrig ha innan jag ska åka någonstans. Enda gången jag kan komma på att jag haft det förut var när jag skulle åka till USA och vara borta nästan ett helt år. Nu ska jag vara borta en helg. Hallå? Magen och fjärilar. Why now? Är det ett dåligt tecken? Har jag blivit gammal?* Är jag så utsvulten på nöjen och äventyr? Är jag bara tokglad? Man vet inte riktigt. Man får åka till Florens och prova helt enkelt.

Sto benissimo!!!!!!!!!!!!!!! (jag mår MYCKET bra!)

ååååh...

...vad det är härligt att bara jobba....och att jag kan ta det lugnt och göra vad jag känner för när jag kommer hem. Inte fundera på hur timmarna ska räcka till, om jag ska få tillräckligt med sömn och om jag ska hinna träffa kärleken eller höra av mig till vännerna. Nu hinner jag! Nu orkar jag! Ligger just nu på soffan & latar mig lite, innan det är dags för en löprunda. Har lovat att tjata med mig älskade M ut på sin första löprunda ever. I morgon och på onsdag är jag leeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeedig och morgondagen ska spenderas som hundvakt och tillsammans med lovely Sadie.

Är det inte dags för lite solsken snart, hörru du där uppe?

Kärleken sover, endast jag är vaken.

Och vad gör jag? Jo, jag läser vad jag skrivit när jag var 26 år gammal här på bloggen. 2006. Det låter som igår, men det var det inte. Mycket vatten har runnit under broarna sen dess. Jag var så klok när jag var 26. Så...levande. Så allt eller inget. Så jag.

Ja, jag definierar mig med mitt jag från 2006. Jag förstår varje mening mini-me skriver. Varje tankegång, varje känsla. Men jag kan inte skriva som mini-me längre. Vad har hänt?

Svar: JAG HAR INTE TID!

ska det fortsätta så?

Förtroenden.

I dag har jag fått en glimt av några gamlas allra innersta. Jag har fått förtroenden. Om hur det eg är, det här med att bli gammal. Inte generellt. Men hur det kan vara. Det är inte roligt. Och jag känner mig så ung, så ung. Gamla har ångest, vill dö helst igår...och de berättar det för mig. Och jag håller handen. Jag lyssnar. Jag bekräftar. Jag.....vad gör man sen? Jag kan ju inte direkt ge goda råd på vägen. Har ingen aning hur det känns, även om jag kan föreställa mig. Jag tittar djupt i ögonen och hoppas att de ser att jag verkligen bryr mig. Försöker komma på något som kan få dem att må bättre. Ger en kram. Lyssnar tills de inte har något mer att säga. Inser att jag levt 6 decennier mindre. Förstår att jag inte kan säga mer. Försöker lätta deras hjärtan. Försöker leva upp till Moder Teresas visdoms ord " Never let anyone come to you and leave without being happier". Vet inte om jag lyckas. Försöker leva upp till Moder Teresas devis "always do small things of great love". Ger en kram. Går därifrån. Tacksam för förtroendet. Osäker på mitt förvaltande.

syster.

I går blev jag kallad "Syster" för första gången. Tack kära tant som sa dessa ord som värmde fint i hjärtat hos en student som gått runt hela dagen och varit besviken över att bara få G på slutbedömningen. De dagar då mitt framtida yrke känns svårt, kravfyllt och stort, då ska jag minnas att i allafall någon tycker jag är syster nog.

världens finaste syster.

Jag har skrivit här på bloggen om min sorgliga ekonomi som ger mig magknip. Vad dimper då ner i brevlådan om inte ett fantastiskt fint kuvert innehållande ett fantastiskt fint meddelande "Buy yourself something pretty. ps- I'm rich now, so no worries!" tillsammans med en röd peng. Blev så rörd och tacksam över att jag har en så underbar lillasyster att jag började gråta.

Tänk lillstrumpa att jag har dig, som är den bästa, snällaste och coolaste lillasyrran man kan ha! Lucky me!

Grannfejden.

Hatar det programmet. Löjligt. Pinsamt. Dåligt.
Men nu är jag själv mitt upp i en grannfejd.
Det värsta jag vet är soplukt. Jag får kväljningar varenda gång jag går ut med soporna. Försöker alltid hålla andan där inne i soprummet men det är inte alltid jag är snabb nog. Våra grannar är white trash som lämnar soppåsar utanför lgh i dagar. För mig är det ok att ställa påsen utanför dörren i ett par timmar om man bär ner den innan det börjar lukta. Deras börjar alltid lukta. Så i början av veckan fick jag nog. Skrev "Skärp er, det luktar apa!" på en hjärtformad rosa post-it och smällde upp ovanför soporna. Soporna försvann. Däremot dök det upp ett meddelande på baksidan av min fina lapp, klistrad vid hissen "Would you go fuck yourself!".

Bring it on white trash!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

"snabba på" förresten,

det är ett himla fult uttryck såg jag nu. Ska aldrig mer använda.

ajje!

Jag har ont i magen. Jag hatar pengar. Pengar är absolut inte det viktigaste som finns för mig. Bara jag har så att jag klarar mig och kan göra något skoj då och då. Ibland blir dock pengar extremt viktigt - när man inte har så att det räcker. Denna månad trillar det in 1234:- på mitt konto. Tagit ut 5000:- från mitt sparkonto (som snart är nere på noll igen efter denna termin) för att täcka det nödvändigaste. Kvar är 800:- till vardagsutgifter och nöjen. Det känns inte bra i magen alls. Jag veeeeeeeeeeeeeeet att det löser sig. Men första känslan är ändå: P A N I K ! ! ! Skatteåterbäringen är mer efterlängtad än någonsin.

Snälla Skatteverket, om ni ser det här - snabba på lite!

upprörda medborgare vs. SvD 1-0

Nu har de tagit bort seriestrippen. Inte en sekund för tidigt. Bra jobbat ni som orkade maila, man kan faktiskt påverka!

Idag har jag startat dagen med tårar trillande ner för kinderna i en lugn ström. Kollade på reprisen av det senaste Uppdrag granskning om dagens äldrevård. Sitter & funderar på hur jag kan hjälpa till att förändra denna märkliga värld som är fullkomligt snedvriden när det kommer till hur vi tar hand om våra äldre. Det är sorgligt, vidrigt, förnedrande samtidigt som så många fantastiska människor utför ett underbart arbete. Varför kan det inte gå att få ihop - pengar och människovärde.

Vad kan man göra hörrni?! Jag tycker TV4 borde starta en insamling, de är ju så bra på sånna dära galor. "Sveriges äldre-galan". Den borde väl dra ihop tillräckligt med pengar så att de äldre kan få lite guldkant på tillvaron?

Vidrigt SvD!

Jag tolererar inte att sånt här publiceras å därför har jag skrivit ett ifrågasättande mail till SvDs chefredaktör Lena K Samuelsson (mail: lena.k.samuelsson@svd.se) och föreslår att ni som också upprörs gör det samma.

studenter vs. dålig handledare 1-0

Plötsligt händer det. Att personer på högre ort faktiskt lyssnar på studenterna. I morse möttes vi av högsta hönset på utbildningen som meddelade att vår handledare hade fått ett erbjudande om att lösa konflikten tillsammans med oss idag, eller att sluta. Hon var en quitter. Vi är numera en handledarlös grupp, men de har lovat att skaffa oss en "mognare" handledare till hösten. Det tackar jag verkligen för.

battle of the lovers.

Jag: Det är ungefär en sån här jag menar (tapeten till höger):

Kärleken: Va!?! Ska du ha tapeter kvinna? Var?

Jag: Ja! I sovrummet. Vitt golv, vita garderober, vitt linneskåp och så dem här tapeterna.

Kärleken: Det kan du drömma om. Mönsterpassning så det skriker om det ju.

Jag: Du skulle t Wien i höst igen va?

hehehe.

studenter vs. högskolan

I dag är jag mkt trött på inkompetenta vuxna människor. Malmö högskola har fixat så att vi ssk.studenter har obligatorisk omvårdnadshandledning, vilket jag tycker är en fantastisk förmån. Det finns en verksam ssk som handleder varsin liten grupp genom hela utbildningen. Fantastiskt att få vara samma lilla grupp och handledare i 3 år. Man hinner lära känna varandra och på så sätt vågar man ta upp sina osäkerheter, brister och frågor som har med det framtida yrket att göra. Man får utvecklas tillsammans och finna sin yrkesidentitet. Det är verkligen jättebra.

Om det fungerar.

Min jävla handledare visade sig under första träffen vara en blek, okarismatisk, tillbakadragen kvinna med noll talang för att skapa en trevlig atmosfär. Hon ställde inga följdfrågor när vi presenterade oss. Hon gjorde inte ett dyft för att lätta upp den nervösa stämningen. Handledningen skulle vara i 1,5 timme. Vi fick gå efter 20 min utan att ett enda vettigt ord blev sagt. Sen ställde hon in följande två handledningar var på VI fick göra 2 extra uppgifter för att få giltig närvaro. Kändes inte spec smart eller nyttigt. Handledningens poäng är att man tillsammans ska diskutera och delge problem. Inte sitta själv på kammaren och skriva en uppgift medan hon får pengar utan att vara där, således har jag inte lämnat in några uppgifter.


När det handlar om studenter vs. lärare så har man sällan något att vinna på att opponera sig. Man vet aldrig när nån av lärarna står där som examinator och minns vem man är. Ändå valde jag och min kära klassis P att inte gilla läget. Nu har detta tagit ganska stora proportioner och numera är kursansvarig samt dekanen inblandade i soppan. Och inte ett skit händer. Folk skyller på annat folk. Ingen har ansvar. Ingen har någon lösning. Alla tycker att det som hänt är skit, men inte ett skit händer. Så kan man summera det hela utan att gå in på bisarra detaljer.

I morgon är det dags för handledning. De andra grupperna har hittills träffat varandra i ca 5 timmar. Min grupp har setts i 20 min och det ligger en konflikt i förgrunden.
idag: studenter vs. högskolan 0-0.
Bring on 2moro!

in case of eventuell trissvinst:

Skulle jag genast beställa denna tapet av illustratören jag avgudat i många långa år, Jesper Waldersten. Han har designat denna fantastiska tapet (som heter Wallputters) som går att beställa på http://www.yourwallpaper.se/. Inköp förutsätter massa dollars. Har inte.

Bye bye pretty.

Just nu tänker jag febrilt på hur jag och kärleken skulle kunna få plats med denna skönhet i nya lgh men kommer gång på gång fram till att vi inte har plats. Jag vill ha den här soffan, snart lägger jag mig som ett litet barn å gråter på golvet. Tveksamt att soffan får bättre plats för det. Bye bye pretty, hoppas vi ses igen i framtiden när vi har köpt en herrgård eller nått.

skärpning.

Ska man ha en blogg så får man vackert skriva i den. Annars får man ta bort den. Jag irriterar mig såååå på andra mnskr som inte uppdaterar minst en gång om dagen. Nu är det dags att jag blir flitig eller lägger ner. Börjar med att försöka vara flitig.

åååååååååh vilken fin och alldeles för kort påsk jag har haft tillsammans med mina nära och kära. Massa underbart häng i solen, promenader, god mat & vin, en födelsedagstripp m love, sis och svåger t köpenhamn. jag älskar min familj. jag saknar dem som var kvar där hemma.

Har blivit ett år äldre sedan jag skrev sist. Är numera inne på mitt 30e levnadsår. Märkligt. Ibland får jag stunder av åldersnoja, men på det hela taget är visdom och lugn välkommet. Pratade med en läkare om ålder i förra veckan och han sa att det var världsbäst att fylla 50 år, eftersom man inte längre behöver bevisa något för sig själv eller andra längre. Jag tycker det låter underbart. Bara 20 år kvar då. Fick de mest fantastiska födelsedagspresenter i år.....so pleased.

Ja.
Och.
Sen.
Blev.
Det.
Vardag.

Den väljer jag att inte kommentera i nuläget.

om jag & kärleken ägde den här lgh...

...så skulle vi möblera den lite snyggare & sen bjuda över våra vänner på middag

....skulle vi kunna sitta på vårt kontor/bibliotek & se smarta ut

....skulle vi kunna ha finfina grillfester i den supergröna trädgården

....skulle vi kunna drömma söta drömmar i ett sovrum som givetvis behöver målas om

...skulle vi dricka vin på balkongen under varma sommarkvällar (balkong hörrni, balkong!)

....skulle vi ha trevliga, låååååååååååånga frukostar i köket

Praktikrapport

Ja vad ska man säga nu när jag gjort 2 av 5 veckor på min första praktik. Jag har totalt avdramatiserat det här med venprovtagningar. Det går fint, på både gamla & unga. Min nya hang-up är läkemedel. Jag tycker numera att det är fruktansvärt läskigt. Så mycket att hålla reda på, dela ut, kolla upp, göra rätt, tyda kollegors slarviga handstil....och så oerhört mkt som faktiskt kan bli fel. Antar att jag får bearbeta mina hang-ups i tur & ordning. Kanske allt faller sig naturligt till slut. I pray.

Häromdagen frågade en vän mig hur det var med mig och vad som hände förutom praktiken...och jag kom på att det enda som jag är medveten om att det händer är praktiken. Tar all min kraft och fokus. Har sovit 10-12 tim/natt de senaste nätterna. Har inte hunnit träna ens. Det mår jag dåligt av. Planen är att nästa vecka ska jag börja orka med det. Då kommer jag må underbart endorfinigt igen. Ser fram emot det.

Annars då?! :) Jo en sak till händer faktiskt. Jag & kärleken leder en budgivning så vitt vi vet. Har ingen aning om var det slutar. Jag börjar älska idén om att bo på andra sidan stan än vad vi gör nu. Nära grönt. Nära havet. Nära kallbadhuset. I ett hus med balkong OCH badkar. Ja ni kanske förstår, jag håller tummarna för att vårat skambud ska accepteras.

Ha en god helg kära vänner. Själv ska jag ännu en gång på Babel för att njuta av Club Killers.

titta jag kan!

Oj oj oj vad det snurrar i huvudet efter första riktiga dagen på praktiken. Journaler, diagnoser, namn, medicinsk teknik, dropp, nålar, läkemedel....allt är i en enda röra & jag är fruktansvärt trött. Jag orkar inte tänka mera, ska snart gå på ett pilatespass & sen bums i säng - med ett leende! Jag lyckades med min första venprovtagning idag!!!!!!!!!!!!!! Kl 09.00 idag stack jag för första gången i en alldeles riktig arm & det kom blod & jag hittade kärlet fast det inte syntes & patienten överlevde & handledaren sa bravo.
Så, det är vad jag tänker på nu i kväll. Resten måste få vänta.

pepp-sms

Åh vad härligt det är med pepp från nära & kära. Det är jag bortskämd med...och extremt tacksam över. Jag har varit så himla nedstämd på grund av att jag misslyckats TVÅ ggr på min "uppkörning" i att sätta pvk och kateter. Jag hatar att misslyckas. Det är inte min grej. Alls. Och två ggr på kort tid har gett outhärdligt mkt stress inombords. Tankarna har snurrat...passar jag för det här yrket? är jag sämst av alla? Självförtroendet har med andra ord varit i botten. Idag vände det äntligen. Jag klarade min senaste tenta i medicinsk vetenskap. Inte bara klarade, utan skrev ur mig ett VG. Helt fantastiskt! Skrev ett sms till klasskamraten där jag bekände att "jag behövde verkligen lite självförtroende innan följetongen på uppkörningen å praktiken..." svar:

"Fett som fan! Nu är det bara att trycka in den där jävla katetern en gång för alla :) "

Sånt får mig att skratta & återfå viljan att kämpa vidare.

Skickade också ett sms till mor & far som är Venedig och berättade den goda nyheten. svar:

"Grattis du är mycket bättre än du tror hälsar pappa"

Sånt får mig att bli varm inombords. Men också lite ledsen. Som liten sa jag jämt att "jag är spialist på det här"...om precis allt. Vad hände på vägen? Jag hittade faktiskt en del av svaret på detta i min kalender som jag fick av min älskade syster i julklapp. Citatet för denna vecka lyder;

"Den goda kampen är den som vi utkämpar för våra drömmars skull. När de med sin fulla kraft spricker ut inom oss - i ungdomen - då har vi gott om mod, men vi har fortfarande inte lärt oss att strida. När vi till slut lärt oss att strida har vi inte längre samma mod att ge oss in i kampen. Därför vänder vi oss inåt och slåss mot oss själva och blir vår egen värsta fiende. Vi säger att våra drömmar var barnsliga och omöjliga att förverkliga eller föddes innan vi visst hur svårt livet var. Vi dödar våra drömmar för att vi är rädda för att utkämpa den goda kampen"

{Paulo Coelho, Pilgrimsresan}

Jag orkar kämpa lite till med hjälp av den underbara peppen ni alla ger mig - stort tack!

Mare mare....

Jag tror att det är här som jag ska spendera en vecka i sommar tillsammans med älskade vänner. v.27 intar vi fyren!

upp som en sol & ner som en pannkaka.

det är jag idag.

ner som en pannkaka & upp som en sol.

Mitt humör pendlar så jag hinner inte med själv. Så himla trött & grinig på kvällarna, går och lägger mig jättetidigt för att jag inte tycker att något annat är mer lockande än att sova. På morgonen där emot, då leker livet mina vänner. Men vad får jag & min omgivning ut av det egentligen? Kärleken sticker hemifrån strax innan jag börjar bli så där glad och trevlig, sen tar jag min älskade morgonpromenad till skolan där jag går & suger in våren som jag bestämt hävdar har kommit till Malmö. Under promenaden tänker jag 100-tals trevliga tankar & planerar för saker jag kan göra efter skolan. Kommer till skolan, där alla mina klassisar utom en har ganska taskigt morgonhumör. När mina vänner börjar bli glada efter lunch börjar min neråt spiral. Jag blir sur, trött, frånvarande och energilös. Och sen är det kört för resten av dagen i stort sett. S å h i m l a v ä r d e l ö s t ! ! !

Jag kommer hem och vill inte prata med någon, umgås med någon, skriva något mail, plugga någonting eller göra någonting annat heller. Ingen får njuta av mig när jag är på topp så att säga.
Så himla sorgligt.

Jag har problem med tiden. För mig var det måndag i går...hur kan det då vara torsdag i dag? Känns nästan som om jag avverkar 2 dygn per dygn så att säga. Har bytt typ 10 meningar med kärleken sedan i måndagskväll. Lovat folk att jag ska ringa. Planerat att träna varje dag denna vecka, som en liten kickstart inför våren. Så har det inte blivit. Inget att gråta över, bara att komma igen nästa vecka. Note to self: semipraktik, jobbpass, italienska och plugg samtidigt är för mycket.

I går var jag på besök i 6 timmar på praktikplatsen på avd för akut kirurgi. Klockan ringde 05.15 & en nästan medvetslös missy klev in i omkl.rummet på sjukhuset kl 06.30. Där var det däremot livat...några till i min klass har samma omkl.rum som jag. Alla var nervösa och förväntansfulla och på strålande humör. A tog lite kort på oss två i våra "scrubs" & namnskyltar (min innehåller tyvärr hela mitt namn, med bindestreck och allt. hua.).

Det var in i hetluften direkt för min del, fick se sår av gigantisk storlek, en massa nålstick, träffa patienter i olika åldrar & skick, gå rond med överläkare som slängde sig med en massa termer som lämnade många frågetecken för min del. Dödstrött när jag gick därifrån. Men också extremt sugen på att kasta mig över kurslitteraturen en vända till för att verkligen lära mig allt. Jag tror att den här praktiken kommer att summeras med skräckblandad förtjusning. Kan få lite hjärtklappning när jag tänker på vad jag måste förmå mig själv till att våga göra, att vara nybörjare. Samtidigt ska det bli så himla roligt. Jag är tacksam för att jag träffat så många människor i vårdsituationer förut i mitt liv, så att inte det också är nytt. Jag förstår rutiner och vad som ska göras. Nu kan jag ägna all min energi åt att bli en galet kompetent sjuksköterska.

Shit, jag ska bli sjuksköterska!

"dust yourself of and try again"...

...mmm tack jag vet, men min själ & min kropp har bara inte tid med sådana misslyckanden som idag. Jag körde på min "uppkörning" i katetersättning på förmiddagen & det känns tungt. Jag hoppades så innerligt att jag skulle klara det när jag gick t skolan i morse. Hade lagt värdefulla 300 :- i min ficka som jag tänkte att jag skulle få spendera fritt på stan på vägen hem. Jag unnar mig väldigt lite nuförtiden & tänkte att jag skulle belöna mig för mina framgångar, så att allt skulle kännas lite roligare i stressiga tider. Och så körde jag. Bara så där.

Vi var tre stycken, jag och mina två käraste klasskamrater. H började & klarade sig galant trots nervositet & lite småfel. Jag var tvåa & fick en liten dålig start & nervositeten tilltog & jag gjorde några fel jag med. Större, tydligen. Vi får feedback direkt efter vi gjort våran "uppkörning" & det var inte alls kul eller lätt att få veta att man inte får godkänt inför allihopa när man har 45 min kvar till som man ska vara kvar där inne i rummet. R utförde sitt moment och klarade sig trots nervositet och lite småfel. Jag spelade hans patient och försökte agera normalt medan tankarna snurrade & tårarna brände innanför ögonlocken.

Snälla H frågade direkt när vi kom ut om jag tyckte det var rättvist att jag inte klarade mig å jag sa "ja, det var det väl" med darrig röst. Hon sa " det gör inte jag" och vips kände jag att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre och sa snabbt att "nu går jag".

Tårarna rann precis hela vägen hem & såklart börjar tankarna snurra & bygga upp elaka mantran om att jag aldrig kommer att klara det här, att jag inte passar som sjuksköterska, att jag är misslyckad, att nu kommer jag väl kugga tentan också...och hur ska jag hinna med jobbet nu.....bla bla bla evil mind at work.

Nu har jag legat här på soffan & kollat på VM i alpint under eftermiddagen. Anja misslyckades också. Hon måste också stå för det offentligt. Hade enorm empati för henne idag. Det är jag och Anja. :) Borde ha tentapluggat & gymmat men istället somnade jag på soffan & drömde om...ta daaaaa....att jag fick kateter. som sagt, evil mind at work.

Jag vet att det tillhör livet att misslyckas och att förmå sig själv att försöka igen. Detta var dock dålig timing i mitt liv som snurrar alldeles för fort. Måste förändra mina omständigheter så att jag har en liten energireserv för såna här tillfällen.

På återseende, nu ska jag gå på min första lektion i italienska m. kärleken. Dagdrömmar om en ljuv framtid kanske kan ta bort lite av oron i nuet.

Arrivederci!

"ingen tycker om mig, ingen vill ha mig..."

Kommer ni ihåg den gamla godingen? Den handlar om mask. Jag nynnar på den idag. Försöker motarbeta upproret i mitt inre med att sjunga glada barndängor. Planen var att plugga duktigt idag eftersom jag jobbar hela helgen. Jag började plugga & det gick bra. Tills jag kom fram till de kapitel som handlar om just mask.

springmask.kvalster.bandmask.löss.loppor.amöbor.skabb.flatlöss.

Jag kan läsa om de äckligaste av sjukdomar & vara fascinerad, nyfiken & entusiastisk. Men här tar det stopp. Maskar. Så äckligt att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Den äckligaste av dem alla är binnikemasken. En sån fanns konserverad i vår biologisal i högstadiet. Den var inte sympatisk på något sätt alls.

mammor får inte dö.

medan jag låg & sov tryggt efter min energikick i natt satt en vän uppe & prövade att andas i en värld utan sin mamma. mammor får inte dö. det är det enda jag kan tänka.

Energi föder energi.

Igår:

• är det inte lite vår här i luften i skåneland?
• börjat kolla lgh m kärleken
• köpt träningskort på SATS
• startade m. 1,5 h på gymmet

Idag:

• promenerat t skolan å tillbaka idag, bara för att det var skönt
• planerat inför helgen m fina klasskompisen
• fått kanonresultat på tentan
• lagat fisk, stuvad spenat & kokt potatis :)
• lagat matlåda t resten av veckan (pastasallad m.quorn)
• bakat ljuvligt matbröd
• bakat semlor
• spelat guitar hero m. kärlek

Det är sant. Energi föder verkligen energi.

De halvt dolda

Har precis tittat klart på del 4 av 4 av 'De halvt dolda' (av Jonas Gardell) som gått på svt nu i januari. Länge sedan, eller kanske aldrig någonsin, en svensk dramaproduktion gripit ett sånt iskallt grepp om mitt hjärta & fått mig att känna så mycket ångest. Det kanske inte låter som en så bra produktion m tanke på den recensionen...men gillar man att känna, vad det än är, så är den att rekommendera. Varmt. Hjärtligt. Jag skulle nästan kunna tvinga folk att se den. För den visar hur mer eller mindre illa vi människor gör varandra längs livets väg. Hur jävla fult & ruttet det kan innebära att vara just människa. Jag har spolat förbi vissa sekvenser (kollat på svt play, där avsnitten fortfarande ligger kvar!!!) för mitt hjärta varit alldeles för nära att brista ibland. Jag klarar bara några sekunder av realistiska våldsskildringar & förnedring. Samtidigt som jag tror att det är så oerhört viktigt att se det, att våga öppna ögonen för det som händer människor runt omkring oss. För det våldet är inte minsta lika actionfilms våld, och det kan göra en enorm skillnad om vi lyckligt lottade människor lär oss att identifiera det runt omkring oss. Så att vi kan räcka ut en hand den dag det behövs. Det var vad jag hade att säga den söndagkväll.

Så här recenserar Jenny Björnulfson på GP lite proffsigare:

'De halvt dolda skakar helt enkelt om ordentligt. Det är kinden mot asfalten nästan hela tiden och jag saknar stundtals den gardellska humorn som hade kunnat ge berättelserna fler nyanser. Men som helhet är De halv dolda ändå en mycket välgjord produktion som berör på djupet, vilket ger betyget svag fyra. För de tittare som orkar hänge sig åt handlingen väntar en omtumlande och känslosam resa. '

Hold on to your dreams, don't ever give in.

Under mitt "jullov" har jag sovit galet mycket, kanske 9-12 tim/natt. Tänkte att kroppen var värd det efter allt slit som sommar & höst inneburit för min del. Å självklart var den värd det. Problemet m detta är bara att min kropp inte riktigt vill vakna upp ur sitt ide nu när den vant sig med den milda behandlingen. Jag är fortfarande konstant trött. Börjar seriöst överväga att för första gången sedan 2002 ta mig till läkaren, frivilligt (akut för axeln ur led räknas inte). Jag har ju problem m läkare. Nu börjar det dock kännas som att jag betalar ett ganska högt pris för mitt envisa ogillande. Det är så j-vla tråkigt att vara trött precis jämt. Det kanske bara är så att jag saknar nån viktig vitamin lr järn eller nått sånt. Har börjat äta vitaminer & tänker ge dem en månad att försöka reparera mig. Sen går jag t VC. Har jag ingen brist på nått så får jag försöka hitta ngn annan orsak.

Nog om trötthet. Verkligen nog.

Näe förresten. Jag är helt sjuuuukt trött efter en 8-16 dag i skolan med få raster & kort lunch. Tränade på att sätta PVK & kateter. Kateter är svårt. Att säga ordet penis och låta casual är svårt. Att hålla en penis i ett fast grepp i 3-5 min & kallprata med patienten medan bedövningen verkar är mer än svårt....fast nu när vi tränar på dockor så framkallar det otroligt många sköna skratt & dåliga skämt. Det är inte långt kvar tills jag kanske får göra det på riktigt. I mars börjar praktiken. OH.MY.GOD. Är galet nervös & förväntansfull. Önskar dagligen att jag ska få en fantastisk handledare. Tror att jag måste skaffa namnskyltar som min kära klasskamrat Angelina har gjort. Grymt inspirerande de dagar då man tappar sugen för en stund. Mitt hjärta tar små glädje skutt när jag ser hennes skyltar. Ååååhh livet är så himla bra ibland. Det gäller att drömma på.

2008 went as follows:

Januari. Nyårsbaksmälla. Oro. Should I stay or should I go (t.Malmö)? Privat finanskris. Slutar snusa. "This is as shitty as it gets."

Februari. Stressad, sliten, saknande. Glad för att ha en vän 2 trappor upp - lyx! Tar en rutinprommis med P & bestämmer mig för att nog är nog. Säger upp mig. Våndas över att berätta det för P's mamma & mina föräldrar. Börjar snusa igen i ren fasa.

Mars. Börjar se ljuset i tunnelns slut. Åker upp t. lillstrumpa & njuter av att vara nära. Kommer ihåg hur mkt jag saknar att simma. Lyckas ge mig själv beröm & kommer på att jag är väldigt duktig på mitt jobb. Trygg tydligen, enligt andra.

April. Malmö blir mitt nya hem & jag får somna bredvid the love of my life varje kväll efter att ha flyttat ner under påskens snöstorm. Solen skiner & himlen är för det mesta blå. Molnen utgörs av arbetsförmedlingen och a-kassan som jag börjar ogilla, milt uttryckt. Solar mkt med kära S & livet återkommer m. våren. Jag fyller 27 år & börjar springa.

Maj. Söker jobb, solar, funderar på framtiden, går på intervjuer & gör mig hemmastadd. Fixar sommarvik i Burlöv. Går t. naprapaten som gör underverk - ett liv utan konstant smärta börjar kännas möjligt.

Juni. Börjar jobba på 2 jobb. Firar midsommar på jobbet & tillsammans med finfina vännerna. Blir osams m. en av dem. Är mest deppig & tror att jag kommer vara misslyckad, överutbildad personlig assistent i resten av mitt liv. Jag slutar snusa, igen. Andra pratar om semester, jag jobbar.

Juli. Andra har semester, jag jobbar jämt. Hinner gå på bio med kärleken en simpel måndagskväll & kommer på hur lite det behövs för att vara lycklig & tacksam. Tar mitt 1a steg mot resten av mitt arbetsliv som nurse - kommer in på utbildningen! Börjar snusa igen av ren stress & sömnfattighet. Funderar mycket på hur man kan flytta Skåne närmare Sala. Upptäcker att jag älskar kallbadhuset & badar mycket, både ensam & med kärleken som går runt i sitt underbara semestermood.

Augusti. Jobb jobb jobb men knappt några money money money alls. Mamma & pappa kommer på besök och jag är nästan ledig en hel helt fantastisk helg. Way out West i Gbg lever inte riktigt upp t förväntningarna. Börjar sticka en tröja t. Ellen!

September. Börjar plugga! Älskar det. Hittar fantastiska klasskamrater som förgyller mina skoldagar. Älskar det.

Oktober. Hinner åka hem t. Sala & vila & se alla jag saknar varje sekund. Kommer in i trevlig vardagslunk & börjar tjata om kids. Får ingen positiv feedback. Åker t underbara Paris m. underbara kärleken & har en välförtjänt underbar semester m. så många underbara skratt att jag fick underbart ont i magen.

November. I really don't remember. Uppsalavännen gör ett klokt val å firar sin 25e födelsedag här, alltid en ära m. besök!

December. Tentaplugg. Tenta. Skönt jullov i Sala, Sunne, Sthlm & Skåne. Funderar på vad som ska hända 2009. Ger inga nyårslöften alls för jag känner att jag gillar mitt liv & mig själv. Tar upp telefonen & ringer min saknade vän and she's there!

GOTT NYTT ÅR MISSY!

Men helvete vad grått det är! Och dimmigt. Och tråkigt. Jag har fått nog av detta & vill bara sova precis hela tiden. Längtar efter sol & klarblå himmel. Kommer knappt ihåg hur det ser ut.

strumpor & social abstinens

I morse tog jag mig upp ur sängen & cyklade iväg t en föreläsning som jag inte behövde gå på. Helt frivilligt. Bara för att jag längtade efter mina klassisar så himla mycket. Och där var dem! Dem som jag verkligen gillar att spendera mina vardagar med. Stort leende & varm i hjärtat på en gång. Me like my vardag.

Gjorde ett tappert försök att handla det som är allra jobbigast för mig. Strumpor. Hatart. Jag gillar bara dyra strumpor. Fina strumpor. Jag har inte råd att köpa dyra och fina strumpor = jag köper inte strumpor = nu har jag bara 4 någorlunda fungerande par = jag måste tvätta jämt eller återanvända = det är inget fungerande system.

Gick på stan i över 2 timmar. Åt lunch med trötta, finfina vännen. Köpte vitaminer.

Inga nya strumpor. Men jag tänker, i morgon är en annan dag.

hemma.

när jag slog upp dörren till mitt och kärlekens hem i går var jag totalt utmattad.
tenta i malmö,
jul i Sala,
mellandagar i värmland,
nyår i Sala,
'hälsa på helg' i sthlm.
allt inom loppet av två veckor.
nu när jag skriver det förstår jag utmattningen. igår tyckte jag att jag var ganska töntig som inte orkade rycka in på jobbet första kvällen hemma. jag hade ju varit ledig i 2 hela veckor. ledig ja. vilat nej.

känner mig lite småsjuk efter att ha suttit ensammen på centralen i kylan i 4,5 timme i söndagskväll. iiiiiiskallt. hade tre tröjor + jacka + långisar + jeans. hoppades på att en vän skulle göra mig sällskap men hon hade saker på G. min plan B var att sitta å läsa på ett varmt å upplyst centralen men mina ögon börjar närma sig 30 år så ljuset räckte inte till. och ja. försök läs när du skakar av köld. roade mig med att lyssna på 15åriga ravekids.
ja jag har ju redan skrivit att det var underbart att komma hem. men jag vill ändå poängtera det igen. nu sitter jag här på min rumpa, hemma i soffan igen. funderar lite på vad jag ska göra den närmsta veckan. kan mkt väl bli så att jag sitter här på min rumpa, lite lik ferdinand under sin korkek.

jag trivs bättre hääääär. hemma.

jag älskar människokroppen.

jag gör bara det. den är helt fantastisk. tyvärr är den också ett virrvarr av kemik, fysik och elektronik som jag bitvis svär över. men jag svär bara ett litet tag, ber kärleken om hjälp, och sen tycker jag att allt är kul igen. nu ska jag fortsätta med respirationssystemet, lördag och allt.

breath in breath out /missy.

mmm jag bloggar för lite

Du har helt rätt J. Jag ska försöka skärpa mig. Bara det att tenta närmar sig med stora hotande steg & det får mig att vilja krypa under täcket & sova ända till januari. Jag älskar anatomi & fysiologi, men det är bara så himla galet mycket som ska in i min hjärna OCH stanna där. För alltid. Inte djupt inne i hjärngömmorna utan på ytan, så det snabbt ploppar upp ett svar om någon frågor mig svåra frågor eller om ett liv snabbt ska räddas.

Men du har fortfarande helt rätt J. Så tack för att du utmande mig:

Regler:

1. Publicera reglerna på din blogg.

2. Svara på de sex 8-sakerna

3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram

1. Himlen kan vänta

2. Greys Anatomy

3. Gossip Girl

4. L-word

5. Julkalendern!

6. SVT dokumentär

7. Dr Åsa

8. En annan del av köping

8 saker jag gjorde igår

1. Svor över min dator som mår dåligt

2. Pluggade "grundläggande kemi & fysik"

3. Pluggade "cellen"

4. Klippte mig jättekort & färgade håret jätterött

5. Promenerade hem fr jobbet i spöregn, kissnödig & m djävulska skoskav

6. Ringde lillstrumpa för att muntra upp mig under walk from hell

7. Visade min nya frisyr för kärleken (dränkt katt looken :( )

8 saker jag ser fram emot

1. Träffa alla jag älskar under julhelgen

2. Att tentan är över

3. Att träna ikväll

4. Att jag ska orka lämna in min dator

5. Att min dator ska bli lagad

6. Våren

7. Att få se lilla Ellen

8. Att kärleken ska tycka att det är dags att skaffa en liten unge

8 favoritrestauranger

1. Karib Creol (Malmö)

2. En jag har glömt vad den heter (Malmö)

3. Falafelstället runt hörnet (Malmö)

4. Indian Garden (Sthlm)

5. Libanesisk mat (var den än finns)

6. Måns Ols Värdshus (Sala)

7. Nandos (London)

8. Pappas mat är alltid som att äta på restaurang

8 saker på min önskelista

1. 25.000 i månaden i 25 år

2. Ett långt och lyckligt liv

3. Att min mammas operation ska gå bra i morgon

4. Resa t Jamaica 2011 (jag spar 10:or men lite hjälp på vägen nekas inte)

5. Vår (mmm jag vill verkligen ha vår)

6. Böcker, böcker, böcker! (helst inte fr studentlitt.)

7. Massa skor

8. Massa kläder

8 personer jag utmanar

1. Fialin

2. Dubbeltänk

3. Fröken Svår

4,5,6,7,8 is there anyone out there?!?!?!? se dig som utmanad!

Å nu är det till salu!

På Hemnet. Ett av de hus man skulle kunna tänka sig att flytta hem till Sala för. Tur att jag vill ha mitt barndomsdrömhus mera. Annars hade jag gråtit stoooora tårar.

YouTube - Camino de Santiago 2005

Min hjärna jobbar vääääldigt långsamt ibland. När jag vandrade i Spanien så videofilmade jag en liten snutt som är en av mina käraste ägodelar numera. Jag behöver bara tänka på situationen och vips så uppfylls jag av samma lugn jag kände där och då. Till saken hör att på plats denna bästa av kvällar var ett isländskt filmteam som gjorde någon slags dokumentär om vandringen. Huvudperson i denna film hette Thor, och jag minns att han berättade att han var författare. I dag funderade jag lite på om det nu blev nån film. Som kanske kunde få se, för mitt klipp är bara 40 sek långt. Så jag googlade på isländska författare och fick upp namnet Thor Vilhjalmsson. Googlade vidare på bilder, och så var han bara där framför mig helt plötsligt. Thor. Som gjorde min kväll så magisk tillsammans med en fransk man som sjöng ända längst in i min själs ängsligaste & mörkaste vrår och gjorde allt ljust. Det visar sig att Thor är en superkänd författare som bland annat vunnit Nordiska rådets litteraturpris.

Här är min fina film :) YouTube - Camino de Santiago 2005

nu är jag Paris-pepp igen :) har suttit å googlat klubbar & spelningar i Paris och konstaterar härmed att jag kan fortfarande en hel del franska. läsa alltså. får se om jag vågar öppna munnen där. men i allafall. jag har hittat två mkt intressanta spelningar & några klubbar. i morgon spelar I'm from Barcelona t ex :)

min dröm är dock att hitta nån som kan ta med oss till en dirty hiphopklubb. maybe baby.
nu drar jag till Paris, all smiles.

jag borde skriva om hur glad jag är att jag ska åka till Paris i kväll...

Nästa gång det är dags att borsta tänderna står jag och gör det i Montmartre, Paris. Jag hoppas jag kommer in i mitt holidaymood snart, som jag haft i några dagar nu. Borta idag. Försvann i går natt. Spenderade natten med att tänka på hur ful och tjock och ohet jag är. Helt värdelöst tidsfördriv kan jag lova er. Tjänar ingenting till, gör bara saker värre, man ska fokuserar på det positiva, alla mnskr har ngt som är vackert bla bla bla bla blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Jag vet. Men ibland blir den inre negativa dialogen alldeles för överröstande och övertalande för att man ska kunna höra något annat. Kanske förstärks känslan med hösten. Man är inte lika blommande och lysande och levande och resistent. Är helt enkelt mer förmulten och grå.

Jag är bara så in i helvetes trött på att inse att jag inte ser likadan ut på utsidan som jag oftast känner mig på insidan: stark, vacker och levande. Är inte det märkligt? Att man kan känna sig både och?!

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget men jag vet vad jag inte menar: jag menar INTE att ni ska skriva positiva saker om mig för att få mig att må bättre. Jag är snarare nyfiken på era insidor och inre dialoger/monologer. Jag tycker helt enkelt att det är detta som är spännande med oss, hörrni, det vi tänker och tycker som vi aldrig delar med oss. Som gör att vi aldrig riktigt lär känna varandra för det är så in i helvetes mycket yta och spel för gallerierna. Man tänker inte på det längre för man så galet van.

Okay. Semestermood. Vart är du? Jag ska ju till Paris med kärleken. Ska vi mötas på Kastrup vid incheckningen kl 18? Jag litar på dig.

Åh nu har jag klarat mina två första tentor. Känns himla bra måste jag säga. Några poäng närmare min dröm. Ska vi fira detta med att lära oss två ben i kroppen på latin?! Vi tar de två som har de finaste namnen tycker jag. Den första kan ni nog allihopa, nämligen nyckelbenet som har det vackra namnet clavicula. Vänder man kroppen så hittar man nästa ben med vackert namn, skulderbladet - scapula. Skulderbladet tillhör kategorin platta ben, och det är i kroppens platta ben som det finns röd benmärg hos vuxna människor. Det är där våra röda blodkroppar bildas. Mer om dem i nästa inlägg. Ha en fin fredag!

"206 ben har vi allihop..."

Kommer ni ihåg sången? Den var ju gullig. Det är i n t e gulligt att sitta å slita sitt hår för att komma ihåg vad de alla heter. Samtidigt som man ska komma ihåg muskler, cirkulationssystemet, nervsystemet, cellen, vätskebalansen...ja det är väl så långt vi hunnit 3 veckor in på kursen. Jag vill verkligen lära mig detta, tycker att det är väldigt roligt. Intressant. Jag blir däremot frustrerad när inte allt sitter på en gång. Satt på bibblan å pluggade mellan 9-17 igår med H-R. Förhörde och försökte förklara saker för varandra. Mycket bra. Detta var gårdagens tungvrickare som numera sitter som ett trögflytande vatten: musculus sternocleidomastoideus [se bild].

Jag tänkte att jag ska dela med mig av dagens ord typ här på bloggen. För om jag lär mig ett ord/begrepp om dagen så blir det ganska många fram till tentan den 22 december. Så ni får en light version av medicinsk vetenskap I om ni orkar läsa.

Just nu känns det som om Sala ligger ännu längre bort än vanligt. Jag som nyss varit hemma känner att jag skulle vilja åka hem igen. Helst igår.

SATC the movie: 100% irritation.

Herregud. Sånt jävla tjafs. Märken. Drinkar. Skor. Kläder. Fläckfria kroppar. Bara perfektion. Å så slänger man in lite problem & intriger för att allt ska verka så normalt och realistiskt. Som att, "ja vi SER perfekta ut, men vi är ju som alla andra. Fast jaaaa, allt löser sig helt perfekt ändå iofs.". Gör mig helt galet irriterad. Hela filmen. Självklart rörs jag av kärleken i den. Alla strävar efter kärlek, det är mänskligt, det är vad vi gör varje dag från vänner, partner, familj, arbetskamrater osv.

Men herregud gudinnor där ute. Att vi köper sånt här jävla tjafs, att vi ens tittar på det. Får mig att bli mörkrädd & fruktansvärt arg på mig själv.

Drömkåken

Jag sitter här och önskar att jag kunde snickra & sånt. Då skulle jag göra det i hemlighet på det här huset jag hittade på Hemnet. Sen skulle jag skicka ett inbjudningskort till alla mina vänner & skriva:

Jag har köpt ett hus utanför Sala där ni alla är välkomna. Kom över på en kopp kaffe, helghäng eller flytta in vettja.

Å så skulle alla komma och se på mitt vackra hus & alla vänner & familj skulle genast vilja flytta in. Eftersom alla längtar hemåt eller bort. Och efter varandra. Då skulle jag aldrig behöva vara ensammen mer, i mitt generationsöverskridande kollektiv.


Så himla synd att jag inte kan snickra bara.

Hej Ellen,

jag vet att din mamma längtar ihjäl sig efter dig (kanske minus förlossningen) och tycker att du ska komma ut helst på en gång. Jag ville bara säga att det är helt okay om du växer klart där inne i magen först. Sen kan du väl ligga å dra dig lite extra där inne, det är ju trots allt ett ställe man aldrig kommer tillbaka till.

Ärligt Ellen, så här är det: jag behöver en m a s s a mer tid till att sticka klart tröjan till dig! Går det i den här takten så kommer du ha växt ur den innan du fått den.

Vi får se vad du bestämmer dig för, ser fram emot att se dig jag också!
Kram plastmoster

nu har det äntligen börjat!

Wohoooo! Nu har vi lagt omvårdnadsteorier och etik på hyllan ett tag. Passar mig utmärkt eftersom vi ändå inte gick in på de ämnen jag tycker är mest intressanta att läsa om och diskutera ( t ex autonomi, paternalism och makt). Hoppas bara att det kommer tillfällen att fördjupa sig i sånt senare.

I allafall. Nu har vi börjat den svåraste och dyraste kursen på hela utbildningen. Har jag fått för mig. Medicinsk vetenskap 1. Underbara ämnen som anatomi, fysiologi, patofysiologi, farmakologi och så en liten släng av läkemedelsberäkning samt pratiska metodövningar på sidan om. I dag har vi haft en föreläsning om skelett och muskler i nästan 4 timmar. Åt en god lunch med goda vänner och sen satte jag mig på bibblan för att förkovra mig lite mera. Gjorde lite övningsuppgifter, försökte lägga några latinska namn på minnet.... Så här kommer väl mina dagar se ut fram till jul. I'm lovin' it som McDonalds skulle ha sagt.

Näe nu är jag trött på att sitta framför datorn och försöka pressa fram smarta grejer. det gör ont i ögonen, nacken och det snurrar galet många begrepp i huvudet. Tur nog så är det bara ett dygn kvar tills jag sitter på tåget till älskade lilla Sala. Åh vad jag längtar hem! Men första anhalten på resan hem är dock till huvudstaden där jag ska få äran att hälsa på min fina vän & snacka bort några timmar och titta på hennes växande mage och klappa lite på den. Senare på dagen ska jag få träffa älskade älskade lilla P & kolla hur läget är med honom & få veta vad som hänt i hans liv sen jag slutade jobba där. Det är ett kärt stopp i huvudstaden med andra ord. Nån annan sthlmare som vill ses? I'm game!
Men hem, åh ljuva hem. Vad skönt det ska bli att få krama mamma, pappa, syster, släkt, vänner och att få åka lite rulltrappa. Sånt jag inte får göra här hemma i Malmö varje dag. Åh hem.

Men först. Tentor klar. Nu får jag fan skärpa mig.

rehabweekend

som jag och kärleken har pratat om att vi behöver åka bort & vila efter den här hektiska sommaren & hösten....som bara har handlat om jobbjobbjobb. det är tyvärr ganska svårt att boka när man bara jobbar & pluggar men igår kväll slog vi till på Paris. jag tror att det blir min femte gång där nu, ändå ser jag barnsligt mycket fram emot att sitta (varmt klädd) på uteserveringar och dricka kaffe, dricka vin, gå runt med en baguette under armen, pussas på broarna över seine och bara se så där galet paris-romantisk ut.

Oooops I did it again...

höst, gula löv som trillar ner från vackra träd och skön septembersol som värmer. detta sätter alltid igång en process hos mig. jag bara måste färga håret rött. ofta i allafall. denna gång gjorde jag det igen. med en tvist. så här kort hår har jag inte haft sen högstadiet. nu känner jag mig som jag. bort med ljuva lockar. fram med mig själv.

hej träningsvärk!

I dag har jag en sån fantastisk träningsvärk tack vare:

och:

Funktionell träning ska tydligen vara årets träningstrend 2008. Det har jag hoppat på eftersom min underbara naprapat övertygat mig om att det är precis vad jag behöver. Jag känner redan att han har rätt. Det är jättesvårt att hålla balansen på pilatesbollen och det krävs att man f o k u s e r a r, vilket vanligtvis inte är min grej.

Det här blir nog perfekt det. Hej träningsvärk, välkommen beach 2009!

nattmaror

usch, i natt har jag sovit fruktansvärt oroligt. jag har liksom så där vakendrömt, vet ni vad jag menar. att man vaknar till och fattar det här stämmer inte, jag ligger i sängen, men ändå fortsätter hjärnan att springa runt å leta efter den där försvunna väskan, på jobbet, på bussen...hjärnan gör så att jag är utelåst, tappar bort viktiga nycklar till jobbet & dessutom så missar jag deadlinen på hemtentorna. jag är helt slut nu på morgonen. väskan ligger i hallen. deadline om 1,5 vecka. jävla hjärna.

sköna söndag efterlyses

jag undrar om min lärare har läst samma kurslitteratur som jag. fattar verkligen inte hemtentafrågan. det jag har antecknat från hennes föreläsning går inte att finna i litteraturen. jag är lite rädd för att fråga henne. hon är pensionerad hippie-tant som inte tål kritik. jag får fortsätta slita mitt hår tills det är dags att gå till jobbet. vad hände med sköna söndag?

Nu tror jag att jag vet hur det är att ha migrän. Ja, eller någon sorts extrem huvudvärk i allafall. Klarade jobbet med nöd & näppe & ipren igår...var i sängen på en minut när jag kom hem. Kärleken satt & kollade tv när jag försökte somna & jag höll seriöst på att bli galen varje gång han skrattade, eftersom ljudet nästan fick mig att kräkas. Men jag sa inget. Jag gillar att höra kärleken skratta. Det gav liksom hopp om en bättre värld.

Idag har jag mitt sista pass på jobb 1! När jag går därifrån ska jag sjunga "sing halleluja".

the woman is m a d, she says:

"Dessa lagar och författningar skall gås igenom inför seminariet i tema omvårdnad.
1. Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763
2. Socialtjänstlagen 2001:453
3. Sekretesslagen 1980:100
4. SOSFS 2008:14 Socialstyrelsens föreskrifter om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården
5. Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 1998:531"

I say: what?!?!??

Ni som har befattat er med några eller alla av dessa författningar/lagar förstår att det är omänskligt att läsa igenom tills på torsdag. Vi ska också läsa in oss på valfri omvårdnadsteoretiker & kunna snacka om henne (det är typ bara kvinnor) i 10 minuter. Jag sitter & letar efter en feministisk sådan. Vi har också två artiklar på sammanlagt 50-60 sidor att plöja. Förutom böckerna vi ska läsa till hemtentorna.

Men vet ni vad? Jag gråter inte. Jag får inte panik. Självklart så svär jag lite, jag är inte mer än en människa som frestas av den underbara septembersolen & bara vill gå ut & gå i min egen lilla frihetsbubbla. Faktiskt så älskar jag detta. De få klassisar som jag pratat med är fantastiska människor att byta några ord med under dagens gång. Jag har fått en partner in crime som är klok & fungerar utmärkt att prata både debaser & teorier med. Jag har kommit underfund med att jag faktiskt har lika mycket rätt att räcka upp handen i klassrummet som alla andra och jag gör det numera med glädje. Jag är stolt & tacksam över att jag en gång i tiden var så pass mogen att jag tänkte att jag behövde bli äldre & visare för att läsa till sjuksköterska. Jag har liksom så mycket mer med mig in i detta än vad jag hade haft då. Jag kan relatera till erfarenheter, till teorier, och jag fattar poängen med att ständigt använda sig av bl a feministiska & kritiska "glasögon". Jag känner att jag är precis där jag ska vara vid exakt rätt tidpunkt i livet. Som pricken över i:et har jag också lyckats springa på två goda vänner from the past & helt plötsligt har min vänkrets i malmö utökats.

Så ja, jag svär. Det är mycket att göra. Men herregud vad det är roliga saker som ska läras!

okay vänner. nu säger jag "vi hörs när jag plöjt igenom mina travar med böcker & artiklar. Vi hörs när jag skrivit mina 4 hemtentor & haft mina två seminarier".

När jag kom hem från jobbet idag fick jag blommor av kärleken "för att jag står ut med honom". Står ut?! Herregud älskade kärlek, så här är det: Jag lever min dröm varje sekund jag får vara med dig.

the nurse that doesn't like doctors.

jag måste jobba på detta. min läkarskräck. mitt läkarförakt. jag kan säkerligen hantera dem som kollegor. men att vara patient. näe. not my cup of tea. vi läser om sårbarhet just nu. jag fattar ju att det har med det att göra. mina issues. det står i min bok att jag måste jobba på det om jag ska bli en bra nurse. så klart. så, nästa gång jag får vad som definieras som "kaffesumps liknande kräkningar" så ska jag prova att ringa vårdcentralen. fast det står att man ska ringa akuten. babysteps. nu är jag bara så galet öm i magen att jag inte kan ha bh.

idag ska jag inte
. dricka mer än en kopp kaffe till
. snusa så mycket
. stressa

idag ska jag
. dricka litervis med pepparmintste
. äta i lugn och ro
. ta en låååååång promenad med skönheten när han kommer hem, rain or sunshine.

promise.

Let's Leave!

Jag och min älskade behöver åka iväg och bara vara vi. Nu när mitt arbete lugnat ner sig lite (tillbaka till normala arbetsveckor & skola känns som semester) har hans arbete nått galna höjder. Hemma sent så sent varje dag & åker innan jag vaknat i stort sett. Jag saknar oss. Det gör han också. Så vi har bestämt att hans födelsedag ska spenderas i någon storstad i Europa. Vi kan bara inte bestämma oss för vilken. Har alternerat mellan Berlin, Dublin, London, Istanbul, Amsterdam och Paris. Paris is the latest.

Ikväll går vi ut tillsammans för första gången på mycket länge, ska äntligen få se The Embassy.
Nu ska jag ta en liten kort löprunda för att sen dra till jobbet & längta hem till mitt vin och min kille. TGIF!

berätta!

Sjukdomar får hon och erfar djupt inne i sig. Inte är det lätt att berätta om dem och inte heller om hur hon fick barnen, hur hon blödde och våndades för att få dem. Men hon lever sin berättelse, hur svår den än är. Något annat kan människan inte. Hon får svar på den av andra människor. Ingenting är till fullo upplevt och erfaret förrän vi berättat om det och fått svar på vår berättelse.
Kerstin Ekman ur Guds barmhärtighet.

Jag sitter och pluggar vårdetik och fastnade så mycket för det här citatet. Den fick mig att ta tag i mitt ständigt påtänkta projekt.

The Times They Are A-changin'

Wohooooo. Jag älskar skolan. Jag & min bundsförvant jobbar på en hemlig checklista för egenskaper hos människor vi ska värva till vårt häng-gäng. Jag har köpt nya spännande böcker som jag ska förkovra mig i så snart jag tagit den första joggingturen på 3 veckor. Feels like forever ago. För mycket jobb & sjukdom. Men nu är det nya tider. The Times They Are A-changin'.

uppropad.

nu är jag uppropad. mitt bindestrecksnamn å allt. är du här? japp. om jag är. jag verkligen ÄR. var dessutom den enda som bröt tystnaden innan uppropet. satt å småsnackade lite med några som verkade tacksamma för att någon tog ordet. det brukar inte vara jag. men jag är ju numera en uppdaterad version av mig själv. i like that girl. lyckades dessutom träffa en person som var mycket trevlig som jag gjorde några ärenden med tillsammans innan vi promenerade ner på stan. som ödet ville ha det så är vi också i samma grupp vilket är mycket bra för mig då jag missar nästan hela nästa vecka. han skulle uppdatera mig om allt viktigt. väldigt viktigt för mig.

saker som jag funderat på idag:

• varför hela skolbyggnaden luktade gamla sopor idag? mitt svar: nån som glömde tömma sopsorteringen och komposten innan sommaren.
• varför jag blev rädd så fort en kvinna sa att hon var från tyskland? mitt svar:arbogamorden.
• varför skäller min pappa på mig idag? svar: för att han vet hur vägen till utbrändhet ser ut.
• varför mah har så fruktansvärt dåliga emailadresser? svar: om jag bara visste.
• varför jag är så grymt laddad inför denna termin? svar: it was meant to be.

omvärderar allt.

jag är så stolt över mig själv för att jag håller i hop. för att jag orkar dyka upp vid verklighetsytan då & då för att göra saker som gör livet till mer än jobb & trötthet & värk. viktigast av dessa saker är 1) fina telefonsamtal med vänner & familj som får mig att le från mitt inre och ända ut genom ögonen. 2) fina stunder med kärleken som också jobbar dygnet runt. men vi finner tiden trots att vi inte ses varje dag. igår kväll hade vi midnightpicknick när jag kom hem från jobbet. han hade eg redan somnat, men jag väckte honom m. falafel & glass i sängen. så pratade vi en halvtimme innan han slocknade igen. jag älskar att vi gör sånt för varandra. finner tid vid ytan & orkar se varandra bortom mörka ringar under ögonen, hjärtklappningar & trötthetsgnäll.

jag är mindre stolt över mig själv när det gäller andra grejer. att jag inte hinner träna eller laga så mycket mat som jag vill. att jag inte kan åka hemhem som jag längtar efter så det gör ont. att jag inte orkar ta tag i saker som stör mig, som gör ont, men som absolut måste lösas för jag tänker på det varje dag.

jag omvärderar många saker nu när jag sitter uppe i min ensamhet natt efter natt. jag funderar mycket på mina relationer och min värld. mycket har förändrats. på grund av andra. på grund av mig själv. på grund av tidens gång. jag har förändrats väldigt mycket denna sommar. ingen annan kanske märker det men jag gör det. jag hör ju mig själv varje dag. och jag vet att jag har omvärderat en hel del. det är jag också stolt över.

nu ska jag göra mig ordning för att snart gå till jobb 1 i några timmar, innan jag sätter mig på bussen för att åka till jobb 2 där jag ska spendera natten. en nätt 16timmars dag.

skolstartfeeling

nu i morse kom den. när jag stod å väntade på bussen hem från jobbet. skolstartskänslan. nostalgiska tankar om val av bänkpapper, luktsuddisar & ryggsäck. pirr inför vem man skulle hamna bredvid i skolbänken & om man ska få hålla fröken i hand på väg till matsalen redan första dagen. nyfikenhet över nya ämnen. ja jag har helt enkelt drabbats av tankar som kommer med de första dagarna av höstluft.

vilken tur att jag snart ska få börja skolan igen! IGEN. I G E N. jag tror att det blir min 19e skolstart. kan det stämma? Grundskolan 9 år. Gymnasiet 3 år. Amerikatt 1 år. Folkhögskola 1 år. Universitetet 4 år. Och så nu igen. ja. det blir 19. herregud.

jag kommer inte att välja bänkpapper, luktsudd eller ryggsäck i år. men jag funderar mycket på vem jag ska hamna bredvid på första föreläsningen & jag är enormt nyfiken & excited över nya ämnen. jag ska unna mig en liten shoppingspree innan uppropet på onsdag. vill ju vara fin inför detta nya, stora i mitt liv. dessutom så hade jag en klasskamrat i linkan som absolut inte kom i håg ett enda namn på någon från den första dagen på universitetet. däremot kunde hon flera år senare redogöra för vad varenda person i klassen hade på sig första dagen. fantastisk talang.

jag borde egentligen gå & lägga mig nu efter en lång natt på jobbet. men jag känner att jag har fått så liten tid till att vara jag de senaste veckorna. jag har inte hunnit tänka på annat än jobb & andras välbefinnande. jobbade 57 timmar förra veckan. 59 denna. nästa vecka 55 + skolstart.
jag börjar bli trött. men jag vill unna mig att sitta här ett litet tag till & välkomna känslan av en spännande höst.

välkommen spännande höst. jag ser fram emot dig!

här med erkänner jag att jag är för gammal för att orka vara en entusiastisk festivalbesökare. i'm just too old. nästa år blir det en veckas solsemester i stället. så får det bli. tack way out west för ett fantastiskt år, och ett lite mindre fantastiskt år. nu är jag klar med dig.

kommer inte på fråga.

att jag ska känna mig febrig, matt & yr så här nära min nätta 4dagars semester denna sommar. som jag slitit för att få ledigt. som jag längtat efter att få vara ledig en helg. som jag längtar efter att få bli lite full & fnittra lite på den inofficella festivalcampingen. 14 timmar till på jobbet, sen är det dags att go west. feber, matthet & yrsel kommer inte alls på fråga.

nakenchock

jag måste bara få säga att shit vad alla människor är vackra på sina egna sätt. jag spenderade gårdagen alldeles allena på malmös kallbadhus ("kallis"). där har de skiljda dam- och herravdelningar vilket gör att de allra flesta solar, badar och går runt helt näck. jag är tydligen mer pryd än vad jag trodde om mig själv, tyckte det var lite läskigt med så många ogenerat nakna människor på en gång. men efter ett tag så är det bara så himla underbart. där låg jag och blickade ut över havet och lyssnade på sommarpratare & skaffade mig en ganska röd rumpa. jag önskar att jag var ledig hela helgen, då skulle jag definitivt åka dit igen. tyvärr jag gör som under förra värmeböljan - jag jobbar natt och måste sova borta dessa fantastiska dagar.

men iallfall, gårdagens insikt:

det gick runt över 100 nakna kvinnor som var så himla vackra. inte en enda en såg ut som man "ska". alla har sina skavanker, men viktigast av allt är att alla har något vackert. jag såg seriöst bara vackra människor. jag cyklade hem och kände mig för första gången på länge som att jag duger precis som jag är.

var enda dag när jag cyklar hem från jobbet så är jag så lycklig över att ha slutat. jag har så många planer för resten av dagen. så mycket jag vill göra. så jag cyklar snabbt hem. jättesnabbt. jag äter. sen blir jag trött. sen slösurfar jag alt. läser gamla DN...och så blir jag ännu tröttare och sen är liksom dagen slut. det är så himla sorgligt. som att så fort man slappnar av så kommer den där tröttheten ifatt. för jag tror ärligt talat att jag är jävligt trött. men jag vill orka. jag vill inte bara ha jobb i mitt liv.

jag ska lägga mig & ta en tupplur (här skulle jag i vanliga fall skriva powernap, men det har varit många arga lyssnare som ringt in till P1 här i dagarna och klagat på detta namn så jag vågar inte riktigt) & sen ska jag faktiskt ge mig ut och springa en mil.

hem ljuva hem?

denna fars handlar om en bekant till mig här i malmö. det är verkligen helt galet.

oh happy day II

detta är den lyckligaste dagen i mitt liv på så himla länge.
bra nyheter som får mig att le & vilja skrika rakt ut av glädje:

1. dalmasen jobbar för mig way out west-helgen, i utbyte jobbar jag helgen efter. jag är ledig! jag får ta del av min födelsedagspresent jag fick av kärleken! tjohooooo!
2. csn har beviljat min studielånansökan. helt galet bra. jag kan alltså använda mina sista 3 terminer utan att skriva klart uppsatsen.
3. punkt 2 gör att jag äntligen kan vara glad över att jag kom in :)
4. jag har fått min planet earth dvd.
5. vi har fått tillbaka vårt varmvatten dvs jag kan duscha igen dvs jag kan springa igen.

WOOOOOHOOOOOOOOOOOO!!!

shit pommes!

tänk om det är sant. att W.O.W lyckas få min gamla gymnasieidol att komma. tänk om de lyckas. tänk om jag lyckas få ledigt. jag är på god väg. jag bearbetar trevliga dalmasen. W.O.W bearbetar Lauryn. om om om de lyckas och om om om jag lyckas, då får jag se Lauryn Hill! Åh älskade älskade Lauryn Hill. Som jag lyssnat på 'the miseducation of lauryn hill'. herregud.

lars och livet. livet och lars.

bästaste bästaste vän, just nu i kväll när jag gått & lagt mig tidigt för att jag längtade efter en ny dag, helst ett nytt år - då ringer du å spelar Lars från götet. å självklart inte vilka låtar som helst utan "en tätort på en slätt" och "elden". och jag gråter. så himla mycket. går å hämtar ett glas vin till och nu ligger jag här i sängen och gråter lite till.

jag längtar efter den där tätorten som kallas hem. hem-hem. sala. jag ligger här å längtar hem som bara den. efter de där somrarna när vi alla var hemma å vi var på samma nivå. på samma ställe. jag längtar efter min familj och har sysslat med sorglig matematik...det är så långt till sala. så långt att jag nog bara kommer åka hem 2 ggr om året numera. å så tänker jag på hur gamla de äldre börjar bli. att farmor har max 10 år kvar att leva. M A X. så jag kommer träffa henne max 20 ggr till i mitt liv. en tätort på en slätt. om jag kommer dit igen, har du en plats där jag kan vila, ett rum där jag kan känna att jag är nånstans i från, ett fönster att sitt vid å blicka ut mot ån. nästa gång jag kommer hem så bor inte mamma å pappa längre vid ån, där jag kan sitta å känna att jag är nånstans ifrån.

elden.
hur börjar man skriva om elden. det är nog dags för mig att tatuera in elden på min hud. jag har funderat på det så länge. en eld. och orden ultreia. det var jag, det är jag. det är allt som har varit bra. det är allt som har gjort så förbannat ont. det är allt som har varit så hopplöst vackert. elden är allt. jag behövde höra elden i mitt högra öra just nu ikväll när jag står vid en ny väg i mitt liv. som ser så jävla lång ut. då behöver man elden. då behöver man vänner som ringer å påminner en om allt som är jag som gör ont som är vackert.

oh happy day!

åååhhh nån jag tycker så hemskt mycket om ska få en sån där liten sak, som jag också kommer att tycka så hemskt mycket om. jag ska sticka märkliga små kläder på nätterna i sommar, öva öva öva till practice makes perfect. grattis gumman! jag är bara så himla glad.

mer såna här roliga nyheter till världen! mindre missy måste leka färdtjänstchaffis på okända skånska vägar å kanske måste jobba ännu mera för att nya vikarien visat sig vara alkad. mindre sånt. mer kärlek å små små personer å sånt man mår bra av. mer sånt.

idiotique?

shit va kul man kan ha när man ska söka jobb: http://www.illvet.se/ där man kan göra IQtest.
Mitt test visar 119 p = intelligens som är över normalt. Ett fjuttigt poäng till å jag hade kunnat kategorisera mig som någon med hög intelligens. Min styrka är tydligen min förmåga till verbalt tänkande (?). För att komma med i Mensa ska man ha 131 p. Genomsnittet för en PhD & MD är 125 p och genomsnittet för en collegestudent är 115 p.

Nu har jag alltså fått reda på att jag inte är tillräckligt klok för att doktorera och det var ju på sitt sätt skönt. Jag är däremot en helt vanlig svenssonstudent och det lär väl passa på syrrautbildningen.

Däremot tycker jag att jag är lite för smart för att tvingas slava som personlig assistent för 105 kr /timmen UTAN OB på helgerna. trevlig helg hörrni, nu drar jag till jobbet.

5 minute crush.

jag är lite kär i Alexandra Dahlström nu på morgonen. ett litet fan kan man säga. lyx er som bor i sthlm å kan gå å se henne spela Ofelia här i dagarna.

min themesong:

Tired of impressing tired of proving
Myself to people that I tought already knew me
Tired of nights with none of that sleeping
I'm tired in the mornings tired in the evenings

Tired of impressing tired of proving
Myself to people that I tought already knew me
Tired of showing off tired of trying
Nothing's for sure and nothing's for granted
Tired of taking back instead of having
Tired of giving with you never sharing
Tired of coming home after work
Into an empty house with no one to talk to
Tired of nights with none of that sleeping
I'm tired in the mornings tired in the evenings
Tired of telling myself "you can do it"
Talking to myself just as if I knew things
Tired of spending time with my cellphone
And messages you sent me ages ago
Nostalgia strikes with strange powers
Step by step and hour by hour
Things I used to know ain't easy no more
Step by step is how I go on
I try to remember how I tought
How I did when I was on top of things

Relieved to see another morning sun
Day by day is how I go on
Night by night they come to me
The demons to remind me of great grief
Of how I earned all this
Of how the reason to all this is me me me
Even if I never disagree
Sometimes it's more than I can take
And I break and I break and I fall apart
After night comes light then another night
It starts again the poisoningof my mind
It starts again the slowing of time
The ease of things just happening
It's gone gone gone It's never been more gone
Giving up giving up really giving up
Could stop all this but I can't

No matter how many times you tell me
No matter how hard you try to convince me
I can't stop I can't stop I can't stop I can't
Oh tears tears tears more worthless tears
They do nothing but tear down what I've built
I've always seen the end of all bad things
But this time is the first time
Oh yeah this time is the first time
That I've been thinking of giving up on life
Oh yeah this time is the first time
That I've been thinking of giving up on life
But I can't!

[Laakso - I can't stop]

just nu.

sånt jag mår skit av:

• att vara ensam hela dagarna & att jobba när andra har möjlighet att umgås.
• att folk tjatar om sin jävla semester.
• att bli förkyld & hostig nu när jag äntligen kommit igång med löpningen.
• att känna som om man gått i en uppförsbacke de senaste åren och nu börjar bli jävligt trött i ben och huvud.

sånt jag mår bra av:

• att få prata med uppsalavännen idag som får mig att skratta och må finfint. jag behöver säga så lite för att hon ska förstå så mycket.
• solen skiner & kanske jag kan bli lite solbränd till WOW om jag får ledigt då.
• gå på bio med boyfriend en random monday och se en bra film. vilket ledde till nästa punkt:
• att få sova en hel natt utan att vakna av ångest & mardrömmar & hjärtklappning.
• att försöka tänka på att jag är modig som kämpar på.